Frågor & svar

Jag har fått min sista zoledronsyrabehandling och undrar hur länge jag ska fortsätta att äta kalciumtabletter? Tack för att ni finns!

Hej, jag har frågor kring min behandling. Jag har hormonkänslig och her2-positiv bröstcancer, tumörstorlek 1,9 cm, Ki67 30 %, grad 3. Första biopsin visade endast hormonkänslig och därför opererades jag först (tårtbit). Efter operationen framkom att 10–20 % av tumören var HER2-positiv samt att en lymfkörtel var angripen (2,9 mm). MR 10 dagar före operation visade inga påverkade lymfkörtlar. Ultraljud av lymfkörtlar för en vecka sedan (1,5 månad efter op) då såg lymfkörtlar bra ut. Jag får nu docetaxel + Phesgo i tre omgångar, därefter EC i tre omgångar. Planen är sedan strålning, trastuzumab i totalt ett år samt antihormonell behandling i 10 år. Jag är orolig över att endast få tre doser Phesgo, då jag läst om liknande fall med 17 doser. Vad tänker ni? Enligt onkolog var phesgo inte tänkt att tas med initialt men man la till det i 3 omgångar. Finns utrymme för ytterligare her2-riktad behandling, eller för Kadcyla? Är mastektomi något som bör övervägas (har ingen känd gen)?Tumörmarkörer via blodet är det något man kan titta på för att utvärdera? Jag är så orolig över att ha opererats först och att behandlingssvar inte kan utvärderas. Har mycket tankar om att det är kört. Tar all behandling jag kan få. Jag har små barn och är så himla rädd.

Jag undrar om jag kan ta gurkmeja kosttillskott när jag äter exemestan? Jag har artros i mina fingrar o handleder. Det är 4 året jag äter exemestan.

Hej. Jag har själv haft bröstcancer och opererades 2016 jag är i dag 76 år. Min fråga gäller en väninna som fick bröstcancer några år före mig. I början av 2025 genomgick hon en mastektomi i sitt andra bröst något inträffade efter operationen då hon fick en stor svårt smärtande svullnad under armen i direkt efter operationen men skulle ändå skickas hem - då det ansågs vara normalt - tills det plötsligt rann ut en massa blod från ett dränage- ytterligare en operation gjordes nästa dag. Hon har hittills inte fått några besked vad svullnaden och blödningen berodde på. När jag i går besökte henne har hon tydliga smärtor som hon dras med dagligen i det bröst hon opererade senast. Vid flera tillfällen har hon försökt berätta för behandlande läkare om sina besvär och blivit avfärdad - som jag uppfattar det på ett kränkande sätt. Hon visar mig operationsärren som går kors och tvärs som om någon har försökt lappa ihop huden men har svårt att få den att räcka till - den är mycket hårt stramad. Jag blir chockad och min väninna är uppgiven. Det hör till saken att min väninna ursprungligen kommer från Eritrea och Etiopien. Hon kom till Sverige som 20 åring. Hon är i dag 75 år Jag har tidigare upplevt att hon har haft svårt att hävda sig inom vården. Hon har arbetat i hemtjänsten sen hon kom till Sverige och var omtyckt av sina kollegor och brukarna - men fick förslitningar och värk efter alla år i tjänst som hon fortsatt kämpar med. När jag fick se hennes operationsärr och den smärta hon fortsatt har så funderar jag återigen om hennes ursprung har något med hennes svårigheter med vården att göra. Jag anser att min väninna behöver få en second opinion i förhoppning om att det finns något att göra för att avhjälpa hennes smärtor i bröstet och runt armhålan. Med vänlig hälsning

Opererades i augusti för en liten tumör som inte var spridd. Strålning 5 dagar, sedan var det meningen att jag skulle äta Anastrozol i 5 år. Jag mådde dock så dåligt av den, fick ännu ondare i kroppen är vad jag redan har på grund av artros etc. Fick också något slags panikångestattacker eller något liknande. Väldigt obehagligt. Har meddelat kirurgen detta (vi får inte någon kontakt med onkolog i Göteborg) och han föreslår naturligtvis att jag ska byta medicin. Jag bad honom räkna ut hur stor risk det är för återfall, och jag minns inte riktigt hur han räknade, men det var en väldigt liten procent. Anastrozol förvärrar dessutom inkontinens om man har det, vilket jag har. Men det var ingen som frågade mig om det. Jag är fullkomligt övertygad om att jag får biverkningar också av Tamoxifen om jag skulle börja med det, och jag känner nu att jag orkar inte med livet och smärtorna om jag ska ha ytterligare biverkningar att kämpa med. Jag är 81 år och skulle önska att någon sa att "vid din ålder är det viktigare med livskvalité". Ska jag leva (kanske mina sista) 5 år och må dåligt? Eller ska jag få må någorlunda tills det är dags?

Hej, inne på femte året av 10 med Exemestan och lider verkligen av muskel och ledsmärta, rejäl viktuppgång , nedstämdhet och trötthet. 47 år. Har provat Tamoxifen, Anastrozol också men allt lika illa. Opererat bort äggstockarna också. Onkologen hänvisar till vårdcentral för stöttning och hjälp men får som vanligt bara rådet att motionera, äta bra, sova, yoga, meditera, akupunktur fysioterapi, vattengympa, kuratorsamtal, acceptans osv. Har provat ALLT nämnt och lite till, men inget hjälper mer än för ögonblicket och jag står inte ut längre! Har t.o.m. pausat med medicineringen ngn månad ibland, men tycker att det blir föga bättre. Funderar på att avbryta behandlingen helt, men 2 barn och rädslan för återfall gör att jag ändå fortsätter. Tar även maxdos av Naproxen dagligen. Finns det verkligen ingen bättre medicinsk hjälp/ smärtlindring att ta till? Antidepressiva som inte påverkar vikten med +? Vilka isf?? VAD ska jag göra/rekommendera min vårdcentral att hjälpa mig med?? De verkar lika handfallna som jag, vilket också är extremt frustrerande. Oerhört ledsamt att ett avbrott av behandlingen är det alternativ som tycks kvarstå. Hjälp!

Hej på er och tack för att ni finns! Jag är mastektomerad vä för en 2 cm stor tumor, ingen spridning till lymfarna och inte snabbväxande. Fick cellgifter och tragglar nu med antihormonbehandling sen ett par månader tillbaka. Först Tamoxifen + Zoladex, men mådde jätte dåligt psykiskt så jag fick göra uppehåll från T och började igår på Exemestan + Zoladex. Jag är 46 år. Jag har stor oro kring antihormonbehandlingen iom alla biverkningar. Det känns som att den gör mig sjukare än själva cancern. Min fråga är: hur stor är risken att jag får ett återfall? Ni kanske inte kan svara på detta men jag testar. Finns det några tabeller eller uträkningar jag själv kan hitta nånstans för att se hur min återfallsrisk ser ut (på ett ungefär)? Tack på förhand! 🌸

Hej. Fick bröstcancer för tredje gången förra året och blev opererad och fick strålning. Var på årlig mammografi förra veckan och fick fortsätta med ultraljud och biopsi på en förändring på 3 till 4 mm på ett tätare område. Dom visste inte om det var cancer eller ärrbildning. Jag är så fruktansvärt rädd och har sån ångest. Jag har ingen kraft att göra någonting. Vad ska jag göra ? 😥 Mvh Anette

Min mamma (56 år) opererades för ADH/DCIS 2020. Ingen strålbehandling. Går nu på regelbundna kontroller. Jag har inte graden eller storleken i minnet men oron finns ju såklart ständigt där för återfall, och då tänker jag främst på vanlig invasiv bröstcancer. ADH och DCIS respekterar ju gränserna som bröstvävnaden sätter, dvs in situ och kan inte ta sig utanför bröstet. Min egentliga undran är väl egentligen hur en ADH/DCIS blir till en invasiv bröstcancer, när eller ens om det sker, och hur man då i så fall tänker och går till väga. Är dålig på statistiken vad gäller ADH/DCIS.

Hej, finns det några risker med att smörja kortison (som tex Ovixan) på bröstets vårtgård och själva bröstvårtan vid eksem och klåda? Kan det utveckla cancer?

Jag fick besked av överläkaren i Kristianstad att det inte spelade någon med mastektomi eller inte, nu svarar ni här att det spelar stor roll. Har min läkare gjort fel som inte förordade mastektomi? Jag har haft en hemsk resa med personal jag inte litar på och som har gjort alla fel.

Hej, Hur farligt är mammografi, eftersom vi vet hur mycket bröstet trycks under undersökningen? Allt oftare läser jag varningar på internet om att man bör undvika den undersökningen. Jag opererades för bröstcancer förra året och snart väntar den här undersökningen på mig och jag börjar känna rädsla och panik. Tack för svar. MVH

Hej, jag har två frågor; - Det är så att jag i och med hudförändringar på bröstet i form av utslag/eksem fick remiss av läkare på VC att ta mammografi. Detta eftersom eksemet återkom efter locoidbehandling. Var detta rätt åtgärd eller är det onödigt då pagets sjukdom inte hade gått bort så synligt med locoid som mitt eksem gjorde? - Gjort mammografi nu och det var inga tumörer. Så nu känns det jobbigt att frisk vävnad har utsatts för strålning. Kan det bli cancer för att man gått på mammografi innan 40? Mår så dåligt över att jag strålat friska bröst och nu kanske jag istället får bröstcancer av detta.

Hej! Jag har blivit tillbaka kallad efter mammografi screening. Det behövs kompletterande undersökning. Det står De bilder som tagits vid mammografi screeningen är inte tillräckliga för att göra en säker bedömning. Innebär det att bilderna är dåliga eller kan det också innebära att de hittat ex en knöl?

Varför pratas det så lite om kronisk bröstcancer? Kände mig trygg då jag opererat bort båda brösten men så var det inte. Efter mer än 30 år fanns metastaser i lungorna och blev en chock för mig.

Hej! Jag har opererats för bc och i mina papper står att det var en ductal grad II. Ki67 var 13%. Östrogenreceptorer 100% och progresteronreceptorer 80%. 2/3 portvaktskörtlar . Man gjorde en PAM 50 analys och idag fick jag veta att det visat högrisktumör av snälla varianten. Tid bokat för träff med läkare nästa v. Är nu väldigt orolig och undrar om prognos och behandling. Är det självklart med cellgifter? Är 66 år. Har lungsjukdom och är allergisk mot aclasta

Hej! Är 41 år. I sommar har jag genomgått 5 års behandling med Tamoxifen efter hormonkänslig bröstcancer. Hade fem små grad 1-tumörer, opererades med mastektomi och axillutrymning. Ingen spridning och behövde inte behandlas med strålning eller cellgifter, men däremot 5 års Tamoxifenbehandling. Genomgått ärftlighetutredning (pga låg ålder vid diagnos) som inte visade på några mutationer. I samband med att jag skulle börja äta Tamoxifen slutade jag med Paroxetin på onkologens inrådan. Har under de senaste åren istället behandlats med Escitalopram för oro och ångest (har haft problem med detta sedan innan cancerdiagnosen). Undrar om det är säkert för mig att återgå till Paroxetin efter att min Tamoxifen-behandling är klar, eller om Paroxetin även fortsättningsvis kan påverka celler/hormonnivåer och därmed öka återfallsrisk? Jag tyckte att Paroxetin fungerade bättre för min psykiska hälsa än vad Escitalopram gjort, så det är därför jag undrar.

Hej! Jag har som biverkan av Tamoxifen fått en dvt i vaden. Står nu på Eliquis och får inte ta Tamoxifen mer. Det diskuteras nu om jag ska sättas in på Letrosol och Zoladex istället. Min tumör var liten, ”snäll” ingen spridning till lymfkörtlar, men 100 % känslig för östrogen och 99 % för progesteron. Gjorde en mastektomi så behövde varken strålning eller cytostatika. När jag läser om Letrosol och Zoladex känns det ju som om även det kan ge tromboser och liknande biverkningar som Tamoxifen varav jag såklart bli skeptisk till behandlingen. Jag har ingen heriditet eller några riskfaktorer (förutom tät bröstvävnad) för varken bröstcancer eller trombossjukdom, tränar löpning och crossfit sex dagar i veckan, har ingen övervikt, röker inte osv. Min fråga är: jag är mastektomerad och borde väl då ha väldigt liten risk för återfall i det bröstet?? Kan jag välja att ta bort mitt friska bröst för att inte få cancer där och därmed slippa adjuvant endokrin behandling?

Hej, hur kommer vården av bröstcancer att ändras nu när man i hjärnforskningen tydligt ser hur skadligt låga nivåer av östrogen är för hjärnan och kroppen? Varför utsätts fortfarande så många friska kvinnor utan spridd cancer för risken att skadas, i och med den här starka medicineringen. Borde inte det omprövas när effekten är så marginell? Och vad finns det för uppföljning på förekomst av ex demens, utmattningssyndrom, benskörhet, hjärtproblem och andra skador i grupper som medicinerats med antihormoner? Var kan jag hitta den dokumentationen?

Hej, Finns det någon statistik egentligen över hur mycket amning minskar risken att utveckla bröstcancer? Överallt säger vårdpersonal att det finns en skyddande effekt - men hur stor är den egentligen på grupp- eller individnivå? Det verkar svårare att svara på. Är det motiverat att amma utifrån motiveringen att försöka minska risken för bröstcancer, eller tillskriver man amningen för stor betydelse då?