Visar 10 av 1540 träffar

Besvär i strålat och opererat område

2025-02-12
Hej! jag opererade bort mitt vänstra bröst i juli 2021. 3 angripna lymkörtlar. Strålades i januari 2022. Har till och från haft besvär med ärrområdet då hela ärret sitter fast i underliggande vävnader. Är inte alls elastiskt. Hela strålningsområdet, som ett A4 ark, gör ont i alla vävnadsskikt från framsida till baksida. Det sticker, pickar och drar. Har god rörlighet och har hela tiden gjort övningar och smort in området. I jan 2024 gjordes ett ultraljud över opererat område och en MR visar också på ärrvävnad. Har nu sedan oktober ökad värk och dessutom i armen, har stödstrumpa på armen. Finns det verkligen inget för att underlätta mina problem? Träffade en äldre onkolog för 1½ år sedan som tycke ärret såg fint ut och inte skulle röras. Äter smärtstillande och är uppe på morfin nivå nu. VC har inte tid, får bara mer och mer smärtlindrande tabletter. Vilket nu resulterat i att mina lever värden börjar gå upp. Vad gör jag?
Visa svar
Svar:
Hej! Det är inte allt för ovanligt att man får besvär efter operation och strålning. Om man har väldigt mycket besvär av att det stramar kan man överväga sk fettransplantation, dvs att man suger ut fett från tex magen och sprutar in i det område som är stramt. Det kan vara värt att höra med bröstkirurgen.
Yvette Andersson

Yvette Andersson

Överläkare och bröstkirurg

Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Besvär i strålat och opererat område

Oro efter masektomi

2025-03-06
Hej, Jag opererades nyss masektomi, min andra operation då tumören efter första visade sig vara dubbelt stor än ul visat. Jag har Her-2 negativ och hade två tumörer i bröstet, 5 cm och 1 på 9 mm samt spridning till lymfkörtlar. Första operationen togs en stor bit av bröst och axilutrymning. Mitt ki-67 53% Grad 2-3. Innan masektomin sa kirurgen att han skulle ta lite mer hud, då tumören visat sig växa neråt och uppåt mot huden. Detta har gjort mig så orolig, väntar padsvar nu, men tror att min cancer inte kommer vara helt borta. Jag fick adjuvant behandling 10 omgångar cytostatika, som inte påverkade tumörerna nämnvärt. Är min oro befogad eller kan jag känna mig lugn med att kirurgen fick bort allt med masektomin? Hur ser statistik ut för liknande scenario med cellgiftsbehandling som inte påverkat tumörerna? Äter nu letrozole och får zoladex 1/månad.
Visa svar
Svar:
Hej! Det finns en risk att man kan behöva ta mer hud, men i de allra flesta fall får man bort allt med en mastektomi. Vid en hormonkänslig bröstcancer (som i ditt fall) är det ganska vanligt att tumören inte svara lika mycket som om tumören inte är känslig för hormoner eller är HER2-positiv.
Yvette Andersson

Yvette Andersson

Överläkare och bröstkirurg

Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Oro efter masektomi

bröstcancer

2025-03-03
hej! jag har fått hormonell bröstcancer. här är min journal : Kvinna selekterad frän screeningen pả grund av en förändring i vänster bröst. Man ser bäde en 11 mm stor misstänkt tumör samt ett 3 cm stort smalt längsträckt omräde med mikrokalk. Mellannäl frän det tidigare visar bröstcancer NST, ER 99%, PgR väldigt oregelbundet, i vissa omräden 45% och i vissa omräden negativt. HER2 negativ och Ki67 9%. Ultraljud frän axillen visar en gränsmisstänkt lymfkörtel men finnäl härifran inte representativ. jag blev opererad och snart kommer träffa läkaren och börja med behandling. jag undrar om det finns något risk att få cancer i andra delar tx termer, mage eller livmoder? jag vill vara mer uppmärksam och jag är oroligt och vet inte om jag hat cancer någon annanstans.
Visa svar
Svar:
Hej. Bröstcancer kan komma tillbaka i de flesta organ, men vanligast är tex skelett, lymfkörtlar och lungor, för att nämna några. Bröstcancer är en cancersjukdom som generellt har en god prognos och många lever efter sin bröstcancerbehandling, utan att få tillbaka sin sjukdom. Det är omöjligt att på förhand veta vem som får ett återfall och vem som inte får det. Den biologi din bröstcancer uppvisar är gynnsam och risken för återfall får bedömas som låg.
Anne Andersson

Anne Andersson

Överläkare och diagnosansvarig

Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
bröstcancer

Funderingar kring spridd bröstcancer

2025-04-17
Hej, Lever med spridd bröstcancer, metastaser i bäckenet och ländryggen. Har opererat bort både äggstockar/ ledare samt mina bröst. Äter kisqali med zolendronsyra( sista året ) Har fått byta letrozol mot anastrozole. Mådde inte alls bra på letrozol. Hoppas det blir bättre med den anastrozol. Har dem liknade biverkningar ? Fick mycket led problem och grät nästan varje dag. Vad finns det för andra alternativ annars ? Kan man bara äta kisqali ? Gjorde uppehåll och mådde så himla bra. Kunde röra mig lätt och var glad. Jag menar hur mycket östrogen har man om jag opererat bort äggstockar / ledare ? Har negativ her2. Tack snälla
Visa svar
Svar:
Hej. Hoppas att det blir bättre när du bytt aromatashämmare. Ibland känns biverkningarna mindre med annan sort, men för vissa spelar det inte någon roll. Jag tycker att det är bra att du får prova annan sort, innan man funderar på annan hormonsänkande behandling. Kisqali fungerar inte som ensam behandling utan måste kombineras med annan hormonsänkande behandling. När äggstockarna opereras bort, övertar tex fettväven produktionen av östrogen. Det är den bildningen av östrogen som aromatashämmare blockerar. Om ingen av aromatashämmarna ger acceptabla biverkningar (det finns 3 sorter aromatashämmare) kan man ofta prova fulvestrant istället.
Anne Andersson

Anne Andersson

Överläkare och diagnosansvarig

Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Funderingar kring spridd bröstcancer

Vem hjälper oss med med klimakterieprobem?

2026-02-02
Hej! Har tidigare haft dcis, som opererats bort för 1,5 år sedan, därefter färdigbehandlad. Nu har jag svåra klimakteriesymptom, sover max 3-4 timmar per natt, hjärnhinna, nedstämdhet mm mm. Jag undrar vem, dvs vilken funktion i vården, som förväntas hjälpa mig med mina klimakteriesymptom. Bröstmottagningen hänvisar till vårdcentralen och det gör även min gynekolog. Vårdcentralen vill ha en remiss från bröstmottagningen, men det vill bröstmottagningen inte skriva. Stämmer det att det är vårdcentralens ansvar? Är det i så fall inte lite konstigt att kvinnor som INTE haft bröstcancer eller förstadier kan få klimakteriehjälp från specialister (gynekologer) medan vi som har haft någon typ av BC skall gå till allmänläkarna på vårdcentralen? Vems ansvar är det? Bor i Stockholm.
Visa svar
Svar:
Hej. Jag tänker att det nog är vårt ansvar tillsammans, men vem som har "huvudansvar" varierar var man bor. På många ställen är det hälsocentralen som har god kunskap och kan sköta detta. Om det dyker upp frågor/osäkerhet mot bakgrund av tidigare behandlad bröstcancer, brukar HC kunna skriva remiss till kirurg/onkolog för att tillsammans se vad som är bäst för just den patienten. På samma sätt kan HC vända sig till kvinnokliniken för att få hjälp/råd. Huruvida HC behöver remiss eller inte varierar också men om det så önskas av HC kan jag inte riktigt förstå varför bröstmottagningen inte vill skriva den remissen.
Anne Andersson

Anne Andersson

Överläkare och diagnosansvarig

Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Vem hjälper oss med med klimakterieprobem?

Diagnos

2020-04-18
Har för några veckor sedan fått en bröstcancerdiagnos. Har sedan dess varit tillbaka på magnetröntgen och ska nu på biopsi för att utreda ytterligare ett område i bröstet. I den diagnos jag fått hittills går följande att läsa: Screeningselekterad p.g.a. mammografiskt 8 mm mikrokalk kl 9, 5 cm från mamillen i höger bröst. Corebiopsi har visat invasivt adenocarcinom NHG 3. ER 90 %, PR 1 %, Ki67 33 %, Her2 negativ. Är dock osäker på vad detta innebär. Bra? Dåligt? Vad betyder alla förkortning? Vad ska man ”hålla utkik” efter? Hur stor är risken att en ytterligare tumör har andra värden/förutsättningar? Sista frågan gäller mastektomi och rekonstruktion. Hur stor rätt jag har som patient att påverka operation? Om jag till exempel önskar mastektomi och direktrekonstruktion? Kan jag ”kräva” det? Många frågor blev det. Tack för att ni finns
Visa svar
Svar:
Hej Marie, det du skriver betyder att den förändring man ser har uppmärksammats med hjälp av mikrokalk (dvs små avlagringar av kalk i vävnad/gångar; kan ofta vara normalt men med ett visst typiskt utseende är det ett tecken på förstadium och/eller bröstcancer och leder till ytterligare utredningar/återkallelse). 8 mm är väldigt litet (genomsnittligt ligger storleken på nyupptäckta tumörer på 17 mm), det är bra! Klockslaget betyder att förändringen sitter rakt utåt i bröstet, mot din flank till (vilket är ett bra ställe när det kommer till kirurgi, det är enklare att operera än om man ska operera på den sidan av bröstet som vetter mot bröstbenet/mitten). NHG betyder "grad" som är en visuell bedömning av hur pass avvikande tumörens celler och arkitektur ser ut. Grad 3 är den högsta graden. ER står för "estrogen (=östrogen) receptor)" och PR för "progesteron (=gulkroppshormon) receptor". Båda tillsammans talar om tumörens hormonkänslighet, dvs dess förmåga att använda dina kvinnliga könshormoner för att växa. Hormonkänslighet är normalt i bröstvävnaden, men din tumör har alltså nästintill full känslighet för östrogen, men ingen känslighet för progesteron. Dessa värden spelar roll ffa när man bestämmer medicinska behandlingar såsom antihormonell behandling eller cellgifter. Ki67 är en markör för tumörcellernas tillväxthastighet på en skala från 0 till 100 %. Ju högre, desto snabbare växer tumören (vi räknar andelen celler som delar på sig i mikroskop). 33 är ingen jättehög siffra men klassificeras som hög tillväxthastighet enligt rutiner. Her2 är ytterligare en tillväxtfaktor som kan anses stå för mer aggressivitet men också för att man kan ha nytta av en specifik tilläggsbehandling - men Her2 är negativ för dig, så det behöver du inte tänka på. Hittar man ytterligare en tumör så kan den naturligtvis ha snarlika karakteristika (ffa om den ligger nära), men kan också vara en helt annan. Du frågar om mastektomi och rekonstruktion - men det som du skriver, dvs en 8 mm tumör, är det verkligen inget du behöver fundera så mycket över. Prognosen är minst lika god om du bevarar bröstet, vilket skulle innebära en mycket mindre belastning för dig både fysiskt och psykiskt. Men om man måste göra en mastektomi (t ex om området blir mycket större på MR, eller om man hittar flera förändringar som ligger ifrån varandra) så ska man absolut få prata rekonstruktion och få all information som behövs för att fatta ett eget beslut.
Jana de Boniface

Jana de Boniface

Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Diagnos

Funderingar om prognos o behandling

2020-07-05
Jag har skrivit tidigare. Jag är opererad för snart 2mån sedan, mina läkarbesök är avslutade men nu nu börjar frågorna hinna ifatt. Jag opererades (mastektomi m rekonstruktion) pga 50x10mm in situ. I området fanns 1,5mm invasiv tumör med egenskaper: lobulär , grad 2, ER 80 %, PR 15 %, HER2 negativ, Ki67 18% (intermediärt), ingen kärlinväxt, 3 friska senitel node. Jag äter nu tamoxifen. Är 44 år o oroar mig för återfall då jag förstått att hormonkänsliga tumörer kan komma tillbaka efter många år. Mitt perspektiv på resten av livet är ju långt mer än 20 år. Å ena sidan försöker jag tänka att en så liten tumör borde ha en god prognos? Å andra sidan att man ändå rekommenderar tamoxifen får mig att fundera på om prognosen är sämre än jag förstår, eftersom man tycker det är ”värt ” att medicinera. Det är många frågor som snurrar, försöker lista några mer konkreta här : - För att minska oro försöker jag tänka att risken för återfall kanske inte är större än risken jag hade tidigare att överhuvudtaget få bröstcancer? Är det ett rimligt antagande eller alltför naivt att tänka så? - Förkortar den här diagnosen min förväntade (friska) livstid? - Är prognosen sämre för att det fanns ett större område in situ förändringar? - Finna det risk att några celler redan spridit sig trots liten tumör och inget i lymfkörtlarna? - Kan tamoxifen ta ”död” på ev kvarvarande cancer eller ger det enbart ett långsammare förlopp? - Hur snart kommer ev biverkningar av tamoxifen. Jag har ätit 14 dagar o märker inte av något särskilt.
Visa svar
Svar:
Hej, du har god prognos. Så god att det bidrag tamoxifen kan göra inte är så stort. Enligt den modell jag använde riskerar 3 av hundra att råka illa ut till följd av sin bröstcancer i din situation, 2 av hundra med tamoxifen. Om du inte precis känner av tamoxifen tycker jag att du ska fortsätta med den, men försöka att lägga undan tanken på återfall på en hylla i bakhuvudet. Kan vara lättare sagt än gjort. Det är rätt att din risk att ´råka illa ut kan jämföras med din tidigare risk att överhuvud taget drabbas, men just nu är det kanske rimligare att jämföra med din risk att få en ny bröstcancer i det andra bröstet, över din livstid skulle jag säga att den risken är större än att du får återfall av den lilla bröstcancer du redan har haft. Men det är också så att tamxifen halverar denna risk (i det andra bröstet). Oc kanske det i själva verket är den effekten som är den viktigaste. Du undrar om tamoxifen bara förlångsammar, men nej tamoxifen har egenskapen att ta bort eventuella oönskade celler helt. Och stoppa eventuella gryn från att utvecklas vidare när det gäller det andra bröstet. Vissa biverkningar av tamoxifen borde du redan känna av. JAg kan inte garantera att det kan komma mer efter hand, men vissa personer känner inte av medicineringen så mycket, du kanske är en av dem. Vet inte om du blev klokare. Mitt huvudbudskap är att du har vad man måste uppfatta som en mycket bra prognos och att det vore skönt om du kunde få vila i den känslan.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Funderingar om prognos o behandling

Postneoadjuvant capecitabin lobulär BC

2021-04-30
Hej! Jag har tidigare skrivit till er (i mars) och frågat om möjliga tilläggsbehandlingar för min invasiva lobulära bröstcancer. En sammanfattning: Stor tumör innebar att man började med cytostatika (EC90 x 3 och Docetaxel x 3) innan operation. Tumörstatus innan cytostatikabehandling: NHG 2, ER 90 %, PR 80 % HER2 1+ (d v s negativ), Ki67 21 %. Mastektomi och sentinel node i början av februari. Det visade sig att det fanns en 122 mm stor tumör kvar (invasiv lobulär grad 2, ER 80%, PR 40 % HER2-negativ. Ki67 11 %) Noggrannare analys av lymfkörtlar visade på metastaser varför jag fick axillutrymning i början av mars.10 av 14 körtlar hade metastaser men ingen med perikapsulär växt. Nu äter jag Tamoxifen och genomgår för närvarande strålning (25 ggr). När jag frågade i mars svarade ni att man skulle kunna överväga capecitabin som tilläggsbehandling. Jag tog upp det med en läkare på onkologen. Läkaren ansåg att i och med att min kvarvarande tumör var långsamväxande så är den inte känslig för cytostatika (inte heller Capecitabin) utan hormonbehandling är bättre. Jag kände mig förvirrad och bad om ”second opinion”. Det har jag fått nu. Där säger man att man skulle kunna tänka sig capecitabin även om effekten är tveksam. De förordar också att man istället för Tamoxifen använder AI och GnRH-analog. De anger dessutom att Tamoxifen inte ska ges tillsammans med capecitabin. Slutligen bedömer de att man bör göra en ny metastasutredning (skiktröntgen gjordes innan mina behandlingar började). Anser ni att det finns något som skulle tala emot att jag får AI och GnRH-analog istället för Tamoxifen? Jag är 53 år och var premenopausal när jag började behandlingarna (i september 2020), men mensen har inte kommit tillbaka. Jag har förstått att AI är mer effektivt än Tamoxifen om man är postmenopausal. Om jag får GnRH-analog kanske jag även kan få Zometa, som väl annars bara ges till postmenopausala? Jag vill ha det som har bäst effekt. Kan man säga något om capecitabins effekt vid långsamväxande tumörer av min typ? Finns det någon nackdel med att ta preparatet förutom risken för biverkningar och den långa behandlingstiden? I och med att jag verkar kunna fortsätta med antihormonbehandlingen (om jag får AI) under cytostatikahandlingen så funderar jag på att be om det. Om biverkningarna blir för svåra borde det gå att avbryta, eller? Jag har förstått att metastaser från lobulär bröstcancer kan vara svåra att se på röntgen. Jag vet inte riktigt vilken nytta en ny metastasutredning skulle göra. Skiktröntgen har ju också sina risker Ser ni anledningen till att man bör göra en sådan metastasutredning? Skulle mina behandlingar bli helt annorlunda om man upptäckte metastaser?
Visa svar
Svar:
Hej, det var bra att du kunde få second opinion. Jag vill inte skriva svar som leder till ytterligare förvirring, jag tänker att du nu tllsammans med din hemmadoktor måste fatta beslut om vilken väg du faktiskt ska gå. Ja, det är rätt att AI hos postmenopausala är litet mer effektiva än tamoxifen. Men jag tror inte att det finns någon detaljkunskap beträffande hur effekten av capecitabin skiljer sig åt i relation till t ex Ki67 av kvarvarande cancerceller, i den studie som ligger till grund för sådan behandling, CreateX, har man inte redovisat sådana uppgifter.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Postneoadjuvant capecitabin lobulär BC

Fundering kring prognos

2022-01-16
Hej, jag är 47 år och fick min diagnos i mars 2021. De opererade bort vänster bröst i april och gjorde kompletterande operation i armhålan en månad senare. PAD säger invasiv cancer grad 3, 85 mm, ER positiv, HER2 negativ, KI 67 76%. Metastaser i totalt 13 av 29 lymfkörtlar. De rekommenderade även metastasutredning och har gjort olika röntgen där de hittat prickar men de är oförändrade från en röntgen till en annan och väldigt små så de har i princip skrivit av ytterligare metastaser. Jag har fått EC x 4 och Docetaxel x 3 (skulle få fyra men den sista strök dem för att jag blev så dålig) samt strålning 15 ggr. Jag får nu en spruta en gång i månaden i tre år för att söva äggstockarna och ska ta Anastrozol i sju år. Zoledronat ska jag också få. Jag undrar nu vad min prognos kan vara. Inser att datat inte är nån liten grej och hoppas att ni svarar även om prognosen inte är så bra. Min läkare börjar svamla när jag ställer frågor och jag undrar om hen inte vågar säga som det är eller om hen bara är så som person. Tack på förhand!
Visa svar
Svar:
Hej, det är knepigt det där med prognos som baseras på statistik. Det är förstås ett viktigt verktyg för att styra behandling och få en uppfattning som sakernas tillstånd, och vad man kan förvänta sig i en grupp av patienter. Samtidigt är det skillnad på en grupp individer och en enskild människa som du. Från vårt perspektiv som medicinsk personal brukar jag säga att det är vår uppgift att uppmuntra våra patienter snarare än att "nermuntra". Att ange en allvarlig prognos skulle kunna uppfattas som det senare. Jag kan således ha en viss förståelse för att man verkar vara ovillig att svara på din fråga. Samtidigt är det förstås din odiskutabla rätt att få veta hur allt man kan säga om ditt fall, även om det förstås finns en stor osäkerhet. Och prognosen blir förstås inte heller sämre bara för att man talar om den, vilket troligen är bättre än att du går och tänker på den utan att få diskutera öppet. Kanske är det ändå osäkerheten i de siffror man kan ta fram som gör min kollega ovillig att tala ut. Nu ska jag sluta mumla och försöka tala klartext. Jag använder predictmodellen, som i ditt fall ger en varning för att bedömningen kan vara osäker beroende på att tumören är såpass stor och att det finns relativt litet data att grunda analysen på i sådana fall. Låt mig återkomma till det längre ner. Nåväl, 5-årsöverlevnaden anges med full behandling (operation strålning, cytostatika, hormonbehandling och bisfosfonat) till 54 %. Och efter 10 år till 20 %. Jag skulle i ditt fall försöka att inte fästa mig vi dessa siffror, utan ta till mig att det finns en rätt stor risk för allvarliga återfall i din situation, men samtidigt att det inte är givet att du kommer att drabbas. Varför skulle inte du kunna höra till gruppen som går genom livet utan återfall? Jag uppfattar att man uteslutit spridning så säkert man kan med hjälp av skiktröntgen, och det är förstås mycket bra. Man kan fundera på om det beror på något, att tumören trots att den var stor och hade spridning till många körtlar inte redan hade spritt sig. Det kan tyckas anmärkningsvärt och faktiskt hoppingivande på sätt och vis, cellerna i den cancer du hade kanske inte hade de egenskaper som gör dem benägna att sprida sig? Det är en spekulation från min sida.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Fundering kring prognos

Frågor om symptom och provresultat

2022-02-11
Hej Jag är diagnostiserd men pT1c(m)N0, luminal B- lik invasiv duktal bröstcancer. Invasiv multifokal tumör, störst T1; 8 x 10 x 11 mm, invasiv duktal grad 3, ER 99%, PR 90%, HER2 negativ, Ki67 31%. T2; 10 mm, invasiv duktal grad 2, ER 99%, PR 95%, HER2 negativ, Ki67 36%, utbredd DCIS, radikal . Det fanns ingenting i portvaktskörtel och inga påvisade metastaser i kroppen i övrigt. Jag gå rnu på adjuvant cytostatikabehandling. Jag har fått 3 behandlingar E90C och har nu fått min första av tre palnerade med docetaxel. Vid varje behandling har jag fått feber 37,9-38,5 dag 4-9. Jag har också fått förhöjd puls vilopuls 95-110(normal för mig 75)+ förhöjd sänka + värk i mitt skelett. Värken i skelettet blev fruktansvärd efter sista behandlingen. Det har inte vid någon av dessa fyra tillfällen med feber kunnat påvisats någon bakterieinfektion. Jag blev dock inlagd nu vid sisa tillfället med antibiotika för sökerhets skull. När jag nu senast åkte in till akuten togs det lite andra prover än de som brukar tas inför behandlingarna. Det är några av proverna som oroar mig B--Blastceller 0,2 B--Promyelocyter 1,0 * 10 E9/ B--Myelocyter 0,6 * 10 E9/L B--Metamyelocyter 0,7 * 10 E9/L. När jag söker på detta så kommer det upp om leukemi? Det kan väl inte vara så att man kan får leukemi av behandlingen? Är det så att dessa markörer hamnar på "onormala värden" under cytostatikabehandling? Eller är detta något jag verkligen ska oroa mig för? Är det vanligt att det blir så som det varit för mig med feber efter varje behandling utan att man hittar någon infektion? Är det så att graden av benmärgspåverkan som helhet kontrolleras inför varje behandling? Efter att bara ha kört på och varit otroligt motiverad så känner jag mig nu orolig inför nästa behandling. Kan riskeran vara större med behandlingen än med risken för återfall i cancern? Det kanske är helt tokiga frågor men då vet jag det i så fall.
Visa svar
Svar:
Hej. Jag tycker inta alls att dina frågor är tokiga. Det är vanligt att blodbilden påverkas av cytostatika på det sätt du beskriver, så det tycker jag låter helt normalt. Vi kontrollerar bland annat de vita blodkropparna (dvs "benmärgsfunktionen") inför varje behandling för att minska risken att patienten ska få en infektion under behandlingen. Även feber/förhöjd kroppstemperatur förekommer mellan behandlingarna utan att man hittar någon infektion. Det är dock viktigt att höra av sig till sjukvården om man får feber, och komma överens om hur det ska handläggas. Värken i skelettet kan delvis bero på de benmärgsstimulerande sprutor du får. Du kan ta upp det med din sköterska/läkare inför nästa behandling, man kanske kan minska dosen lite, beroende på hur dina värden ser ut. För de allra flesta är vinsten med behandlingen större än riskerna för återfall, men vi måste alltid göra en individuell bedömning om biverkningarna blir större än vi förväntar oss. Lycka till med dina sista behandlingar. :)
Anne Andersson

Anne Andersson

Överläkare och diagnosansvarig

Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Frågor om symptom och provresultat

Fråga våra specialister

  • Drabbad eller närstående? Fråga oss!
  • Experterna arbetar helt ideellt men du får oftast svar inom två veckor.
  • Alla frågor och svar publiceras på vår webbplats. Ange inte ditt namn om du vill vara anonym.
  • Stort arkiv med frågor och svar. Använd sökfunktionen nedan!
  • Mejla frågor om Bröstcancerförbundets verksamhet till info@brostcancerforbundet.se
  • Observera att ett svar från någon av bröstcancerspecialisterna inte motsvarar en läkarkontakt. Våra specialister kan inte ge en individuell medicinsk bedömning utan svarar mer övergripande på medicinska och vårdrelaterade frågor.

Vad funderar du kring?

Skickar fråga

Om bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. Nära 9000 drabbas årligen i Sverige.
Om bröstcancer
Om bröstcancer

Stöd oss

Vår vision är att ingen ska drabbas av bröstcancer. Var med och bekämpa bröstcancer med oss!
Stöd oss
Stöd oss