Visar 10 av 1540 träffar

Val av behandlingsalternativ DCIS grad 1

2022-02-11
Fråga 1. Medicinskt måste väl mitt önskemål om behandlingsalternativ reoperation och avstå RT vara bättre än det jag rekommenderats behålla två snäva marginaler och genomgå RT? Fråga 2. RT kan väl inte ersätta den riskreducering som en god marginal innebär? Fråga 3. Bör jag försöka en gång till att be om en reoperation? Bakgrund: 7 mm stor mikrokalk upptäcks vid mammografiscreening, ligger precis under huden, 1 cm från bröstvårta, kl 16, höger bröst. Corebiopsi x 2 (4 st + 3 st prov med grovnål) har inte visat något malignitetsmisstänkt men en finnålsbiopsi visar atypiska celler. Operation med sektorresektion genomförs. PAD visar ett 30x15 mm stort område med DCIS grad 1. Inga tecken invasiv cancer. Två snäva marginaler 1 mm kaudalt och mindre än 1 mm medialt, Ki-67 låg proliferationsaktivitet. Multidiciplinära rondens beslut att rekommendera mig RT får jag del av genom tfn-samtal med kirurgen. Han var inte med på ronden och kan inte berätta varför ronden kom fram till det beslutet, kirurgen kan inte berätta om för- eller nackdelar med olika behandlingsalternativ, eller svara på frågor om mastektomi och risker med att avstå RT etc. Han säger att jag måste prata med en onkolog. Vården flyttas över till annan region därför att jag flyttar. Jag ifrågasätter rondens beslut. Jag kan läsa i vårdplanen att marginalen vid DCIS bör vara minst 2 mm för att minska risk för recidiv. Jag har två snäva marginaler. Jag har fått träffa en kirurg som tittat på mitt bröst och sagt att det var enkelt att operera bort mer på de två sidor med snäv marginal. Jag har inga kontraindikationer för en operation. Men onkologen jag träffade tog inte mitt önskemål om reoperation och avstå RT på allvar utan viftade bort det. Jag får inga relevanta svar på mina frågor utan behandlas endast som en orolig patient som behöver lugnas. Onkologen avslutade mötet med att säga att det bästa var att jag kommer igång med strålningen så fort som möjligt. Jag har gjort CT-skanning, begärt ut handlingar och pratat med strålfysiker – efter skriftlig begäran. Enligt Dos-Volym histogram: medelvärde lunga 6 Gy, 25 % av lungan utsätts för stråldos över 5 Gy, strålfältet täcker hela nedre lungloben, två tilläggsfällt, strålfältet går in i lungan 3 cm, MLD. Jag har skolios, trattbröst/insjunket bröstben, liten lungvolym för min ålder, längd och vikt, bott 10 år som barn i hus med höga radongashalter. Mina stora bröst faller upp mot nyckelbenet och ut mot armhålan med ett hudveck utmed hela sidan. Jag är liten och smal. Jag har kvällar och nätter letat efter relevant info på nätet. På Socialstyrelsens webb står det att 50-75 % av DCIS aldrig blir till en cancer som behöver behandlas. Fakta från SweDCIS-studien: god marginal minskar risken för återfall från 40 % till 20 %, kvinnor under 52 år hade ingen signifikant nytta av RT, det var dem över 60 år som hade störst nytta (jag är 53 år), RT minskar risken för återfall av invasiv cancer från 12 % till 10 % på 20 år, efter 20 år hade gruppen med god marginal utan RT ett bättre utfall än gruppen med snäv marginal med RT. Studie, Umeå universitet, 2020: Efter 20 år hade 2 % fått lungcancer från RT. Om provtagning från 7 grovnålar vid mikrokalken endast visar helt friska celler är det väl inte sannolikt att DCIS-celler är spridda i hela området 30x15 mm. Det är väl mer troligt att det rör sig om DCIS i enstaka mjölkgång och eventuellt DCIS-celler ut i mjölkgångens mjölkkörtel. Skadorna på lunga, hjärta, muskler, leder och brosk i axeln, risk för ödem och risk för lungcancer mm från RT kan väl i mitt fall inte stå i proportion till eventuell nytta av RT? Jag är frustrerad eftersom ingen tar mitt önskemål om behandling på allvar eller lämnar relevanta svar på mina frågor om för- och nackdelar med olika behandlingsalternativ. Jag bollas bara runt till nya läkare hela tiden och ingen verkar känna något ansvar för mig som patient eller hjälpa mig att vara delaktig i min egen vård. Jag står nu i kö för RT men funderar fortfarande på att avstå RT och i stället göra nytt försök att be om reoperation. Tacksam för svar på mina tre frågor ovan.
Visa svar
Svar:
Hej! Jag förstår din frustration och din upplevelse att ingen riktigt vill föra en diskussion om för- och nackdelar med reoperation respektive strålbehandling. Du har verkligen läst på, och som du kanske har fått en känsla av är det lite oklart "hur farligt" man ska bedöma att DCIS grad 1 är. Man har sett att det i många fall inte utvecklar sig till någon allvarligare cancer, men problemet är att man inte vet exakt hos vilken patient DCIS grad 1 försämras och hos vilken patient det inte gör det. DCIS växer lite mer diffust och det är därför man säger att man vill ha lite mer marginal vid DCIS för att vara mer säker på att man har fått bort allting. Jag tycker absolut att du ska be att få diskutera lite mer i detalj. Strålning kan i vissa fall kompensera för otillräckliga marginaler, men man vet också att DCIS svarar lite sämre på strålbehandling än utvecklad cancer. Strålbehandling innebär också vissa risker för skada på lungorna, även om det risken har minskat betydligt med modern teknik. Å andra sidan behöver man enligt riktlinjerna behandla med strålning även om du skulle genomgå utvidgad operation, såvida man inte opererar bort hela bröstet. Att operera bort hela bröstet skulle innebära en större operation och också en risk för snedbelastning om ditt kvarvarande bröst är stort och tungt. Sammantaget är detta inte en helt lätt fråga att ge ett entydigt svar på, men jag tycker absolut att du har rätt till ett mer uttömmande samtal med tydlig motivering om hur man har resonerat.
Yvette Andersson

Yvette Andersson

Överläkare och bröstkirurg

Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Val av behandlingsalternativ DCIS grad 1

Endokrin terapi ja/nej

2019-12-09
Diagnos invasiv lobulär bc, 16 mm, extent 16, radikal op, Grad 2, ER 99%, PR 99%, HER2 0, Ki67 9%. SN 2 benigna lymfkörtlar, luminal A cancer. Operation hö bc kl 8/9, radioterapi 15x, adjuvant endokrin terapi med Anastrozol 5 år. Opererades i juli, nu avslutad radiotherapi. Är 61 år. Har fibromyalgi och artros. Började med ANASTROZOL efter op, fick smärta och svullnad i muskler och leder. Mest i nacke och i benet från höfte till fotsulan hela tiden, smärta om jag går, sitter, ligger, natt och dag. Smärtan kan jämföras med ischiassmärta. Slutade då med anastrozol efter bara 3 veckor. All smärta var borta efter några dagar. Fick ångest och efter 2 månader paus började jag ta anastrozol igen. Efter bara några dagar kom samma smärta i nacke och framförallt i benet, malande, stickande, huggande smärta, svårt att belasta benet. Min fråga: vilka fördelar/nackdelar har jag om jag tar eller INTE tar endokrin terapi 5 år. Läkaren pratar om ”snäll cancer”. Livskvalite vs livslängd. Återfall. Vilken risk tar jag om jag INTE tar medicinen. Onkologen tycker att jag ska ta medicinen (eller byta till tamoxifen), samtidigt tycker han att för många idag är ”överteraperade”. Tack snälla för svar och hjälp att fatta beslut. Lotta
Visa svar
Svar:
Mitt råd är att du testar tamoxifen- det ger vanligen inte ledbesvär. Dom symptom du har av anastrozol är ju så svåra att det försämrar livskvaliten avsevärt. Oavsett vad du gör har du mycket god prognos- det är viktigt att betona men gör ett försök med tamoxifen ( förutsatt att du inte haft tromboser-då är tamoxifen ej tillrådligt)
Elisabet Lidbrink

Elisabet Lidbrink

Överläkare och onkolog, Radiumhemmet, Karolinska Sjukhuset, Stockholm

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Endokrin terapi ja/nej

SENOMAC, följdfråga

2020-01-21
SENOMAC 2020-01-20 Hej, Har idag varit på första läkarbesöket efter min operation. Lobulär 14 mm hormonkänslig inte känslig för antikroppsbehandling. (Biopsiresultat innan operation ER 100%, PR 100%, KI67 3%, Her2 1+) Tyvärr fanns det cancerceller i SN men jag vet inte storleken. Jag blev tillfrågad om jag vill vara med i Senomac-studien så den bör vara >2 mm (men jag vet som sagt inte hur stor) Skall fundera till torsdag om hur jag vill göra. Hur bör jag tänka? Funderar på att även om jag inte går med i studien hoppa över axillutrymning. Glömde att fråga min läkare om man alltid gör en röntgenundersökning innan start av cytostatika - Gör man det? Med vänlig hälsning Jag tycker som du att det är bra med studier och även att själv vara med i dom men jag vill helst hoppa över axillutrymning då de vanliga biverkningarna skrämmer mig. Finns det möjlighet att man hoppar över lottningen till antingen utföra en axillutrymning eller inte och väljer själv vilken gren man vill tillhöra i studien - eller följa studiens upplägg fast man inte ingår i studien. Man har ju möjlighet att när som helst sluta vara med i en studie utan att behöva förklara varför - så jag skull teoretiskt kunna tacka ja, se vilken gren jag lottas till och beroende på vilken det blir tacka nej- men det känns inte just. Hur stor risk är det för problem med ödem och rosfeber efter axillutrymning - bör jag vara orolig, det är höger arm Tacksam för svar så att jag hinner förbereda mig för första läkarbesöket med onkologen på torsdag (23:e)
Visa svar
Svar:
Hej Om du säger att du önskar lymfkörtelutrymning så blir det så och om du säger att du inte vill så blir det så. Du ingår dock inte i studien då. Om du går med i studien men sen säger att du inte vill acceptera det du lottas till följs du fortsatt i studien. Min erfarenhet av de som genomgår axillutrymning är att det är få komplikationer- kvinnorna blir lite stela i axeln och behöver ofta sjukgymnastik. Rosfeber och andra infektioner och ödem är mycket ovanliga nu för tiden- stor skillnad jämfört med tiden före år 2000.
Elisabet Lidbrink

Elisabet Lidbrink

Överläkare och onkolog, Radiumhemmet, Karolinska Sjukhuset, Stockholm

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
SENOMAC, följdfråga

Avslutad endokrin behandling

2020-03-02
Hej Jag var 51 år då operade bort en tarkt hormonkänslig invasiv duktal cancer på 27mm och med ett ki67 på 29,5 hösten 17 Har provat ett flertal behandlingar men kroppen reagerar så starkt på de olika så min vardag blir hårt drabbad och det var tufft att kunna jobba . Nu efter dryga 2 år Så har jag varit tvungen att välja bort behandlingen men det gör mig så orolig. Har jag mkt ökad risk nu för återfall eller ny cancer? Jag är strålad men även gjort mastektomi. Bör jag stå ut & ta behandlingen ändå med en dålig livskvalité? Har nu varit utan i 3 månader
Visa svar
Svar:
Hej Susanne, det är en svår situation som du hamnat i. Du är frisk efter bröstcancer. Jag uppfattar att din sjukdom inte var spridd till körtlarna i armhålan. Den hormonella behandlingen bidrar förstås till att förebygga allvarliga återfall. Du beskriver att de biverkningar som den hormonella behandlingen ger upphov till inte går att stå ut med. Det låter som om du är värre drabbad av detta än de flesta. Det låter också som om man på olika sätt försökt hantera detta problem genom att prova olika mediciner och kanske även med andra knep. Till sist får man ju bestämma om det är mödan värt att ta dessa biverkningar, eller om det rimliga är att avstå. Om du bestämmer dig för att avstå är det dock så att den nytta som du uppnått med två års behandling får du "behålla", den tiden har inte varit förgäves. Du har genom två års behandling reducerat risken för återfall, om du står ut ytterligare tre år reduceras den ytterligare. Sammantaget är dock prognosen sådan att chansen för bot är tydligt större än risken för återfall. Rekommendationen om fem års behandling är just en rekommendation, som inte tar hänsyn till individuella förhållanden. Kostar det mer än det smakar måste man kanske avsluta behandlingen. Om du känner att det är det rimliga tycker jag att du ska göra det i samförstånd med din läkare på den mottagning du hör till.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Avslutad endokrin behandling

Tack för svar Niklas

2020-03-02
Nej, jag hade ingen spridning till lymfkörtlarna. Jag fick första året Tamoxifen där jag fick de flesta biverkningar det sista var jag på väg i depression & tappade stora delar av håret. Då avbröt onkologen denna behandling, prover togs & 2 månader senare började jag med Zoladexinjektion samt anastrasole, de fick bytas ut efter ett par månader mot Letrozol. Åt dessa ihop med zoladex i ett par/ tre månader & för att kunna jobba beslöt vi att jag skulle testa endast zoladex. Stod på enbart den några månader men för 3 månader sedan avslutade jag även den. Mina smärtor var olidliga även med starka smärtstillande var dag. Onkolog har varit inkopplad & hon har räknat ut via tumören att jag borde fortsätta med behandling men att det är jag som måste avgöra & att livskvalitén är viktig & att jag får överväga den. Jag gjorde valet & mår idag mkt bättre om än inte helt bra än men oron finns såklart. Kanske har jag tagit helt fel beslut men visste inte hur jag skulle orka med min vardag.
Visa svar
Svar:
Hej, det låter ju som ni har ansträngt er att finna en lösning som skulle fungera för dig. Beslutet hur man ska göra ligger förstås hos dig, men som du beskriver det kan ingen klandra dig för ditt ställningstagande. Det låter rimligt. Jag ska nu göra ett försök att utveckla resonemanget om den hormonella behandlingen. Den förebygger i en andel av fallen av återfall. Den eliminerar dock inte risken helt och hållet (det hade varit den perfekta medicinen), och omvänt är det så att majoriteten av sådana fall som du inte kommer att få återfall, oavsett om du tar eller inte tar den hormonella behandlingen. Det betyder att i det fall det skulle vara så olyckligt att du drabbas av ett återfall kan man inte veta om det är något som skulle ha inträffat även om du tagit behandlingen. Håll i dig nu: Faktum är att det mest sannolika - i den mindre sannolika situationen att du får ett återfall - är att du skulle drabbas av detta även med behandling fullständig behandling under 5 år. Detta är i sig inget argument att inte ta den hormonella behandlingen, men ett slags tröst i den situation du befinner dig i som inte tål behandlingen.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Tack för svar Niklas

Tamoxifen behandling

2020-04-30
Hej. Jag är en kvinna på 49 år som är diagnostiserad med bröstcancer. Jag är annars frisk, smal o vältränad. Har inom 4 veckor gjort två cancer operationer, varav första var bröstbevarande. Obduktion visade på celler i kanterna o flera tumörer än vad dom såg på undersökning innan operation. Det blev därför utfört en mastektomi. Totalt hittades 10 stk tumörer i ett område om 7 cm, där den största var 13 mm, nästa 5mm,4mm etc. Lobulär cancer, 3 lymfkörtlar borttagna, ingen spridning. Hormonkänslig, Ki67 på 4 % Satt på 20 mg Tamoxifen i 5 år. Nu undrar jag på hur stor risken för återfall är med Tamoxifen behandling och utan Tamoxifen behandling. Eller om jag minskar dosen till 10 mg pga bivärkningarna. Tacksam för ett ärligt svar. Mvh
Visa svar
Svar:
Hej, jag ska försöka svara ärligt, det blir enklast så. Det finns en sk modell på nätet där man kan mata in dina data. Den visar att nyttan av att ge tamoxifen i form av ökad chans att vara i livet efter 10 år är i storleksordningen 2 % -enheter, d v 90 % klarar sig utan, och 92 % med tamoxifen i 5 år. När man har flera tumörer i bröstet anses det att man ska räkna på den största enskilda tumören. Men, i ett fall som ditt kan jag känna en viss osäkerhet om man inte i alla fall måste befara att prognosen är beskriven litet för optimistiskt på det sättet. Personligen vill jag mena att indikationen för tamoxifen är stark. Jag anar att du är tveksam till medicinen, jag hade starkt velat föreslå dig att prova, det är inte alla som far illa an medicinen. 2 % kan tyckas som en fjuttig nytta, men man skulle kunna tro att nyttan egentligen är större än så som du beskriver situationen.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Tamoxifen behandling

Knutor i armhåla, smärta i höger bröst i flera månader

2020-05-10
Jag är 54 år, har sedan september 2019 haft smärta i höger överarm och axel som i höstas gick över även i höger bröst och två lymfkörtlar svullnade upp (lite mer än ärtstora när man känner på dem men svullnad i hela armhålan). Smärtan är nu så intensiv att jag har svårt att sova på nätterna, kan inte heller röra armen helt normalt. Jag har varit hos husläkare flera gånger och på mammografi med ultraljud. Punktion misslyckades och ska göras om efter tjat från mig. Smärtan i bröstet förvärras. Jag har röntgat axel och arm och man tror att ev impingement kan ligga bakom armsmärtan men inte förklara de två knölarna i armhålan. Kortisonspruta med bedövning sattes i axeln och då försvann den smärtan i cirka en vecka men är nu tillbaka med full kraft, den i bröstet och svullnad i armhålan har aldrig försvunnit. Min mamma har haft bröstcancer x 3, jag har haft cervixcancer som 19-åring, frisk sedan dess. Jag upplevde ultraljudet som gjordes i Lund som slarvigt, utan kommentarer mer än det sitter förmodligen i muskler eller skulderregionen, samtidigt är knölarna där, svullnaden likaså, och smärtan outhärdlig även i själva bröstet. Har haft cysta i samma bröst för cirka 2 år sen som tömdes, bedömdes som ofarlig. Den var stor och tydlig, och smärtsam, nu känner jag mer att hela bröstet är hårdare, "fibrig" vävnad. Jag känner stor rädsla och förtvivlan över att månaderna bara går och att man inte tar det på allvar eller kan förklara vad knutorna är och varför smärtan inte går över om det nu är ofarligt. Går även hos sjukgymnast men det har inte haft någon effekt. Jag har reumatism i släkten med olika typer av smärttillstånd. Jag har av reumatolog hänvisats till vårdcentralen. Tacksam för era råd angående knutor i armhåla, smärta i bröstet.
Visa svar
Svar:
Hej Mia, jag är ledsen men jag kan från denna utsiktspunkt inte tillföra något vettigt beträffande vilka åtgärder som bör genomföras. Det är en för svår fråga.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Knutor i armhåla, smärta i höger bröst i flera månader

Paclitaxel vs Docetaxel

2020-07-11
Jag har blivit ordinerad dostät cystostatikabehandling med EC och Docetaxel för min HER-positva bröstcancer. När jag fick min första dos Docetaxel blev jag subfebril och fick sedan feber, det höll i sig ca 6 dagar. Jag tar Zarzio-sprutor för att bygga upp vita blodkroppar, så som tur är var mina neutrofila aldrig låga. Vid den andra dosen fick jag feber från dag 5 och den blev allt högre. Dag 10 blev jag inlagd och var på sjukhuset nästan en vecka med antibiotika i dropp. Det visade sig också att jag hade fått en propp i lungan. Febern höll i sig (inklusiva subfebril period) i 2,5 vecka. Min behandlande läkare beslöt då att avsluta min behandling med Docetaxel och istället ge mig 3 doser av Paclitaxel under tre veckor. Han säger att dessa två cystostatika tillhör samma familj och att de är likvärdiga. Men jag undrar ändå. Paclitaxel ges i en lägre dos och oftare, men verkar inte alls ha lika besvärliga biverkningar. Om de vore likvärdiga skulle väl alla ges Paclitaxel istället för Docetaxel? Eller är det bara min kropp som inte klarade av Docetaxel? Jag vill ju blir frisk från min cancer och vill att mina cancerceller ska få den tuffaste behandlingen. Kan jag vara trygg med att Paclitaxel ger mig lika goda chanser som om jag hade kunnat fortsätta med Docetaxel?
Visa svar
Svar:
Det finns en amerikansk studie där man jämförde docetaxel och paklitaxel som man gav antingen varje eller var tredje vecka. Alla patienter hade först fått den amerikanska varianten på EC (AC). Det man på den tiden uppfattade som standard var treveckors paklitaxel. Utfallet var aningens bättre och likartat för veckovis paklitaxel och treveckors docetaxel. Det är därför man använder i första hand en av dessa två regimer man använder idag. I ditt fall borde man jämföra mellan tvåveckors docetaxel och enveckas paklitaxel, vad jag vet finns ingen sådan jämförelse. Men jag kan inte tänka mig att det i din situation skulle vara sämre att ge veckovis paklitaxel istället för den sista tunga docetaxelbehandlingen. Idén är helt rimlig och ett bra förslag tycker jag..
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Paclitaxel vs Docetaxel

Prognosfråga

2020-07-22
2017. Högersidig bc . Grad 2 KI-67 18% 95 % både ER och PR. Det var en 3 cm tumör varav den yttersta 0,5 cm va in situ. HER2 neg. Radikalt opererad. Ingen spridning till sentinel node. Fick Tamoxifen 5 år och strålning 26 ggr 2018. Komplett Hysterektomi då det konstaterats fokala områden av adenocarcinom. Ingen aning om det var tamixifeninducerat. 2020. Vänstersidig bc. 12mm tumör, 100% ER och 40% PR. KI67 25%. HER2 neg. Grad 2. Radikalt opererad och ingen spridning till sentinel node. Fått anatrazol Inväntar ärftlighetsutredningsvar innan beslut om fortsatt behandling. Är inbokad för strålning som kan komma att avbokas beroende på svaret. Har hört och läst att det är en dålig prognos om det uppkommer en ny cancer inom 5 år från 1a diagnos. Va ju glad och tacksam över att operationen gått bra. Nu blev ju känslan att jag inte har någon chans att få mer än kanske ett par år kvar i livet innan nästa cancer kommer. Vet att varje kvinnas cancer är unik men har fått postoperativ stress av detta som jag ska få hjälp att bearbeta. Är min prognos så dålig?
Visa svar
Svar:
Hej Anna, din fråga anknyter till frågan som handlar om en studie på KI. Det är bra att man nu ger anastrozol istället för tamoxifen, den medicinen har en annan verkningsmekanism och andra resistensmekanismer. Även om det ligger i den "negativa vågskålen" att få en ny tumör under pågående behandling av den första, så är det fortfarande så att sedvanliga prognosfaktorer spelar roll. Det ligger i den "gynnsamma vågskålen" att SN inte var påverkad denna gång. Du ska inte kasta yxan i sjön! Det är inte alls säkert att du kommer att drabbas av allvarligt återfall.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Prognosfråga

Vad kan jag göra själv för att slippa återfall

2020-07-30
Hej, jag har en TNBC med Ki67 90% Her2 neg. och får min sista cytostatika behandling nu i veckan för att sedan opereras och strålas. Min fråga är vad jag kan göra själv för att slippa återfall? Jag är normalviktig och tränar regelbundet (minst 3 ggr/vecka) och promenerar ca 10.000 steg/ dsg. Bör jag avstå alkohol helt? Äta AIP-kost? Jag vill verkligen inte få tillbaka detta och känner mig orolig nu redan innan avslutad behandling.
Visa svar
Svar:
Hej Sara, det viktigaste som du kan göra verkar det som du redan gör: Genomgå din behandling! Den minskar på ett tydligt sätt risken för att du ska drabbas av att detta kommer tillbaka. Men jag tänker att du vill göra något mer, något som du kan göra litet mer på egen hand. Jag tycker att du där också verkar vara på rätt spår. Allt du gör kanske inte påverkar risken för återfall, men är ändå bra för din hälsa och för ditt mående. Och kanske rent utav för din omvärld. Om du har ett begränsat alkoholintag, ett par glas i veckan eller så, vet jag inte om det skulle vara en avgörande skillnad ifall du helt avstod, gör det om det känns bra! Att vara normalviktig är mycket bra, på flera sätt, kanske t o m för cancerns skull. Kosten är svår och det spelar stor roll vad man äter, men jag har inte rätt kompetens för att ge detaljerade kostråd. Om jag fattar det rätt innebär AIP-kost att man avstår från vissa saker som företrädare för andra koststrategier snarare förordar. Om det vore så att det fanns en kost som tydligt minskade risken för återfall skulle vi naturligtvis tydligt rekommendera den. Jag tror för min del att kosten i första hand har betydelse för vilka cancerformer man drabbas av. Jag tillåter mig att komma med följande råd: Håll dig i trim, och se till att må bra. Gör roliga saker, umgås med människor du tycker om. Ät gott ibland, men ffa nyttigt i vardagen.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Vad kan jag göra själv för att slippa återfall

Fråga våra specialister

  • Drabbad eller närstående? Fråga oss!
  • Experterna arbetar helt ideellt men du får oftast svar inom två veckor.
  • Alla frågor och svar publiceras på vår webbplats. Ange inte ditt namn om du vill vara anonym.
  • Stort arkiv med frågor och svar. Använd sökfunktionen nedan!
  • Mejla frågor om Bröstcancerförbundets verksamhet till info@brostcancerforbundet.se
  • Observera att ett svar från någon av bröstcancerspecialisterna inte motsvarar en läkarkontakt. Våra specialister kan inte ge en individuell medicinsk bedömning utan svarar mer övergripande på medicinska och vårdrelaterade frågor.

Vad funderar du kring?

Skickar fråga

Om bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. Nära 9000 drabbas årligen i Sverige.
Om bröstcancer
Om bröstcancer

Stöd oss

Vår vision är att ingen ska drabbas av bröstcancer. Var med och bekämpa bröstcancer med oss!
Stöd oss
Stöd oss