Hej detta var en riktigt intressant fråga. Och svår. Överbehandling är ett reellt problem i samband med förebyggande behandling. Tyvärr är intensivare mammografiövervakning inte en lösning. Mammografi förebygger ju inte återfall, kan bara påvisa det. Och det är inte heller återfallen i brösten som är det som detta i första hand handlar om, utan spridning på andra håll i kroppen. Ja, det är viktigt att man använder statistik på rätt sätt. Antag att man efter operation av bröstcancer har 15% risk att drabbas av allvarligt återfall (spridning) och att den risken kan minska till 10 % risk med hormonell tilläggsbehandling. d v s 5 % absolut tilläggsnytta. Vi bortser för tillfället från att man även får en halverad risk för ny bröstcancer i det andra bröstet. Man kan då korrekt säga att man minskar risken för spridd bröstcancer med en tredjedel. Men man kan också säga att för att en patient i denna situation ska slippa ett allvarligt återfall måste man behandla 20 patienter. "Problemet" är att prognosen även utan behandling är ganska god. Generellt kan man säga att ju större risk för återfall man har, desto större nytta av behandlingen får man. Om man har en mycket god prognos, t ex 95 % recidivfri överlevnad blir tilläggsnyttan så liten att det inte är rimligt att behandla. Men verkligheten är sådan att många patienter har en situation som liknar den jag skisserar ovan. De mätningar vi kan göra på tumörvävnaden, grad, hormonkänlighet, HER2, Ki67 och genexpressionsanalys hjälper till att fatta beslut om vem som har "tillräcklig" nytta av behandlingen. Men jag håller med om att detta är genuint svårt, olika personer kan kan olika uppfattning om vad som är "tillräcklig" nytta, men alla är inte beredda att fundera konkret i dessa banor, utan föredrar att få ett tydligt råd om vad som rekommenderas. De effekter som skisseras ovan kan tyckas begränsade, samtidigt är det införande av medicinsk tilläggsbehanlding som tillsammans med bra mammografiscreening succesivt har lett till att prognosen efter bröstcancer är avservärt bättre idag än tidigare.

Hej, det var en knepig fråga som jag inte tror att jga kan svarar på på det sätt du önskar. Jag kan nämligen inte exakt säga hur stor tilläggsnyttan är. Den är större ju yngre man är, och du är ju ung, i synnerhet om man var under 35 vid diagnos, men det finns troligen en effekt även i ditt fall. Jag är däremot inte medveten om ifall det finns data som säger att nivån på östradiol säger något om risken för återfall. Eg tror jag inte att det säkert är större risk med ett högre premenopausalt värde än ett lägre. Det förefaller hur som helst rimligt att göra ett nytt försök med zoladex. Men det är verkligen en grannlaga bedömning hur man ska göra om du mår distinkt dåligt av den åtgärden. Det måste du förstås diskutera med din läkare.

Hej, vi tar blodtrycet först. Jag uppfattar alltså att du hade ett litet högre tryck på dina enalapril tidigare? 115/76 låter för mig som en framgångsrik blodtrycksmedicinering under förutsättning att du inte mår dåligt och blir yr och vimmelkantig förstås. Sen till de låga värdena. Det är nog en av de vanligaste biverkningarna av våra bahandlingar, att de vita blodkropparna sjunker. Det ska man ha respekt för, men inte vara jätterädd. Vi har flera sätt att hantera detta, benmärgsstimulerande sprutor och modifierin av dosen. Vid våra behandlingar brukar de låga värdena i de allra flesta fall vara kortvariga, enstaka dagar. Om man får skjuta upp nästa kur, är det lämpligt att t ex sänka dosen litet nästa gång.

Det viktiga är att du informerar tandläkaren. Men om du "bara" ska göra en rotfyllning tror jag inte att risken är så stor. Operationen håller ju sig "inom" tanden. Det som kan vara vanskligare är om man måste dra ut en tand. Men käkkirurgerna och tandläkarna har idag tekniker som kan hantera risken för den typen av komplikationer som kan uppstå efter bisfosfonatbehandling. Det är viktigt att den som ska göra ingreppet är väl insatt i de problem som bisfosfonaterna skulle kunna medföra.

Efter en mastektomi är det framför allt förekomst av spridning till körtlar som gör att man rekommenderar strålning. Men även hur utbredd tumören var i bröstet spelar roll. Om den hade en större utbredning än 5 cm rekommenderar man strålning även om axillkörtlarna var friska.

JAg håller med om att det låter länge. Inom en månad är en lämplig målsättning om det inte finns speciella omständigheter.

Jag har kollat upp detta i FASS och kan inte se att det skulle vara något förväntat problem med den kombinationen.

Hej. Hos en kvinna i klimakteriet (postmenopausal) bildas östrogen i fettväv medan det hos en pre/perimenopausal kvinna bildas i äggstockarna. Tamoxifen blockerar östrogenreceptorerna och därför kan man ge det till alla (utifrån perspektivet klimakterie) med god effekt. Aromatashämmare hämmar bildningen av östrogen i fettväv och kräver att man antingen har kommit in i klimakteriet (inte har någon produktion av östrogen i äggstockarna) eller att kvinna försätts i ett klimakterium (tex med sprutor (GNRH-analog). Många postmenopausal kvinnor får aromatshämmare. Premenopausala får ofta tamoxifen men fler och fler får aromatashämmare och samtidig kastrationsbehandling.

Hej. Jag brukar tänka att om vi ska erbjuda förlängd behandling med tex Tamoxifen, är det viktigt att värdera risker och vinster. En förutsättning tycker jag är att patienten inte har så mycket biverkningar av sin behandling. Livskvaliteten är viktig och vi kan aldrig ge garantier att sjukdomen kommer tillbaka, hur mycket behandling vi än ger. Det är svårt att ge en direkt rekommendation såhär men det låter som att du har en del biverkningar.

Hej. pT2N1 betyder att tumören är mellan 20 och 50 mm stor (T2) och att det fanns cancerväxt i lyfmkörtlar. Sedan skriver du T3, som är större än 50 mm. Det är lite svårt att spekulera runt återfallsrisk men risken är lite större när det finns cancer i lymfkörtlar, å andra sidan var de flesta av de som togs ut friska, vilket kan ses om bra. Man kan också säga att chansen till att slippa ett återfall är ganska god. Det är vanligt att "tankarna" kommer efter en tid, det skiljer sig mellan individer. Det är inte ovanligt att olika fabrikat kan ge olika mycket biverkningar och det kan därför vara värt att prova ett byte.