Nej, det går bra.

Hmm, det låter ju litet drastiskt formulerat. Kanske det ligger ett korn av sanning i det hen säger. Det skulle kanske ändå finnas möjligheter att påverka bieffekterna t ex genom fysisk träning. Kanske man skulle kunna påverka vallningarna med lågdos venlaxafaxin? Kanske har du redan provat dessa åtgärder?

HEj jag kan kalkylera nyttan av hormonbehandling med hjälp av predictmodellen som säger att överlevnaden efter 10 år med hormonbehandling är ca 91 % jämfört 88 % utan, men det är underförutsättning av att du tar strålningen, som kan ges utan allvarliga bieffekter. Effekten av strålbehandling är litet svårare att exakt beräkna, men det finns en stor studie som visar att man med strålning reducerar både risken för allvarliga återfall med 2/3 delar och även risken att dö. Risken för återfall i bröstet är idag troligen lägre än på den tiden som studien genomfördes, men det kan vara så att risken för återfall i bröstet kan vara upp emot 30 % utan strålning, och 10 % om man ger behandlingen. Sammantaget skulle detta göra, om man räknar med en risk att dö av "något annat" är ca 4 % så skulle din risk att dö i bröstcancer med adekvat behandling, hormon + strål kunna uppskattas till 5 %.

Hej, detta är en litet knepig fråga som kommer upp med jämna mellanrum. Jag kommer första att svara generellt och så på slutet försöka kommentera just ditt fall. Frågan är naturlig. Man vill gärna ha ett kvitto på att man är frisk. Men somliga brukar litet skämtsamt säga - och då menar jag inte bara efter tidigare bröstcancer, utan för alla - att det finns ingen som kan säga att hen är frisk, man är bara dåligt undersökt ; -) När det gäller bröstcancer anser jag att man är frisk efter bröstcancer när man genom behandling och operation fått bort all tumör. I efterförloppet finns förstås en risk, en risk för allvarligt återfall och bröstcancerdöd som är väldigt olika stor beroende på tumörens egenskaper. Det är den risken vi minimerar genom att ge olika former av tilläggsbehandling. Men hur ska man då tänka? Det första är förstås att de flesta efter en bröstcancerdiagnos kommer att förbli friska, d v s kommer inte att drabbas av allvarliga återfall efter sin bröstcancerbehandling. Men jag tänker att det du är ute efter är ett slags trygghetsskapande bevis på att sjukdomen inte är tillbaka, även om man känner sig frisk, eller som du kanske känner sig "halvfrisk". Man kan förstås göra en röntgenundersökning och titta efter metastaser, eller ta prover som skulle kunna tala för att det finns återfall i kroppen. Det vi gör är att vi undersöker kvarvarande bröstvävnad på jakt efter ny botbar tumör t ex i det andra bröstet, och det finns forskningsresultat som talar för att det är viktigt och att det går bättre för de som gör den typen av undersökningar. När det gäller återfall utanför brösten så skulle man behöva leta efter sådana med hjälp av t ex CT undersökning eller PET, eller med någon känslig blodprovsmetod som kan fånga upp ett återfall tidigt. Man har gjort ett antal sådana studier där man jämfört sådan riktad uppföljning med att inte göra det. Resultaten har hittills visat att det inte leder till långsiktig nytta för patienterna att genomgå en sådan undersökning. Det kan tyckas konstigt, och kan kanske sammanfattas såhär: "den minoritet av patienter som drabbas av ett allvarligt återfall skulle inte bli botade i en högre omfattning eller ha en bättre effekt av sin behandling om man hittar återfall tidigare genom t ex en röntgenundersökning, jämfört med om man hittar återfallet på annat sätt". Man kan säkert som tidigare patient tänka, att det struntar jag i, jag vill bara veta att jag är frisk. Och det kan ju vara en rimlig tanke, problemet är väl bara att man lätt hamnar i en knepig sits. Hur länge kan man t ex "känna sig frisk" efter en sådan undersökning? Detta innebär förstås inte att man aldrig ska röntga. Om en patient har nytillkomna symtom som skulle kunna bero på ett återfall så genomför man också sådana undersökningar. Det jag skriver ovan avser att röntga personer utan symtom. En förvirrande sak i detta kan vara att man vid ett antal andra diagnoser genomför just sådana undersökningar, men då finns det data som anger att prognosen efter ett återfall i en sådan situation är bättre, och som sagt, den typen av data saknas vid bröstcancer. Nåväl, hur ska man tänka vid långdragen fatigue och låga blodvärden? Fatigue som isolerat symtom uppfattar jag inte vara ett symtom som får mig att misstänka ett allvarligt återfall, fatigue är ett komplext symtom som kan ha många olika orsaker och som är vanligt i högre eller lägre grad. Lågt blodvärde då? Kan det vara en orsak att misstänka återfall, jo det kan det faktiskt i vissa fall. Men det är ju inte det vanligaste. Det faktum att du följs upp av hematolog känns betryggande, man hade rimligen fångat upp detta om det i ditt fall skulle hänga ihop på det sättet. Fråga dem gärna direkt ifall det finns orsak att misstänka återfall som orsak till dina blodvärden.

Förkalkningar i brösten kan man få av många orsaker, både godartade och på grund av cancer. Det är bra att en provtagning har gjorts, om det i ditt fall har bedömts att det finns en misstanke att kalken kan bero på cancer. Det är positivt att lymfkörtlarna såg bra ut vid ultraljudsundersökningen, men ultraljud kan inte helt utesluta att cancer kan ha spridit sig till lymfkörtlar i armhålan ändå. Av den anledningen opererar man också ofta ut den så kallade portvaktskörteln i armhålan när man opererar cancer i bröstet, även om ultraljudsundersökningen inte kunde påvisa någon spridning.

Risken att en bröstcancer har blivit missad efter att ha undersökts med både mammografi, ultraljud och biopsi är mycket låg. Det låter inte som att du behöver vara orolig. Som vanligt är det dock bra att känna på sina bröst regelbundet, vi brukar rekommendera cirka en gång i månaden, och att göra en ny kontroll om det kommer nya knölar eller om den du har känt blir tydligt större.

Hi, of course you can get support here in Umeå. I am working as a contactnurse for people with breastcancer and you can call me if you would like to talk to me or my colleague. My phonennumber is: 090-7856842. We have a department at the hospital in Umeå who works with cancergenetic questions. You can contact them. See the link below. https://cancercentrum.se/norr/vara-uppdrag/prevention-och-tidig-upptackt/cancergenetisk-mottagning/

Hej, Till att börja med vill jag säga att det finns inga dumma frågor. Om du har gjort en bröstbevarande operation och inte lagt in implantat tänker jag att du kan sluta använda din "postoperativa behå nu".

Jag tänker att skillnaden är att cytostatika skulle i din situation med hög sannolikhet leda till att äggstockarnas funktion försämras och kanske inte återhämtar sig alls. Jag antar att du ska äta tamoxifen, den påverkar inte fertiliteten på samma sätt, ffa inte sedan du slutat ta tabletterna, vilket du rekommenderas göra inför ett försök att bli gravid. 2-3 månader innan. Om det är tamoxifen du ska ta kan man alltså inte säga att den sätter dig i klimakteriet, den ger ofta upphov till symtom och besvär som liknar klimakteriet. Det finns förstås en annan konsekvens. Kanske är det så att du planerat bli gravid just som bröstcancern slog till, jag vet inte. Nu måste du avstå från detta under ett par år, en tid då fertiliteten naturligt går ner, vilket förstås kan vara ett problem för dig. Jag är osäker på vad som gäller i denna situation om det är så att du behöver IVF för att bli gravid kring 40 års ålder. Det viktiga är kanske inte att samla ägg nu, utan att ta reda på om du kan få hjälp med vanlig IVF efter ett par års behandling. Reglerna kan skilja sig åt över landet också. Jag hade föreslagit att du ringer och frågar RMC (reproduktionsmedicinskt centrum) vad som gäller.

Hej, jag kan inte ge en siffra med och utan strålning. JAg tycker inte du ska vara rädd för strålningen alls, jag skulle vara räddare för att inte ta den. För att nyansera men förhoppningsvis inte förvirra finns två aspekter som man kan fundera på men inte låta avskräcka! Det är viktigt att strålningen inte träffar för mycket av riskorgan, i synnerhet inte hjärtat. Förr i tiden då man strålade med annan teknik fanns en risk att man strålade för mycket på hjärtat och kunde få biverkningar på sikt från det viktiga organet. Denna risk har man hanterat i och med modern strålplanering med individuell dosering och datortomografi som led i planeringen. Den andra saken som jag tror du syftar på i din fråga är att man om man ger sk joniserande (radioaktiv) strålning så finns alltid en risk att det kan leda till sk sekundär malignitet, att strålningen sätter igång en cancerutveckling, inte va brlstcanern utan av en ny cancer. Denna risk är dock mycket mycket liten och nyttan i form av reducerad risk för allvarliga återfall och död i bröstcancer är många gånger större, i fall man avstår strålningen. De aspekter du funderar på finns alltså med i kalkylen. Ta strålbehandlingen!