Hej, hormonersättning i klimakteriet är en sak man kan tala mycket om. Jag tänker att det som ffa styr om man ska ta det är hur mycket besvär man (=kvinna!) har med vallningar och svettningar (som i sin tur kan leda till sömnbesvär, vilket kan vara allvarligt för livskvaliteten). De symtomen hanteras effektivt med hormonersättning. På lång sikt kan man även ha en gynnsam effekt på skelettet för att motverka urkalkning. Men det leder till en viss riskökning avseende hormonkänslig bröstcancer. Vilket troligen är en delförklaring till att fler kvinnor under senare årtionden insjuknat i bröstcancer mellan 55 och 70 års ålder ungefär. Risken är även högre med den typ av preparat som innehåller progesteron, än de som bara innehåller östrogen. Men: om man har mycket uttalade besvär kan det ändå vara rimligt att ta hormoner under en tid, man brukar säga att man ska begränsa sig till så kort tid det går eller upp till 5 år. Det kan alltså vara en svår ekvation att beräkna. Men om man har lindriga besvär kanske det är rimligare att pröva icke hormonella metoder, ffa fysisk aktivitet, och om man har ständiga vallningar och inte får sova på natten kanske det är bra att få lindring med hormonell behandling under ett par år. Det är troligen extra viktigt för dessa kvinnor att göra sin mammografiscreening konsekvent också.

Jag känner mig helt övertygad om att du har rätt och att hennes vänliga omtanke inte är något du behöver beakta. Alls.

Hej, Modellen kan inte skilja på bara operation från operation + strålning. Det är mycket angeläget att du tar strålningen, det är en enkel och viktig behandling som inte kostar dig speciellt mycket möda tänker jag. Överlevnad betyder just det. Att inte dö (!), eller i detta fallet att inte dö inom en viss tid (10 år). Man kan även räkna på överlevnad utan återfall, men det blir mycket osäkrare i en sådan här beräkning. Därför är det bättre att räkna med det man även kallar total överlevnad. Det kan tyckas krasst och litet hårt, men strängt taget är målsättningen med onkologisk behandling endera förlängt liv, eller förbättrad livskvalitet. Det förra är enklast att mäta. Antingen lever man eller så är man död. Det ger den säkraste vinken om hur effektiv behandlingen är. Jag får också effekten av kemoterapi till 3% efter tio år, och om man kalkylerar med att din tarm är känsligare för komplikationer, även allvarliga komplikationer är det med all sannolikhet så att nyttan sjunker under 3 %. Hormonbehandling ger 4 % och överlevnaden efter 10 år kan uppskattas till 87%, om man sedan räknar bort de som dör av något annat än bröstcancer blir den bröstcancerspecifika överlevnaden efter 10 år 91 %, mindre än en av tio kommer att råka illa ut (=dö) till följd av bröstcancern. Din andra fråga uppfattar jag handlar om vilja undersökningar som ska göras under uppföljningen. Det är viktigt att mammografera för att hitta en eventuell ny bröstcancer. Däremot har det inte visat sig att den minoritet som drabbas av allvarligt återfall, t ex skelettmetastas har ett bättre utfall om man hittar återfallet på röntgen snarare än genom att man har besvär som leder till att man upptäcker spridningen. Det kan tyckas konstigt, men kom ihåg att man kan inte förebygga återfall genom att röntga, man kan bara påvisa ett återfall på det sättet. Hormonbehandlingen däremot förebygger återfall hos den kvinna som är frisk efter att ha opererats för en hormonkänslig bröstcancer. Detta betyder inte att man aldrig ska röntga, bara att man inte ska leta efter spridning hos symtomfria individer efter bröstcancer. Det är hos dessa kvinnor bättre att man tillåter dem att känna sig friska och inte röntga i onödan.

Jag vet inte, du måste fråga dem.

Hej, det skulle jag inte tro. Bröstcancer är en förhållandevis vanlig cancerform som även kan drabba den som råkat ut för t ex ett malignt melanom. I mycket sällsynta fall kan det finnas en koppling, och om du vill ha ett bättre svar skulle jag förhöra dig om din släkthistoria för att se om det finns något annat som talar för att det skulle kunna finnas någon specifik anhopning av cancerfall i din familj. Du anger inte heller din ålder. Om din bröstcancer inträffat före 40 skulle jag fundera ett extra varv, eller be klinisk genetik göra det. Tala med din bröstenhet!

Hej, jodå det kan jag göra. Personligen skulle jag inte säga att "åt det dåliga hållet" stämmer med min bild. Jag uppfattar att de uppgifter du lämnar kommer från operationsprepraratet? Och att sentinel node var negativ?? I så fall är av 100 "sådana som du", 85 i livet efter 10 år. 15 % har alltså råkat illa ut, och av dessa var det 5 % som inte drabbades av sin bröstcancer utan av något annat. Man kan alltså säga att den bröstcancerspecifika överlevnaden är 90 %. Det är hoppfullt tycker i alla fall jag.

Det ska bara göras av specialister som vet hur man ska försluta såret efteråt. Jag uppfattar att man numera kan göra detta på ett bra sätt om man vet hur man ska göra.

Hej gissar att du är 76 år gammal eller så. D v s vid första insjuknandet var du under 40. det första jag då tänker på är om du genomgått ett ärftlighetstest. Det kan du få göra enligt det nationella vårdprogrammet. Det skulle kanske inte ge mycket tydlig information om hur man borde göra avseende den kvarvarande bröstvävnaden, men det är klart att om du är mutationsbärare skulle det ge stöd för att kunna få operera bort resterande del av höger bröst. Om analysen skulle vara negativ utan tecken till ärftlighet menar jag att du skulle kunna be att få en sådan operation gjord, och det kunde vara rimligt om det skulle underlätta ditt liv med skav och så. Sen detdär med hormonell behandling. Du kan ju börja med 5 år och sen kan man ta en ny diskussion och kanske byta till tamoxifen, det är visserligen en oprövad ordning att ta först anastrozol och sen tamoxifen, men inte heller livslång anastrozol är utprovat i studier.

Fy så jobbigt och ledsamt för dig. Det låter ju verkligen som att du försöker göra allt rätt. Har man provat att behandla med tamoxifen istället? OM inte så hade jag föreslagit det.

Nej