JAg misstänker att det är två olika östradiolprover du tagit. Det finns ett normalkänsligt och ett känsligt. Det är det senare du ska ta. Det är anpassat för att titta på låga nivåer av hormonet. KOlla upp om det är så det förhåller sig! Och ja, man kan tänka sig att som ett alternativ operera bort äggstockarna. I praktiken tror jag att känslan (bieffekterna) av det är mycket likartad jämfört med zoladex. Faktorer som spelar roll för ett sådant beslut är förstås om du har planer på framtida graviditet, hur gammal du är i relation till "normalt" förväntat klimakterium och förstås vilka egenskaper tumören hade t ex avseende körtlar i armhålan.

ddEC ges varannan vecka och ger upphov till illamånde om du inte tar mediciner mot illamående. Som tur ör finns idag mycket effektiva mediciner mot just illamående. Jag skulle tro att håret börjar falla efter ett par veckor, ca 2. De flesta snaggar sig då eftersom det är opraktiskt att fälla hår hela tiden. Paklitaxel ger inte upphov till illamående, men kan leda till en allergiliknande reaktion som gör att man tar medicin i förebyggande syfte dessförinnan. Efter ett antal behandlingar kan man få besvär i fingrar och eller tår, sk neuropati som brukar börja med att man känner sig domnad eller att det känns som att gå på kuddar. I dessa fall kan man behöver sänka dosen för att inte besvären ska bli för uttalade och t ex leda till smärta i fötterna. Ibland får man nöja sig med ett mindre antal behandlingar än 12. Jag tänker att många brukar rapportera att biverkningarna inte är så farliga som man föreställt sig, men att behandlingen ändå är rejält jobbig att genomgå.

Det är en alldeles normal stråldos i ett fall där man vill stråla inte bara bröstet eller bröstkorgsväggen utan även lymfkörtlarna omkring bröstet. IMN avser de körtlar som finns i anslutning till bröstbenet.

OM det är kortisonet så tror jag att du kan hoppas på det. Men jag är inte helt säker.

Ja, det är OK!

Hmm, jag kan baserat på den information du lämnar inte i detalj kommentera den siffra du fått. Men det är rätt att statistiken kan vara svår att ta till sig och helt förstå. Det spelar förstås stor roll i vilket tidsintervall man talar om. Om men väntar tillräckligt länge kan man vara helt säker på att dödligheten är exakt 100 %. Vi ska ju alla dö en dag, men de flesta dör av andra saker än bröstcancer och det gäller inte sällan även de som tidigare haft bröstcancer, det ska man inte glömma bort. Jag skulle ändå tro att den siffra du fått antingen delvis är ett missförstånd, eller handlar om att du uppnått en ålder där även andra sjukdomar kan förväntas spela en roll för överlevnaden. Kan du inte be att få tala med din dr en gång till om detta?

Hej, tyvärr har din fråga blivit liggande så den bästa att svara är troligen du själv... MEn jag ska försöka i alla fall. 1) Hur du kommer må är svårt att veta, men om det är så att du har osteoporos, benskörhet, så är ju bisfosfonaten en effektiv behanlding mot den åkomman, och ett sätt för dig att minska risken på sikt att drabbas av frakturer, t ex höftfraktur och kotkompressioner som är allvarliga effekter av medsatt behtäthet. Jag uppfattar att det är något du har med dig sedan före bröstcancern. Dessutom reducerar bisfosfonaten risken för allvarliga återfall 2) Om du har haft en propp i anslutning till din piccline brukar man behandla en kortare tid efter det att man dragit ut piccline, ett par veckor eller så. Detta är under förutsättning att du inte haft t ex lungemboli alltså att en propplossnat och tagit sig till lungan. Då får man behandla längre.3) Jag hoppas inte du ska behöva fara så illa av behandlingen som du befarar. Den är säkert att den inte passerar obemärkt, men jag hoppas verkligen att du ska kunna sköta dina vardagssysslor och framför allt vara ute och promenera med hunden. Det senare tror jag skulle kunna bidra till att du inte far illa av behandlingen. Och det är något du själv kan göra för att underlätta för dig. Det finns flera studier som visar att det ör gynnsamt med fysisk aktivitet under behandlingsperioden.

Det är mycket osannolikt om det är den enda avvikelsen.

När det gäller biverkningar av strålbehandling finns två olika typer att effekter att ta hänsyn till. Akuta biverkningar och långsiktiga. Den akuta effekten är framför allt den hudreaktion som kommer litet som en solbränna. Den biverkningen har rapporterats vara mild vid den korta strålbehandlingen under en vecka. Mildare än vid treveckorsbehandling. När det gäller långsiktiga biverkningar är det viktigaste kanske att man ger behandlingen så precist som möjligt, vilket möjliggörs genom sk individuell dosplanering, och det är därför var och en som ska strålas först gör en datortomografi. I den studie som ligger till grund för den korta behandlingen (26 Gy på fem gånger under max 8 dagar) såg man att 1-2 % av patienterna fick en ökad konsitens i vävnaden i bröstet och ungefär lika många utvecklade sk tekangiektasier, detta med fem års uppföljning. 4 % hade obehag i bröstet efteråt, vilket var lika många som efter 3 veckors behandling. Man måste också titta på effekten av behandlingen, och man kunde se att den var minst lika bra på att förebygga återfall efter 5 behandlingar som treveckorsbehandling.

Det finns en studie där man efter 5 år lät varannan patient pausa med hormonbehanlding (Letrozol) 3 månader varje år. I den studien ledde det inte till någon sämre prognos i den gruppen som pausade. MEN, det var efter fem år. I din situation får man uppfatta den typ av paus som en kompromiss med behandlingseffekten. Jag kan inte rekommendera detta under de första fem årens behandling.