Hej, det är en litet provokativ fråga du ställer. Jag fokuserar på bröstcancer som jag har kunskap om, men det stämmer inte att man inte behandlar prostatacancer med hormonell behandling. Förvisso behandlas inte all prostatacancer hormonellt, men det är inte korrekt att man inte gör det alls. Bakgrunden till att vi behandlar kvinnor med östrogenreceptorpositiv bröstcancer med hormonell behandling är förstås att man i stora studier sett att man på det viset förebygger allvarliga återfall och dödsfall i spridd bröstcancer. Det finns fall av östrogenreceptorpositiv bröstcancer där prognosen är så god utan behandling att man inte behöver ge hormonell behandling. I den bästa av världar är det förstås upp till patienten att tillsammans med sin doktor som har stöd av det nationella vårdprogrammet och den multidisciplinära konferensen (det forum där man diskuterar behandling av alla nya fall) besluta om vilken behandling som ska ges. En kvinna om inte kan tänka sig de bieffekter som kommer med behandlingen kan naturligtvis välja att avstå. Det är då viktigt att hon får ett bra beslutsunderlag. I de fall hormonell behandling rekommenderas är det rimligt att man provar innan man tackar nej, biverkningarna kan nämligen vara mycket olika uttalade.

VAd som är mycket eller litet,, stor eller liten risk ligger ju i betraktarens öga. JAg kan ge dig en siffra, vet inte om det hjälper dig. Risken för återfall är lägre än chansen att du inte kommer att råka illa ut. Med de uppgifter du anger blir sannolikheten för att du inom 5 år råkar illa ut av din bröstcancer ca 10 %, risken hade varit drygt dubbelt så stor utan den behanlding du genomgått (cytostatika) och genomgår (hormonbehandling).

Hej, du kommer med mer information i en uppföljande fråga, där svarar jag.

Hej, det är lätt att uppfatta att det skulle kunna finnas en ärftlighet även om testningen var negativ i din släkt. Det kan vara så att det helt enkelt är en slump att de tre fall som du berättar om hos tre systrar och en dotter till ytterligare en syster. Det skulle också kunna vara så att det finns en ärftlighet som vi inte fångar upp med testningen. Om du ska vara orolig? Mest sannolikt har man med testningen ändå skalat bort de mest tydliga ärftliga bröstcnacerformena och sannolikheten för att du skulle ha en sådan i blodprov påvisbar ärftlig variant är låg. Om man ska göra något ytterligare sklule jag inte säga att det är att testa dig, utan snarare att skriva en remiss till genetiska kliniken för att bedöma om det finns något ytterligare man kan göra eller om man kan värdera din bröstcancerrisk baserat på de fall som finns i släkten. JAg skulle rekommendera dig att gå regelbundet på dina mammografiunderökningar.

Hej, utifrån din ålder och var knölen är placerad känns det inte som att det har med bröstcancer att göra. Man behöver undersöka knölen för att veta vad det är. Ta kontakt med din vårdcentral i första hand för värdering av utredning.

Hej, en knöl i bröstet är i de allra flesta fall inte något som har med bröstcancer att göra. Det kan vara hormonellt. Dock rekommenderar jag att en nytillkommen knöl ska undersökas. Ta kontakt med din vårdcentral i första hand för värdering av utredning.

Hej detta var en riktigt intressant fråga. Och svår. Överbehandling är ett reellt problem i samband med förebyggande behandling. Tyvärr är intensivare mammografiövervakning inte en lösning. Mammografi förebygger ju inte återfall, kan bara påvisa det. Och det är inte heller återfallen i brösten som är det som detta i första hand handlar om, utan spridning på andra håll i kroppen. Ja, det är viktigt att man använder statistik på rätt sätt. Antag att man efter operation av bröstcancer har 15% risk att drabbas av allvarligt återfall (spridning) och att den risken kan minska till 10 % risk med hormonell tilläggsbehandling. d v s 5 % absolut tilläggsnytta. Vi bortser för tillfället från att man även får en halverad risk för ny bröstcancer i det andra bröstet. Man kan då korrekt säga att man minskar risken för spridd bröstcancer med en tredjedel. Men man kan också säga att för att en patient i denna situation ska slippa ett allvarligt återfall måste man behandla 20 patienter. "Problemet" är att prognosen även utan behandling är ganska god. Generellt kan man säga att ju större risk för återfall man har, desto större nytta av behandlingen får man. Om man har en mycket god prognos, t ex 95 % recidivfri överlevnad blir tilläggsnyttan så liten att det inte är rimligt att behandla. Men verkligheten är sådan att många patienter har en situation som liknar den jag skisserar ovan. De mätningar vi kan göra på tumörvävnaden, grad, hormonkänlighet, HER2, Ki67 och genexpressionsanalys hjälper till att fatta beslut om vem som har "tillräcklig" nytta av behandlingen. Men jag håller med om att detta är genuint svårt, olika personer kan kan olika uppfattning om vad som är "tillräcklig" nytta, men alla är inte beredda att fundera konkret i dessa banor, utan föredrar att få ett tydligt råd om vad som rekommenderas. De effekter som skisseras ovan kan tyckas begränsade, samtidigt är det införande av medicinsk tilläggsbehanlding som tillsammans med bra mammografiscreening succesivt har lett till att prognosen efter bröstcancer är avservärt bättre idag än tidigare.

Hej, det var en knepig fråga som jag inte tror att jga kan svarar på på det sätt du önskar. Jag kan nämligen inte exakt säga hur stor tilläggsnyttan är. Den är större ju yngre man är, och du är ju ung, i synnerhet om man var under 35 vid diagnos, men det finns troligen en effekt även i ditt fall. Jag är däremot inte medveten om ifall det finns data som säger att nivån på östradiol säger något om risken för återfall. Eg tror jag inte att det säkert är större risk med ett högre premenopausalt värde än ett lägre. Det förefaller hur som helst rimligt att göra ett nytt försök med zoladex. Men det är verkligen en grannlaga bedömning hur man ska göra om du mår distinkt dåligt av den åtgärden. Det måste du förstås diskutera med din läkare.

Hej, vi tar blodtrycet först. Jag uppfattar alltså att du hade ett litet högre tryck på dina enalapril tidigare? 115/76 låter för mig som en framgångsrik blodtrycksmedicinering under förutsättning att du inte mår dåligt och blir yr och vimmelkantig förstås. Sen till de låga värdena. Det är nog en av de vanligaste biverkningarna av våra bahandlingar, att de vita blodkropparna sjunker. Det ska man ha respekt för, men inte vara jätterädd. Vi har flera sätt att hantera detta, benmärgsstimulerande sprutor och modifierin av dosen. Vid våra behandlingar brukar de låga värdena i de allra flesta fall vara kortvariga, enstaka dagar. Om man får skjuta upp nästa kur, är det lämpligt att t ex sänka dosen litet nästa gång.

Det viktiga är att du informerar tandläkaren. Men om du "bara" ska göra en rotfyllning tror jag inte att risken är så stor. Operationen håller ju sig "inom" tanden. Det som kan vara vanskligare är om man måste dra ut en tand. Men käkkirurgerna och tandläkarna har idag tekniker som kan hantera risken för den typen av komplikationer som kan uppstå efter bisfosfonatbehandling. Det är viktigt att den som ska göra ingreppet är väl insatt i de problem som bisfosfonaterna skulle kunna medföra.