Frågor & svar

Question 1

Behöver lite underlag kring behandling av vaginal atrofi med Blissel. Hur mycket ökar min överlevnadschans på 10 år med aromatashämmare? Hur mycket minskar de pga den lilla mängden östriol från Blissel som ändå tas in i blodet? Missförstå mig rätt: jag kanske ändå bestämmer mig för Blissel men vill veta vad jag säger ja till.
Tumörfakta: lobulär 35x30 mm, ER 100, PR<10. KI 67:12. HER2 negativ. Grad 2. Radikalt opererad och strålad, ingen spridning, ingen kärlinväxt.

Accepted Answer

Hej jag kan inte ge ett exakt svar på den frågan som har med blissel att göra. 
Menar du jämfört med inget alls? Överlevnadsnyttan efter 10 år ökar med ca 3,5 % enheter med hormonell terapi jmf med att inte ta det.

Modellen jag använder kan inte skilja på effekten av tamoxifen och aromatashämmare, den senare är dock med all sannolikhet aningens bättre än den förra. Risken med Blissel skulle jag säga är ingen alls. Jag kan inte bevisa det, men det är min starka tro.

Det finns inga övertygande data som säger att det är bättre att ta aromatash'ämmare under 10 jämfört med 8 år. JAg hade förordat att du siktar på 8 års behandling som kunskapsläget är idag.

Question 2

Hej, Jag funderar över min föreslagna endokrina behandling, om premenopausal GnRh 3-5 år + AI dagligen i 10 år och om postmenopausal enbart AI. Utöver detta också Zoledronsyra i 3 år. Jag är 46 år och gjorde mastektomi i början av juni och genomgår just nu EC och kommer strålas sep/okt.
Jag har förstått att det är svårt att fastställa menopausalt läge när man genomgått cellgifter - stämmer det?
Om man inte vet och kör igång ovan och det visar sig att jag är prem har jag förstått att GnRh kan ge otillräcklig ovariell suppression och att AI då inte har någon effekt - har jag uppfattat det korrekt?
Skulle det vara så att jag är prem undrar jag vad värdet av Zoledronsyra ger?
Min läkare är på semester tills jag startar strålningen och ser i tidigare svar att "ni i Skåne" påbörjar efterbehandlingen i samband med strålningen och jag blir då orolig att min efterbehandling inte kommer igång förrän efter strålningen och då är det drygt 4 månader efter operation och undrar om det ökar risken för återfall?
Borde jag med detta givet bara begära av de AT-läkare jag i dagsläget kan få prata med att bara få påbörja Tamoxifen i samband med strålningen för att ha något skydd "i väntan på"? Å andra sidan om det ändå är vettigt med föreslaget upplägg och det i längden faktiskt är bästa behandlingen så är det såklart det jag ska propsa på att starta så snart som möjligt....
Tackar på förhand för dina kloka input i en lite ensam sits just nu.

Accepted Answer

Hej, ska försöka svar på dessa funderingar.

När man ska börja med den hormonella behandlingen? Vi märkte för ett antal år sedan att vissa doktorer förordade att man börjar med den hormonella behandlingen före strålningen , andra att man gör det efter. Det ledde till förvirring som vi tyckte var onödig. Argumentet att börja efter var att man inte vill försätta eventuella cancerceller i "viloläge" under strålningen, eftersom man kan tänka att de är känsligare för strålning om de inte är i viloläge. En granskning av litteraturen gav dock inga hållpunkter för att det skulle vara på det sättet i verkligheten varför vi bestämde att förorda att alla börjar med sin hormonbehandling tillsammans med strålningen. Det är lätt att hålla reda på och blir entydigt. Dessutom har patienten på det sättet ett antal veckors erfarenhet av behandlingen i samband med läkarbesöket efter strålningen, vilket är bra. Så gör vi i Skåne, man kan dock göra även på andra sätt och det är lika rätt.

Sen till frågan om när man (eller snarare kvinna!) har kommit genom klimakteriet. Jag satt en gång på ett forskningsmöte där detta diskuterades livligt under en hel eftermiddag utan att man kom riktigt överens, nej allvarligt talat: Man kan mäta hormonnivåer i blodet och se om äggstockarna bildar östrogen, då är premenopausal, alltså inte genom klimakteriet. De flesta kommer in i klimakteriet i och med att mensen upphör under kemoterapi i alla fall med EC, och ju yngre kvinnan är desto större är sannolikheten att mensen kommer tillbaka efter en kortare eller längre period efteråt. Det beror på att äggstocksfunktionen hämmas av cytostatika. Men äggstocksfunktionen kan faktiskt även komma tillbaka även utan att det uppstår en mens, i dessa fall brukar vallningsbesvär upphöra som en signal på att östrogenet kommit tillbaka. Det kan påvisas med ett blodprov (känsligt östradiol - det måste vara den känsliga metoden, den vanliga metoden att mäta östradiol duger inte). Det som kan vara knepigt i denna situation är att även om man har ett lågt värde på östradiol prov, kan ju situationen ändras senare om äggstockarna hämtar sig.

VArför är detta viktigt? Jo bl a för att läkemedel som tillhör gruppen aromatashämmare (letrozol, anastrozol och exemestan) fungerar endast hos de som har inaktiva äggstockar. Tamoxefen fungerar oavsett äggstockarna.  

 GnRH är medicin som används för att stänga av äggstockarna och ges som en spruta varje månad i de flesta fall. GnRH kan som du säger ge upphov till en ofullständig suppression (avstängning), vilket man måste vara uppmärksam på. I den stora studie som heter TEXT där man slumpade patienter som fick GnRH mellan aromatashämmare och tamoxifen, visade det sig att aromatashämmarbehadnlingen var litet mer effektiv, vilket talar för att problemet med ofullständig hämning inte är mycket stort även om det kan förekomma och då är viktigt att uppmärksamma. Skulle inte heller tro att ofullständig supression i din situation är det man skulle vara mest orolig för, tänker att dina 46-åriga cytostatikabehandlade äggstockar inte är superpigga just nu. 

Sammanfattningsvis kan man göra sätt på flera sätt. Jag tycker inte du ska vara så orolig för att behandlingen inte kommer igång förrän efter strålningen. Du resonerar rimligt i din fråga. Man skulle iofs kunna ge dig tamoxifen nu, men man skulle också kunna vänta till efter strålningen och då värdera om du är postmenopausal eller inte och då ge dig Aromatashämmare om du är postmenopausal och tamoxifen om du är premenopausal. I så fall skulle man kunna överväga att operera bort äggstockarna istället för att definitivt kunna ge aromatashämmaren utan att behöva fundera på om GnRH biter eller inte.

Vet inte om detta svar blev för rörigt.

Question 3

Hej
Jag har fått två doser Docetaxel och mina levervärden har stigit varje gång. Nu är det bestämt att den tredje kuren skjuts upp på grund av alltför höga värden. Halten av Bilirubin är normalt, men ALAT ligger på 1,3 ukat/L, ASAT på 0,81 och ALP på 1,4. Även Laktatdehydrogenas är förhöjt med ett värde på 5,7 ukat/L.

Vad kan det bero på? Är det farligt? Jag är orolig att levern tar permanent skada, eller i värsta fall är drabbad av levercancer.

Accepted Answer

Det är inte stor risk att levern tar permanent skada och inte någon risk att du drabbas av cancer till följd av detta, men det är större risk för biverkningar av annat slag (infektion t ex) om man har leverpåverkan, så man ska vara litet försiktig. Risken för långsiktig skada är dock låg.

Question 4

Hej! Jag står på paklitaxel, perjeta och Herceptin för min HER2 positiva bröstcancer. Nu, en bit in i  behandlingen, har jag börjat känna pirrningar i tårna och emellanåt i fingrarna. Jag undrar om detta kan vara något riskabelt. Neuropatier ska man ju vara försiktig med eftersom de kan bli irreversibla, samtidigt vill jag ju ha min cytostatika så jag blir bra från min cancer, och kan kanske tänka mig att stå ut med vissa neuropatier. Jag undrar därför om det kan vara någon fara att fortsätta med min behandling, och kan neuropati vara ett uttryck för andra skademekanismer som sker i kroppen men som jag inte känner?

Med vänliga hälsningar
Sara

Accepted Answer

Hej Sara, ingen orkar ta paklitaxel lika länge som man kan ha nytta av antikroppsbehandlingen. PÅ en tidpunkt, kanske när neuropatin börjar kännas av kan man med fördel avbryta paklitaxel och bara fortsätta med antikropparna. Det finns gott om exempel på patienter som på det sättet kan fortsätta med sin behandling under mycket lång tid. Det brukar inte vara så att man får progress för att man i den situationen avslutar paklitaxel. Det kan tyckas konstigt att det är så, eftersom kemoterapin i början bidrar till att man har större nytta av antikropparna. Du ska inte vara rädd för att avsluta paklitaxel.

Question 5

Hur vanligt är det ute på de olika cancerklinikerna i Sverige att man får göra hjärtultraljud efter avslutad Herceptin behandling, se Fass om Herceptin, och  hjärnCT efter avslutad behandling?

Accepted Answer

Du har rätt i att det i fass anges att man ska göra undersökningar halvårsvis under två år efter avslutad behandling. JAg tror att man inte följer denna rekommendation på de flesta ställen, tidigare stod det t o m att man skulle följa hjärtfunktionen upp till fem år efteråt.

Jag tror för min del i djupet av mitt hjärta (!) att det är onödigt att rutinmässigt göra det. Om man inte sett någon besvärande reaktion under det år man gav behandlingen är det osannolikt att man plötsligt efter avslutad behandling ska få en påverkan på hjärtfunktionen som har med trastuzumab att göra. Om man däremot fått en påverkan får man förstås  följa hjärtat på ett individualiserat sätt.

Att göra sk screening av hjärnan hos individer utan symtom efter avslutad behandling rekommenderas inte rutinmässigt någonstans vad jag vet.

Question 6

Hej, jag har en TNBC med Ki67 90% Her2 neg. och får min sista cytostatika behandling nu i veckan för att sedan opereras och strålas. 
Min fråga är vad jag kan göra själv för att 
slippa återfall? Jag är normalviktig och tränar regelbundet (minst 3 ggr/vecka) och promenerar ca 10.000 steg/ dsg. Bör jag avstå alkohol helt? Äta AIP-kost? 
Jag vill verkligen inte få tillbaka detta och känner mig orolig nu redan innan avslutad behandling.

Accepted Answer

Hej Sara, det viktigaste som du kan göra verkar det som du redan gör: Genomgå din behandling! Den minskar på ett tydligt sätt risken för att du ska drabbas av att detta kommer tillbaka.

Men jag tänker att du vill göra något mer, något som du kan göra litet mer på egen hand. Jag tycker att du där också verkar vara på rätt spår. Allt du gör kanske inte påverkar risken för återfall, men är ändå bra för din hälsa och för ditt mående. Och kanske rent utav för din omvärld. Om du har ett begränsat alkoholintag, ett par glas i veckan eller så, vet jag inte om det skulle vara en avgörande skillnad ifall du helt avstod, gör det om det känns bra! Att vara normalviktig är mycket bra, på flera sätt, kanske t o m för cancerns skull. 

Kosten är svår och det spelar stor roll vad man äter, men jag har inte rätt kompetens för att ge detaljerade kostråd. Om jag fattar det rätt innebär AIP-kost att man avstår från vissa saker som företrädare för andra koststrategier snarare förordar.  Om det vore så att det fanns en kost som tydligt minskade risken för återfall skulle vi naturligtvis tydligt rekommendera den. Jag tror för min del att kosten i första hand har betydelse för vilka cancerformer man drabbas av. 

Jag tillåter mig att komma med följande råd: Håll dig i trim, och se till att må bra. Gör roliga saker, umgås med människor du tycker om. Ät gott ibland, men ffa nyttigt i vardagen.

Question 7

Hej

Har två tumörer i höger bröst.
Invasiv duktal cancer ER 98% PgR 92% her2 normal Ki 7%
Den andra är tubulär invasiv cancer 
ER 100% PgR 70% her2 negativ Ki 21%.

Ska operera bort tårtbit och man har ej kunnat se avståndet mellan förändringarna helt på ultraljud.
Den tubulära strålar upp till huden.

Vad blir efterbehandling?

Accepted Answer

Hej, jag vågar mig inte på att ange vad man kommer att föreslå dig, det beror t ex på din ålder och vilka gränsvärden för Ki67 man har där du bor. Du får tåla dig till läkarbesöket!

Question 8

Hej Niklas! 

Jag vill bara tacka för ditt svar! Du svarade empatiskt och klokt och jag är tacksam för din reflektion.

Jag ska prata med doktorn och jag siktar in mig på att ge zoladex en chans till. Så att jag- om jag sedan ändå avslutar den - känner mig mer säker.

Detta kräver inget svar! Bara jag som ville säga tack!

Accepted Answer

TAck Johanna, det värmde!

Question 9

Hej! 
Jag är 38år och har spridd bröstcancer, till skelettet. Har fått 6 av 12 behandlingar med paklitaxel. Efter det blir det endokrinbehandling, någon bromsmedicin, skelettstärkande spruta och spruta för att stoppa aktiviteten i äggstockarna. Är det inte bättre att operera bort äggstockarna istället för att ge sprutor?  
Har nämligen hört från Docrates i Helsingfors att de tycker både att operera bort äggstockarna och stråla dom är bättre alternativ än sprutorna. Men jag har inte hört någon som gjort det, görs detta inte i Sverige?

Accepted Answer

Jodå, det kan man visst göra. Det händer att vi kommer överens med patienter att vi gör en "terapeutisk" ooforektomi, d v s att man gör en titthålsoperation för att ta bort äggstockarna i syfte att ta bort östrogenet. "Förr i världen" var bestrålning också en vanlig metod. Det kan man också göra, men nu när tittålsoperation är en så pass enkel och skonsam metod är äggstocksbestrålning inte längre så vanligt. 

Fördelen med dessa metoder är ffa att man slipper sprutorna varje månad. Nackdelen är att det inte kan göras ogjort.

Question 10

Hej!
Har 23/6 fått beh m 80% Karboplatin. Gick bra.
Men 12/7 synproblem, ögonläk
bedömde som migrän & cancer-
stress.
Den 14/7 beh 2, 90 % K.
Den 15/7 vaknat med öronsus!
bra på e.m.
Från 18/7 ökade ögon/synproblem (obehagligt)
Den 20/7 "utslag" kring ärret,
bedömt som kärlförä eft stråln.."Kryper" också lite i
tårna.
Ska 4/8 få nästa beh. Vad anser
ni, beror synproblem en på
biverkningar, kortison el cyto?
Kan dom bli bestående om beh
forts?
Synprobl mkt obehagliga, får
svårt att läsa, ord försvinner
och liksom "glasmaskar" som
rullar runt(svårt beskriva).
Kan man byta cyto 4/8?
Lite skärrad & rädd.
Mvh 💕

Accepted Answer

Jag utgår från att ögonläkaren kollat din synskärpa och eventuell förekomst av allvarliga ögonsjukdomar, och uteslutit dem. Blodsockret bör man också kolla. "Glasmaskar" låter som det som min gamla ögonlärare på skånska kallade att det "Scharslar för ögonen", vilket brukar bero på oregelbundenheter i glaskroppen, eller t o m glaskroppsavlossning, vilka båda är harmlösa tillstånd som man inte kan skylla på cytostatikan.

Kortisonet kan ju bidra till grumling av linsen, grå starr, ett idag i hög grad åtgärdbart problem.

Öronsuset däremot måste man skylla karboplatinet för.

Question 11

Opererades 23/4 med mastektomi för en lobulär cancer, extent 82 mm, spridning till 2/2 sentinel nodes. Sannolikt radikal men mycket snäv marginal. Grad 2, ER 100% PR 100%, Her neg, Ki 67 24%. Axillutrymning 22/5 med 13 friska lymfkörtlar. CT thorax-buk utan spridning men en 8 mm stor körtel bakom pectoralis minor, kirurgens gissning är att den är reaktiv men det kan man så klart inte säkert veta. Start av EC 26/6 3 omgångar och därefter pac eller doc i 9 veckor. Strålning 40,05 Gy + eventuell boost mot axillevel 3 (körtel).
Nu till min fråga. Känner en liten spetsig förhårdnad i området där tumören satt, millimeterstor. Misstänker att det är rest/återväxt, det gick ju ganska lång tid mellan op och cyt. Är det något jag skall oroa mig för akut eller kan man tänka att cytostatika och strålning kan döda eventuella rester? Jag tar naturligtvis upp det på nästa besök men undrar om jag behöver kontakta dem tidigare.

Accepted Answer

Hej! Det är mycket ovanligt med återfall under pågående behandling, men du ska absolut visa upp på din bröstmottagning. Antagligen är det ärrvävnad, men det är bäst att låta din läkare bedöma det.

Question 12

Hejsan,

Jag opererade bort en lite tumör på 10 mm i februari  i år och äter nu Tamoxifen efter 15 dagar med strålning..
Fick en kraftig nackspärr för 2 veckor sedan och min kiropraktor tror att operationen kan ha orsakat den, kan det verkligen stämma?
Det gjordes en bröstbevarande operation och så tog man bort 2 portvakter som var helt friska.
//Okki

Accepted Answer

Hej, jag har mycket svårt att se hur själva operationen har gjort det om det var så pass länge sedan. Om du har blivit "sned" efter operationen (brösten blivit så olika att belastningen på axlar blir olik) kan det dock vara en bidragande faktor.

Question 13

Hej jag har en ”normal” bröstvårta men den andra är liksom inte hel. Svårt att förklara men det är som att det som att tre bröstvårtor sitter fast på en vårtgård. Självaste vårtorna sitter nära varandra men inte på så man ser att det är olika. Jag har haft så hela tiden vad jag kan minas men jag tror den kan ha ändrats lite. Svårt att förklara men hoppas ni förstår.

Accepted Answer

Hej, det låter som om din bröstvårta är lite "uppdelad", skulle inte tolka det som flera vårtor (sånt finns, men då snarare t ex nedanför bröstet). Har du alltid haft det så är det ingen anledning till oro.

Question 14

Har gjort mammografi i år och ingen misstänkt cancer

Accepted Answer

Hej, svullnad och stickningar kan tyvärr förekomma långt efter operation och strålning. Har det dock blivit en förändring gentemot annars, knömar, indragning etc så är det bra att visa upp sig för en bröstläkare även om mammografi varit ok.

Question 15

Hejsan,

I en ärftlighetsutredning testas man ju för mutation i bl a p53 som beskrivs vara sällsynt men jag har i flera artiklar sett att det ofta går att detektera mutation i p53 då cancer föreligger. Jag blir förvirrad av detta och att det också står att mutationen ofta kan vara de novo. Förstår att vi konstant utsätts för mutationer som rensas bort. Blir effekten densamma? Alltså risk för ett flertal olika cancer om mutation föreligger i genen oavsett om den är de novo eller om den är nedärvd ?

Accepted Answer

hej Anna det finns ett par saker med detta som kan förvirra.

P53.genen är en i cellerna mycket viktig gen för cellernas kontroll av generna och utnämndes 1992, tror jag det var, av tidskriften Science till "gene of hte year"! Litet skämtsamt får man förmoda.

Håll isär följande: 

1) man kan ha en ärftlig mutation i p53 som man ärvt från mor eller far, och som kan leda till det som kallas Li Fraumenis syndrom. Det är ett ärftligt tillstånd som kännetecknas av att man har ökad risk för bröstcancer och ett antal andra cancerformer, bl a vissa sarkom, hjärntumörer och även barncancer, ffa binjurebarkscancer. Dessa mutationer kan återfinnas i kroppens alla celler, och man testar detta genom att ta blodprov. När vi nu testar mer verkar det även finnas familjer mer TP53-mutation som man egentligen bör säga, som verkar ha ett sjukdomsmönster som inte säkert innehåller alla dessa cancerformer.

2) en sådan mutation kan uppstå som du skriver "de novo" (=på nytt), d v s den finns i kroppens alla celler och kan föras vidare till  bärarens barn, men den fanns inte hos någon förälder. Det skulle förstås kunna bero på att den man tror är far inte är det, men det finns sätt att kolla om så är fallet, och det är vanligen inte felaktigt faderskap det bero på. I dessa fall tänker man sig att mutationen uppstått tidigt i livet, i embryostadiet. Mutationen kan även uppstå litet senare under embryostadiet och i dessa fall kan det vara så att mutationen endast finns i en del av kroppen (!). Detta kallas mosaicism, eller att man är mosaik för p53 mutation. Det kan vara att mutationen finns i huden, men inte i blodet. Jag uppfattar att man i dessa fall har risk för de cancerformer som är aktuella i de fall mutationen sitter i just den vävnaden som man kan få cancer i . Detta är inte helt lätt att förstå och får uppfattas som överkurs. 

3)  Den vanligaste mutationen i p53-genen är en sådan mutation som uppstår tidigt i en tumörutveckling, och det är faktiskt en av de vanligaste mutationer man kan hitta då man analyserar förekomst av mutationer direkt i tumörvävnad. I dessa fall finns inte mutationen i några andra av kroppens celler och de kommer därför inte att leda till att man har en ärftlig risk för cancer hos patientens barn t ex. Dessa individer har inte heller ökad risk för andra cancerformer baserat på dessa mutationer. 
Man har emellertid tänkt sig att sådan mutation skulle kunna signalera känslighet för vissa cytostatika och vi hade en stor svensk studie där man trodde att tumörmutation i p53 skulle förebåda känslighet för taxaner, i det fallet docetaxel. Det visade sig dock att docetaxel var lika viktigt som del i behandlingen oavsett om det fanns en p53 mutation eller inte. Studien var alltså negativ, men hade det goda med sig att taxanerna blev rutin vid preoperativ behandling av bröstcancer. 

Så kan det ofta vara, att en studie inte ger det resultat man var ute efter, men det kommer fram något annat bra istället!

Question 16

Så här står det i min journal;64-årig kvinna op med PME och sentinel node pga 6 mm stor invasiv duktal cancer med histologisk grad 1, ER 100 %, PgR 100 %, HER2 neg, Ki67 9 %. 2 benigna sentinel node och 2 benigna non sentinel node. Således T1 N0 Luminal A bröstcancer. Disk på mammarkonf och pat aktuell för strålbeh mot bröst och ev kandidat för natural-studie. Jag ingår i naturalstudien och lottades till strålning som jag nu genomgått. I övrigt får jag ingen behandling och undrar nu om det är allmän regim att inte få hormonbehandling vid den typ av cancer jag har.

Accepted Answer

Det står i det nationella vårdprogrammet att man kan avstå hormonbehandling vid den typ av bröstcancer som du har haft, om den är mindre än 10 mm stor.

Question 17

Hej!

Jag känner mig trygg med mina kontakter på sjukhuset, men skulle uppskatta att höra er syn på det här som jag funderar på:

Jag opererades för bröstcancer i juni 2018, 35 år då. Visade sig att jag har en p53-mutation. Cancern var hormonkänslig med en makrometastas. Genomgick först en operation, sedan kemoterapi, sedan mastektomi, sedan strålning.
Efter detta står jag då på zoladex var 28e dag och tamoxifen.

Nu har jag, efter samtal med onkolog, pausat zoladex. Har inte fått sprutan sedan i slutet på maj.

Och jag mår så mycket bättre! Det känns som att jag kan fungera igen. Jag hade väldigt svårt att förstå att medicinen påverkade mig så. Men jag märker skillnad... stor skillnad.

I augusti ska jag värdera läget med läkaren. Får väldigt mycket olustiga känslor av att avsluta en behandling... Jag har hitills fått zoladexsprutan i 17 månader. 

Min vardag funkade inte så som jag mådde i våras. 

Detta ger mig ångest. Skäms också lite och tänker att jag bara borde bita ihop. Vill ju mest av allt få vara frisk!

Accepted Answer

Hej, ja det är en knepig situation. Som jag kanske inte kan ge ett riktigt bra svar på.

Den studie som ligger till grund för dagens zoladexbehandling hette SOFT. I den studien var målsättningen att ge behandling under 5 år. Det finns andra studier där man gett Zoladex under 2 eller 3 år. 

Jag svarade just på en fråga om cytostatika, där jag försökte uppmuntra den frågande att som du skriver "bita ihop" och göra färdigt behandlingen. Jag tänker att det är en skillnad mellan cytostatika och hormombehandling. Cytostatikan tar man under en relativt begränsad period, hormonbehandlingen under en mycket längre tid. Det gör ju att dess biverkningar är svårare att tolerera. 

Effekten av behandlingen är förstås bäst om du fortsätter med zoladex, men det kan verkligen vara så att bieffekterna är sådana att behandlingen inte är genomförbar med bibehållen livskvalitet på en rimlig nivå. Då är det bra att veta att även om man kompromissar med EN komponent av behandlingen, så har man effekten av de återstående i bagaget, i ditt fall tamoxifen och cytostatikan.

Ni får ta en ordentlig diskussion om saken du och din doktor, efter sommaren. En lösning skulle kunna vara att återstarta behandlingen och se om besväden återkommer, för att du ska kunna känna dig säker på att det verkligen är zoladexen som är boven i dramat. Det skulle ju ha kunnat vara något annat som råkade sammanfalla med zoladexperioden som ledde till att du inte mådde väl. Kommer symtomen tillbaka vid en återinsättning kan du ju vara säker på att det är zoladex du inte kan tåla.

Question 18

Hej! Jag har invasiv ductal  bröstcancer östrogenkänslig ej ger positiv med spridning till lymfkörtel.
Enligt vårdplan skall jag få EC x 3, paclitaxel x9 och sedan operation och strålning.

Jag har fått tre EC behandlingar och undrar om det finns andra alternativ än att fortsätta med cytostatika? Anledningen att jag undrar är att jag får väldigt besvärliga biverkningar av kortisonet som tex ångest, yrsel, synrubbningar, mardrömmar. Jag upplever att min psykiska hälsa blir kraftigt nedsatt samt att biverkningarna gör att jag inte kan vara fysiskt aktiv. Jag tycker också att det blir värre för varje gång.

Efter sista EC behandling fick jag ångest och skakade i hela kroppen. Sköterskan sa att hon vinter var orolig eftersom puls och blodtryck var normalt. Men för mig fortsatte det med ångest attacker och mardrömmar under hela kortisonbehandlingen. Jag känner mig väldigt orolig inför kommande behandlingar. Min läkare på onkologen sa att min tumör inte är så känslig bra cellgifter och då undrar jag om det verkligen är nödvändigt att genomlida detta i ytterligare två månader eller finns det andra alternativ som innebär att jag kan slippa kortison?

PS. Jag har fått liknnde biverkningar av kortison tidigare då jag har reumatism och har då fått avbryta behandling  med predisolon. Nu får jag betapred tillsammans med cytostatika D.s

Accepted Answer

Hej Ulrika, 

Du har psykiska biverkningar av kortison, vilket jag uppfattar beror på att medicinen piskar på sinnet och försvårar sömnen, som är så viktig för att man ska kunna återhämta sig från dagens dont. Det är en besvärlig och potentiellt allvarlig biverkning.

När vi behandlar patienter med olika mediciner är syftet att förebygga allvarliga återfall. Olika former av medicinsk behandling bidrar där med sitt strå till den stacken. Man kan litet grovt räkna med att de behandlingar vi ger tillsammans halverar risken för sådana återfall. Det betyder att om man avstår från t ex cytostatikan så går man miste om den förebyggande effekten som just den komponenten bidrar med, och man kan inte säga att man kan ersätta den med något annat. 

Du har troligen genomgått den värsta delen av din behandling i och med att EC-perioden är över. Nu väntar paklitaxel som man ger med en kortisondos som är betydligt lägre än den man ger tillsammans med EC. Vi gör säkert litet olika här över landet, men hos oss gör vi så att vi ger en dos paklitaxel  (6 mg betapred) i samband med dos 1 och 2 av paklitaxel, och om man då inte reagerat på medicineringen, ger vi inte kortison alls vid de följande behandlingarna. Det fungerar i de flesta fall fint.  Kanske du kunde tåla en dos och kanske man kunde ge 4 mg istället för 6 mg.

Det känns litet olyckligt ifall du skulle avbryta din cytostatika nu. Du kommer inte att ha full effekt av behandlingen, och med tanke på hur jobbig behandlingen hittills varit känns det tråkigt att du inte ska kunna få ut den fulla förebyggande effekten av denna svåra period. Jag skulle föreslå att du ändå försöker prova paklitaxel och hoppas att den ändå ska vara genomförbar.

Question 19

Hej! Jag gjorde mammografi som visade en liten förändring i ena bröstet. Fick göra ny mammografi, ultraljud och sedan cellprov. Läkaren kunde inte se vad det var och det fanns ingen vätska. Nu ska provet analyseras och jag ska träffa kirurg om två veckor för att få besked. Känns olustigt att man ska träffa kirurg för att få besked, hur ska en kirurg ha tid att träffa alla som ska få besked på biopsin? Vilket ju känns som att ett negativt besked är övervägande. 

Fråga 1: Brukar det alltid betyda cancer när de ser en förändring som de inte får ut vätska ifrån??? 
Har inte haft förändringar tidigare och har gjort alla kontroller som jag har blivit kallat till. 

Fråga 2: Om det nu är EN väldigt liten förändring som enligt läkaren är upptäckt tidigt innebär det ändå att man kan behöva operera bort bröstet eller få cellgifter, eller kan det räcka med att operera bort?

Accepted Answer

Hej! Med det lilla du vet hittills behöver du inte vara orolig (lättare sagt än gjort, jag vet): det låter som om man har hittat en oklar förändring (ingen klar cancer!) och ville ta ett prov för att kunna avfärda den. Det är normalt att man då träffar en kirurg för att få svaret. Det kan ändå mycket väl vara en godartad förändring, oavsett vätska eller inte! Fråga 2 tänker jag behöver du inte grubbla på i det här läget då det likväl kan vara något helt ofarligt, men nej, oftast opererar man inte bort bröstet vid bröstcancer, och cellgifter får man heller inte automatiskt.

Question 20

Hej, jag fick mitt första barn för 2,5 månad sedan. Fick i samband med amningsstart mååånga mjölkstockningar i båda bröst som gjorde att  jag efter några veckor la ner amningen. Har nu fortfarande en mycket svag rodnad på ena bröstet (undertill) och känner dessutom stickningar i samma bröst och smärta ut i armen. Rodnaden i det bröstet har långsamt gått ner mycket men det finns som sagt liite kvar fortfarande. Kan det vara cancer?
Ultraljud gjordes i samband med mjölkstockningarna. 
Känner väldigt stor oro.

Accepted Answer

Hej! Har du haft mycket problem med mjölkstockningar i ett visst område så är det inte ovanligt att du känner stickningar och ont; vävnaden håller nog fortfarande på att lugna ner sig och läka, och lymfsystemet ser till att det "rensas upp" igen. Känner du ingen knöl i området tycker jag du kan avvakta och försöka med varm massage. Annars hör av dig till din barnmorska eller bröstmottagning, självklart!

Frågor & svar

Hittar du inte det du letar efter?

Cysta och förkalkningar

Gulvit bröstvårta

Vingscapula efter axillutrymning, bröstcancer

Mastektomi direktrekonstruktion

Rekonstruktion

Fibroadenom och armhålor

Verzenios

Verzenios + Priorin?

Frågor kring Blissel

Fundering kring ev operation av äggstockar och äggledare

Fråga våra specialister

Våra specialister

Vad funderar du kring?

Om bröstcancer

Stöd oss