Frågor & svar

Question 1

Jag fick bc 2016 jag var 57 år tumören var 45 mm stor, lobulär, 100% hormonell, grad 2, KI 10% makrospridning till portvakten.
Behandling var strålning 25 gångar som jag fick vänta 13 veckor på. Bisfosnater 2ggr om året i tre år.
Letrozol i 10 år.
Jag funderar dagligen på hur min prognos ser ut för framtiden. Och varför de på behandlingskonferens kom fram till 
att jag inte skulle behandlas med cytostatika. De sa att nyttan för mig endast skulle vara någon procent med cytostatika och att hormonbehandling var det viktigaste för mig. Vad hade Ni rekommenderat?
Hur ser min prognos ut om 5 år 10 år, ökar risken för återfall med åren för mig?

Accepted Answer

Man har bedömt att den bröstcancer var av sk Luminal A typ vilket är orsaken till att man värderat att tilläggsnyttan av kemoterapi var så liten att man inte rekommenderade det. Den hormonella behandlingen är viktig. Men nej, risken för återfall blir inte större med tiden.

Question 2

I september 2019 upptäcktes min tumör. Uppskattades till 40x50 mm, den var svåravgränsad. Fick DOC100x2, då tumören inte krympte fick jag istället EC90X2, tumören krympte fortfarande inte och man avbröt och gjorde mastektomi istället.
Såhär ser PADsvaret ut: Corebiopsi vänster bröst. Duktal cancer, NHG 2, ER 100 %, PR 20 %, Ki-67 28 %. HER2-negativ.
Mastektomi vänster: Viabel tumörvävnad 27 x 13 mm med måttligt fibrosinslag. NHG 2. Radikalt.
Sentinel node 0/2.
Jag får nu de återstående två EC90 och kommer sen att äta Letrozol i 2 år och därefter Tamoxifen i 3 år.
Jag är 56 år
Hur ser min prognos ut?

Accepted Answer

Såhär kan man tänka:  Man uppfattade inte att tumören svarade på behandlingen när man undersökte före operationen. Trots detta visade det sig  att den hade svarat eftersom det fanns ett fibrosinslag. Det hade varit intressant att veta vad Ki67 var på biopsin före start av behandling.  För det andra ska man komma ihåg att avsaknaden av en fullständig respons  i bröstet, som i ditt fall, inte har lika stor betydelse för prognosen som vid hormonokänslig bröstcancer. För det tredje är det positivt att det inte fanns tecken till spridning till axillkörtlarna. På det hela taget skulle jag säga att chansen att du ska vara av med bröstcancern är god. Den pågående hormonbehandlingen drar därvid också sitt strå till stacken.

Question 3

Hej! 
Jag har ätit Tamoxifen i fyra år och ska fortsätta äta det i sex år till.
Jag har mycket biverkningar av olika slag av den. Under alla dessa år har jag haft mycket muskelvärk men de senaste månaderna har det eskalerat. Smärtan dygnet runt. Äter konstant smärtstillande bl.annat arkoxia. En gång i veckan bassängträning. 
Jag vågar inte sluta med Tamoxifen eftersom min BC var snabbväxande ( tillväxt 80%) och med spridning till 15 lymfkörtlar av 30 borttagna.
Klarar inte jobba mer än 50% pga alla biverkningar plus neuropati i både fingrarna och fötterna efter cytostatika. 
Finns det något som du kan rekommendera för att kunna lindra muskelvärken? Provat saroten men mår dålig av den. Äter annars sertralin. Skulle fysioterapi hjälpa något?
Tack i förhand!
Vh Sanja

Accepted Answer

Hmm, det låter som du har det riktigt besvärligt. Olika individer har olika mycket besvär av sin hormonella behandling och även besvär på olika sätt. 

Muskelvärk är inte den mest typiska biverkningen av tamoxifen, låter mer som vad man brukar se vid aromatashämmare (letrozoal, anastrozol och exemestan). Om du har kommit in i klimakteriet eller inte har provat en av dessa skulle du kunna be att få prova en av dem. Risken är förstås att det skulle leda till samma typ av besvär. 

Det finns en studie (SOLE) där man efter 5 års behandling gjorde paus i behandlingen med aromatashämmare under 3 månader och sedan återupptog den igen under 9 månader, och så gjorde man det varje år under de återstående fem åren. Man hade hoppats att få ett bättre resultat på det sättet, det gjorde man inte, men det blev inte heller sämre. Man skulle kunna använda den observationen för att säga sig själv att det inte vore farligt att inom kort i ditt fall göra en paus på 3 månader i din hormonbehandling för att se om du blir mycket bättre i dina muskler, och om så är fallet sätta in ett annat preparat istället (en aromatashämmare). Det skulle också kunna visa sig att det inte är tamoxifen som helt förklarar dina besvär, vilket också kan vara viktigt att veta när du ska motivera dig för att fortsätta behandlingen under ytterligare 5 år. 

Oavsett om man gör såhär eller om du kämpar på, så tycker jag att du på någon tidspunkt ska prova hur det fungerar med en aromatashämmare. 

Och ja, fysioterapi eller kanske helt enkelt fysisk aktivitet kan säkert bidra till att hjälpa mot dina besvär.

Question 4

Hej, 
Jag är konstaterad bärare av  BRACA1, min ena dotter snart 21 år och son 25 år har också påvist genmutationen. 
Jag har genomgått mastektomi och  tatt bort äggstockar och äggledare. 
Min 6 år eldre syster fick bröstcanser och har nu nyligen fått mycket aggresiv canser spridning till skelettet. 
Det väcker mycket rädsla, oro och ångest hos oss. 
Vi som familj önskar komma i kontakt med spesialister för hur vi bör agera ifh till åtgärder och evt. kontroller. För min egen del är ju risiko för canser minimerad, men ifh till min dotter som skall genomgå operationer, hur och vad gör vi, bör hon opereras tidigare? Bör vi scannas regelbundet?
Mycket tacksam för svar.

Accepted Answer

Hej Karianne, jag tänker att det är bra att ni kunnat få veta att det finns en mutation i familjen. Du beskriver inte hur man identifierade mutationen i familjen, kanske det skedd i samband med din systers insjuknande i bröstcancer? Om så är fallet har ju framtida mutationsbärare ett annat läge och möjlighet att genom olika åtgärder minska risken att drabbas av allvarlig cancer. Det första steget är förstås att ta reda på ifall man ärvt mutationen = risken. Och det verkar du och din dotter redan gjort. Sen berättar du att du genomgått riskreducerande kirurgi av bröst och äggstokar. Efter det behöver du inte genomgå några speciella kontroller. Du har reducerat risken så mycket som det går. 

Din dotter har som 21-åring en låg risk att drabbas av cancer även om hon har mutationen. Om det inte finns extremt tidigt insjuknande i bröstcancer (före 30 års ålder t ex), rekommenderas att kontroller påbörjas vid 25 års ålder av brösten. Då bör man genomföra magnetundersökning årligen. Om hon sedan längre fram vill göra som du och operera sig är det förstås fullt möjligt. Vi rekommenderar fn att man genomgår riskreducerande äggstocksoperation mellan 35 och 40 års ålder. 

Om ni behöver träffa någon och diskutera detta kan ni fråga på den kirurgiska bröstmottagningen där ni bor så kan ni få besked om vart ni kan vända er. Ni bör även ha fått besked vid genetiska kliniken när ni genomgick testning och troligen även en skriven sammanfattning.  Om inte kan ni som ett alternativ vända er till de genetiska vägledarna på er genetiska klinik.

Question 5

Kan jag göra en kosmetisk tatuering av ögonbrynen innan jag påbörjar cellgifter?

Accepted Answer

Från medicisk synpunkt finns inga hinder, du får höra med din kontaktsköterska om du kan få ersättning för det.

Question 6

Hej, jag fick uppfattning att cito. skulle ge ytterligare ca 2 % procent bättre överlevnadsodds efter kirurgi, strålning och antihormoner. Tumören var 3,5x3 cm, lobulär, grad 2. Er:80, Pr <10, Her2 neg. Ki67:13. Friska portvaktskörtlar, ingen kärlinväxt. Jag är 70 år. Jag säger inte att jag vill ha cito utan är nyfiken varför den inte anses behövlig.

Accepted Answer

Hej , den bedömning man gjort är att tilläggsnyttan av att ge kemoterapi är för liten för att det ska anses vara värt att genomgå sådan behandling. Om man bedömer att överlevnadsvinsten är 2 % betyder det att man måste behandla 50 sådana individer för att en ska ha nytta av behandlingen. 2% motsvarar två av 100, eller en av 50. Det är den typen av resonemang som ligger bakom ett beslut att inte ge cytostatika till alla bröstcancerpatienter.

Question 7

Hej
Jag är 28 år gammal tjej som upptäckte en knöl i bröstet. Blev remitterad till mammogrfi + ultraljud. Läkaren tittade med ultraljud och kunde direkt säga att det är bindvävsknuta/fibroadenom. Ingen vävnadsprov/biopsi. Läkaren och sjuksköterskan lugnade ner mig så gott de kunde eftersom jag var så nervös. Läkaren sa att ingen biopsi behövs eftersom det syns bra på ultraljud. Nu har det gått 2 månader och kan fortfarande inte släppa det och tänker på det hela tiden. Tänk om det inte är bindvävsknuta .. tänk om.. det stör min vardag. Jag vet att det bästa sättet är att kräva en biopsi. Men bara tanken att genomgå samma ovisshet och orolighet gör att jag avstår och försöker lita på läkaren. 
Min fråga är kan man se på ultraljud vilken sorts tumör det är.  Är det vanlig att avstå biopsi. Hoppas på lugnande svar.

Accepted Answer

Hej! Att ha en bindvävsknuta i bröstet är ganska vanligt i din ålder, medan det är väldigt ovanligt med cancer. Men: inom bröstdiagnostiken har vi principen trippeldiagnostik, vilket betyder att man alltid känner, tittar, och tar prov (alltså tre typer av undersökningar). Även om en knöl ser precis ut som ett fibroadenom bör man ta biopsi (man kan avstå om det bara är ett bifynd på mammografi/ultraljud som man inte känner, och det ser helt godartat ut).
Så nej, du behöver inte vara orolig, men ja, du borde kräva en biopsi om du orkar. Tänk på att en biopsi som bekräftar att det hela är ofarligt också kan hjälpa dig att släppa oron! Man tar ju oftast inte bort sådana knutor eftersom de är ofarliga och försvinner av sig själva med tiden, men växer de till snabbt, är stora (då pratar vi om kring 3 cm) eller skapar problem (kan sitta dumt till i bh-bandet eller liknande) kan det bli aktuellt med att ta bort dem ändå.

Question 8

Jag står inför ett stort dilemma.

Jag är nyopererad för bröstcancer och är livrädd för att behöva ta cellgifter.
Vi var hos onkologen i tisdags och han rekommenderar det.

Egenskaper på tumören:
Duktal
Storlek: 35 mm
Ingen spridning till lymfkörtlar.
Hormonkäslig: Ja
Her2 + nej
KI 67  32%
Malignetetsgrad: 3

Finns det någon annan utväg? Jag vet inte om jag kommer att genomföra den behandlingen. Jag har två bra behandlingar med strålning och hormonbehandling som jag hoppas ska räcka. Det känns som en mardröm alltihop. Det är ett högt pris att genomgå cellgifterna och det kanske ändå inte ger något. Jag vill tillbaka till vardagen och mitt arbete som lärare. Jag kände mig snabbt stark både psykiskt och fysiskt efter min operation och vill fortsätta att vara det.  Känner också en oro med cellgifterna genom att göra sig sjuk. Det känns extra jobbigt med coronaviruset som också finns och ökar. Finns det något nytt preparat/undersökning som jag kan delta i? Det är oerhört skrämmande att behöva tappa håret. Finns det ingen hjälp så att jag kan slippa det? Har hört talas om kylcap men det finns tyvärr inte på mitt sjukhus. Kan man köpa det själv? Jag vet inte om jag är beredd att ta cellgifter eller någonsin kommer att vara det. 
Tacksam om någon kan svara.
Vänliga hälsningar från Marie

Accepted Answer

Hej Marie! Många känner att det är svårt att tappa håret. Där jag arbetar kan vi inte heller erbjuda kylmössa. Och det känns förstås som en klen tröst att håret kommer tillbaka igen.

Den behandling du blivit rekommenderad är en förebyggande behandling för att minska risken för allvarliga återfall, och sist och slutligen risken att dö av bröstcancer. Den förebyggande effekten av cytostatika är ungefär lika stor som effekten av hormonbehandlingen. Exakt hur stor den är svårt att ange, och i viss mån beroende av hur gammal du är. Jag håller med om att rekommendationen om cytostatikabehandling är klok. 

Cytostatikabehandlingen kan tyckas tung att genomgå, och det är den säkert också för de allra flesta. Man kan ju tänka att det ändå är under en övergående tid som behandlingen pågår, och att du därefter kan gå vidare i ditt liv. Man offrar en period av nedsatt livskvalitet, för att längre fram ha möjligheten att få en högre livskvalitet, om man därigenom undviker ett återfall.

Jag vet inte att det finns någon alternativ behandling som har samma goda möjlighet att minska risken för återfall som cytostatikabehandling  i din situation. Den hormonella behandling ger också ett bidrag, tillsammans med cytostatika blir nyttan större.

Question 9

Jag är gravid i vecka 17 och upptäckte för ca 2 månader sedan att mitt högra bröst hade en rodnad som sitter på sidan av bröstet, in mot mitten av kroppen. Den rodnade fläcken är ganska jämn i kanterna, täcker ungefär en fjärdedel av bröstytan och jag kan se små, små röda blodkärl. Det känns som att huden är lite tjockare där, när jag nyper försiktigt med fingrarna. 
Jag har nyligen funnit en likadan rodnad även på det andra bröstet. Det kliar inte, huden fjällar inte utan är len, men det ena bröstet är ofta ömt. Bröstvårtorna är lite svullna ibland och har en tendens att få lite blåaktig ton, framförallt höger sida, där rodnaden uppkom först. 
På grund av graviditeten tycker jag att det är svårt att avgöra om detta är en normal bröstförändring, eller något som måste undersökas. 
När jag först upptäckte rodnaden på det ena bröstet ringde jag och bad om råd på min vårdcentral. Jag fick ingen läkartid, utan rådet att smörja med en fet salva. Detta har jag gjort tills nu, men rodnaden i båda bröst kvarstår. Borde jag oroa mig över detta, eller är det kopplat till graviditeten?

Accepted Answer

Hej! Det du beskriver låter som en mycket vanlig reaktion av bröstkörtelvävnaden på hormonpåslaget - brösten gör sig redo för att producera mjölk. På det du berättar borde rodnaden och ömheten motsvara en "sektor" av bröstet, ett lite kilformat område som smalnar av mot bröstvårtan och visar hur bröstet är uppbyggt. Att bröstvårtorna svullnar ibland låter också helt normalt och absolut inte misstänkt! Jag skulle nog försöka massera de röda områdena lite försiktigt, gärna i duschen med varmt vatten på. Känner du att det blir värre besvär eller om det helt enkelt inte alls går över tror jag att en barnmorska på MVC är den rätta adressen att titta på dig!

Question 10

Hej, är gravid och har märkt att mina bröst är väldigt röda och resten av huden där brösten slutar är normal, brösten kliar otroligt mycket och min vänstra bröstvårta är svullen men det känns inte som någon knöl. Borde jag kolla upp detta eller är det normalt under graviditet?

Accepted Answer

Hej! Det du beskriver som klåda och rodnad kan vara normalt under graviditeten, framförallt om det gäller båda sidor. En svullen bröstvårta bara på den ena sidan får du gärna kolla upp med din mödravårdscentral. Det låter inte farligt eller misstänkt men det skadar inte om en van barnmorska kastar ett öga på det!

Question 11

Op.i sep.-19 för trippelnegativ bc.Ki67 mkt högt 90%! Micrometastas i axillen. Bad att få ta bort båda brösten. Fick avslag, men det sjuka bröstet togs bort helt. Nu är  cellgiftet, 9 st , avslutad i slutet av januari. 
Jag är nu återremiterad till kirurgin, från onkologen,för framtida uppföljning. 
Min fundering ligger i varför jag inte själv får avgöra, frågan att få op. bort båda brösten? Nu när jag är färdigbehandlad t.v, så ligger ju en gnolande oro om återfall i mitt kvarvarande bröst. Som 72 årig kvinna  har jag inga som helst behov av den kvinnligheten längre.
Ställde frågan naturligtvis vi op. och fick motiveringen att de tas inte bort ett friskt bröst.
Med min diagnos tycker jag ,att jag skulle fått ta båda. 
Nu sitter man med sin oro ja nästan ångest och väntar sig en  ny tumör i kvarvarande bröst. Visst, är  väl medveten om, att det kan dyka upp var som helst i kroppen. Det här stör mig  väldigt svårt och hämnar  min återhämtning efter cellgiftsbehandlingen som varit tuff.
Är det så här i alla regioner eller är det upp till kirurgen ifråga?
Intressant att få Din åsikt.

Accepted Answer

Hej Lena, det är en engagerande fråga som många ställer sig, och som kan kräva ett litet längre svar. Men jag ska försöka fatta mig kort. 

Att man inte vill göra det handlar om att man som led i behandlingen vill göra saker som leder till en vinst för den framtida hälsan, och det är långt ifrån säkert att en operation av det friska bröstet gör det. 

Jag brukar säga att det är inte farligt att ha cancer i bröstet och armhålan. Det farliga är om cancern sprider sig till andra organ, precis som du skriver. Om man fatt en cancer i det ena bröstet är det ett förhindrande av en sådan spridning som är huvudmålsättningen med behandlingen. För att undvika det tillgriper vi många metoder. Du känner ju mycket väl till dem! Man opererar bort tumören, man ger cytostatika och kanske strålning, vissa får bisfosfonat. Och har man haft en ER+ eller HER2+ tumör ger man behandling mot dessa mål. 

Det överlägset viktigaste är att hantera det problem man de facto har, i detta fallet en cancer i det ena bröstet. Risken att den ska ställa till med problem är, även om den är bortopererad, många gånger större än sannolikheten att det ska dyka upp en tumör i det andra bröstet och att den dessutom ska sprida sig i kroppen. 

Jag har varit med om att patienter har missuppfattat situationen så, att om man tar bort det andra bröstet så kan man inte drabbas av återfall, men det är ju fel. Den allra största återfallsrisken finns kvar även om man tar bort det andra bröstet, precis som den skulle göra om man opererade bort t ex tarmen eller den ena njuren- för att göra en drastisk liknelse. Sådana operationen skulle förstås inte hjälpa för att minska risken för återfall efter bröstcancern. 

I USA, där man kanske har ett litet mer kundinriktat perspektiv på sjukvården, har man sett att väldigt många kvinnor valt att ta bort båda brösten, det har nästan beskrivits som en epidemi. Och för oss som sitter på andra sidan Atlanten är det knappast en önskvärd utveckling. Vi tror att det ändå är bättre att inte utsätta folk för större kirurgi än nödvändigt.

Det finns ett tydligt undantag till det jag skriver ovan. Det handlar om kvinnor med påvisat ärftlig bröstcancer. Hos BRCA-mutationsbärare har man sett att det på lång sikt går bättre om man opererar bort det andra bröstet i förebyggande syfte. Men man ska komma ihåg att det i de fallen rör det sig om kvinnor med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av en andra bröstcancer. Det förekommer att även kvinnor med annan ärftlighet bedöms ha nytta av en sådan åtgärd, men i de flesta fall är det inte så.

Kanske har du redan insett allt detta som jag skrive och ändå önskar dig en operation av det andra bröstet? Så kan det vara. Hjärnan kan säga på ett sätt och hjärtat önska något annat, kan man tänka. 

Det är i alla fall detta som är bakgrunden till att sjukvården inte ställer upp på ditt önskemål.

Question 12

återfall

Accepted Answer

Du lämnar litet för begränsade uppgifter för att jag ska kunna besvara frågan. Det har t ex betydelse om du fått behandling före din operation, eller om hela behandlingen ges efter operation. Jag skulle hellre vilja att du ställer frågan till din behandlande läkare.

Question 13

Hej, 
Har haft BC för 12 år sedan och är nu 73 år. Hormonkänslig DCIS huvudsakligen.
Har problem m slemhinnorna i underlivet och min läkare rekommenderar lokal östrogenbehandling.
Läser på nätet att tidigare BC är kontraindikation för hormonläkemedel och i utländska undersökningar har man uppmätt hormoner i blodet trots att det var just det som inte skulle kunna vara möjligt enl min läkare.
Vad är sant??

Accepted Answer

Det finns olika starka östrogenpreparat. Och det finns hormonpreparat som man äter och sådana som man använder lokalt i underlivet. Generellt kan man säga att man efter en bröstcancerdiagnos bör undvika hormontabletter, det gäller absolut efter hormonkänslig bröstcancer. Efter icke hormonkänslig bröstcancer vet man inte säkert, men det skulle kunna vara OK efter ett antal års recidivfrihet. Men det var inte det du frågar om. Lokal hormonbehandling kan vara OK även efter hormonkänslig bröstcancer under vissa förutsättningar. 

Jag tror att den studie du tänker på är en studie av patienter som åt aromatashämmare, som ju syftar till att sänka östrogen i blodet så mycket som möjligt. Om man gav vagifem, som är ett ganska starkt östrogenpreparat, till dessa patienter kunde man hos vissa uppmäta östrogennivåer i blodet som var högre än förväntat vid aromatashämmarbehandling. Man kan alltså uppfatta att östrogen tagit sig ut i blodet från underlivet, kanske kan det innebära att effekten av behandlingen minskar. Därför avråder man från vagifem i samband med aromatashämmare. Det finns nu en studie där man istället gett det betydligt svagare preparatet som heter blissel. Det goda med denna i och för sig inte speciellt stora studien, är att patienterna verkade ha nytta av behandlingen, samt att man efter ett par veckor inte kunde mäta något östrogen i blodet. I början kunde man se en övergående ökning, men i takt med att slemhinnan blev starkare och friskare försvann den mätbara nivån av östrogen i blodet. Bedömningen är att risken för att man skulle äventyra behandlingseffekten på det sättet är så liten att det av allt att döma är OK att använda blissel, i alla fall under en begränsad period.

Troligen skulle det även vara på det sättet i en situation där man för många år sedan avslutat behandling för en prognostiskt gynnsam bröstcancer. Du ger inte tillräcklig information för att jag ska kunna säga att det är på det sättet, men om dina besvär är påtagliga skulle jag kunna tänka mig att en lokal  behandling med svagt östrogen skulle kunna vara rimlig.

Question 14

Vad innebär hög eller låg intra-tumör heterogenitet av östrogenreceptorn?

Accepted Answer

Begreppet refererar till att man kan ha olika grad av hormonkänslighet (östrogenreceptoruttryck) i olika delar av tumören. Jag har inte alla studier om detta på mina fem fingrar, men jag vet att det finns i alla fall en studie som talar för att prognosen är mindre god ifall man har en högre grad av heterogenitet. Det är ju också logiskt eftersom man kan anta att det då finns celler som inte reagerar fullgott på hormonell behandling. Vad jag känner till finns inget generellt sätt att mäta och rapportera detta i vanliga utlåtanden från patologen.

Question 15

PAD visar en 16 millimeter stor duktogen cancer grad 1 utan kärlinvasion samt DCIS grad 2 med en marginal 0,6 millimeter till kaudal resektionsyta totalt extent 19 millimeter.
Bedöms som kirurgiskt färdigbehandlad. Hormonpanel som också gjorts om på operationspreparatet visar 100 %, 90 %, HER2 0, Ki67 38 %. Utifrån att detta är grad1-tumör så bedöms det enligt nationella vårdprogrammet som Luminal A-lik tumör. Utifrån detta rekommenderas adjuvant strålbehandling mot vänster bröst 2,67 Gy x 15 med gatingteknik och hormonell behandling med Tamoxifen i fem år, är patienten postmenopausal kan man överväga att ge aromatashämmare istället.

Accepted Answer

Hej Viktoria, det är rätt att Grad 1 och Ki67 kan "tala olika språk" som i detta fall. Det vårdprogrammet föreskriver i sådana fall är att man ska ta en särskild diskussion för att försöka finna en förklaring till att dessa två faktorer inte är överens. Kanske de läkare som var med på konferensen beskriva hur man resonerat? Den viktigaste konsekvensen av detta är ju om man ska rekommendera cytostatika eller inte, och i detta fall får man uppfatta att rekommendationen är att inte ge cytostatika. Det kan finnas även andra faktorer som vägts in i den bedömningen.

Question 16

Hej! Väntar fortfarande på svaret under tidigare (överlämnat till Nicklas) rubriken BC diagnos/återfall fr 2020-02-06
Tack! Trevlig vecka
Vh Elisabet

Accepted Answer

Hej Elisabet, ursäkta, jag missade den passningen. 

Jag blir inte helt klok på ditt förlopp, men uppfattar att du fått cytostatika före operation av en hormonkänslig HER2-negativ bröstcancer med måttlig delningshastighet och från början spridning till armhålan. Både din cytostatika och din hormonbehandling är viktiga för att förebygga återfall, uppskattningsvis ungefär lika viktiga. Jag kan inte ange en precis siffra, men det kanske inte heller är det viktiga. Cytostatikan kan ju vara jobbig, men den håller inte på lika länge som hormonbehandlingen. Och i ditt fall vill man gärna föreslå att du efter fem år fortsätter med medicineringen ytterligare ett antal år. Exakt hur länge och med vilket preparat kan man kan vänta med att bestämma tills de fem åren gått. Baserat på de uppgifter du lämnat tänker jag att chansen att du ska fortsätta att vara fri från bröstcancer är god. Har du svårt att stå ut med hormonbehandlingen vill jag uppmana dig att kontakta din kontaktsjuksköterska. Kanske man kan göra något för att underlätta för dig.

Question 17

Hej, jag behandlas med både Tamoxifen och Zoladex sedan 1,5 år. Mitt problem i vardagen är att jag har svår värk i fötterna. Jag gissar att det är den sänkta östrogenhalten som ställer till det för fotlederna. Inget smärtstillande hjälper. Har även prövat hyaluronsyra utan resultat. Jag går ca 7 km per dag och aktiverar mig på olika sätt. ”Priset” för detta blir smärtande/onda fötter kvällar och nätter. Har ni några förslag? När jag läser på ortopediska sidor ser jag att kortisoninjektioner nämns. Är det ett alternativ och något jag kan fråga min onkolog om?

Accepted Answer

Hmm, det var en svår fråga. Det är ju riktigt bra att du kan vara så fysiskt aktiv och gå hela 7 km om dagen. Det vill man ju inte avråda ifrån, men kanske det skulle vara skonsammare för dig att cykla för att du ska kunna genomföra din hormonella behandling. 

Det kan säkert vara så att "östrogenbrist" är en viktig förklaring till dina besvär med fötterna. Kortisoninjektion kan kanske fungera någon gång om det är ett speciellt muskelfäste som är inflammerat, men inte om du har ont generellt i dina fötter.

Jag tänker att du måste be att få komma på ett läkarbesök.

Question 18

Jag har hittat några sådana, från utländska kliniker, där man knappar in uppgifter och får återfallsrisk uppskattad automatiskt. Använder ni sådana? Kan ni i så fall publicera, så vi slipper fråga?

Accepted Answer

Hej Mira, tack för din fråga som kräver ett ganska långt svar.

Det är rätt att det finns sådana modeller tillgängliga på nätet, en heter "Predict" https://breast.predict.nhs.uk/tool en annan ´"Cancermaths" http://www.lifemath.net/cancer/breastcancer/outcome/index.php. Men det finna också andra.

De är generellt inte rekommenderade i Sverige, men det finns ingenting som hindrar att man använder dem för att få en uppfattning om t ex nyttan av att lägga till hormonbehandling eller cytostatika efter bröstcanceroperation. 

Det finns ett par mycket viktiga saker att tänka på om man använder sådana modeller.

Det första är förstås huruvida man vill ha ett svar som anger en %-sats för den egna prognosen. Om man inte vill det, ska man förstås inte använda modellerna.

Verktygen ger en uppfattning om ungefärlig prognos, och ungefärlig effekt av olika behandlingar. Men även sannolikheten att dö av andra orsaker än cancer.

Modellerna utgår generellt från att man är radikalt opererad, d v s att tumören kunnat tas bort i sin helhet med marginal, och de tar inte hänsyn till hur man ger strålbehandling. De modeller som jag angav ovan kan inte användas i samband med preoperativ kemoterapi utan gäller bara om man opererat som första åtgärd.
Cancermaths tar inte hänsyn till HER2-riktad behandling. Man måste också tänka på att gränsen för att vara östrogenreceptorpositiv skiljer sig mellan modellerna, och hur vi har det i Sverige, vilket kan ha betydelse om man ligger mellan 1 och 10 % i Östrogenreceptor. 

När det gäller Ki67 finns det också betydande svårigheter hur man ska mata in och tolka resultatet eftersom gränsvärdena för Ki67 skiljer sig åt mellan olika ställen i landet. I Predict använder man gränsen 10 % för att skilja låg från hög, vilket på de flesta ställen i Sverige är ett lågt värde. Det är ett stort problem, och man riskerar alltså att överskatta risken för återfall om man t ex anger ett värde på 12 % som högt. 

Generellt kan man få ut resultat i form av risk för återfall eller risk att dö. Troligen är siffrorna avseende återfall betydligt osäkrare än siffrorna som anger risk att dö.

De flesta modellerna gäller endast från den tidpunkt då man gör sin operation. Om man lever frisk t ex fem år efter diagnos måste man titta på en speciell modell där man matar in att det gått en 5 år från prognos och att något återfall inte inträffat under den tiden. Man kommer då få ett annat värden än i grundmodellen.

Det finns alltså ett antal problem, eller man kanske hellre ska säga fallgropar, med dessa modeller som gör att man måste vara medveten om att man riskerar att inte få ett rättvisande värde när man som patient själv matar in sina data, och tänker att det kan vara klokt att be sin läkare om hjälp med att göra det om man vill ha denna typ av information.

Question 19

Hej!


 Jag har några frågor ang om att söka bidrag som privatperson (alltså inte forskningsbidrag), om ni har något tips på vart jag vänder mig osv?
 
Jag är en tjej på 43 år som bor i Östergötland och som drabbades av bröstcancer 2011. 
 
Jag önskar att söka bidrag för två olika saker:
1) Dels ett "projekt" jag startat som handlar bröstrekonstruktion efter bröstcancer med fokus på vårtgårdstatuering. Jag har i Östergötland varit med och påverkat att det precis blivit tecknat ett avtal mellan Region Östergötland och en professionell tatuerare så att bröstcancerdrabbade kvinnor slipper att tatuera sig på landstinget hos någon som inte kan tatuera på ett proffsigt och estetiskt sätt. Min idé och presentation av projektet står med i senaste numret av Hemmets Journal :-) https://www.hemtrevligt.se/hemmetsjournal/artiklar/artiklar/20200119/brostcancerdrabbade-kajsa-fick-hjalp-av-sin-tatuerare
2) Vidare önskar jag mig SÅ att ansöka om bidrag till utbildning! Jag vill hjälpa andra människor med sorg och lidande, relationer, självkänsla osv. Så jag önskar bidrag till en Diplomerad coachutbildning och en Sorgbearbetnings-kurs. Nu är det min tur att få hjälpa andra utifrån min kunskap och livserfarenhet som bl a cancerdrabbad. Efter cancern har jag mött många många olika samtalsterapeuter, psykologer, KBT/ACT-terapeuter, psykiatiker mm så jag har god koll på vad som i vården/terapin var hjälpsamt och inte. Därför är jag övertygad om att jag kommer att bli en bra coach som vet vad jag pratar om. Jag kommer inte att välja en traditionell högskoleutbildning (trots att jag tidigare läst på högskola själv samt även jobbar på ett universitet idag). Jag anser att den traditionella vården är fantastisk till viss del, men den kan sakna delar av helhetsbilden av människan (själ och hjärta, känslor på djupet). Forskning, vetenskap, teorier är oerhört viktigt, men man måste också se till det inre mycket mer än vården erbjuder. Ett holistiskt synsätt. Därför ligger den coachutbildning jag vill gå som en privat utbildning (Human Awareness) och så även Sorgbearbetnings-kursen (sorg.se) och är därmed inte berättigad till CSN.

Är detta något jag kan söka för hos er någonstans? 
Om inte; har ni något tips på vart jag kan söka bidrag/stipendium på annat håll? Dels till studierna och dels till mitt "projekt" jag genomfört för att hjälpa bröstcancerdrabbade kvinnor att få så verklighetstrogna bröst som det bara går.
 
Uppskattar er hjälp så mycket, så tack på förhand!
 
Varma hälsningar Kajsa Grindendahl

Accepted Answer

Hej Kajsa!



Jag tycker du ska undersöka om det finns  någon  fonder eller någon stiftelse där du kan söka pengar.  Bara i Sverige finns det mer än 10 000 fonder och stiftelser med en sammanlagd förmögenhet på mer än 250 miljarder kronor. Det är den som har donerat pengarna som bestämmer hur pengarna ska användas så därför har alla stiftelser sina egna regler. Jag rekommenderar att du går in på https://stiftelser.lansstyrelsen.se/ och ser om du där kan hitta något stipendium som skulle passa. 

Alla fonder finns inte med på länsstyrelsens förteckning så därför lönar det sig att göra en sökning på webben. Flera stiftelser tar bara emot ansökningar under våren så därför är det hög tid att leta efter lämpliga stiftelser redan nu.

Question 20

Hej! Jana Igen jag fortsätter,
Angående Senomac studien, 
Nej jag har inte opererat bort, denna portvaktkörteln fångad av metastasen, om du menade, den blev markerad med isotopen visade att den ä drabbad,(gjort så kallad kol markering också, ingen operation än) jag gick på cyto i 5 månader, 6 kur /3e vecka, ä avklarad. Kirurgen talar om axelutrymning, men jag skulle vilja gå med i studien, jag vet om, och få slippa kanske axelutrymning, får jag stå för detta? Är det möjligt.? Jag läser om att denna studie funkar bra för det flesta...Patologen skall kolla efter operationen, det vet om, vad kan du säga mer? 
Väntar på svaret fr Niklas  om min prognos av BC beskrivningen i första frågan...
Vh Elisabet

Accepted Answer

Hej igen! Om du inte har opererats ännu utgår jag ifrån att din körtelmetastas blev diagnosticerat med en nålbiopsi. I det fallet är SENOMAC - studien inte för dig, och du borde få en axillutrymning enligt dagens standard. Kolmarkeringen (i armhålan antar jag?) är till för att hitta den tidigare sjuka körteln och se om den blivit frisk. Ultraljudet är inte särskikt bra på att utesluta kvarvarande sjukdom!

Frågor & svar

Hittar du inte det du letar efter?

Kontroll efter DCIS

Prognos/behandling

Väntetid 8 år för bröstrekonstruktion

Ont i bröstet efter operation

Vätska ur höger bröst

Olika bröst

Biomarkörtypning DCIS och invasiv cancer - tillägg

Zoladex

Funderingar kring lokala återfall i operationsärr

Biomarkörtypning: DCIS + liten invasiv cancer

Fråga våra specialister

Våra specialister

Vad funderar du kring?

Om bröstcancer

Stöd oss