Hej. Om vi börjar med den sista frågan så är det lite olika mellan kliniker och regioner men om man har genomgått bröstbevarande kirurgi är minimum mammografi en gång per år i 5 år. Ibland, men långt ifrån alltid, läggs ultraljud till men det brukar vara om tex röntgenläkaren tycker att bilderna kan vara svåra att tolka. Kontrollernas funktion är i första hand att fokusera på tex sjukskrivningsfrågor (om det inte sköts av annan klinik) och biverkningar av given eller pågående behandling. Det är sällan ett återfall hittas på en årskontroll, utan det är viktigt att söka för besvär som inte går över som det borde. Jag kan förstå att det är svårt att veta hur man ska tänka om man har en artrosjukdom som redan ger värk. Det man kan tänka är att höra av sig om tex besvären blir värre eller ändrar karaktär. Kontrast ger ofta en bättre bild av tex lever och lungor men en datortomografi utan kontrast är ofta bra som första undersökning, särskilt när det gäller skelettet. Hoppas att det blev lite klarare.

Hej, när det gäller HER2-riktad behandling med antikroppar så kan det fungera på två olika sätt. HER2 sitter på cellernas yta och när antikropparna sätter sig där hjälper det immunförsvaret att ta kål på dessa celler. HER2 leder till en signalering inne i cellerna, som stimulerar cellerna. Den andra mekanismen handlar om att antikropparna stör denna signalering. Summa summarum så leder detta till att HER2-positiva celler går under (dör). Effekten blir större om man ger antikropparna tillsammans med cytostatika. Det är extra tydligt när man talar om Kadcyla som du ju korrekt påpekar är HER2-riktade antikroppar som är laddade med cytostatikamolekyler. I fallet Kadcyla leder detta till effekt endast på de HER2-positiva cellerna. När det gäller hormonell behandling är det på samma sätt så att det endast har effekt på östrogenreceptorpositiva celler, d v s celler som har östrogenreceptorer i sig (dessa receptorer sitter faktiskt inte på utsidan av cellerna utan i dess inre, i cellkärnan). Tamoxifen fungerar på ett annat sätt än aromatashämmarna (Letrozol, anastrozol och exemestan). Låt oss börja med hur östrogen fungerar: Östrogen sätter sig i receptorn som nyckeln i ett nyckelhål, och vrider om "låset" vilket leder till en stimulering av dessa celler och gynnar deras delning t ex. Tamoxifen sätter sig på samma sätt i nyckelhålet, och blockerar därmed möjligheten för östrogen att "komma till". När tamoxifen sätter sig i nyckelhålet vrider den om nyckel litet grann, men inte alls lika mycket som östrogen, effekten blir en blockering av receptorn och att cellerna berövas stimulering. Aromatashämmarna funkar på ett annat sätt. Dessa läkemedel hindrar nybildningen av östrogen, ffa i fettvävnad som sked även hos kvinnor som kommit in i klimakteriet, och berövar på det sättet östrogenreceptorerna möjlighet att bli stimulerade. Exakt vad det är som gör att östrogenreceptorpositiva cancerceller kan ligga vilande och vakna upp en dag efter många år vet man inte. Det är litet underligt. Men det kan inte bara förklaras av att man avslutat den hormonella behandlingen. Det kan hända att celler som slagit sig ner t ex i skelettet eller någon annan stans redan innan cancern blir opererad, ligger vilande under hormonbehandling och många år därefter, innan de av någon anledning vaknar till liv och ställer till med elände. Jag vet i alla fall inte vad det beror på att de plötsligt kan sätta igång. Man kan ju dock komma ihåg att det inte är det vanligaste, i de flesta fall sker detta inte.

En medicinsk bedömning av en läkare går tyvärr inte att överklaga. Det är bara vid livshotande eller särskild allvarlig sjukdom som man har rätt till ”second opinion”. Jag föreslår därför att du i första hand tar kontakt med kirurgklinikens verksamhetschef för att höra om du har möjlighet att träffa en läkare som du har förtroende för. Finns det fler sjukhus inom din region som utför bröstrekonstruktioner? I så fall kan en vårdkontakt där göra att du får en möjlighet till en ny bedömning. För att söka vård utanför regionen krävs att vården räknas som öppenvård.

OM man har besvär från leder och skelett av letrozol, eller som förvärras av letrozol så att det tydligt påverkar livskvaliteten är det rimligt att prova med tamoxifen. I ditt fall låter det som om du eg haft ont sedan tidigare, men kanske ändå letrozol inte har gjort det bättre? OM man byter nu verkar det rimligt att ta en sak i sänder för att kunna värdera vilka beieffekter som har med vilket läkemedel att göra. OM det går bra att sätta in tamlixifen kunde man efter ett par månader prova med att lägga till zoladex för att se hur det går.

Jag tänker att när et gäller effekt är läkemedlen likvärdiga. Pakli ger mer neuropatibesvär och kräver att man kommer varje vecka, och docetaxel var tredje vecka har mer biverkningar på blodet, och kan ge upphov till smärtor i muskler och leder. Det är inte så lätt att välja, tänker att det rimligaste är att din doktor väljer.

Jag håller med om att kemoterapi finns med i de överväganden man kan göra. Prognosen efter 10 år anger att 75% är i livet efter 10 år med operation och strålning, 79 % md tillägget av hormonell terapi och 83 % med även kemoterapi. I ett fall av 25 skulle i så fall tillägget av kemoterapi göra skillnaden. Om det finns två fall i familjen med bröstcnacer, du och din mor, varav hon var under 50 uppfyller ni kriterier för ärftlighetstestning enligt vårdprogrammet. Nyttan av kemoterapi måste förstås sättas i relation till din övriga hälsa, och jag tänker att den värderingen är det lättare för din läkare göra än för mig.

Man brukar säga att HER2-positiv bröstcancer hade sämre prognos än annan bröstcancer innan man fick tillgång till antikroppar, nu när man kan få bra behandling med antikroppar kan man inte längre säga att prognosen är sämre. Du lämnar för litet uppgifter för att det ska gå att göra någon tydligare prognos, och egentligen tänker jag att det är hon som bör ställa frågan om prognos ifall hon vill ha den informationen på det litet trubbiga sätt som jag brukar förmedla på detta forum. Det går bra för de flesta patienter med HER2-positiv bröstcancer!

Svårt att bedöma på detta sätt, men det är ju mycket vanligt med denna typ a besvär utan att det behöver betyda att det är fråga om ett återfall i skelettet. Det skulle jag säga är en ovanligt förklaring till sådana besvär. Någon borde förstås undersöka dig.

Hej, jag uppfattar att din doktor gör det som bör göras. Det första är ju att titta om det finns förutsättningar att ge immunterapi, om provet för keytruda skulle vara negativt finns en liten möjlighet att testa för att sikta på behandling med atezolizumab, chansen är inte stor men den finns, Det är en annan analys som ska göras i så fall. Trodelvy är på väg in. Annars kan absolut capecitabin, eribulin och även andra läkemedel ha effekt. Jag antar att du är BRCA-negativ eftersom alla i NoridcTrip blir testade, för mutationsbärare kan man 'även ge en parphämmare.

Hej, Så klart att det är jobbigt med blödningar. Jag tycker att du ska ta kontakt med din läkare eller kontaktsjuksköterska som får värdera om ny kontroll skall göras.