Hej, Det du beskriver låter inte som något som har med bröstcancer att göra både med tanke på din ålder och att det kommer genomskinlig vätska från bröstvårtan. Man kan ha genomskinlig vätska från enbart en bröstvårta. Om du är orolig och önskar undersökning så rekommenderar jag att du tar kontakt med din läkare.

Hej! Eftersom den varierar så i storlek låter det kanske i första hand som om du har lite extra bröstkörtel i armhålan (sk aberrent bröstkörtel), vilket är ofarligt. Men om du känner en knöl är det bra att kolla upp den igen eftersom den verkar ha växt.

Hej! Eftersom din syster har fått bröstcancer vid såpass ung ålder är en utredning absolut befogad. Om du vänder dig antingen till din bröstmottagning eller vårdcentral ska du få hjälp med detta.

Hej! Storlek på tumören är en av alla faktorer som man tittar på när man bedömer prognosen och vilken typ av tilläggsbehandling som ska ges. En viktig faktor är om det har spridit sig till portvaktskörteln i armhålen eller inte. Om det inte har gjort det är det mycket osannolikt att det har spridit sig någon annanstans. Även om det har spridit sig till portvaktskörteln har det dock oftast inte spridit sig någon annanstans. Vid en mastektomi opererar man bort hela bröstet och kan då oftast få bort tumören med stora marginaler, men det räcker om man får bort hela tumören och behöver egentligen inte ha någon marginal. Att tumören är 100% känslig för både östrogen och progesteron är en bra prognostisk faktor och betyder också att det brukar bli en bra effekt av tilläggsbehandling som motverkar hormoner. Om man ska ge cellgifter eller inte bestäms utifrån alla faktorer hos tumören och lymfkörtlarna men beror också på hur man bedömer att patienten kommer att klara av behandlingen.

Hej! Att bröstet blir svullet första året efter operation och strålning är mycket vanligt och beror på att avflödet av vätska från huden i bröstet påverkas. Besvären brukar minska med tiden, men om du har mycket besvär rekommenderar jag att du kontaktar mottagningen för eventuell kontakt med fysioterapeut.

Hej! En av nackdelarna med mammografiscreeningen är att man hittar förändringar som visar sig vara godartade men som skapar stor oro hos kvinnan. Jag förstår att vetskapen om att det finns en förändring i bröstet kan vara svår att släppa. Man har dock gjort en ordentlig utredning och funnit att förändringen är helt godartad och godartade förändringar blir inte elakartade. Även om vissa operationer är relativt små finns det inga "helt enkla" operationer. Alla operationer har sina risker (även riskerna oftast är små), både på grund av sövningen och på grund av ingreppet i sig. Man ska därför inte operera om det inte finns starka skäl. I detta fall har man sett att förändringen är godartad och man kan ju inte heller känna den, så jag tycker inte att man ska operera.

Hej, jag anger de siffror som jag får från predictmodellen som tittar på prognosen som det ser ut vid diagnostillfället, som jag skrev i ett tidigare svar nu påverkar prognosen av hur länge sedan det var, och blir bättre med tiden för de som inte drabbas av återfall. Modellen räknar inte på risk för återfall utan risk att dö och försöker ta hänsyn till att livet inte är evigt utan att det finns andra orsaker som gör att man avlider, som inte har med bröstcancer att göra. Utfallet skulle kunna beskrivas såhär; efter 5 år 12 % risk att dö i bröstcancer, 6 % i något annat; efter 10 år: 25 % risk att dö varav bröstcancer står får 15 % och 10 % har andra orsaker. Dessa siffror inkluderar den behandling som givits, och som är helt adekvat. 6 x EC följt av 12 pakli tror jag är ett missförstånd. Det är i alla fall inte standard. Tillägg av capecitabin blir i första hand aktuellt efter preoperativ kemoterapi. Tilläggsnyttan av bisfosfonat vid körtelnegativ bröstcancer är mycket begränsad.

Hej din mamma kan med att säkerhet använda massage apparaten och om det känns bra för henne är jag glad. Jag är dock inte så säker på att det riktigt biter på problemet i grunden, som troligen i alla fall delvis beror på en påverkan på nerverna efter den cytostatika hon fått (paklitaxel? eller kanske docetaxel?). Denna typ av cytostatika hjälper gneom att störa ett system i cellerna som har med celldelningen att göra, men även finns i kroppens länga nerver, och där med en helt annan funktion, nämligen att vara "armeringsjärn" i kroppens långa nerver (kroppen är smart och återanvänder sina byggnadsstenar där de behövs!). Det finns ingen bra behandling mot denna långsiktiga biverkning, som med tiden dock brukar gå tillbaka. Skulle den vara förenad med smärtor kan det finnas hjälp att få, men just domningen är det nog svårt att komma åt. Jag tänker att träning hjälper, på det sättet övar man upp andra system i kroppen som kan träda in istället för den nervfunktion som är nedsatt.

Hej, Jag uppfattar att du tidigare inte är behandlad för bröstcancer. Hormonbehandling efter klimakteriet lindrar besvär med vallningar och svettningar. Men leder till en ökad risk att insjukna i bröstcancer. Risken blir högre ju längre tid man tar hormonerna och är högre för preparat som innehåller progesteron än sådana behandling som inte innehåller progesteron. Vaginalt östrogen verkar inte påverka risken att drabbas av bröstcancer hos tidigare friska. Man brukar säga att man ska ta dessa preparat (tabletter/plåster/gel) under så kort tid som möjligt, upp till 5 års tid, men inte längre. Om man har besvär av det slag som jag angav ovan som påverkar en i vardagslivet. Man har försökt räkna ut vilken risk detta i genomsnitt medför. Om man tar kombinationsbehandling med östrogen och progesteron dagligen är risken ca 2 % att få bröstcancer efter 5 år bruk, ungefär dubbelt så stor efter 10 år. Risken blir något lägre om man tar en behandling där man tar progesteron inte hela tiden utan endast under en del av tiden. Om man använder en ren östrogenbehadnling, blir risken lägre eller ca 0,5 % på 5 år och 1 % på 10 år. Man kan läsa om detta i en stor studie som är publicerad i the Lancet 2019 och där man tittar på data fån mer än 100 000 fall av bröstcancer hos kvinnor efter klimakteriet: http://dx.doi.org/10.1016/S0140-6736(19)31709-X

Hej, överlevnaden blir lägre ju längre tidsperiod man tittar på, till sist är dödligheten förstås 100 %, men kom ihåg att de flesta inte kommer att avlida till följd av bröstcancer. När jag ger överlevnadssiffror, vilket är ETT sätt att beskriva prognosen, ett sätt som jag förstår kan missuppfattas och dessutom kännas skrämmande, brukar jag ange vad modellen uppskattar är chansen att vara i livet efter så eller så lång tid. Jag har bestämt mig för att göra så, eftersom ni frågar. Men jag brukar ofta även ange hur ofta modellen uppskattar att de som inte överlever avlider till följd av något annat än bröstcancer. Den uppskattningen är litet svår eftersom den ju är mycket beroende av vilken allmän hälsa en person har. Generellt kan man dock säga att risken att råka illa ut av något annat är mycket låg för unga kvinnor, och den blir allt högre ju äldre man är. För att ta ett drastiskt exempel: om man är mer än 100 år gammal är det mycket sannolikt att man dör inom ett år av ålderdom, och mycket mera sannolikt än om man är 40 år. Det är uppenbart, och en självklarhet. Det andra man måste tänka på är att en kvinna (eller man) som drabbas av ett allvarligt återfall efter bröstcancer, avlider ju inte direkt till följd av det. Det är ju ofta så att vi med framgång kan hålla sjukdomen i schack, eller till och med driva tillbaka den under flera eller till och men många år innan sjukdomen tar över. Detta är svart och kanske skrämmande att tala om och tänka på. Du skriver att risken att dö borde minska med tiden. Och det är samtidigt rätt. Men litet svårt att förklara. Jag gör ett försök. Modellen kan bara uppskatta risken att dö som den ser ut vid tidpunkten för diagnos. Modellen kan endast i begränsad omfattning ta hänsyn till att man t ex lever frisk t ex 5 år efter diagnos, och då är det precis som du säger. Risken för en kvinna som är frisk fem år efter diagnos är lägre än om man tittar på hur risken ser ut vid tidpunkten för diagnos. Detta beror på att det ju är några som drabbas av återfall under de första fem åren och "tar man bort" dem, vilket i gruppen är de som visade sig ha allra sämst prognos, från beräkningen så kommer andelen som framgent drabbas att bli allt lägre. Jag vet inte om det blev begripligt, det kan vara så att man nästan behöver en grundläggande kurs i statistik för att riktigt ta detta till sig. Men den korta sammanfattningen är, ju längre tid man lever utan att drabbas av återfall, desto bättre blir prognosen även framåt.