Det går bra.

Din fråga har blivit liggande litet. jag hoppas att du redan fått möjlighet att träffa din läkare, som har bättre förutsttningar att besvara din fråga än vi. Det låter för mig i fösta hand som om att du har ett lymfödem som krånglar, snarare än återfall.

Hej, detta är en fråga som bygger på att man kan titta på hur utslaget ser ut och är därför svårt att ha någon riktig uppfattning om i detta forum. Du måste vända dig till din bröstenhet,

HOppas du fick ett likartat svar som det jag skrev...

OK, då är du alltså inte överviktig.

1) Ord måste tolkas, liksom siffror. Och var framtiden bär med sig vet vi förstås som du antyder inte så mycket om. Alla profetior om framtiden har därför sina problem. I detta forum har jag därför bestämt mig för att ange siffror om jag upplever att det är en värdering av prognosen som efterfrågas. Siffror kan i alla fall på ett enkelt sätt jämföras. Om jag matar in dina förutsättningar i modellen får jag fram följande: MAn kan räkna med att med behandling är 79% i livet efter 10 år, av de 21 % som dött har 5 % gjprt det i något annat, och således 16% i bröstcancer, en av 6 ungefär. 2) spridning är vanligare än lokalt återfall eller återfall i armhålan. 3) Ja, det har det troligen. Till det bättre. 4) Det vet jag inte säkert, jag tror att det viktigaste är att man är rörlig och att man inte är rejält överviktig. 5) Jag tänker att du känner igen artrossmärtan. Om du får ont på ett nytt sätt får man bedöma saken och fundera på om man ska röntga dig. Det knepiga är att även den hormonella behandlingen, i synnerhet aromatashämmare som du inte tar för närvarande, men som skulle kunna bli aktuellt längre fram, kan ge upphov till värk och stelhet.

Hej Jag tror i princip att du har rätt, men det är inte helt självklart, och skillnaden är kanske inte så stor. Studier av mammografiscreening som gjordes på 80- och 90-talen visade sammanfattningsvis att det är en fördel om man identifierar en tumör med mammografi jämfört om man identifierar den som en knuta som kvinnan själv känner. Detta har lett till att vi infört mammografiscreeningen som alla kvinnor bjuds in till i samband med att de fyller 40. Jag tror att detta program vart bra även på annat sätt, då den ledde till att man var tvungen att organisera bröstcancervården på ett bättre sätt än vad som tidigare var fallet. Det finns en knepighet med grunden till mammografiscreeningen och det är att i den tid då man genomförde dessa studier gav man inte alls lika mycket medicinsk tilläggsbehandling som man gör idag. Trastuzumab vid HER2-positiv sjukdom var knappt ens uppfunnet. Och betydligt färre patienter fick hormonell tilläggsbehandling. Detta skulle jag tro gör att om man gjorde om samma studier idag är det inte säkert att man skulle få samma resultat om man gjorde screeningstudierna med mammografi idag. Jag vet inte att det är så, men troligen jämnar den medicinska behandlingen ut skillnaden mellan till exempel en 35 mm tumör och en 30 mm tumör. Och i just ditt fall skulle jag fokusera mest på det faktum att du inte har några tecken till spridning till armhålan. Det är mycket bra.

JAg tycker att man i första hand använder den andra armen. Men om det inte går så får man använda den opererade sidan.

Det är vanligt med symtom i den opererade vävnaden, låter som det kan vara det. KAnske det beror på att nerverna som blev avskurna vid operationen, är på väg att hitta tillbaka igen. Det är bra att man med ultraljud uteslutit att det skulle röra sig om återfall.

När en kvinna eller ett par väljer att skaffa barn är en sak som jag som läkare inte riktigt har att göra med, men kanske kan jag bidra med en viss input. Detta kan vara en riktigt svår sak, längtan efter barn kan ju vara stark och en bröstcancerbehandling ställer verkligen till det. Om sjukvården hjälpt till med att frysa ner ägg är det förstås en signal om att en graviditet kan tänkas även efter en bröstcancerbehandling, eller snarare under pågående behandling. Det är inte helt lätt att studera detta, men de flesta studier beskriver att det i sig inte innebär en tydligt ökad risk för återfall att genomgå en graviditet. Samtidigt kan inte detta vara riktigt hela sanningen eftersom graviditeten förutsätter att man tar en rätt lång paus i den hormonella behandling, vilket man måste befara gör den något mindre effektiv. Och är det så att man har en allvarlig prognos är det kanske något man måste väga in. Det finns ytterligare en aspekt, fertiliteten minskar normalt hos kvinnor med ålder, efter 35 eller så. Kemoterapin bidrar ytterligare till minskad fertilitet. Så det är ju förstås långt ifrån säkert att det går även om man gör ett IVF-försök. Det finns data att 2 års hormonell behandling leder till en långsiktig riskreducerande effekt avseende allvarliga återfall, 5 år är mer effektivt, men även 2 år innebär en bra effekt. Man kan tänka att det därför kunde vara klokt att avvakta 2 år med hormonell behandling innan man ger sig på ett IVF-försök. I så fall måste man därefter sätta ut den hormonella behandlingen under minst 2 månader innan. I ditt fall tickar ju den biologiska klockan på, så det är i ditt fall inget enkelt ställningstagande. Det kan även finnas åldersrestriktioner för när man kan få detta inom den offentliga vården. Du måste förstås tala med din läkare och troligen även med en fertilitetsläkare.