För sex månader sedan gjorde jag en tårtbitsoperation och december avslutade jag min strålbehandling (20 ggr). För ca tre veckor sedan började mitt opererade bröst ömma precis vid ärret samt upp i armhålan. Det gör också ont när jag lägger ut eller sträcker upp min arm. Bröstet har svullnat mer och mer och är nu betydligt större än tidigare. Jag har gjort mammografi och ultraljud och de hittade ingenting men bröstet fortsätter att svullna och värka. Är det här normalt efter strålningen? Jag äter Tamoxifen sedan september.

På min mammografi i höstas upptäcktes en knuta som det togs biopsier på. Både tunnål och mellannål. Knutan visade sig helt godartad och berodde på en infektion enligt läkaren som bedömde att den inte behövdes tas bort. knutan sitter djupt och inte går att känna. Jag kan trots positiva besked inte släppa det och tänker på den dagligen och att den kanske ändras och blir malign. Tycker det skulle vara skönt att ta bort den men läkaren sa att det inte är en helt enkel operation. Hur tänker du?

Hej Niklas. Jag har lite frågor ang min kära mors behandling och prognos. Hon är 62 år och tidigare frisk. Diagnos bröstcancer i januari, opererad 1 vecka efter diagnos. På ultraljud tumör storlek 11 mm. Efter op fick vi svar att den totala utbredningen var 22 mm varav 4 ”prickar” av dcis i detta område. Man säger att man fått bort hela tumören. Ingen spridning till lymfkörtel (de tog 3 stycken). KI värde 40%, trippelnegativ. Behandling: 4 x EC75 tätdos dvs varannan vecka följt av 9 x paklitaxel.. Mina frågor: hur ser prognosen ut för min mamma efter 5 och 10 år med behandlingen ovan? Hur stor är risken för återfall? När ni besvarar frågan om 5/10 års prognos, anger den procentuellt risken att få tillbaka sin cancer eller andelen som kommer avlida i sin cancer. Samt är denna procentsats uträknad på just min mammas fall? Jag har läst om så många patientfall där man i många fall får EC75 x 6 samt paklitaxel x 12, är min mammas behandling tillräcklig i relation till hennes diagnos? Jag har läst att bisfonat behandling samt tablettbehandling med cellgiftstablett capecitabin är aktuellt vid TNBC för att ytterligare hålla tillbaka återfallsrisken. När jag frågade behandlande läkare så sa han att ingen av dessa två var aktuella i min mammas fall och jag förstod det som att anledningen var för att min mammas tumör inte hade spridit sig? Kan man inte ge dessa ändå för ytterligare bättre prognos? Tack för att ni finns. Det är guld värt att kunna läsa inläggen här och ha möjlighet att ställa frågor till er. Tacksam för svar.

Hej! Min mamma, änka och 80 år gammal, fick bröstcancer vid 78 års ålder. Efter genomgången behandling med cytostatika, operation och strålning friskförklarades hon i april 2021. Hon har en del kvarvarande besvär efter cancerbehandlingen, bl a kraftiga domningar i fötterna, och en känsla av att gå på "luftkuddar". För en tid sedan ramlade hon i badrummet, förmodligen efter att ha trampat lite snett utan att känna/märka det. Lyckligtvis fick hon bara några blåmärken. Jag undrar vad det finns för behandling för detta tillstånd. Hon har erbjudits någon form av skoinlägg, men har inte provat ut några sådana än. Kan sådana verkligen hjälpa? Hon har något slags mycket enkel liten massagekudde som hon brukar lägga fötterna på när hon ser på TV, och säger att det känns väldigt bra. Jag har nu sett att det finns en del halvprofessionella fotmassageapparater att köpa, t ex denna: https://www.flowlife.com/se/produkt/flowfeet?gclid=Cj0KCQiA0p2QBhDvARIsAACSOOMhy257Urjxk4baqE53vJOPNgyJ-CnT1W5_s_4mrmfTmmJBIhFTNScaAvj_EALw_wcB Jag funderar på om en sådan här typ av apparat kan vara lämplig för henne. Apparaten ger tydligen en kraftig knådande massage, som ska efterlikna "riktig" fotmassage, och ger även värme. Förstår att ni inte kan/vill ge råd om enskilda produkter, men det jag egentligen vill veta är om det är OK för en person i mammas ålder och med hennes typ av fotbesvär, att frekvent använda en sådan här apparat. Jag har mailat till företaget som säljer apparaten, och de har varit tydliga med att det är upp till varje person att rådgöra med sin läkare, före användandet av produkten. Kan det vara skadligt på något sätt, eller kan vi utgå ifrån att om mamma testar en sådan här apparat och tycker att det känns bra, så är det bara att fortsätta? Mycket tacksam för svar! Med vänlig hälsning LENA

"Vill du veta hur ditt klimakterie kommer att bli, fråga din mamma" Mamma, liksom jag hade det väldigt kämpigt. Hon fick på 90-talet Östrogenplåster och efter bara ngr år fick hon bröstcancer. Vågar jag mig på östrogenbehandling? Jag hade hoppats på att det skulle hjälpa mig mot alla mina sömnlösa nätter och hemska vallningar, men jag är för rädd! Får inget vettigt svar av min gynekolog, mest bara tja, kanske och det är alltid en risk man får ta! Samt så hade jag varit så tacksam om gynekologen hade kunnat skriva ut bioidentiskt gestagen, som har så mycket mindre risk för bröstcancer, men ICKE!

Har frågat om överlevnaden förut och fick svar 90% är i livet efter 10 år. Nu får jag ett helt annat svar, 80% är i livet efter 15 år. Det skiljer sig alltså med ytterligare 10% på bara 5 år, vilket är ganska mkt! Menar du att ju längre man lever desto lägre blir överlevnaden ? Förstår inte riktigt ..? Är det inte tvärtemot? Att risken för ett allvarligt återfall blir lägre under åren? Har också för mig att de första 2 åren är störst risk för återfall av her2 pos och hormonkänslig cancer, och att efter 5 år har man inte mer risk än nån annan som aldrig haft cancer att få det igen!

Hej igen! Skrivit till er tidigare angående överlevnad. Fick svar ” 15-årsöverlevnad eftersom du är så pass ung och uppskattar att en av fem (20 %) kommer att råka illa ut till följd av en sådan bröstcancer. Det går bra för 80 %” med råkar illa ut menar du”att dö? 20% är ändå ganska mycket tycker jag! Jag undrar nu varför det finns risk att råka illa ut trots tidigt stadium å all behandling man får? Är det för att man kanske missar nått under diagnosen och behandlingen?

Hej! Fått cellgifter och genomgått mastektomi pga trippelnegativ bröstcancer; komplett remission och frisk sentinel node. Ingen ärftlighet vid gentest. Undrar nu över vilket preventivmedel som lämpar sig bäst för mig? Mvh

Är min oro och önskan befogad? Jag är 56 år och undrar om jag bör kontakta gynmottagningen igen för att be dem bränna bort min väldigt förtjockade livmoderslemhinna? Känns som jag har en ”tickande bomb” inombords med tanke på att jag haft hormonkänslig dubbelsidig bröstcancer. Går även med en ständig molande ”mensvärk” som aldrig släpper. Har fått till mig att även det är en biverkning av Tamoxifen. • Skulle en borttagning av slemhinnan göra någon skillnad i risken att utveckla cancer i livmodern? • Finns det anledning nog att önska en hysterektomi, inkl äggstockar? Vad kan jag som patient säga till om i den diskussionen? Läs historiken nedan. 4 jan 2021 – opereras för dubbelsidig hormonkänslig bröstcancer. Vänster sida: Mastektomi samt nio friska lymfkörtlar. Ingen spridning. Lobulär 10 mm tumör med en 35 mm string in citu. HER 2+ negativ. Ki 67 10 %. Malignitetsgrad 2. Höger sida Tårtbit samt en frisk lymfkörtel borttagen. Tubulär 15 mm tumör. HER 2+ negativ. Ki 67 1 %. Malignitetsgrad 1. Behöver inte cellgifter, men strålas 15 gånger under april månad. 15 feb 2021 – påbörjar medicinering av Anastrozol då senaste menstruationen var februari 2020. 27 mars 2021 – menstruerar igen under 1 vecka. Kontaktar Onkologen och ber om remiss till gyn. 31 mars 2021 – avbryter medicinen Anastrozol efter råd från onkologen. 6 april 2021 – Påbörjar medicinering med Tamoxifen 8 april 2021 – Besök på gyn, lätt förtjockad slemhinna i livmodern, 6 mm. (Detta innan lång användning av Tamoxifen) I journalen kan jag sedan läsa att läkaren funderat på Hysterektomi, men det var inget hon tog upp med mig under besöket. Inga cellförändringar på biopsin som togs. 6 okt 2021 – Återbesök gyn. Har inte haft fler blödningar. Slemhinnan nu ca 9 mm tjock. Läkaren misstänker även en polyp. Även det var något jag fick läsa mig till i journalen efter besöket. Hon anser inte att det finns fog för en Hysterektomi utan föreslår en hysteroskopi för att med en kamera titta hur det ser ut. 18 jan 2022 – Hysteroskopi. Den läkare om utförde ingreppet (inte samma som jag träffat tidigare) sa att det inte fanns någon polyp, men att slemhinnan var enormt förtjockad runt om. Hon hyvlade bort en del för analys. Inga cellförändringar. Provtagande läkaren pratade också om att det kunde vara bra att bränna bort den förtjockade slemhinnan, alternativt att ta bort hela livmodern i förebyggande syfte eftersom Tamoxifen bidrar till förtjockningen. Det verkade på henne som att jag som patient ändå hade något att säga till om och önska. 10 feb 2022 – Telefonsamtal från den läkare jag träffat först. Det var ingen bokad telefontid, så jag var inte beredd på samtalet som kom precis innan jag skulle ha ett lönesättande Teamsmöte med min chef. Läkaren säger att det inte finns anledning till operation, det blir ju biverkningar av det också. Och hon nämner ingenting om att ta bort förtjockningen genom att bränna den, utan sa bara att det kommer att bli uppföljning om 1 år. Sen var samtalet slut. Mina önskningar och funderingar som fanns dokumenterade i journal från provtagningen 18 januari togs inte upp alls. Efteråt kände jag mig bara förvirrad och lämnad med frågor. Se mina två frågor i början av texten. Skulle vara så tacksam för svar på mina funderingar!

Hej! Jag är 65 år och opererades 2019 för bröstcancer och äter sedan dess Letrozol. Jag har en långvarig problematik med förstoppning från och till. Jag måste alltid ta någon form av bulkmedel o.dyl. Sedan jag började med Letrozol har mina bekymmer förvärrats rejält. Nyligen gjorde jag en koloskopi som visade att tarmen är ok. Misstänker att jag har en ”långsam tarm”. Nu undrar jag hur fort Letrozol tas upp av kroppen och om jag kan ta tex Husk, Magnesium eller liknande tarmreglerande medel samtidigt som jag tar Letrozol? Tacksam för svar!