Hej, Kvinna på 31 år och har nyligen gjort min första mammografi. Läkaren berättade att jag har förkalkningar utspridda på flera ställen i bröstet. Jag själv passade på att fråga om jag hade kalk då jag hört mycket om att det ibland kan vara förstadium till bc. Läkaren sa dock att det inte behövs någon uppföljning på min kalk om 6 må eller 1 år, för att man kan se på bilden ”med säkerhet” (sa läkaren själv) att det inte är kalk som behöver följas upp. Jag känner mig dock lite orolig, och till min fråga, jag känner en bekant som förklara att hon hade kalk vid två tillfällen på mammografi under 2016 och 2019 och då hade hon blivit hemskickad med att det inte är några avvikande förkalkningar, nu ca fem år efter fick hon en bekräftad bröstcancer. Hur kunde man konstatera att den kalken var godartad och sen utvecklats till elakartad. Jag förklarade även detta för läkaren om min bekants fall men läkaren tyckte ändå inte att en uppföljning behövs alls för min del. Känner mig lugn, men ändå lite osäker och vill höra andra input.

Jag är 37 år och fick svar att jag har några förkalkningar i vänster bröst men att man inte behövde utreda vidare med biopsi eller annat. Bröstläkaren sa att jag inte hade täta bröst utan ”A” bröst med mycket fettvävnad som är lätt att se på mamografi. Bör jag vara orolig gällande förkalkningen? Det var läkaren på vårdcentralen som meddelade om förkalkningen, men bröstläkaren på Sabbatsberg nämnde ingenting om de och sa att inget avvikande fanns på mamografin eller ultraljud. Bör jag va orolig att jag bara är 37 och har förkalkning i ena tutten?

Hej! Jag har nyligen diagnosticerats med bröstcancer. Det började med att jag blev kallad tillbaka från ett rutinmammogram. Ringde Unilabs för att få veta varför och vad de skulle göra. Unilabs svarade att det gick inte att veta för inget journalförs. Men att det kanske skulle bli bild+ultraljud+finnålspunktion. Jag gick dit och blev utsatt för en djupt obehaglig undersökning. Läkaren talade dålig svenska och ville inte förklara djupare varför jag var där mer än att jag hade kalcifikationer. Det sköts i bröstet 8 gånger med en grov nål och hon var extremt stressad. Jag fick gå mellan olika rum med bara bröst för det fanns ingen tid att skyla mig. En läkarstudent utan namn gick efter henne och situationen var rent ut sagt obehaglig. Ingen ville titta mig i ögonen och det var tydligt att alla trodde att jag hade cancer. Jag blödde mycket och fick råd om att kyla och ta smärtstillande och kompression. Synd, för inget av detta hade jag ju möjlighet till eftersom UNILABS inte gett mig möjlighet att förbereda mig mentalt eller praktiskt inför besöket. Sen försvann människan med ett ”lycka till” och jag skulle gå upp för att få tid för ett återbesök två veckor efteråt. Sköterskan var vänlig nog att berätta att avdelningen skulle veta min diagnos långt innan min besökstid. Och att jag gärna fick gå in på 1177 på egen risk - för de skulle inte svara på några frågor innan besöket. När jag sedan kom till besöket var det det första som kirurgen frågade mig. ”Har du läst på 1177”. Avdelnignen håller inte sin SVF heller utan jag ska nu vänta ytterligare en månad på operation. Är SJUKT besviken på allt vad heter Rosa bandet, bröstcancerforskning och sjukvård heter. Varför, varför varför finns det inte bättre vård än så här när det samlas in så vansinnigt mycket pengar? Och varför journalförs inte dessa undersökningar på 1177 så att jag åtminstone ges möjligheten att ta hand om mig själv när vården så uppenbart inte bryr sig?

Opererades för bröstcancer 2021 och kallas till mammografi en gång om året. Kommer det fortsättningsvis att vara så? Och är gränsen 74 år även för den som haft bröstcancer?

Hej ! Jag undrar om man kan ta ashwagandha i hop med Tamoxifen ? Har hört att det kan hjälpa mot dålig sömn.

Hej, Jag har 3 frågor som jag skulle vilja få svar på: 1. Jag misstänker att jag hade bröstcancer redan under min graviditet. Hur stor sannolikhet är att cancerceller har överförts till fostret, idag mitt barn? Behöver jag vara orolig eller uppmärksam när det gäller barnet då min bröstcancer var ganska omfattande, 2 st större (5,1 + 2,7 cm stora) och 9 lymfkörtlar metastaserade. Lobulär invasiv stadium II Detta har tyvärr missats gång på gång trots mitt påpekande under bl annat mammografi us. 2. Hur vet jag att man har tagit alla drabbade lymfkörtlar? Under op avlägsnades 15 lymfkörtlar därav 9 st var metastaserade. Jag tänker att cancerceller flyter med blod och lymfan. Inte säkert att de stannar då i det närmsta drabbade området? Jag genomgick CT thorax och buk. Avspeglar det även lymfsystemet i det området? Förstår att det kan vara svårt att se väldigt små cancerceller. Men varför gör man inte MR istället som är både mer omfattande och skonsammare eller PET? Ställde frågan till min onkolog men fick svar att det inte behövs. 3. Vad är meningen med att utföra enbart mammografi på årskontroll när Lobulär är svår att upptäcka genom screening om den inte är tillräckligt stor??? TUSEN TACK FÖR ATT NI FINNS OCH FÖR ATT NI TAR ER TID, när sjukvården vi vänder oss till inte har den tiden 🙏🏼♥️

Hej, Jag har varit sjukskriven 3 v efter min operation. Perioden efter beskedet att jag har cancer har varit extremt mentalt påfrestande. Jag hade Idag besök hos min läkare som sa att man nu bedömt att jag kommer att behandlas med strålning 15 ggr samt Tamoxifen. Min prognos är mycket god. Jag är dock mentalt nedbruten och inte alls redo att köra igång med mitt arbete som kräver hög social närvaro och avancerad tankeverksamhet. Jag sa därför att jag önskar sjukskrivning ett tag till för att landa mentalt i situationen. Läkaren sa att det är väldigt ovanligt att känna som jag gör. De flesta är inte alls påverkade på det här sättet och att jag avviker från normen. Jag kände mig ifrågasatt och kränkt. Nu skjukskrevs jag en period ytterligare men jag gick därifrån med en obekväm känsla. Jag har kontakt med kurator, rör mig utomhus för mitt välbefinnande. Min fråga är egentligen; är jag avvikande från den stora massan i mitt mående? Är jag onormal? Jag har haft ångest och sömnsvårigheter. Pga rädsla. Läkaren frågade; vad är du rädd för egentligen? Det kändes så förnedrande. Jag vet att det finns de som har det värre men jag är ju i min egen situation och känner mina egna känslor. Givetvis vill jag komma tillbaka i arbete men jag är så dränerad just nu.

Ska nu påbörja min hormonella behandlingen. Zoladex och Letrozol. Min onkologen säger att det nu går att ta Zoladex var 12v istället för var 4e. Jag är inte i klimakteriet ännu och har genomgått mastektomi och cytostatika innan. Har för mig jag att jag läst här att var 4e ve ka var rek vid bröstcancer. Så vill dubbelkolla detta? Tack på förhand!

Hej, För snart 5 år sedan (45 år) hade jag bröstcancer. Min pappa hade prostatacancer vid 60-års ålder och min mormor dog i underlivscancer vid 80 års ålder. Min mamma är nu snart 76 år. Hon är väldigt aktiv, frisk och pigg men oron för att drabbas av cancer är stor. Att hon numera inte kallas till varken mammografi eller cellprov ökar hennes oro. Finns det något sätt för henne att få till en mammografi? Finns det privata mottagningar där man kan betala för mammografin eller är det helt enkelt omöjligt? Är det enbart när hon uppvisar symptom på cancer som hon tillåts mammografi? Mvh Maria

Jag är en kvinna på 66 år. Fick diagnosen trippelnegativ bröstcancer i november 2024. Ingen spridning till lymfkörtlar. Totalt 16 mm. Ki 45%.Tårtbitsoperation i december 2024. Därefter strålning med EC90 tre gånger, Paklitaxel en gång i veckan 9 ggr. Strålning i fem dagar enligt fast forward. Den första onkologen sa att efter det skulle jag vara färdigbehandlad. Han är överläkare men tyvärr inte i tjänst nu. Onkolog två tycker att jag ska behandlas med zoledronsyra, en gång i halvåret i tre år. På återbesök på kirurgimottagningen i oktober så nämnde jag det för bröstkirurgen, hon tycker inte att det finns behov av det. Jag är rädd för att få käknekros då jag alltid har haft dålig tandstatus trots regelbundna besök hos tandvården. Jag är tveksam till zoledronsyra, hur ska jag tänka? Tack på förhand för svar.