Hej! Jag tycker inte att det låter som något farligt, men det är svårt att säga vad det rör sig om utan att se det. Möjligen ett ytligt kärl?

Hej! Vid mammografi får man också med submammarfåran (vecket under bröstet). Man har ju också undersökt med ultraljud och att det skulle röra sig om en bröstcancer är mycket osannolikt med tanke på din unga ålder.

Hej! Bröstvävnad påverkas mycket av hormoner och svängningar i hormonhalter och ömhet i bröst är nog det vanligaste besväret som kvinnor kontaktar oss om. Det är sällan tecken på något farligt, men om dina besvär är nytillkomna och du är orolig är det ändå bra att kolla upp det.

Hej! Det går flera små nerver i bröstet, framför allt i huden och ännu fler kring bröstvårtan. Kirurgi och strålbehandling skadar dessa nerver mer eller mindre och en viss grad av nervsmärta är mycket vanligt. Det tar lång tid för nerver att återhämta sig och besvären kan vara mycket långvariga.

HEj! JAg uppfattar att du väntar på besked på den punktion som utförts. Det viktiga är nu att du får korrekt information om den saken, vi kan från vår sida endast spekulera och det vill vi inte göra. Du får ge dig till tåls.

Hej, det är en dramatisk berättelse. Jag tänker att det kanske inte är ett egentligt återfall du har fått , utan det låter mer som du hade en icke hormonkänslig bröstcancer förut, och nu en ny med andra egenskaper, hormonkänslig. I så fall är det bättre i relation till chansen att slippa återfall. Vet inte varför man inte bedömde att det skulle vara ett alternativ med tamoxifen. Kan det vara så att det finns något som talar emot att ge dig den medicinen, kanske du har haft blodpropp?

Det är förstås viktigt att vi ser till att vi har likavård oavsett var man bor. Det finns system som ska motverka att man tolkar medicinska resultat på olika sätt, samtidigt är det regionerna som bestämmer hur det ska vara inom respektive område och i princip kan man överpröva nationella beslut. Som läkare kan jag inte tycka att det är bra. Jag blir dock väldigt osäker på vad de uppgifter man presenterar i den aktuella kampanjen i detalj beskriver. Jag är nyfiken på hur man räknat och hoppas att man ska förklara på ett tydligare sätt. Som data presenteras ser det ju inte alls bra ut, men jag vill förstå bättre vad data står för innan jag kommenterar detta närmare. Jag vet ju hur vi gör själva och känner inte riktigt igen mig i den presenterade bilden

HEj, jag ska göra mitt bästa att ge svar på dina frågor. Det finns i alla fall ett viktigt missförstånd i din historia tror jag. Ditt sjukdomsstadium är inte stadium 2 utan stadium 1 med en tumör under 21 mm som inte visat tecken till axillspridning. Det blir stadium 1. Däremot är graden 2, graden har med den biologiska aggressiviteten att göra. Grad 1 är den snällaste och grad 3 är den minst snälla, grad 2 är mitt emellan, fast det finns rätt mycket som talar för att man kan dela in grad 2 i såna som liknar grad 1 och såna som liknar grad 3. I ditt fall verkar man ha gjort det med PAM50 och fått information som talar för att tumören snarare liknar grad 1 än grad 3 ,och det avser risken att ge upphov till återfall eller spridning, vilket i princip är två sätt att säga samma sak. Nu kommer jag titta på effekten av anastozol och försöka värdera den i relation till risken att du ska råka illa ut och helt enkelt dö av bröstcancer inom 10 år. JAg kan inte riktigt reda ut vad den avbrutna strålningen leder till i form av en något ökad risk för återfall i bröstet, men jag tänker att man håller koll på detta med regelbndna mammografiundersökningar. Först tittar vi på hur det blir så som din tumör ser ut, om man inte bryr sig om PAM50. I så fall är chansen att du är i livet efter 10 år enligt modellen såhär: Med bara kirurgi lever 84 % efter 10 år, vilket ökar till 87 % med hormonell behandling, och till 89 % om man även lägger till kemoterapi. 2% tilläggsnytta (som kemoterapi skulle ge) brukar anses så litet att det inte riktigt är värt det. Jag tror att man i ditt fall får se det som om det är den maximala tänkbara nyttan av att ge kemoterapi. En skillnad på 2%-enheter betyder att man måste ge behandling till 50 "såna som du" för att EN ska ha verklig nytta av behandlingen. Om man nu gör tankeexperimentet att tumören istället var av grad 1, vilket det låga PAM50-värdet antyder kan vara rimligt att anta, blir siffrorna istället: 89 % i livet efter 10 år, vilket ökar till 91 % med hormonbehandling och 92 % med kemoterapi. Av de 8 - 11 % som råkar illa ut är det förstås inte alla som gör det till följd av bröstcancer, 6 % kommer att dö av något annat. Man kan alltså kalkylera att den bröstcancerspecifika överlevnaden (då man räknar bort annan sjukdom) är någonstans mellan 93 till 97% med den hormonella behandlingen men utan kemoterapi. Jag skulle ändå anse att det är en god prognos! Om du har för högt kalk i blodet kan man fundera på om man ska ta ett prov som heter PTH, och kanske röntga skelettet. Och slutligen: ja, man kan få hemska biverkningar av anastrozol, men det är ju svårt att vet om det är så för just dig om du inte provar.

Det är ett långdraget problem att vi har så långa väntetider till strålbehandling, jag tror ffa det gäller i de södra och västra delarna av landet. Det jag skulle föreslå om det inte redan är så, är att du börjar med din hormonella behandling. Jag kan inte med säkerhet säga i vilken grad den förlängda väntetiden till behandling är en reell risk för dig. Generellt är risken för återfall bröst och lymfkörtlar idag låg, och mycket lägre än den varit tidigare. Den generella behandling bidrar till detta, så därför är det bra om du kommer igång. Det är samma sak med detta som med kvinnan som frågar om sin ettårsmammografi. Det kan förstås aldrig vara en fördel att vänta med strålningen, och det är mycket olyckligt att vi inte kan hålla det vi lovar när vi säger att man ska igång inom 12 veckor. Den risk detta innebär för en enskilda är dock inte mycket stor. Man kan förvänta sig att den kortare behandlingen är likvärdig med den längre. Vi har varit angelägna att införa sådan behandling eftersom också vi ändå är litet oroade över väntetiderna och vill göra vad vi kan för att minimera dem. Den kortare behandlingen är förstås ett sätt att använda tillgängliga resurser på ett rationellt sätt och minska risken för långa väntetider.

Det är ju mycket olyckligt att man inte kan undersöka dig som planerat. Har vi i sjukvården sagt att något ska göras vid en vill tidpunkt, så ger det förstås en riktigt dålig signal om man utan vidare spisning väljer att kompromissa med detta. Bevisen (evidensen) för att man måste göra en mammografi just efter 12 månader är dock inte starka, så från en strikt medicinsk synpunkt är det troligen inget direkt problem att flytta undersökningen ett par månader i ditt fall. Det är dock lätt att förstå att det inte känns bra att göra det. Du får fråga om det finns möjlighet att göra undersökningen på annan ort. Denna typ av problematik illustrerar förstås vikten av att man har bra evidens som grund till att man föreslår olika typer av åtgärder i olika situationer och att man använder tillgängliga resurser på ett klokt sätt.