Är enbart 21 år och liten släng av hyptrokondiker därav min frågan, hittade något litet som jag uppfattar som en liten kula. Borde jag kontakta vårdcentral och titta på det eller är det safe?

Hej! Jag fick för ca 1 år sedan en bröstcancerdiagnos.Man hittade två olika sorts tumörer av vilka den ena spritt sig till 7/10 lymfkörtlar . Man opererade bort bröstet och det gjordes samtidigt an axillutrymning. Därefter behandlades jag med cellgifter och antikroppar i 5 månader. På det följde 15 tillfällen med strålning på Sahlgrenska. Det har nu gått 4 månader sedan jag fick strålningen. Nu får jag antikroppar och hormonreglerande tabletter. Mina tumörer satt på vänster sida. Jag har efter strålningen haft svårt att ta riktigt djupa andetag, och när jag andas tungt, t.ex. vid ansträngning, irriterar det i luftrören. Man har nu gjort datortomografi och jag fick beskedet att man hittat förändringar på lungan som troligen är ofarlig och uppstått vid strålningen. Mina funderingar är nu: 1. Är det vanligt att lungan skadas vid strålning? 2. Finns det chans att skadorna läker ut? 3. Är det ökad risk att det bildas metastaser i lungan där den blivit skadad? (Jag har uppfattat det som att metastaser företrädesvis dyker upp i ärrbildningar efter operationer t.ex.)

Fick information av min gynekolog och har därefter läst själv att i SFOGs nya råd 2019 om Menopausal hormonbehandling, står det att "enda kontraindikationen till lokal östrogenbehandling är idag adjuvant behandling ed aromatashämmare hos bröstcancerpatienter. Övriga former av bröstcancer är inget hinder för lokal östrogenbehandling" . Det står också att studier pågår kring ultralåg dos av lokalt östrogen till de patienter med aromatashämmare. Den studien har jag läst. Vad som ändå förvirrar är att alla jag pratat med på kirurgen och onkologen innan och efter operation strängt avrådde även till lokalt östrogen. I SFOGs rekommendation står att all medicinering ska ske i samråd med onkolog. Vad gäller ? Hur ska jag tänka? Är själv opererad och strålad i år, 55 år och tar inget antiöstrogen men vill gärna ha lokalt östrogen då det självfallet bidrar till ökad livskvalitet.

HEJ jag undrar varför man inte ger förebyggande cellgiftsbehandling. Exempel.bortopperrerat bröst ingen spridning. Varför ger man inte en kur med cellgift typ en gång om året i förebyggande syfte....istället för att vänta på att eventuell spridning skett ....Varför inte ligga ett steg före cancern istället för att bara vänta o se om det om den sprider sig.

Hej, Jag hittade en knöl i högra bröstet 2012 nov. Den opererades bort, analyserades liksom körtlarna i armhålan. Sedan gick jag genom hela paketet behandlingar, sex gr intravenöst cellgifter, strålning, antihormoner. Jag fick också var sjätte månad intravenöst skellett förstärkande.. Dessutom hade man tagit bort knölen med för liten marginal och de avlägsnade hela bröstet efter cellgiftbehandlingarna.. I journalen står det luminal B-tumör med tre metastaser i brösthålan. Jag fick också resultatet från analysen av knölen. Det var hemskt att själv upptäcka att det som kirurgen kallade för en ettrig cancer var en med väldigt hög aggressivitet, det heter Ki något ,72 tror jag. Jag har själv fått goggla mig fram till den hemska sanningen. Tumören hade vuxit från noll till 2 cm i två månader. Jag har gått genom behandlingarna med jämnmod. Men Letrozol behandligen var väldigt krävande. Jag var fruktansvärt trött, jag undersöktes om allt möjligt men det var Letrozol som gjorde det. Stel, pirrning och ofrivilliga skakningar i benen. Det värsta var torra slemhinnor, framför allt i underlivet. Jag går hos gynekologen en gång om året och till slut sade han att jag borde sluta med Letrozol. Jag hade knappt någon slemhinna kvar. Jag fick använda Replens invändigt och Nivea utvändigt varje dag. Det brann inom mig. Jag åt Letrozol i 4 år och åtta månader. Sedan bytte jag till Tamoxifen. Det var mycket bättre och jag har inte haft annat än väldigt torra ögon som jag har droppar till. Nu har jag börjat också tappa håret. Jag har två och ett halvt år kvar tills detta är över. Men nu fick jag en motsvarande reaktion i underlivet och jag vill inte gå genom det helvetet en gång till. Dessutom vill jag inte bli flintskallig. Jag är bara 67 år. Vågar jag sluta med Tamoxifen nu? Vad är chanserna jämfört med om jag hade ätit i tio år antihormoner? Nu pausat jag i alla fall en månad. Det gjorde jag med Letrozol i två veckors perioder när det var olidligt.

Hej jag har Reumatism artrit som hade gått i remission i två år innan jag fick bröstcancer. Min bröstcancer är 100% östrogen känslig så efter cytostatika och operation ska jag medicinera med tamoxifen och zoladex. Efter två veckor med tamoxifen var det som att min reumatism vaknade till liv igen med svåra smärtor och ledsvullnad i både händer, armbågar, knän och fötter . Jag läste att det finns studier på att klimakteriet förvärrar reumatoid artrit hos kvinnor och att östrogenet skyddar. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, jag kan ju inte välja mellan återfall i cancer eller svåra reumatiska smärtor. Jag är helt förtvivlad men kan väl inte vara ensam om att ha både reumatism och bröstcancer? Finns det alternativ i mitt fall?

Hej! Jag får Herceptin var 3:e vecka efter cellgiftsbehandling, operation och strålbehandling. Hade Her2-positiv bröstcancer, 6,5 cm, spridning till lymf. Total regress och allt har gått bra sånär som på en sak: Sedan januari har min vänsterkammarfunktion i hjärtat försämrats från 69% till 59%. Tog en månads paus och den förbättrades till 61%, började m Herceptin igen och då började det droppa till 60%. Har fått 10 Herceptin totalt sen start. Nu förväntas jag ta ställning till om jag ska avsluta helt med Herceptin eller fortsätta de gånger som är kvar. Har Googlat och läst diverse studier, som menar på att kortare tid är minst lika bra, men då är studien gjord på tidig bröstcancer, jag hade stadium 3+spridning. Finland hade tidigare 9 Herceptinbehandlingar som standard och kortare tid, men har gått över till ett års behandlingar. Läkaren menar att det är marginell skillnad i överlevnad, men jag blir så stressad av att jag ska fatta ett beslut som kanske förkortar min livslängd. Det verkar dock vara en fördel att jag fick den högre dosen på Docetaxel. Man blir förvirrad av allt Googlande. Vad tycker du att jag ska göra? Sluta med Herceptin och eventuellt leva lite kortare, ev. få återfall, men ha bra hjärnfunktion? Eller fortsätta med Herceptin och riskera kronisk hjärtsvikt?

Hej ! jag började märka att jag har en gop i bröstvårdområdet , intill bröstvårtan? Kan det vara symtom till bröstcancer?

Hej! Först, tack för att ni finns när frågorna blir många och oron för stor. Stor lobulär tumör, fullt hormonkänslig, Ki67 på 24%. Makrometastas i 2 portvaktskörtlar, 13 friska körtlar vid axillutrymning. CT thorax + buk utan tecken till spridning men med en körtel 11×6 mm under pectoralis minor medialt. Gjordes ingen ytterligare utredning av denna, men har fått booster strålning i området då den fanns kvar efter cellgifter (då 6x4 mm). Den finns alltså i axillevel 3. Har kunnat hantera denna ovisshet bra men häromdagen tittade jag i en anatomiatlas (Thieme) över bröstets lymfsystem och de hade där en tabell där 5-årsöverlevnaden vid metastasering i axillnivå 3 är ~0! För nivå 1 angavs 65% och nivå 2 typ 30%. Vet ju att siffrorna är snåla men kan nu inte göra det "osett". Är det så här illa? Är det inte konstigt att nivå 2 var helt frisk?

Hej! Har frågat er tidigare men nytt problem har dykt upp. 49 år. I somras kände en knöl som m var 17x22 mm o visade sig vara BC. Inget i axillen. HER2+, ES 95%, PR100%.Ki-67 57%. Misstanke om hereditet o jag uppfattade då läkaren som man började med neoadjuvant för man ville ha svar på cancergenetisk utredning först för att slippa operera 2 ggr. Tumören lättillgänglig precis under mamill. Fick 9 doser Paklitaxel, 3 doser Perjeta o 4 doser Herceptin. Vid kontroll hade tumören inte minskat i storlek alls o jag fick själv välja fortsätta neoadjuvant spår eller operation. Cancergenetisk utredning var då ua. Det var ett besvärligt läge med Covid på min dotters skola så jag vågade inte fortsätta neoadjuvant utan tänkte att då bättre att operera då innan spridning o få resten av behandling sedan. Man hade vid tre tillfällen gjort UL axill o dessa ua och jag har inte känt något. Total mastektomi med SN o nu har svaret kommit som visar tumör med ki-67 på 8% men makrometastas i SN på 8 cm. Detta gör mig så väldigt väldigt förtvivlad eftersom jag inser att jag skulle fortsatt neoadjuvant spår. Varit utan cytostatika nu i 5 veckor o om 2 veckor planeras total axillutrymning o efter 3 veckor EC start x 3. Det blir 10 veckor utan cytostatika. Förstår att jag mest sannolikt har fler makrometastaser o väldigt många veckor utan cytostatika. Sedan planerad också strålning. Jag har svårt att förlåta mig själv att jag ville bli opererad när tumören inte minskade i storleken. Jag var rädd när jag tog beslutat om operation. Jag inser nu att min rädsla drivit mig till en situation som förvärrat saken. Jag kan ju inte göra operation ogjord men jag hade önskat att något stått på sig och sagt att ändå vänta. Jag var väldigt tydlig med att jag ville opereras (tror att många känner att man vill bli av med tumören direkt) men jag sa också att jag ville göra det som var onkologiskt det bästa. Jag är kirurg själv o rädd att inte kunna operera efter axillarutrymning. Annan röntgen är inte gjord att leta fler makrometastas metastaser. Just nu har jag svårt att leva mitt beslut att opereras innan neoadjuvant behandling var slut men vet inte hur jag kan avsluta. Jag har utan att förstå det själv satt mig i en mycket sämre situation.