Hej, jag är fördigbehandlad för bröstcancer och har ätit Tamoxifen i 5 år. Jag har aldrig mått så bra som de åren i hela mitt liv, då denna hormondämpande medicin gjort gott på många plan. Helt fantastiskt att den även dämpat/kontrollerat mina vredesutbrott och depressioner jag levt med sedan barnsben. Äntligen började livet igen vid 50-års åldern. Nu har jag haft riklig mens i 12månader och humörsvängningar kommer tillbaka. Hjälp, vill inte tillbaka till detta igen. Vad kan jag göra!?? Sunshine

Hej, Min syster har efter ett fall fått flera frakturer i sin rygg (hon är benskör) och är nu sängliggande/kan komma upp i rullstol men har otroligt ont. 57 år. Med anledning av detta vill onkologen nu inte rekommendera cellgifter som annars var tanken. Onkologen sa att det ändå var gränsfall att det skulle göra nytta, KI 67 på 32 %, grad 1, 11 mm, spridning till en portvakt. Övriga friska efter utrymning. Radikalt opererad. Luminal B. Så med anledning av frakturerna o risken att de inte läker är cellgifter ute ur leken. Istället Letrozol och strålning. Dock läser vi om Letrozol på Fass och att det inte bör användas efter ett benbrott. Det är även så att kända biverkningar ju är muskel värk och ledvärk och musklerna behöver min syster ju för att på sikt kunna bli mer mobil än va hon är nu, då det är en fara för blodproppar om hon blir sängliggande för länge. Känns också olägligt att börja med denna medicin i detta smärtläge hon redan är i. Så vår fråga är egentligen - hur länge kan man skjuta på starten av Letrozol utan att faran för återfall ökar? Kan några veckor göra någon större skillnad? Väldigt tacksam för svar kring hur NI tänker kring det. Kommer även vid tillfälle prata med onkologen igen men de är nästan omöjliga att nå då de har massor att göra så vi är intresserade av vad NI hade rekommenderat i detta fall. Tacksam för svar så fort ni bara kan då vi är väldigt konfunderade och ledsna över frakturerna , Mvh Ingrid

Läste svar här om lokal recidiv jämfört med ny tumör och allvarlighetsgraden där under pågående behandling. Har frågat förut tror jag men tappat svaret. Fick vänstersidig bc 3 år efter högersidig bc. Ingen spridning i lymfan, lägre värden på ki67, radikalt borttaget...kort sagt allt lyckat om man nu kan säga så....det min hjärna fastnat på är ju att jag fick en ny primärtumör trots pågående behandling med Tamoxifen. Äter nu Anastrozol som jag vet har en annan verkningsmekanism men får panik ibland av känslan att blev jag resistent mot det ena kommer jag bli det mot det andra så det blir endast en fråga om när skiten är tillbaka inte om. Lägger jag in för stor betydelse i att ny cancer kom under pågående behandling? Tamoxifen ger ju inte ett 100% skydd eller hur?

Jag är 49 år och behandlad för hormonkänslig invasiv ductal cancer i vänster bröst. Mastektoni inkl axil utrymning varav 3 med cancer, cellgifter, strålning och nu tamofixen. Min fråga rör min 15-åriga dotter som fått en p-stav insatt i armen. Baserad på progesteron tror jag. Är detta egentligen inte farligt, med tanke på ärftlighet och progesteronets inverkan på bc???

Hej, Jag är 43 år. Har BRCA2 och gjorde dubbel mastektomi 2013 och tog bort äggstockarna 2015. Jag upptäckte i somras två små knölar i höger bröst som opererades bort direkt. I journalen står: PAD påvisat T1 4 x 2 mm stor invasiv duktal cancer grad 2. T2 9 x 6 mm invasiv duktal bröstcancer, grad 2, ER över 95%, PR 25%, Ki-67 24% i hotspot, HER2 negativ. 0/4 SN. PAM50 påvisar Luminal A, ROR score 43 med riskkategori intermediate. Under hösten har jag fått 6 kurer adjuvant cytostatika och i januari får jag 23 x strålning (15 + 8 boosters). Därefter blir det aromatashämmare. Jag vet ganska bra vad varje förkortning ovan betyder, men jag undrar hur ni ser på min prognos? Och jag undrar om Ki-67 på 24% är högt?

Hej och stort tack för att ni bidrar så generöst med er kunskap. Jag har en fråga kring värdet av Tamixofenbehandling för mig. Det är sagt att den skall fortgå i fem år sedan skall man byta till någon annan post-menopausal variant. Tamixofen är svår biverkningsmässigt, har tagit nu den ett knappt halvår. Har stora besvär med vallningar, både varm- och frossvallningar. De gör nattsömnen till nästan komiskt störd. Förutom detta får jag mycket hudsprickor och alla slemhinnor torra som fnöske, och stelhet i alla leder. Men nattsömnen och dess kast mellan köld och hetta är det värsta. Som jag förstår kan detta fortgå i flera år? Hur stor är egentligen tilläggseffekten av denna behandling? Finns det ett läge när det inte är värt att fortsätta med detta p.g.a. biverkningar eller kör man alltid på ändå? Vet ni hur länge dessa biverkningar annars kan fortgå? I alla fem år? Beskriver här nedan vad jag vet om min cancer. Jag är 47 år och fick 2020 bilateral bröstcancer. På höger sida HER2 positiv invasiv duktal cancer. Huvudtumören var 22 x 10 mm. Höger corebiopsi: BRE/NHG: 8/grad 3, ER: 50 % svag intensitet, PR: 30 % svag till stark intensitet, Ki-67: 54 %, Hercep-test: +3, SISH-amplifierad. Med spridning till iallafall 3 lymfkörtlar på höger sida. På vänster sida hade jag en tumör på 10x 6 mm av Lumninal A-typ. Vänster Corebiopsi: Invasiv duktal cancer BRE/NHG: Preliminärt 7/grad 2, ER: 100 %, PR: 100 %, Ki-67: 11 %, Hercep-test: 40 % med infärgningsscore 1+ delvis 2+ SISH-test: Inga belägg för amplifiering. Jag behandlades med antikroppar (pågår fortsatt) och cytostatika enligt program och tumörerna gick i nästan full regress. Jag gjorde sedan bilateral mastektomi, delvis p.g.a. att man även hittade en CHEK/157Thr-genmutation. Patologiska rapporten efter op. visade att tumörerna påverkats väldigt mycket av behandlingen och spridningen till lymfan på höger sida som man hittade innan hade vad jag förstår gått tillbaka så mycket av behandlingen att man inte längre kunde hitta cancer där. Nu är jag även strålad på höger sida efter operationen. På efterträffen efter operationen med onkologen var tonen lättsam kring cancern, den hade svarat så bra att det fanns inte minsta skäl till någon oro framåt. Tonen var mer som att man haft en allvarligare förkylning. Jag upplevde närmast att man viftade bort alla risker för återfall som minimala så bra som cancern svarat på behandling. Jag skulle bara leva på och inte tänka på detta mer, var ungefär kontentan. Hur går det ihop med behovet av en såpass invasiv behandling som Tamixofen i fem år och sedan ännu en hormonblockerande sort? Är det verkligen nödvändigt då? Cancern har ju svarat toppen på behandlingen, både brösten är nu borttagna, och återfallsrisken så låg att den knappt var relevant lät det som. På eget bevåg har jag hittat en siffra på motsvarande mindre än 10% som återfallsrisk efter denna behandling för HER2-cancern. Kan det stämma? Om jag skulle sluta ta Tamixofen, hur mycket skulle då återfallsrisken ändras? Om jag måste fortsätta med Tamixofen, bedömer ni det som riskfritt att iallafall prova akupunktur mot vallningarna? En sjuksköterska på avd rekommenderade detta, är det ok ihop med den behandling jag har nu? Om man med akupunkturen försöker få igång hormonsystemen kanske det förstör ändå för behandlingen? Längtar så efter vanlig nattsömn igen. Tack på förhand!

Hej Niklas! Är det någon fördel med att upptäcka eventuella återfall tidigt? Vinner man något på detta i termer av överlevnadsår eller på annat sätt?

Hej! Jag tycker att det är svårt att självundersöka brösten från ytterkanten och mot armen/armhålan. Känns knöligt här och där med ganska mjuka, någon lite hårdare, knölar i lite olika storlekar, mer på ena bröstet än andra. Tycker jag känner knölar som är lite hårdare och tydligare om jag har armen på ett sätt men när jag sen känner igen med armen på annat sätt hittar jag inte alltid knölen eller känns den annorlunda. Kan detta fortfarande vara tumörer? Tycker ganska ofta jag hittar knölar i detta området och vet inte om jag behöver söka läkare. Kan inte direkt säga att jag lärt mig hur det ska kännas över åren heller då jag ibland hittar nya knölar. Är 37 år och har ammat två barn (6 år sen sist). Hur ska man veta vad man bör söka läkare för? Kan ju inte söka flera gånger om året. Och hur ska man egentligen ha sin arm vid självundersökning?

Hej, jag är 14 år fyller om någon vecka 15 och jag kände imorse att de gjorde ont på mitt vänstra bröst, och det gör ont och är hårt i mitten av bröstvårtan, känner ingen knöl men uppfattar de som att de e mjukt runt omkring och sedan i mitten är de hårt och gör ont, de är inte svullet eller något annat bara att de är känsligt och gör ont. Är jätte orolig att de ska vara någonting

Skulle du vilja kort förklara för oss som är färdigbehandlade, vad är husläkarens respektive onkologens ansvar gentemot oss. Många slags hälsobesvär kan, men behöver inte vara symptom på återfall. Ska man alltid börja med husläkare?