Visar 10 av 6183 träffar

Avslutad Tamoxifen-behandling

2021-01-18
Hej, jag är fördigbehandlad för bröstcancer och har ätit Tamoxifen i 5 år. Jag har aldrig mått så bra som de åren i hela mitt liv, då denna hormondämpande medicin gjort gott på många plan. Helt fantastiskt att den även dämpat/kontrollerat mina vredesutbrott och depressioner jag levt med sedan barnsben. Äntligen började livet igen vid 50-års åldern. Nu har jag haft riklig mens i 12månader och humörsvängningar kommer tillbaka. Hjälp, vill inte tillbaka till detta igen. Vad kan jag göra!?? Sunshine
Visa svar
Svar:
Det var ju litet udda med någon som gillar tamoxifen. Om du nu är 50 + 5 år så borde du nu vara 55, och klimakteriet borde realistiskt att döma vara nära förestående. Kanske är den nu rikliga mensen ett tecken på det. Antar att du funderar på om du kan fortsätta med tamoxifen ett tag till för att fortsätta att må bra. Det skulle man väl kunna tänka sig, men jag tycker att du även ska undersökas av en gynekolog nu för att man ska få klarhet i vad de rikligga blödningarna beror på.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Avslutad Tamoxifen-behandling

Letrozol - nytta?

2021-01-16
Hej, Min syster har efter ett fall fått flera frakturer i sin rygg (hon är benskör) och är nu sängliggande/kan komma upp i rullstol men har otroligt ont. 57 år. Med anledning av detta vill onkologen nu inte rekommendera cellgifter som annars var tanken. Onkologen sa att det ändå var gränsfall att det skulle göra nytta, KI 67 på 32 %, grad 1, 11 mm, spridning till en portvakt. Övriga friska efter utrymning. Radikalt opererad. Luminal B. Så med anledning av frakturerna o risken att de inte läker är cellgifter ute ur leken. Istället Letrozol och strålning. Dock läser vi om Letrozol på Fass och att det inte bör användas efter ett benbrott. Det är även så att kända biverkningar ju är muskel värk och ledvärk och musklerna behöver min syster ju för att på sikt kunna bli mer mobil än va hon är nu, då det är en fara för blodproppar om hon blir sängliggande för länge. Känns också olägligt att börja med denna medicin i detta smärtläge hon redan är i. Så vår fråga är egentligen - hur länge kan man skjuta på starten av Letrozol utan att faran för återfall ökar? Kan några veckor göra någon större skillnad? Väldigt tacksam för svar kring hur NI tänker kring det. Kommer även vid tillfälle prata med onkologen igen men de är nästan omöjliga att nå då de har massor att göra så vi är intresserade av vad NI hade rekommenderat i detta fall. Tacksam för svar så fort ni bara kan då vi är väldigt konfunderade och ledsna över frakturerna , Mvh Ingrid
Visa svar
Svar:
Hej, det låter som om din syster lever i en krävande situation. Och medicinskt komplicerad. Det gör att jag inte vågar ha en uppfattning om hur man bör göra. Din kära systers doktorer har hela bilden, jag har bara en del av den. Försök att få tag i dem igen!
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Letrozol - nytta?

Fundering

2021-01-16
Läste svar här om lokal recidiv jämfört med ny tumör och allvarlighetsgraden där under pågående behandling. Har frågat förut tror jag men tappat svaret. Fick vänstersidig bc 3 år efter högersidig bc. Ingen spridning i lymfan, lägre värden på ki67, radikalt borttaget...kort sagt allt lyckat om man nu kan säga så....det min hjärna fastnat på är ju att jag fick en ny primärtumör trots pågående behandling med Tamoxifen. Äter nu Anastrozol som jag vet har en annan verkningsmekanism men får panik ibland av känslan att blev jag resistent mot det ena kommer jag bli det mot det andra så det blir endast en fråga om när skiten är tillbaka inte om. Lägger jag in för stor betydelse i att ny cancer kom under pågående behandling? Tamoxifen ger ju inte ett 100% skydd eller hur?
Visa svar
Svar:
Det är nog vanligen litet mindre gynnsamt att en ny bröstcancer dyker upp under pågående behandling, men det innebär ju inte att det finns en möjlighet att hantera det. Långt därifrån
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Fundering

Dotter och p-stav?

2021-01-16
Jag är 49 år och behandlad för hormonkänslig invasiv ductal cancer i vänster bröst. Mastektoni inkl axil utrymning varav 3 med cancer, cellgifter, strålning och nu tamofixen. Min fråga rör min 15-åriga dotter som fått en p-stav insatt i armen. Baserad på progesteron tror jag. Är detta egentligen inte farligt, med tanke på ärftlighet och progesteronets inverkan på bc???
Visa svar
Svar:
Man kan inte säga att hormonell antikonception är kontraindicerat "bara" för att mor haft bröstcancer.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Dotter och p-stav?

Jag undrar kring min prognos?

2021-01-16
Hej, Jag är 43 år. Har BRCA2 och gjorde dubbel mastektomi 2013 och tog bort äggstockarna 2015. Jag upptäckte i somras två små knölar i höger bröst som opererades bort direkt. I journalen står: PAD påvisat T1 4 x 2 mm stor invasiv duktal cancer grad 2. T2 9 x 6 mm invasiv duktal bröstcancer, grad 2, ER över 95%, PR 25%, Ki-67 24% i hotspot, HER2 negativ. 0/4 SN. PAM50 påvisar Luminal A, ROR score 43 med riskkategori intermediate. Under hösten har jag fått 6 kurer adjuvant cytostatika och i januari får jag 23 x strålning (15 + 8 boosters). Därefter blir det aromatashämmare. Jag vet ganska bra vad varje förkortning ovan betyder, men jag undrar hur ni ser på min prognos? Och jag undrar om Ki-67 på 24% är högt?
Visa svar
Svar:
Hmm, du verkar tillhöra den mycket lilla grupp som drabbats av en bröstcancer efter att ha genomfört riskreducerande kirurgi. Du hade inte haft bröstcancer tidigare? Din situation är allstå litet ovanlig. RoR och PAM50 talar för att prognosen är god. Jag kan inte säga om Ki67 är 24 % är högt eller lågt, det måste du höra om på din enhet. Men jag skulle bortse från Ki67 när man har gjort en PAM50 med RoR (Risk of Recurrence), jag skulle lita mer på RoR.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Jag undrar kring min prognos?

Frågor om Tamixofenbehandling

2021-01-16
Hej och stort tack för att ni bidrar så generöst med er kunskap. Jag har en fråga kring värdet av Tamixofenbehandling för mig. Det är sagt att den skall fortgå i fem år sedan skall man byta till någon annan post-menopausal variant. Tamixofen är svår biverkningsmässigt, har tagit nu den ett knappt halvår. Har stora besvär med vallningar, både varm- och frossvallningar. De gör nattsömnen till nästan komiskt störd. Förutom detta får jag mycket hudsprickor och alla slemhinnor torra som fnöske, och stelhet i alla leder. Men nattsömnen och dess kast mellan köld och hetta är det värsta. Som jag förstår kan detta fortgå i flera år? Hur stor är egentligen tilläggseffekten av denna behandling? Finns det ett läge när det inte är värt att fortsätta med detta p.g.a. biverkningar eller kör man alltid på ändå? Vet ni hur länge dessa biverkningar annars kan fortgå? I alla fem år? Beskriver här nedan vad jag vet om min cancer. Jag är 47 år och fick 2020 bilateral bröstcancer. På höger sida HER2 positiv invasiv duktal cancer. Huvudtumören var 22 x 10 mm. Höger corebiopsi: BRE/NHG: 8/grad 3, ER: 50 % svag intensitet, PR: 30 % svag till stark intensitet, Ki-67: 54 %, Hercep-test: +3, SISH-amplifierad. Med spridning till iallafall 3 lymfkörtlar på höger sida. På vänster sida hade jag en tumör på 10x 6 mm av Lumninal A-typ. Vänster Corebiopsi: Invasiv duktal cancer BRE/NHG: Preliminärt 7/grad 2, ER: 100 %, PR: 100 %, Ki-67: 11 %, Hercep-test: 40 % med infärgningsscore 1+ delvis 2+ SISH-test: Inga belägg för amplifiering. Jag behandlades med antikroppar (pågår fortsatt) och cytostatika enligt program och tumörerna gick i nästan full regress. Jag gjorde sedan bilateral mastektomi, delvis p.g.a. att man även hittade en CHEK/157Thr-genmutation. Patologiska rapporten efter op. visade att tumörerna påverkats väldigt mycket av behandlingen och spridningen till lymfan på höger sida som man hittade innan hade vad jag förstår gått tillbaka så mycket av behandlingen att man inte längre kunde hitta cancer där. Nu är jag även strålad på höger sida efter operationen. På efterträffen efter operationen med onkologen var tonen lättsam kring cancern, den hade svarat så bra att det fanns inte minsta skäl till någon oro framåt. Tonen var mer som att man haft en allvarligare förkylning. Jag upplevde närmast att man viftade bort alla risker för återfall som minimala så bra som cancern svarat på behandling. Jag skulle bara leva på och inte tänka på detta mer, var ungefär kontentan. Hur går det ihop med behovet av en såpass invasiv behandling som Tamixofen i fem år och sedan ännu en hormonblockerande sort? Är det verkligen nödvändigt då? Cancern har ju svarat toppen på behandlingen, både brösten är nu borttagna, och återfallsrisken så låg att den knappt var relevant lät det som. På eget bevåg har jag hittat en siffra på motsvarande mindre än 10% som återfallsrisk efter denna behandling för HER2-cancern. Kan det stämma? Om jag skulle sluta ta Tamixofen, hur mycket skulle då återfallsrisken ändras? Om jag måste fortsätta med Tamixofen, bedömer ni det som riskfritt att iallafall prova akupunktur mot vallningarna? En sjuksköterska på avd rekommenderade detta, är det ok ihop med den behandling jag har nu? Om man med akupunkturen försöker få igång hormonsystemen kanske det förstör ändå för behandlingen? Längtar så efter vanlig nattsömn igen. Tack på förhand!
Visa svar
Svar:
Hej Jag förstår din tanke. Jag tror man kan säga att det saknas en pusselbit i kunskapskedjan i din situation. 1) Det stora oxfordstudien visar att effekten av tilläggsbehandling med tamoxifen bidrar på ett tydligt sätt till att förebygga allvarliga återfall. 2) i de studier där man sett att prognosen efter patologisk komplett remission (pCR) är god har patienterna fått hormonbehandling. Det är alltså svårt att säga i hur stor omfattning den hormonella behandlingen bidragit till att det gått bra efter komplett remission. Man ska även komma ihåg att effekten av pCR är störst efter receptornegativ bröstcancer. Jag kan alltså inte säga hur stor del din tamoxifenbehandling bidrar med. Och jag kan inte råda dig att avstå från den behandlingen. JAg uppfattar att effeken av skupunktur på sikt är begränsad. JAg hade velat föreslå att man provar med en låg dos venlafaxin (37-75 mg) under ett par månader. Ibland hjälper det på vallningar.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Frågor om Tamixofenbehandling

Oro för återfall

2021-01-16
Hej Niklas! Är det någon fördel med att upptäcka eventuella återfall tidigt? Vinner man något på detta i termer av överlevnadsår eller på annat sätt?
Visa svar
Svar:
Detta var en svår fråga som jag måste klura på ett tag. Det kan tyckas konstigt, men det kan man inte säga. Inte generellt i alla fall. När det gäller att ställa diagnosen bröstcancer i bröstet är det tvärtom. Mammografiscreeningen leder till tidigare diagnos vilket av allt att döma är en fördel då det leder till större chans till bot i de fall man identifierar en bröstcancer tidigt. Baksidan av detta är att det även leder till en viss överdiagnostik. Detta gäller även efter en tidigare bröstcancerdiagnos, vilket gör att man följer upp bröstet/en efter en bröstcancerdiagnos. När det gäller att upptäcka återfall i resten av kroppen finns det däremot inte något som talar för att tidig upptäckt av återfall i kroppen är en riktig fördel. Det kan tyckas konstigt och svårsmält. De studier man gjort kan inte visa att det är bättre med tidig upptäckt av spridd sjukdom. Dessa studier är förvisso inte helt moderna, och det vore sannolikt av värde att studera detta igen, men tillsvidare finns det inte något som talar för att man regelmässigt ska leta efter (screena för) metastaser. Personligen tror att man ska tänka såhär: Bota bröstcancer gör man bäst i början, d v s i anslutning till diagnosen och under det närmaste året och åren när det gäller hormonbehandling och skelettstärkande därefter. Tidig upptäckt av spridd sjukdom skulle vara värdefullt om man på det sättet kan behandla med i syfte att bota några som annars inte kunde botas, men i princip är det inte möjligt. Det som är viktigt i återfallssituationen är HUR man svarar på given behandling snarare än exakt NÄR man startar behandlingen. Ett exempel: Det verkar inte spela så stor roll om en metastas är 10 mm stor eller 30 mm stor. I det exemplet kan man säga att under den tid metastasen vuxit till från 10 till 30 mm har den inte utsatts för någon ny behandling och bör därigenom inte ha haft möjlighet att utveckla resistens mot annan behandling. Chansen att svara på ny behandling är alltså i princip samma om metastasten är 30 mm eller 10 mm. Detta är förstås sant till en viss gräns. Om man upptäcker ett återfall i en situation då man har så mycket metastaser att det är svårt att behandla, har det förstås gått för långt, men då har man ju i princip alltid en situation med ett symtomgivande återfall. Och i dessa fall har man ju vanligen haft besvär ett tag som bör kunna leda till att man förstår att det kan finnas ett återfall. Att man inte ska leta efter återfall regelmässigt betyder alltså inte att man aldrig ska göra t ex en CT undersökning. Men det är inte till nytta att göra det eller ta CA15-3 t ex en gång om året på personer som är symtomfria och friska efter bröstcancer. Däremot måste man förstås i händelse av symtom som kan tyda på återfall i många fall genomföra röntgenundersökkningar och provtagningar. Jag tänker att det viktiga är att man efter en bröstcancerresa har möjlighet att snabbt få kontakt med en kontaktsjuksköterska som vid behov kan arrangera med ett besök hos läkare för att ta ställning om man det behövs någon form av utredning.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Oro för återfall

Funderingar kring självundersökning och knölar

2021-01-15
Hej! Jag tycker att det är svårt att självundersöka brösten från ytterkanten och mot armen/armhålan. Känns knöligt här och där med ganska mjuka, någon lite hårdare, knölar i lite olika storlekar, mer på ena bröstet än andra. Tycker jag känner knölar som är lite hårdare och tydligare om jag har armen på ett sätt men när jag sen känner igen med armen på annat sätt hittar jag inte alltid knölen eller känns den annorlunda. Kan detta fortfarande vara tumörer? Tycker ganska ofta jag hittar knölar i detta området och vet inte om jag behöver söka läkare. Kan inte direkt säga att jag lärt mig hur det ska kännas över åren heller då jag ibland hittar nya knölar. Är 37 år och har ammat två barn (6 år sen sist). Hur ska man veta vad man bör söka läkare för? Kan ju inte söka flera gånger om året. Och hur ska man egentligen ha sin arm vid självundersökning?
Visa svar
Svar:
Knöliga bröst kan vara svåra att undersöka. Jag tycker du ska ta kontakt med din vårdcentral och höra om någon där kan undersöka dina bröst och samtidigt förklara hur du ska veta när du ska söka läkare. Många vårdcentralen erbjuder mycket god hjälp när det gäller att lära ut självundersökning av knöliga bröst.
Aina Johnsson

Aina Johnsson

Kurator och forskare

Aina Johnsson är kurator och forskare med inriktning på psykosocialt stöd vid cancer.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Funderingar kring självundersökning och knölar

Orolig tonåring

2021-01-15
Hej, jag är 14 år fyller om någon vecka 15 och jag kände imorse att de gjorde ont på mitt vänstra bröst, och det gör ont och är hårt i mitten av bröstvårtan, känner ingen knöl men uppfattar de som att de e mjukt runt omkring och sedan i mitten är de hårt och gör ont, de är inte svullet eller något annat bara att de är känsligt och gör ont. Är jätte orolig att de ska vara någonting
Visa svar
Svar:
Du behöver inte vara orolig för att det du känner i bröstet ska vara något allvarligt. När man är tonåring genomgår ens kropp naturliga förändringar som kan upplevas som skrämmande. Jag tycker ändå att du ska prata med din skolsköterska för att få en förklaring till det du känner i bröstet och på så sätt a minska din oro för att något är fel.
Aina Johnsson

Aina Johnsson

Kurator och forskare

Aina Johnsson är kurator och forskare med inriktning på psykosocialt stöd vid cancer.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Orolig tonåring

Fråga till Aina

2021-01-15
Skulle du vilja kort förklara för oss som är färdigbehandlade, vad är husläkarens respektive onkologens ansvar gentemot oss. Många slags hälsobesvär kan, men behöver inte vara symptom på återfall. Ska man alltid börja med husläkare?
Visa svar
Svar:
Uppföljning efter en bröstcancerdiagnos kan organiseras på många olika sätt och varierar i landet. Om du med färdigbehandlad menar att man är utremitterad till primärvården så är det dit man ska vända sig med sina hälsoproblem. De flesta hälsoproblem som man drabbas av efter att man blivit utremitterad har inte med återfall att göra. Därför är det via sin husläkare som man kan få den bästa hjälpen för sina problem. Om man har symtom som man misstänker kan vara ett återfall eller en biverkan av den behandling man fått kan man kan man vända sig direkt till den Onkologklinik där man blivit behandlad. Onkologkliniken avgör om man kan få en återbesökstid eller man istället ska vända sig till husläkaren för fortsatt utredning.
Aina Johnsson

Aina Johnsson

Kurator och forskare

Aina Johnsson är kurator och forskare med inriktning på psykosocialt stöd vid cancer.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Fråga till Aina

Fråga våra specialister

  • Drabbad eller närstående? Fråga oss!
  • Experterna arbetar helt ideellt men du får oftast svar inom två veckor.
  • Alla frågor och svar publiceras på vår webbplats. Ange inte ditt namn om du vill vara anonym.
  • Stort arkiv med frågor och svar. Använd sökfunktionen nedan!
  • Mejla frågor om Bröstcancerförbundets verksamhet till info@brostcancerforbundet.se
  • Observera att ett svar från bröstcancerspecialisterna inte motsvarar en läkarkontakt. Våra specialister kan inte ge en individuell medicinsk bedömning utan svarar mer övergripande på medicinska och vårdrelaterade frågor. Specialisterna kan heller inte svara på frågor som skickas till deras jobbmejladresser, utan enbart på dem som ställs här.

Vad funderar du kring?

Skickar fråga

Om bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. Nära 9000 drabbas årligen i Sverige.
Om bröstcancer
Om bröstcancer

Stöd oss

Vår vision är att ingen ska drabbas av bröstcancer. Var med och bekämpa bröstcancer med oss!
Stöd oss
Stöd oss