Tack Yvette för tidigare svar <3 tänkte fråga hur stora är ”lätt förstorade” lymfkörtlar? Och hur stor kan en lymfkörtel vara och fortfarande vara benign? Kanske lite svårt att säga!

Hej! Jag hade för 3 år sedan en hormonell bröstcancer. Inte fått cellgifter, äter Tamoxifen. Sedan några månader har jag börjat träna ganska hårt (styrkelyft) och tar på daglig basis proteinpulver och kreatintillskott. Finns det forskning på om detta interagerar med Tamoxifen på något sätt, eller något annat känt negativt resultat gällande bröstcancer? Mvh

Hej. Jag opererade bort mitt ena bröst sommaren 2020. Diagnos dcis grad 3. Eftersom cancern satt på flera ställen i bröstet, tog man bort hela. Ingen operation av lymfkörtlar och ingen annan efterbehandling rekommenderades.Vad vet man idag om min sjukdom och prognos om återinsjuknande? Med vänlig hälsning, Siv

Jag fick diagnosen lobulär bröstcancer i augusti. Tumören var stor och jag fick därför cytostatika (EC90 x 3 och Docetaxel x 3) innan operation. Sista behandling den 22 dec 2020. Därefter genomfördes mangetkameraundersökning och tumören tycktes vara borta. Mastektomi och sentinel node i början av februari. Det visade sig att det fanns en 122 mm stor tumör kvar (invasiv lobulär grad 2, ER 80%, PR 40 % HER2-negativ. Ki67 11 %) Noggrannare analys av lymfkörtlar visade på metastaser varför jag fick axillutrymning i början av mars.10 av 14 körtlar hade metastaser men ingen med perikapsulär växt. Sedan mitten av mars äter jag Tamoxifen och jag är planerad för strålning med start i mitten av april. Sedan är jag färdigbehandlad. Jag är 53 år och hade mens fram tills jag inledde cytostatiskabehandlingen, men den försvann och har inte återkommit därefter. Jag har dock haft "klimakteriebesvär" som nattliga svettningar och stela leder under flera år. Nu till mina frågor: Jag är orolig för att det har förflutit så lång tid mellan de olika delarna av min behandling. Totalt nästa 4 månader mellan sista cytostatikabehandlingen och start av strålning. Under tiden har det ju funnits kvar cancerceller i min kropp. Hur bedömer ni det? Borde jag t ex få mer cytostatika? Jag såg att man vid konferens planerade att ge mig Zometa. Sedan finns en anteckning om att jag inte ska få det då jag är premenopausal. Finns det någon anledning för mig att ifrågasätta detta? Jag vill förstås ha allt jag kan få som kan hjälpa mig att slippa få tillbaka cancern. Uppföljning verkar bli mammografi för min del. Min tumör gick inte att se på mammografi trots dess storlek. Den var också svår att se med ultraljud. Borde jag begära att bli undersökt med t ex magnetkamera vid uppföljning?

Hej, Jag fick diagnos TNBC juni 2020 gick igenom 6 cytostatika behandlingar 2 Docetaxel och 4 EC90 juli-nov 2020 och opererades för mastektomi i december. Hade ingen spridning till lymförtlarna därav ingen strålbehandling. Nu är jag på kur 5 av 8 med Xeloda (Kapecitabin). Fråga 1) Kapecitabin vanliga biverkningar är bl a ofrivilliga diareer. Jag klarade de första 3 kurerna och sen trillade jag dit på detta. Det är inte vatten diareer. Under mina 7 dagars vila hinner inte magen stabilisera sig. Tar Dimor varje dag. Antar att när jag avslutar kur 8 29 juni , då kommer magen vara normal igen efter ett par veckor. Har ni erfarenhet om magen börjat krångla att det håller i sig tills man är klar med samtliga kurer? Jag är inte påverkad i övrigt har tappat lite vikt men alla mina värdet är jättebra. Fråga 2) Hur vanligt är det med cytostatika resistens? Finns det statistik på det när det gäller antal bröstcancer fall ? Lyssnade på reportage häromdagen ang Ekwalls hans fru som gick bort för ett par månader sedan i spridd TNBC. Fråga 3) Finns det statistik på hur många som lever efter 10 år med de som haft TNBC? Tack på förhand!

Hej, jag är 51 år och har nyligen gjort radikalt borttagande av en tumör 13x7 mm i bröstet. Man säger att den togs bort med god marginal. Man tog 3 noder, fria från cancer. Det beskrivs i journal: ”är radikalt opererad för en invasiv cancer på 10 mm där extent tillsammans med ductal cancer in situ var 13x7 mm. BRE 8, grad 3, dvs lite mer snabbväxande sort men negativ för herceptin och ER 95, PR 95.” Det är bestämt att jag får strålning och Tamoxifen i 5 år. I journal står bland annat detta antecknat från konferensen: ”Om HER2 negativ kan man diskutera cytostatika med patienten men i första hand avråda från detta.” Jag har nu varit på möte med doktorn men det blev inte direkt någon diskussion om cytostatika, hon sa bara att hon inte tycker det är värt det för mig. Hon pratade om att 1-2 personer av 100 skulle ha nytta av det. För mig som är väldigt rädd för återfall låter det som om det skulle kunna vara värt det. Men hon sa nej med hänvisning till risker med cytostatika. Jag vill poängtera att jag är i övrigt frisk, vältränad och icke-rökare. Hur skulle ni resonera här? Cytostatika eller ej? Och varför skulle man ens diskuterade det med mig om det ej var aktuellt? Jag vet inte om jag ska kämpa för det, är ju ingen doktor, bara väldigt rädd och förvirrad!

Hej. Jag har spridd BC HER 2 1+ sen 2018 till skelettet och lymfsystemet som är under kontroll, äggstockarna, äggledarna bortopererade privat 2021. Spridning till levern December 2022, 2 metastaser 15 mm och 10 mm, 2 nya levermetastaser har tillkommit Februari 2024,2 hjärnmetastaser 3 mm och 1 mm 2023, varav en upptäcktes på MR inför strålbehandling, inga nya hjärnmetastaser på senaste MR. Xeloda 3 år och 4 månader Ibrance/Faslodex Paclitaxel EC Halaven Afinitor/ Exemestan Enhertu från Mars 2024 1, Ska få en biopsi på levermetastaserna, om cancern är både hormonell och även blivit trippelnegativ,då hjälper väl inte Enhertu,behövs det inte 2 olika cytostatika, i så fall får man det samtidigt då? 2. Man brukar väl inte gå tillbaka till något man haft tidigare, t.ex som Afinitor/Exemestan. 3. Tog en second opinion,dom sa att Karboplatin/Cisplatin, eventuellt med tillägg av Gemcitabine/Vinorelbine, kan ha effekt på HER 2 låg. 4. Trodelvy mot trippelnegativ, har läst att Trodelvy kan ha effekt på HER 2 negativ, är väl inte godkänt mot HER 2 negativ än. Karboplatin/immunterapi mot trippelnegativ? Sjukhuset vi tillhör brukar inte använda kombinationsbehandlingar. Verkar vara olika i olika regioner. Har ni några förslag på andra behandlingsalternativ?

Hej! Jag är svensk, men bor och arbetar i Norge. Jag är 47 år. 4 mars 2020 blev jag opererad för bröstcancer. Mastektomi med primärrekonstruktion (det blev satt in en expander). Före operationen blev det genomfört mammografi, ultraljud, MR og biopsi. Med detta som grundlag blev det sagt att det är hormonkänslig cancer, HER negativ, multifokal med största tumör ca. 30 mm (cT2). Histologigrad 1 eller 2. Det var ett möte där bröstkirurg, onkolog, radiolog och patolog konkluderade med mastektomi med primärrekonstruksjon. Efter operation blev tumören revurderad till pT3 tumor (60 mm max diameter) med histologisk grad 3. Histologi: NST, pT3 tumor (60 mm maks diameter), histologisk grad 3. HR+/HER neg. Ki67 31%. TNM-stadium: pT3N0Mx Kreftbehandling: Adjuvant behandling, EC90 x4, Taxol x12, deretter antihormonbehandling og strålebehandling Jag har läst på och jag förstår att om tumören hade varit klassificerad till en T3 tumör så hade jag antagligen fått neoadjuvant behandling med cytostatika för att krympa tumören. Det hade inte varit aktuellt med plastikkirurgi, eftersom det blir strålning. Onkologerna säger till mig att operationen gick bra, att de ser mig som fri från cancer just nu, att det inte är spridning till lymfsystemet och att det är HR+/HER negativ cancer. Alla utredningar är inte klara, men preliminärt är det inte spridning till andra organ. Jag har ändå tappat något av tilliten till mina behandlare. Det är psykiskt svårt att tumören har gått från att vara en T2 tumör med histologigrad 1-2 till att vara en T3 tumör med histologigrad 3. Det plågar mig att de har gjort en felklassificering av tumörens storlek och att jag kanske inte har fått optimal behandling. (De menar att de har gjort en riktig värdering utifrån den information de hade, men att det ibland blir ändringar under behandlingsförloppet.) Jag är från Uppsala i Sverige. I Sverige är det mammografi från 40 år. I Norge är det från 50 år. Det är alltså en möjlighet att jag hade fått diagnosen på ett tidigare stadium om jag hade bott i Sverige. Där jag är nu i behandlingsförloppet. Vilken behandling hade jag fått i Sverige? Âr det sannolikt att jag hade fått adjuvant behandling, EC90 x4, Taxol x12, derefter antihormonell behandling og strålbehandling? Innan operationen läste jag ganska mycket och jag försökte sätta mig in i behandlingen, men det orkar jag inte nu. Men jag orkar heller inte upptäcka att jag hade fått bättre adjuvant behandling i Sverige, efter att behandlingen här är färdig i Norge. Det är jobbigt att gå inn i behandling med cellgift med alla dessa tankar i huvudet.

Jag gjorde i februari mitt sedvanliga mammografi som jag får komma på varje år då det finns bröstcancer i släkten. Jag är 45 år. Jag fick ett brev att komma på en kompletterande röntgenundersökning av brösten. Åker dit och får göra 3 mammografibilder på vänster bröst och 1 bild på höger bröst. Får även frågan om jag har känt något i vänster bröst, vilket jag inte har. Får sedan gå in i ett annat rum och träffa en läkare som ska göra ultraljud. Han säger direkt när jag kommer in i rummet att dom ska titta närmare på cystor och dom ser godartade ut. Han skulle titta på vänster bröst men även också på höger. Han gör sedan ultraljud och visar mig svarta ringar/ballonger, 3 på vänster bröst. Höger säger han inte så mycket om vad jag minns, jag var så nervös att jag frågade inget. Men det som gjorde mig fundersam nu senare vara att han sa att han skulle tömma 3 cystor i vänster bröst. Den 1 cystan fick han ut gul vätska och den 2 gjorde ont och det var lite blod i den, han sa att det kan vara blodkärl som han kom åt. Den 3 hade helt plötsligt försvunnit. Sedan skulle han ta på höger bröst. På min högra sida har jag haft ont i ett par veckor, sitter i bröstbenet och muskulaturen ut i armhålan och axeln, inte så mycket själva bröstet, men det gjorde så ont att jag stod inte ut. Cystan satt långt in sa han och han fick byta nål för att nå den. Men eftersom det gjorde så ont fick han avbryta och han sa att den kan kollas upp om 6 månader. Sedan när han var klar sa han att det han har fått ut ska skickas iväg på prov, att det gör man alltid oavsett. Smärtan är i alla fall borta nu, men ömma blåmärken kvar efter försöket att tömma och det är 10 dagar sedan. Har fortfarande inte fått svar på proverna. Mina funderingar är varför tömmer man cystor och sedan säger att det ska skicka iväg som prov när han har sagt att det såg bra ut, gör man alltid så? Är det vanligt att det finns blodkärl och blod som kommer med i prover man tar från bröstet? Eller vad betyder det att det kom blod? Kan en cysta bara försvinna helt plötsligt? Vad kan det vara för smärta jag hade i höger bröstben/muskulatur? Kollar man alltid upp cystor i jämna mellanrum även om dom säger att det ser bra ut eller är det så att man tror sig ha sett något i höger bröst? Om det skulle vara cellförändringar i proverna, hur stor risk är det att det har spridit sig? (Mammografin för ett år sedan visade inget)

hej. jag har kronisk Bröstcancer med spridning till skelettet, lever och lymfkörtlar. Jag mår för det mesta bra. men vid varje återbesök var 3:e månad senaste året har det ändå visat sig att jah fått progress. jag har provat antihormonella behandlingar som tamoxifen, Anastrozol, kisqali som levern inte tålde. Ibrance, fulvestrant. sen gick jag över till cytostatika i feb/mars i år. Först cx terapi. Fick liten ökning på ca 15-3. Då ville doktorn byta till enhertu efter 3 mån. den hjälpte inte så då blev det Abraxane i 3 mån och nu har jag precis börjat med Epirubicin. innan bytet blev jag sjuk. Vätska I lungan, uvi samt en bäckenfraktur som jag antagligen gått med sen i juli utan att få hjälp. Så jag var inneliggande i en vecka på sjukhuset. Jag mår bra nu förutom smårta från frakturen som ska strålas. i samband med att min läkare pratade om byte av behandling regim. Tog han upp att det kanske är dags att övevöga att avbryta med behandling. Jag blev helt förskräckt! Jag är inne på linje 4 är inte det lite väl tidigt? Mina värden är bra. jag kan andas igen efter att ha tappat lungan på vätska. Jag bad om att få göra en biopsi på levern då man aldrig gjort någon biopsi sedan spridningen vilket jag har gjort nu och väntar på svar. Antibiotikan har hjälpt mot uvi. Jag känner mig inte alls redo för att lägga mig ner och dö. Jag känner mig alldeles för frisk! Jag har haft långvarig smärta I höften- hela sommaren vilket jag påtalat flera gånger utan att få gehör förrän nu. Och röntgen svaret visade på fraktur samt att mina levermetastaser har ökat i storlek. men leverfunktionen är bra. Hur många behandlingslinjer finns det. jag har laminal b, her 2 minus 100 % östrogen känslig bröstcancer. Vilket får mig att undra varför man ens provade Enhertu. Men onkologen menade att jag var väldigt her2 låg då det fanns en chans att det skulle gå. Har jag något att säga till om själv innan man avbryter behandling? Jag känner mig inte trygg och överväger om jag ska be om en second opinion om detta kommer upp igen. Men jag vet inte hur jag ska gå till väga. vänligen Anna