Jag tror att det är numret på ett cellprov. Man skapar ett ID-nummer för varje prov som kommer in på patologen för att man ska kunna hålla reda på dem. C betyder att det är ett cellprov, cytologi. Ett P hade betytt att det var ett vävnadsprov, t ex en mellannålsbiopsi grovnål eller ett operationspreparat.

Hej Bea, se liknande fråga som jag just besvarade. Ett litet tillägg: Det finns ett enzym i levern (CYP2D6) som är viktigt för effekten av tamoxifen. Vissa läkemedel anses kunna påverka effekten till det sämre via en blockering av detta enzym och bör undvikas om möjligt, och några enstaka som mycket starkt påverkar ska man inte kombinera med tamoxifen. Fluoxetin (Fontex som väl inte finns i Sverige längre) och Paroxetin (Seroxat) är sådana starka hämmare som man inte bör kombinera med tamoxifen. Venlafaxin och flera andra antidepressiva går däremot bra. Det egendomliga är att även grapefrukt innehåller ett ämne som är en stark hämmare av CYP2D6 så man bör inte som tamoxifenanvändare starta varje morgon med ett glas grapefruktjuice. Jag tror inte det gör så mycket om man får i sig ett glas då och då, men det är rimligt att inte ta det varje dag.

Det finns läkemedel som kan hjälpa. Hormoner (östrogen och progesteron) kan man inte rekommendera, då man sett att det kan leda till en tydligt större risk för återfall efter bröstcancern. Naturpreparat som hjälper kan man vara försiktig med eftersom det skulle kunna vara så att det är hormonlika substanser i dem som ger den effekten och det kan vara ogynnsamt. Men det finns mediciner som inte är hormonlika. Venlafaxin, som eg är en medicin mot depression och catapressan, som är en medicin mot högt blodtryck har i studier visat sig reducera de besvär man kan ha av vallningar. Personligen har jag inte erfarenhet av att ordinera catapressan, men jag har flera patienter som haft nytta av en låg dos venlafaxin (37-75mg/dag). Annars låter det ju som du anammar de allmänna råd som finns, fysisk aktivitet hjälper som bekant mot allt (!?). Att ha svalt i rummet och så kan man ju också prova. Jag har en idé som är mitt eget ovetenskapliga husmorsknep, och som många skrattar åt, men jag kan inte låta bli att föreslå det. Det är garanterat ofarligt i alla fall. När man är på skidsemester och rör sig i skogen eller i skidbacken svettas man ofta rejält av kroppsaktiviteten. Men när man kommer in i stugan är man varm, torr och go på kroppen. Jag tänker att det beror på att man har ylleunderställ närmast kroppen. Ylle har den fina egenskapen, till skillnad från bomull, att inte kännas vått (=kallt) när det blir fuktigt, utan det värmer även när det är fuktigt. Den som ligger i sina bomullslakan och svettas blir strax kall av de blöta lakanen, jag tänker att ylleunderstället skulle kunna hindra det.

Hej, hudutslag som du beskriver kan vara en allergisk reaktion, eller känslig hud. Du skulle kunna testa en mild cortisonsalva. Inget du behöver tänka på bröstcancer för, den brukar inte yttra sig så. En hudläkare kanske kan hjälpa om det inte blir bättre?

Hej! SN är portvaktskörteln, och den var då belägen nära bröstet (inget ovanligt). Den hittas med hjälp av radioaktivitet och den beskrivs här som aktivitet. Siffran saknar betydelse. Att det inte var mer aktivitet eller blå färg i övriga lymfknutor innebär att man bara behövde ta en körtel.

Hej, det är lite svårt att bedöma vad du har fått för förändring i armhålan men det är ett bra tecken att den har blivit bättre. Men känner du fortfarande knölar så får du visa upp dem för din husläkare!

Hej! Det låter i sig inte oroväckande, det är inte sällan så att brösten blir knöligare när mjölken strömmar till. Du kanske kan använda värme och lätt massage för att se om det blir bättre? Viktigt är mest att hålla lite koll. Oftast blir det ju mycket lugnare när amningen har kommit igång. Om det fortfarande känns som knölar ska du söka!

Hej! Om den inte sitter så "i vägen" att ditt barn får svårare att få tag på bröstvårtan så bör det inte vara några problem, den ska inte störa mjölkflödet. Att du känner det tydligare stämmer överens med din hormonella stimulering.

Hej, jag uppfattar att du har två frågor: Nyttan av ovariell suppression (OS) och vad ska man i dessa fall kombinera med? Vårdprogrammet förordar OS till kvinnor upp till 40. Nyttan blir som jag uppfattar det lägre efter 40 av två orsaker. Ju äldre man blir efter 40 desto större är sannolikheten att kemoterapin slår ut äggstockarna och det blir i så fall ingen tilläggsnytta av OS, och det kan knase vara så att man även får partiellt utslagna äggstockar. Ibland tycker jag man kan ana att det händer saker med äggstockarna även hos den som inte menstruerar, t ex att vallningsbesvär plötsligt försvinner.Det är inte riktigt på eller av som gäller. För det andra kommer en andel av kvinnor mellan 40 och 50 att komma in i klimakteriet under resans gång och den effektiva tid där OS spelar roll blir därför även i dessa fall kortare och mindre betydelsefull. Om det är så att man efter kemoterapi kan bekräfta att äggstockarna är pigga eller i alla fall vakna, via blodprov eller att det förekommer menstruationer kan man absolut överväga att ge OS som tillägg till den tabletterna. I ditt fall är det första förstås att ta reda på ifall du är pre- eller postmenopausal, om du är premenopausal (menstruerar eller har ett högt känsligt östradiol) kunde man diskutera sådan behandling. Men, utan att själv ha varit utsatt uppfattar jag att tamoxifen är en skonsammare behandling än kombinationen med zoladex, och vidare att kombinationen mellan Tam + OS är skonsammare än aromatashåmmare + OS. Den österrikiska studien antyder att det långsiktigt kanske rent utav kan vara en olämplig kombination. Jag tänker att det här finns möjligheter att göra rätt på flera olika sätt, en modell passar inte alla. och det är inte säkert att doktorn kan sätta ner foten och bestämma. Men det är det nog inte någon som vill heller på riktigt. Man får diskutera saken fatta ett beslut och utvärdera.

Enstaka patienter erhåller strålbehandling med protoner. Men det finns inga riktigt skarpa riktlinjer vem som ska göra det. Jag tror aldrig att det blir standard för alla patienter, men i vissa fall kan det eventuellt vara en viss fördel. T ex när det är verkligt viktigt att verkligen minimera den del av lungan som får behandling.