JAg skulle försöka att inte vara orolig. Det ser likadant ut på ultraljud, men inte vid punktion. Det är förväntat att det finns ärr vävnad i operationsområdet. Och bra att man utreder ordentligt.

Vid vissa fall av bröstcancer kan man förbättra behandlingsredultatet genom att låta effekten av den behandling som ges före operation bestämma ifall man ska ge annorlunda behandling efter operationen. Det kan ibland också vara så att tumören är såpass stor att det inte går att operera som man vill om man inte krymper tumören, t ex ökar andelen som kan genomgå bröstbevarande kirurgi efter en förbehandling. När det gäller spridning till andra organ baserar man sig framför allt på tidiagre forskning som anger att i vissa situationer är det vanligare än i andra med spridning från bröstet. Man vet det eftersom man har sett att patienter i sådana fall som inte får tilläggsbehandling oftare drabbas av allvarliga återfall ifall de inte får cytostatika. Ibland röntgar man för att se om man till och med kan se tecken till spridning. I första hand är det dock sådan spridning som är så liten att man inte ser den på röntgen man behandlar preoperativt. Då kan man utplåna den med cytostatika, det är svårare om den är så stor att den syns på röntgen.

Jag skulle inte lita på att risken för propp minskar bara för att du pausar med tamoxifen ett par dagar vid operationen. Du ska förstås ha ordentlig proppförebyggande medicin, men det brukar kirurgerna alltid vara noga med! Om du får det behöver du inte oroa dig för den saken!

Hej Emme, Nej din prognos blir inte sämre och sämre. Tvärtom faktiskt. Bättre och bättre. För det första: Du är frisk efter bröstcancer. Det finns förstås en risk för återfall, som minskar tydligt genom alla de behadnlingar du genomgår. För det andra: För varje år som går och du inte drabbas av återfall kan man säga att den återstående risken för återfall minskar. Inte ökar. Detta är litet knepigt att tänka på och greppa. Jag tror att det är enkare att tänka som det är nu: du är frisk. I framtiden finns förstås en risk för olika negativa saker, återfall t ex, men chansen är större att det inte inträffar!

Hej, nej endometriosen och eventuella cancerceller hånger inte ihop. Hur endometriosen bör reagera på letrozol kan jag inte uttala mig om.

Hej, du har blandat ihop bokstäverna litet: Paklitaxel heter det! Nåväl, inte någon slumt att jag valde att svara på den enkla delen av frågan. Dina bukbesvär lämpar sig inte riktigt för detta forum. Det är svårt för mig att ha någon riktig uppfattning om saken. Det ser ut som om man tagit dina besvär på allvar och utrett dig ordentligt. På så vis har man ju kunnat utesluta en del ogynnsamma förklaringar till ditt onda. Något tycks ändå fattas dig, jag skulle tro att man kan komma fram till vad det är så småningom, men jag är rädd att jag inte kan komma med gåtans lösning. Kanske gastroenterologen har rätt: problem med nerverna i mag-tarmkanalen. Jag vågar inte ha någon uppfattning.

Hej jag kan inte beräkna detta baserat på den info du lämnar, jag blir dessutom litet fundersam då du talar om återfall. I så fall tror jag inte jag kan ge en riktigt bra siffra. Du måste be din doktor komma med en tydligare uppskattning baserat på din situation.

Hej Maria, fy så jobbigt det låter. Det är svårt när oron tar över. Jag gissar att det man sett i lymfkörteln är det vi kallar ITC, isolerade tumörceller, och det är ett tillstånd som inte gör att risken för återfall blir större än om man inte sett det. Det hade varit skillnad om man sett metastas i lymfkörteln, då hade risken för återfall varit större. Din mor har väl vad man skulle kunna kalla "världens minsta bröstcancer", det är mycket bättre än större tumörer. Ki67 är förvisso inte lågt, vilket varit ännu bättre, men jag tror att man får tänka att det är litet svårt att få ett bra mått på Ki67 i en så pytteliten tumör. Sammantaget är din mor frisk efter sin bröstcancer, men det finns såklart en liten risk för återfall. Om jag förnekade det skulle jag ljuga. Risken för allvarligt återfall är med all sannolikhet mindre än att hon vid 73-83 års ålder ska drabbas av något annat allvarligt hälsoproblem, precis som vem som helst. Hennes prognos är alltså god och jag skulle verkligen unna er att få känna i era hjärtan att det faktiskt är på det viset, och inte ta ut något i förskott som mest sannolikt inte kommer att hända (återfall efter bröstcancer)

Hej, du anger inte om du tidigare fått kemoterapi, jag gissar att så är fallet och att du därvid som du säger kommit in i klimakteriet, d v s att äggstockarna gått i viloläge. Kanske kommer de att återhämta sig, kanske inte. Du anger inte heller om du har fått hormonell medicin, t ex tamoxifen. Klimakteriet kan leda till den typ av ledbesvär du beskriver, ibland bidrar även tamoxifen med liknande besvär, men läkemedel från gruppen aromatoashämmare (letrozol, anastrozol och exemestan) brukar vara besvärligare i det avseendet, Även trastuzumab kan leda till en viss grad av ledbesvär. Det är allvarligt eftersom det besvärar dig, men det du beskriver gör mig inte orolig för att du skulle ha drabbats av återfall i första hand. Man kan hoppas att det blir litet bättre såsmåningom, i alla fall när du slutar med trastuzumab, men det är ju rätt långt till dess. Försök hålla igång så mycket du kan, se till att inte gå upp i vikt. RIng till din kontkatsjuksköterska!

Det man menar är att det finns en misstanke om att detta skulle kunna vara bröstcancer, men man måste ha mer material för att kunna bedöma det med säkerhet. Därför har man bestämt att operera ut knutan för att kunna granska den ordentligt.