Nej, det kan inte vara en biverkan av MR-undersökningen. Och det är förstås bra att du gjort en MR inte minst nu. Det skulle kunna finnas ett sk papillom som ger upphov till blödningen. Såklart ska du berätta för dem på bröstmottagningen. Jag blir inte mycket oroad av detta, men jag skulle vilja veta vad det beror på.

Nej, detta är riktigt dåligt. Det finns flera orsaker till väntetider på våra strålbehandlingsavdelningar, och det fanns störande väntetider redan före coronapandemin. Jag vet inte riktigt vad jag ska råda dig till. Det är bra att du har kunnat börja med din hormonbehandling redan, den påverkar i sig det som strålbehandlingen ska behandla, men det hade varit bättre om behandlingen kunde komma igång, inte minst för att du ska komma vidare i ditt liv. Målsättningen är 6 v mellan operation och start av strålbehandling. Det känns inte heller bra att ni patienter själva ska ringa runt och höra, jag håller dock inte med om att det skulle vara så att själva remissproceduren skulle vara krånglig. Riktlinjerna för att ge behandling är samma i hela landet. Jag misstänker att du missuppfattat en detalj i den mikroskopiska undersökningen. Står det verkligen HER2-positiv? Står det inte HER2+? Det egendomliga är att HER2+ = HER2-negativ, HER2+++ däremot är HER2-positiv, och HER2++ är positiv i ca 10 % av fallen när man gör en ytterligare undersökning: ish-analys. Om det verkligen är så att du är HER2-positiv, ska man förstås ge tilläggsbehandling med trastuzumab och cytostatika. Men som sagt, jag tror i första hand inte att du är HER2-positiv. Kolla med din kontaktsköterska!

Hmm, det är väl litet det som är problemet med denna typ av analyser som man tar på egen hand. Jag kan inte svara för detta provs tillförlitlighet, Jag skulle föreslå att du kontaktar närmaste genetiska klinik, finns på alla universitetssjukhus utom Örebro och ber att man där värderar din risk. Du ska förstås ta med dig utlåtandet. Du går säkert på mammografiundersökningar inom screeningprogrammet, det ska du förstås fortsätta med!

Hej, jag tror att ismössa används på vissa ställen i landet. Vi paklitaxelbehandling kan det säkert hjälpa, men om man även ska för EC-behandling är det nog mer osäkert om det hjälper, man kan tappa håret ändå. Hos oss är det så att vi fattat beslut om att inte använda mössan, ffa då det är så resurskrävande på ett sätt som gör att vi ser att det skulle inverka negativt på våra väntetider om man använde det systematiskt. Varje behandling tar mycket längre tid med mössan och personalen kan behandla färre patienter på en dag om de ska ha mössan. Det går inte heller att komma med en lånemössa, ffa av legala skäl, all teknisk apparatur som ska användas måste vara godkänd av den egna medicinsteknikska enheten, men även för att det skulle skapa en orimlig jämlikhet på avdelningen. Det kan tyckas cyniskt och dåligt att det är så, men vi vill prioritera att kunna ge behandling i tid framför att erbjuda denna extra finess.

Knepig fråga som kräver ett ganska långt svar. Först den korta versionen: Kanske. men det är långt ifrån säkert. Indivina är ett hormonersättningspreparat som man kan ta efter klimakteriet för att lindra vallningar och svettningar som beror på att de kroppsegna hormonerna gått ner. Det går inte att säga i ett enskilt fall om en inträffad cancer beror på att man tagit hormonbehandlingen, däremot vet man mycket väl hur effekten ser ut på gruppnivå. Om en bröstfrisk kvinna tar ett kombinerat preparat som Indivina har hon ungefär dubbelt så stor risk att få bröstcancer jämfört med om hon inte tagit medicinen. Uttryckt på annat sätt: Om hon äter indivina under 10 år mellan 50 och 60 leder det till att hon fram till 70 års ålder har en risk att få bröstcancer på ca 10 %, vilket kan jämföras med ca 6 % ifall man inte medicinerat. Uttryckt på ett tredje sätt: av de som tar medicinen under 10 år kommer ungefär var 25e (4 %) att få en bröstcancer som har med medicineringen att göra. Riskerna är lägre med preparat som enbart innehåller östrogen, och preparat som man tar lokalt i underlivet (salva/vagitorier) ger inte någon synlig riskökning. De cancerfall som har med hormonmedicineringen att göra är vanligen hormonreceptorpositiv, så om man fått en hormonokänslig tumör så är sannolikheten klart lägre att det har med hormonmedicinering att göra. Till följd av detta rekommenderar man att ta hormonmedicinering under så kort tid som möjligt och endast i de fall man har besvärliga vallningar. Man kan ha 5 år som en tumregel, men även då leder det till en viss riskökning. Det fanns en tid när man trodde att hormonersättningen hade många andra positiva effekter förutom att lindra vallningsbesvär, det anser man inte längre idag. Därför är inställningen till dessa preparat mer restriktiv nuförtiden än den kanske var före 2000. Det finns två grupper som man måste tänka särskilt på 1) Kvinnor som tillråds att ta bort äggstockarna i riskreducerande syfte p g a mutation i BRCA1 eller BRCA2. Detta sker ofta mellan 35 och 45 års ålder. I dessa fall kan man rekommendera hormonmedicinering under längre tid, fram till 50. Ffa BRCA1-bärare har ju en ökad risk för ffa hormonokänslig bröstcancer som inte påverkas på samma sätt. Medicineringen ges också i en ålder då riskerna för hormonkänslig bröstcancer inte är lika höga. 2) Kvinnor som haft hormonkänslig bröstcancer ska inte ta sådan medicinering alls. Men det är en annan historia.

Det betyder att det är den näst vanligaste mikroskopiska typen av bröstcancer, lobulär. Den vanligaste heter duktal. Och att den är omgiven av något som tidigare hette lobulär cancer in situ, som nuförtiden har döpts om till ett annat uttryck: Lobulär neoplasi, vilket är bättre men litet kryptiskt. Den gamla beteckningen antydde att det är ett förstadium till cancer och det är den inte riktigt, men det är en avvikelse man kan se antingen för sig själv, eller i anslutning till en cancer, som i detta fall. Det är mer som en signal om att det finns en risk att det kan utvecklas en cancer. Nåväl, tumören hade 95 % ER, vilket betyder att 95% av cellerna i tumören har cellkärnor som färgas för östrogenreceptorer, som är kroppens signalväg för det kvinnliga könshormonet östrogen, dessutom 40 % PR vilket på liknande sätt betyder progesteronreceptor. Att det finns sådana receptorer i tumören signalerar att tumören är åtkomlig med hormonell behandling t ex tamoxifen eller letrozol. Ki67 är en markör som anger hur stor andel av cellerna som befinner sig i aktiv delning. JAg kan inte säga om det värdet är högt, lågt eller mitt emellan, för referensvärdena skiljer sig åt mellan olika patologlaboratorier. Vi använder den markören tillsammans med tumörgraden (NHG =2 menar du nog). Det betyder Nottingham Histologisk Grad, och det är ett annat sätt att mäta bl a delningshastigheten. Vi använder grad och Ki67 i hormonkänslig bröstcancer för att dela in den i två grupper Luminal A och Luminal B, där man är mer benägen att ge cytostatika i tillägg efter operation om man är Luminal B. Varför heter det just Nottingham histologisk grad? Jo för att det var två patologer där som uppfann denna typ av gradering. Vet du varför det heter Ki i Ki67? Jo det beror på att det var på ett laboratorium i den nordtyska staden Kiel som man tog fram den antikroppen man använder för att mäta Ki67.

Hej Jossan, jag tror inte i första hand att det har haft med din tumör att göra. Det kan finnas andra saker som ifall du redan har barn, och hur gammal du är t ex som kan ha spelat in. Men det är svårt att veta baserat på den information du lämnar. Kontakta de som har hand om dig! VAd gäller den andra frågan: om det bara är kalk och inga tumörceller så är det inte något farligt med det.

Hej Malin, Det besök som planeras är för att du ska få besked om resultatet av operationen, det skulle vara underligt om du blev kallad till ytterligare en operation innan du varit på ditt läkarbesök. I mellantiden kommer man att diskutera ditt fall vid den sk multidisciplinära konferensen för att t ex fatta beslut om huruvida det bör utföras ytterligare en operation och ifall det ska rekommenderas kemoterapi efteråt. Jag håller med om det du skriver, att det kan bli utdraget ifall man rekommenderar ytterligare en operation av armhålan. I den bästa av världar skulle det gå litet snabbare. På vissa ställen finns det problem med långa väntetider för att få den mikroskopiska undersökningen helt klar. Frågan är fri, du kan ju be att få kontakt med din läkare via din kontaktsköterska för att se om det går att skynda på processen något. Viktigaste skulle jag trots att säga att det är att det blir rätt beslut i slutändan och inte ett beslut som baseras på delar av den information man behöver.

Hej! Att känna lymfknutor i armhålan (som börjar strax nedanför behåringslinjen) är inte ovanligt, och man har inte sällan samma fynd på båda sidor. Du har kanske inte känt i det området tidigare och ar inget att jämföra med? Typiskt för friska lymfknutor är att de känns ungefär som bönor, och de går lätt att rulla runt under fingrarna, sitter inte fast någonstans. Sådana kan man också ha i bröstet, men då är det mer ovanligt att känna dem eftersom de kan gömma sig djupare in. Jag skulle föreslå att du har ett öga på dessa knutor, och känner du att de antingen inte försvinner eller blir större efter 2-3 veckor så kan du väl visa upp det för din läkare?

Hej! Vilken otur att du fick sårläkningsproblem efter din operation, hoppas det har blivit bra nu. Med det du beskriver är det mer sannolikt att du känner av läkningsprocessen (som ju pågår inne i vävnaden framförallt, inte bara i ärret i huden) och detta ffa efter din komplikation, än ett återfall. Att det verkar stråla mot armhålan är rätt vanligt, det är ju dit lymfan (som har med "städjobbet" efter operationen att göra) tar sig från bröstet. Men ja, sådant brukar gå att se med mammografi/ultraljud. Det händer extremt sällan att det blir så här tidiga återfall, under pågående behandling, och dessa tumörer har i så fall snarare en mer aggressiv profil än den du beskriver. Men kolla om du känner dig orolig, prata med din läkare. Vilken strålning du kommer att få är rätt beroende av hur just din region hanterar coronapandemin, så det korrekta svaret kan bara komma från den enhet där du behandlas.