Hej! Det du beskriver låter inte alarmerande i första taget då det finns ett tydligt samband med dina p-piller. Det är inte ovanligt att brösten reagerar på hormonella förändringar som dessa. VC är en bra plats att börja på! Du behöver inte tänka på några specifika frågor, läkaren lär undersöka dig noggrant och bestämma sedan om man behöver göra något mer.

Hej Elisabeth, kloka funderingar har du, ska försöka bolla lite med dig. I allmänhet kan man säga att bröstbevarande kirurgi i kombination med strålbehandling är det alternativ som anses vara klart bäst avseende återhämtning och livskvalitet. Moderna studier visar ingen ökad risk för återfall, vissa pekar till och med på en något bättre överlevnad, men det oklart varför, kanske det är en effekt av hård selektion eller annat. Sedan är ju det ett specialfall när man först har erhållit medicinsk behandling: förut sa man alltid att hela tumörbädden behöver tas bort även om all tumör har behandlats bort (pCR), bara för att vara säker på att man inte lämnar kvar små härdar av cancer. Det är nämligen riktigt svårt att med bilder (även MR eller PET) säkert förutsäga om det föreligger pCR eller inte! Så att t ex inte alls operera vid bildmässig pCR fungerar dåligt/inte. Vad ska man då ta bort? Det finns internationella rekommendationer som säger att man åtminstone tar bort den rest som syns på ultraljud/MR, och kräver då att operationen visar "friska kanter" i det vävnadsstycket man tar bort, annars får man operera om och ta mer. Men om det finns förkalkningar i och omkring tumören som tyder på utbrett förstadium (DCIS) så ska all kalk opereras bort - förstadium svarar ju erkänt dåligt på medicinsk förbehandling. Det svåra är att vissa tumörer krymper koncentriskt (dvs en stor knöl blir till en mindre knöl), medan andra krymper fläckvis, och då är det svårt att veta var fläckarna ligger utströdda i vävnaden (men inom tumörbädden så klart). Hur man än gör så måste målet vara att all kvarvarande tumör och förstadium tas bort i sin helhet, annars riskerar man ett återfall i bröstet. Om man lyckas med det målet och med att bevara bröstet är det ju toppen, annars är det mastektomi som gäller. Och där kommer den sista punkten in: den tekniska bedömningen, dvs vad är tekniskt möjligt att göra i just ditt bröst med just den tumör du har haft. Du beskriver att tumörområdet utgjorde mer än hälften av ditt bröst, och då låter det väldigt svårt att bevara det. Just det tekniska kan egentligen bara din kirurg bedöma; det finns några alternativ att försöka ta bort större delar av bröstet och ändå bevara det, men dessa alternativ kan bara din behandlande kirurg fundera kring och bedöma om de kommer i fråga. Hoppas du fick lite hjälp i dina funderingar!

Hej! Du ska självklart få en snabbare tid för bildundersökning och biopsi än så. Det kan som vanligt vara helt ofarligt, men nytillkomna knölar ska undersökas som om de vore cancer tills motsatsen är bevisat. I ditt fall låter det lite som en lymfkörtel snarare än något i bröstvävnaden (den håller sig oftast precis kring och under bröstvårtan hos män), men det är ju svårt att säga på distans. Hur som helst behöver man kolla på det. Har du kontakt med vårdcentralen så behöver remissen till ultraljud och biopsi omhändertas snabbare än inom flera månader! 2-3 veckor låter mer rimligt.

Hej Susane Att man vill ge dig antikroppar och paklitaxel beror förstås på att man sett att tumören är HER2-positiv. HER2 är en faktor som anger att prognosen är litet allvarligare än den varit utan HER2. Men det kompenseras på ett bra sätt av den föreslagna behandlingen. Att ta bort det andra bröstet är en helt annan sak. Det påverkar inte alls risken för återfall som den lilla HER2-positiva bröstcancern medför. Ett borttagande av det andra bröstet är i princip bara en bra idé om man har en ärftlig benägenhet som gör att man kan se att det finns en stor risk för helt ny bröstcancer på andra sidan, vilket man har om man har en mutation i t ex BRCA1-genen. Det bästa vore att du kom igång med den föreslagna tilläggsbehandlingen. Det är det överlägset viktigaste.

Hej! Jag förstår att du blir orolig, men i detta läge går det tyvärr inte att säga så mycket om risker och sannolikheter. Som du själv skriver är ju sannolikheten mycket högre att det inte något farligt trots allt! Så stötta du henne och försök ta ett steg i taget.

Hej! Det du beskriver låter som om dina vävnader har blivit stela under och genom läkningsprocessen. Ärrvävnad bildas i olika faser under längre tid efter operation men ska slutligen "mogna" och bli mjukare. Det som ofta händer efter mastektomi är att man tappar beröringskänseln i huden, och det är svårt att förutsäga om och i hur stor utsträckning den kan "krypa tillbaka". Det händer också relativt ofta att ärret fastnar mot underlaget, alltså att huden läker ner mot bröstmuskeln, och då blir det stramt och drar när man sträcker sig. Jag tänker att du i första hand kan försöka dig på en försiktig (försiktig som i snäll, du kan inte dra sönder ärret så trycket behöver inte vara ytligt) massage där du stryker tvärsöver ärret för att uppmuntra det att bli rörligare mot omgivande vävnader. Du kan också försöka stryka mot armhålan till för att förbättra lymfavflödet. Har du en sjukgymnast eller lymfterapeut på sjukhuset (kolla med din kontaktsköterska t ex) så kan denne hjälpa dig hitta rätt rörelser.

Hej Maria, jag skulle inte kalla dina symtom som naturliga eller förväntade. Svårt att förklara det så här lång tid efter din operation, och när du redan tagit Tamoxifen ett tag. Så mitt råd är att kontakta din klinik och be om en bedömning.

Hej! Har du en nyupptäckt knöl så bör du kontakta din vårdcentral eller ett bröstcentrum för att bli undersökt. Det kan vara helt ofarligt, men det vore fel att nonchalera en nytillkommen bröstknöl med en förkylning.

För vissa typer av bröstcancer är det bättre att ge medicinsk behandling före operationen. Det kan man inte värdera utan en sk nålbiopsi där man får ett vävnadsprov som man kan färga för t ex HER2.

Hej, om det bara är en 3 mm invasiv cancer blir tilläggsnyttan av kemoterapi mycket begränsad, men jag tänker att man känner sig osäker på om man kan förlita sig till att det bara är ett så litet område som är drabbat och hur man ska mäta tumörområdet. Det är iofs korrent att om det finns flera tumörer mäta på den största, men det är alltid litet knepigt i en stor dcis där det ofta kan finnas flera invasiva områden. Det andra som bidrar till att föreslå kemoterapi är förstås din ålder. Å andra sidan är tumöregenskaperna i den invasiva komponenten gynnsamma. Sammantaget kan jag hålla med om att det inte är självklart att ge kemoterapi i ett sådant läge. Kanske du skulle be om en ny konsultation där man på ett tydligare sätt förklarar resonemanget och beskriver vilken absolut vinst av kemoterapi man förväntar sig.