Detta är en fascinerande eller kanske snarare otäck egenskap hos bröstcancer. Jag tror inte man ska tänka att det är en cell som cirkulerar runt, snarare att det är en cell som redan tidigt, långt före operationen hamnat i något av kroppens skrymslen och gott i ide där. Något får den att en dag många år senare gro på nytt och kunna forma en tumör och ge upphov till problem för den drabbade. Jag kan inte svara på hur det kan komma sig. Det är inte det vanliga att cancer beter sig på det sättet, men melanom och bröstcancer gör det ibland. Hormonreceptornegativ bröstcancer brukar inte bete sig på detta sättet. Och ja, i dessa fall har den adjuvanta förebyggande tilläggsbehandlingen inte kommit åt den vilande cellen.

Hej! DCIS står för Duktal Cancer In Situ. "In situ" är latin och betyder "på plats". DCIS kallas oftast för ett förstadium för bröstcancer, eftersom tumörcellerna - som i sig har samma utseende som cancerceller - hålls på plats genom att omslutas av en naturlig begränsande hinna runt mjölkgången (basalmembran). Detta gör att tumörcellerna inte kan ta sig någonstans, och DCIS kan per definition inte sprida sig, varken i lymfan eller i blodet. Grad 2-3 (DCIS delas som bröstcancer in i grad 1-3) betyder att din DCIS har mellersta till högsta graden av avvikande utseende i cellerna och cellarkitekturen. Komedonekros innebär att det finns mikroskopiska tecken på celldöd. Sammanlagt betyder det en riktigt tidig form av bröstcancer som inte kan hota dig på något sätt men 1) kan utveckla sig till bröstcancer om man inte opererar bort det och 2) kan dölja minimala områden med "riktig" bröstcancer så att en vävnadsundersökning av det sjuka området behöver göras (=operation). Så beroende på hur stort området är så kommer du behöva operera bort detta område. Beroende på vad man då kommer fram till så kan det blir t ex strålbehandling efteråt (om man bevarat bröstet) och i några fall antihormonell behandling. Döljer det sig trots allt någon bröstcancer i detta DCIS-område så anpassas tilläggsbehandling därefter. Prognosen för enbart DCIS är alldeles utmärkt!

Hej Nora! Du bör absolut söka vård, helst direkt till ett bröstcentrum om du har det där du bor. Att avvakta vore verkligen fel. Knölar i armhålan kan naturligtvis vara ofarliga men ska på inget sätt nonchaleras - och nu när du observerat både tillväxt och tillkomst av ytterligare en knöl ska du söka omedelbart. Du tillhör, som det låter, ingen riskgrupp för corona, så det finns inga skäl att inte direkt be om ett kliniskt besök och mammografi/ultraljud.

Hej, jag ska försöka svara ärligt, det blir enklast så. Det finns en sk modell på nätet där man kan mata in dina data. Den visar att nyttan av att ge tamoxifen i form av ökad chans att vara i livet efter 10 år är i storleksordningen 2 % -enheter, d v 90 % klarar sig utan, och 92 % med tamoxifen i 5 år. När man har flera tumörer i bröstet anses det att man ska räkna på den största enskilda tumören. Men, i ett fall som ditt kan jag känna en viss osäkerhet om man inte i alla fall måste befara att prognosen är beskriven litet för optimistiskt på det sättet. Personligen vill jag mena att indikationen för tamoxifen är stark. Jag anar att du är tveksam till medicinen, jag hade starkt velat föreslå dig att prova, det är inte alla som far illa an medicinen. 2 % kan tyckas som en fjuttig nytta, men man skulle kunna tro att nyttan egentligen är större än så som du beskriver situationen.

Hej, jag tänker att du kanske tidigare fått cytostatika och inte menstruerar efter det? Om så kan det vara att du inte märker någon skillnad nu efter operationen. Det kan vara en nackdel att komma i klimakteriet tidigare som du antyder. Jag tänker att du haft en hormonkänslig bröstcancer, så hormonbehandling i tablett- eller plåsterform kan du inte få. Det som är viktigt för hjärta/kärl och skelett är ett allmänt hälsosamt liv, med regelbunden fysisk aktivitet, bra och nyttig kost (mycket grönsaker och fisk, litet socker, och lagom med rött kött) och att du inte röker (förstås).

Jag föreslår tar kontakt med din kontaktsjuksköterska och ber henne ordna en ordination för peruk redan nu. Resultatet blir bäst om den som ska pröva ut peruken ser hur ditt eget hår ser ut.

Hej, Tamoxifenet tar ett par månader att gå ur kroppen. Så jag tänker att du får känna efter hur det känns mot slutet av sommaren för att utvärdera ifall det du uppfattar som biverkningar verkligen har varit det. Du skriver inte vad du haft för besvär, min gissning är att något kanske förändras till det bättre, men att inte allt gör det. JAg skulle inte tro att mensen kommer tillbaka, FECen slår oftast ut äggstocksfunktionen hos kvinnor i den åldern, och skulle den komma tillbaka hade den mycket väl kunnat göra det även under tamoxifenbehandlingen. Jag tror alltså i första hand att du kommit in i klimakteriet till följd av din cytostatika, men att tamoxifen mycket väl kan ha ökat på vissa "klimakteriesymtom" vallningar t ex, även om tamoxifen i sig inte påverkar äggstockarna. Jag hoppas hur som helst att du nu kommer att känna dig så stark och frisk som du är!

Det kan bli sämre innan det blir bättre, men du bör förstås tala med personalen på din behandlingsinapparat och kanske ska du blir bedömd av en läkare. Du kanske ska ha mersmärtstillande nu innan strålbehandlingseffekten sätter in.

Hej, det bästa är om ngn av de kvinnor som haft bröstcancer söker till den genetiska kliniken vid närmaste Universitetssjukhus så kan man nysta upp detta. Man kan också höra av sig till bröstmottagningen där man tar hand om nya bröstcancerfall så kan de hänvisa vidare. Knepet är att erbjuda testning för ärftliga bröstcancergener, det bästa ät att utgå från en person som haft cancer.

Hej, Jag tänker att man antingen fattat detta beslut p g a att du tillhör en riskgrupp t ex p g a ålder, där det är extra angeläget att minimera risken för riskspridning. Alternativt har man valt att reducera verksamheten generellt i syfte att minimera antalet individer som måste ta sig till sjukhuset och därigenom smittspridning. En tredje orsak skulle kunna vara att man måst reducera verksamheten på behandlingsenheten för att personal är sjuk eller på annat sätt inte kan vara på plats på sin ordinarie arbetsplats. Zoledronsyra och andra sk bisfosfonater är en grupp läkemedel där det kanske litet oväntat visat sig att de har egenskapen att minska risken för allvarliga återfall. Zoledronsyra "bakas in" i skelettet och sätter sig där under läng tid. Det du fick för ett halvår sedan finns således kvar i kroppen. Den studie man lutar sig emot för att rekommendera behandling är en sk meta-analys med resultat från ett antal olika randomiserade studier där man lottat patienter +/- sådan behandling i tillägg till övrig behandling. De ingående studierna är olika på flera sätt, och visar litet olika resultat. Man har tagit med studier av olika liknande läkemedel, och olika behandlingstider. Det gör att man inte riktigt kan vara säker på att den regim man rekommenderar (de flesta får en dos i halvåret i 3, eller på vissa ställen 5 år) verkligen är den absolut optimala. I genomsnitt verkar det dock vara bra att ge ett antal års behandling till patienter som kommit in i klimakteriet. Behandlingen har den goda bieffekten att den minskar risken för nedsatt bentäthet och frakturer till följd av benskörhet, vilket kan vara en fördel inte minst om man tar en aromatashämmare som anastrozol eller letrozol. Kom ihåg att det bidrag till behandlingseffekten som zoledronsyra ger är ganska litet, mindre än nyttan av operation, cytostatika, hormontabletter och strålning. Jag skulle sammanfattningsvis vilja säga att man inte behöver uppfatta att det är ett allvarligt avsteg från behandlings planen man gör om man skjuter upp en zoledronsyrabehandling i 6 månader. Påverkan på din prognos till följd av detta är med största sannolikhet försumbar.