Hej Sara, det finns inget "bör" i din situation. Alla har olika jobbigt efter en bröstcanceroperation, och ingen förväntas jobba under pågående behandling. Däremot finns naturligtvis kvinnor som mår bra av att återgå till en vardag, där man kan känna sig som "vanlig människa" i stället för patient. Så ofta är en bra strategi att vara sjukskriven igenom behandlingen (även strålningen) men att hantera detta flexibelt. Det bästa är om du har en dialog både med din onkolog och med din arbetsgivare så du kan "smyga in" i jobbet med rimliga förväntningar och kanske anpassade arbetsuppgifter.

Hej, spänningar i sig är inget farligt tecken alls. Likaså är ont i bröstet inget tecken på bröstcancer. Spänningar och ömhet är ofta tecken på hormoninverkan på bröstvävnaden, och kan variera både med åldern och med menstruationscykeln. Om du har aldrig varit på mammografi antar jag att du är ung, och då är det ännu vanligare med hormonellt påslag; är du i screeningålder (40-74 år) bör du naturligtvis hörsamma kallelser till mammografi när du får dem.

Hej Madelene, du har helt rätt, lobulär cancer är svårare att upptäcka än annan bröstcancer, och det beror på att den inte växer som en kompakt knöl men snarare spretigt, den sträcker så att säga ut små fingrar i vävnaden i stället för en knytnäve. Så det är inte ovanligt att mammografi och ultraljud underskattar storleken, och vissa sjukhus kompletterar därför med en magnetkameraundersökning just vid lobulär cancer. Så ja, den kan ha funnits där ett tag, ffa om man ser på den långsamma tillväxten (som är bra!). Din andra frågan är bättre att bolla med Niklas.

Hej, det finns ingen evidens för att grönt te skulle vara dåligt i samband med Letrozol, kanske snarare tvärtom, men vetenskapen är inte entydig här. Det man vet påverkar återfallsrisken negativt och som du kan påverka är övervikt, för lite motion, rökning, men även rött kött/charkuterier. Man brukar framhålla att grönsaker, ffa kålsorter, ger ett visst skydd, och att träning ger breda hälsovinster, också avseende cancersjukdomen. Annars finns det många rykten och hypoteser, som dock inte är väl belagda - tänk på att många studier bygger på att man låter personer berätta hur mycket av vad de har ätit de senaste åren - det är inget som är lätt att mäta, och därför blir resultaten ofta olika i olika studier!

Hej Anna, det är viktiga funderingar du har, och jag ska försöka svara även om jag inte har hela bilden. Jag tolkar det du skriver så att man antagligen har hittat förstadier till bröstcancer runt tumören (DCIS), annars brukar man inte först ge cellgifter och sedan åter operera. Du säger att det knappt syns att ditt bröst är opererat, vilket är en bra förutsättning. Det viktigaste i detta läge är för din kirurg att bedöma hur omfattande DCIS låg i kanterna av det hen tog bort; ibland når bara lite DCIS i eller nära någon av kanterna, i andra fall växer DCIS överallt och ingen av alla kanterna är cancerfri. Du kan föreställa dig att det är ytterst lätt i det första fallet att bara ta en liten extra bit åt rätt håll från sårhålan och in i den friska vävnaden, medan det kan vara svårt att garantera att allt sjukligt blir borttaget om det växer åt olika håll och kanter. Ytterligare en viktig punkt i detta är ju dels hur stort bröstet är, och hur deformerat det är efter första ingreppet - då är det bra att ditt resultat är fint! Svårt för mig att förstå hur bara "en liten kulle" ska bli kvar om man opererar dig igen. Generellt sett är det alltid bättre att behålla sitt egna bröst än att ersätta det med någon typ av rekonstruktion, sett till det patienter rapporterar om livskvalitet och självkänsla. Kanske ännu viktigare är att man känner sig delaktig i själva beslutet, och välinformerad om sina alternativ. Så du kanske ska resonera lite till med din kirurg i Uddevalla?

Hej Sofia, fint att höra att du är på rätt väg i ditt liv och att du återhämtar dig efter din behandling! Grattis! Du är frisk efter att ha haft bröstcancer. Att du dessutom mår bra är extra glädjande. Men, det finns förstås ett "men". Den behandling du redan fått och rekommenderas nu är förebyggande. Syftet med behandlingen är att förebygga allvarliga återfall. Hur du mår just nu påverkar inte risken att du kommer att drabbas av ett återfall i framtiden och bör inte påverka om du väljer att ta hormonbehandling. Jämför med högt blodtryck. Om man har ett lätt förhöjt blodtryck så märker man inte detta utan kan må hur bra som helst. Blodtrycket medför trots det en ökad risk att drabbas av stroke och hjärtinfarkt. Man kan minska den risken genom att ta blodtrycksmedicin. Förebyggande behandling efter bröstcancer har visat sig effektivt kunna minska risken för allvarliga återfall, och även att dö av bröstcancer. Problemet är att du inte kan få ett kvitto på hur effektivt det är. Hälsan tiger still. Vid liknelsen med blodtrycket däremot kan man få ett kvitto genom att man ser att blodtrycket går ner på behandlingen. Man har gjort många studier för att uppskatta nyttan av förebyggande bröstcancerbehandling. Nyttan av cytostatika och hormonbehandling är ungefär lika stor. Det betyder att du får dubbelt så stor förebyggande effekt om du dessutom genomgår hormonbehandling utöver cytostatika. Cytostatika och hormonbehandling ersätter inte varandra, utan kompletterar varandra. Jag vill med bestämdhet hävda detta oavsett om du nu lever hälsosammare, rör dig mer och äter en bättre kost. Allt detta är utmärkt, och bidrar säkert till att du mår bättre och har hämtat dig efter cytostatikan. Men inget av det kan ersätta den förebyggande effekten av cytostatika och hormonbehandling, däremot komplettera den och dra ytterligare stån till stacken. Om du frågar mig, vilket du gör(!), tycker jag absolut att du ska prova att ta tamoxifentabletterna i en positiv anda. De är viktiga! Det kan ju hända att du inte far illa av dem. OM du skulle fara illa av dem: hör av dig till din läkare och sköterska! Ytterligare en kommentar: Det skulle kunna vara så att utfallet av ärftlighetsutredningen visade att du har 17 % risk att få en ny bröstcancer i det andra bröstet, inte att du har den risken att den gamla cancern ska spöka (=komma tillbaka), på ett annat ställe i kroppen. Du bör be din läkare om ett förtydligande på den punkten! Du frisk och har en mycket bra chans att fortsätta att vara det, i synnerhet om du kan ta den hormonella behandlingen!

Hej, jag tänker såhär: Det låter som om du äter en varierad och rätt normal kost. Det finns inte så många kostfaktorer som tydligt påverkar risken för återfall efter bröstcancer, bortsett från övervikt efter klimakteriet, som ju hänger ihop med vad man äter. Du kan hur som helst vara helt säker på att eventuell tilläggsbehandling är viktigare än kosten. Jag tänker vidare att du inte ska lägga dig till med en kost som huvudsakligen baseras på sådana produkter som kan innehålla sk fytoöstrogener (östrogenliknande ämnen som finns i vissa baljväxter), t ex tofu. Däremot kan jag inte tro att det är farligt att få i sig det någon gång. Det jag skriver ovan innebär inte att jag anser att det inte spelar någon roll vad du äter, tvärt om. Men kanske inte i första hand för bröstcancerns skull. En kost som innehåller mycket fibrer, och inte innehåller rent socker och inte är för energiinnehållande (fet), inte för mycket rött kött, men däremot gärna fisk är så vitt jag förstår bra för hälsan på flera andra sätt. Reducerar risken för tarmcancer, diabetes, hjärt-kärl sjukdom, och även bra för omvärlden och klimatet. Det finns ingen anledning att tro att de läkemedel du anger på något sätt skulle öka risken för cancer eller återfall. Jag tänker att du tar dem av en anledning och att de hjälper dig att må bättre och bli starkare, det är viktigt.

Hej, det låter ju som ni har ansträngt er att finna en lösning som skulle fungera för dig. Beslutet hur man ska göra ligger förstås hos dig, men som du beskriver det kan ingen klandra dig för ditt ställningstagande. Det låter rimligt. Jag ska nu göra ett försök att utveckla resonemanget om den hormonella behandlingen. Den förebygger i en andel av fallen av återfall. Den eliminerar dock inte risken helt och hållet (det hade varit den perfekta medicinen), och omvänt är det så att majoriteten av sådana fall som du inte kommer att få återfall, oavsett om du tar eller inte tar den hormonella behandlingen. Det betyder att i det fall det skulle vara så olyckligt att du drabbas av ett återfall kan man inte veta om det är något som skulle ha inträffat även om du tagit behandlingen. Håll i dig nu: Faktum är att det mest sannolika - i den mindre sannolika situationen att du får ett återfall - är att du skulle drabbas av detta även med behandling fullständig behandling under 5 år. Detta är i sig inget argument att inte ta den hormonella behandlingen, men ett slags tröst i den situation du befinner dig i som inte tål behandlingen.

OK

Hej Evalotta, man har rekommenderat dig i enlighet med gällande nationella vårdprogram. En uppdatering av det nationella vårdprogrammet är på väg ut, och i den har man faktiskt ändrat rekommendationen på just denna punkt. Man säger i den nya versionen att man har svårt att hitta en grupp där man inte har någon effekt alls av strålbehandling, däremot säger man att i de fall prognosen är gynnsam, som i ditt fall, är den absoluta tilläggsnyttan mycket liten, och att man kan överväga att avstå för tumörer som är mindre än 15mm, grad 1-2 och med en radikalitet om minst 2 mm, inte 10 mm som man tidigare sagt. Mot bakgrund av detta kunde man säga att det finns stöd för att avstå från strålningen. Det är rätt att man behandlar dcis med samma typ av strålning som invasiv cancer, man får dock anse att det även om det är en smula opraktiskt att gå på strålning dagligen i tre veckor så är det ändå en mycket tolerabel behandling, med mycket måttliga bieffekter. I alla fall om man inte är rökare. Protonbehandling är i praktiken inte ett alternativ i detta fallet.