Hej Susanne, det är en svår situation som du hamnat i. Du är frisk efter bröstcancer. Jag uppfattar att din sjukdom inte var spridd till körtlarna i armhålan. Den hormonella behandlingen bidrar förstås till att förebygga allvarliga återfall. Du beskriver att de biverkningar som den hormonella behandlingen ger upphov till inte går att stå ut med. Det låter som om du är värre drabbad av detta än de flesta. Det låter också som om man på olika sätt försökt hantera detta problem genom att prova olika mediciner och kanske även med andra knep. Till sist får man ju bestämma om det är mödan värt att ta dessa biverkningar, eller om det rimliga är att avstå. Om du bestämmer dig för att avstå är det dock så att den nytta som du uppnått med två års behandling får du "behålla", den tiden har inte varit förgäves. Du har genom två års behandling reducerat risken för återfall, om du står ut ytterligare tre år reduceras den ytterligare. Sammantaget är dock prognosen sådan att chansen för bot är tydligt större än risken för återfall. Rekommendationen om fem års behandling är just en rekommendation, som inte tar hänsyn till individuella förhållanden. Kostar det mer än det smakar måste man kanske avsluta behandlingen. Om du känner att det är det rimliga tycker jag att du ska göra det i samförstånd med din läkare på den mottagning du hör till.

Hej, man kan använda predict (googla på "predict breast cancer nhs") för att uppskatta detta, dock kan modellen endast uppskatta sannolikheten att vara i livet, inte risken för återfall, vilket inte är exakt samma sak. Man kan också få en uppfattning om risken risken att avlida till följd av något annat. För att fylla i allt rätt hade jag behövt din ålder och tumörens grad. Det flesta tumörer av det slag du rapporterar är grad 3, så jag utgår från det, och så antar jag att du är 50 år gammal. Under de förutsättningarna är prognosen att vara i livet efter 10 år med kemoterapi 79 %. 4 av 5 kan alltså förväntas bli botade.

Hej! Jag håller med, 4 veckor är långt, det bör räcka med 1-2 veckor att få svar på en biopsi. Kod 4 innebär att mammografiläkaren tycker att din förändring är misstänkt, och ofta opererar man bort sådant även om biopsin inte visar cancer, bara för att vara helt säker. Atypi innebär att cellerna inte ser helt normala ut, men heller inte riktigt som cancerceller. Och ja, även kod 4 förändringar med atypi kan visa sig vara ofarliga, men det visar sig ibland först när man opererat bort förändringen.

Hej, förstår din oro, men att du registrerats som SVF-patient betyder bara att du uppfyller kriterierna för prioriterad handläggning, i ditt fall en knöl i bröstet. Ultraljusfyndet och din ålder passar bra ihop, och bekräftar biopsin ett fibroadenom så är det helt godartad. Är det fyllodes så är det bara en sort fibroadenom som har något snabbare tillväxt men är oftast helt ofarligt. Den tar man dock ofta bort medan man kan låta fibroadenom låta vara ifred.

Hej Emelie, jag håller med, det låter som om du fått bra information redan, och jag har ingen annan åsikt än den du förmedlar att min kollega gett uttryck för. Såklart innebär i princip varje avsteg från behandlingsplanen ett visst mått av kompromiss med effekten av behandlingen, men den grad av kompromiss som en paus efter fem års medicinskt behandling innebär verkar i hög grad rimlig.

Hej Jessica. Du kan vara helt säker på att du kommer få olika svar på denna fråga beroende på vem du frågar, och ändå vågar du fråga en till... Modigt! En orsak är förstås att det är en knepig fråga som man kan tänka olika kring och att det inte finns ETT rätt svar. Det kan finnas flera sätt att göra rätt på. För det första menar jag att jag som läkare inte kan ha någon avgörande åsikt om när en patient ska bli gravid, det är djupt personligt inom en relation och så mycket som spelar in, så jag har ingen ambition att styra hur du ska tänka, men jag kan komma med allmänna reflexioner. Jag tänker att du vill ha ett slags besked om huruvida det är säkert för dig att bli gravid, eller om graviditeten påverkar risken för återfall efter bröstcancern. Om man ska ge ett kort svar på frågan så är det av allt att döma så att risken för återfall i sig inte ökar av en graviditet. Man kan alltså inte säga att det är farligt att bli gravid. Sen tänker jag att man kan ha som utgångspunkt att man gärna vill leva frisk i sin familj, och i synnerhet med ett litet barn att ta hand om. Återfall är aldrig välkommet, men kanske i synnerhet inte i anslutning till en graviditet eller en förlossning, det känns helt enkelt för mycket. Då måste man titta på när risken för återfall är som störst oavsett om den risken inte påverkas av en graviditet. Där har just den trippelnegativa formen av bröstcancer en tydlig fördel. Återfallen tenderar att inträffa tidigt efter diagnos, och med tidigt menar jag inom tre till fem år. För hormonkänslig bröstcancer är risken för återfall ungefär lika hög per år, före och efter fem årsgränsen. För den trippelnegativa sjunker däremot risken tydligt efter ett par år, och återfall senare än fem år efter diagnos är inte vanliga. Om man tänker på denna aspekt skulle man kunna säga att det är rimligt att vänta i alla fall 3 år, eller om man är ung 5 år, i alla fall om man inte bara haft en mycket liten cancer utan spridning till axillen. Sen finns förstås en tredje aspekt. Fertiliteten. Du skriver inte hur gammal du är, men fertiliteten sjunker efter 35 år ålder även för den som inte genomgått cytostatika. Om man har sparat ägg eller embryon sen före cytostatikan är det förstås vettigt att använda dem, men man måste komma ihåg att det ju inte är säkert att det kommer att fungera, ens med provrörsbefruktning. Det är en svår fråga att ge ett bra svar på. Sist och slutligen måste du och din partner bestämma hur ni vill göra, det har ingen annan med att göra. Det hoppfulla är att det finns många barn som fötts av mammor som genomgått en bröstcancerbehandling.

Hej Lotta, de hormoner du tagit tidigare har du vid detta laget gjort dig av med. Det handlar alltså inte om att reducera östrogen och progesteron när du tar tamoxifen. För det första kan man säga att du är frisk efter bröstcancer och att det mest sannolikt inte finns någon bröstcancercell i din kropp. Skulle det likväl göra det kan man i första hand räkna med att den i så fall har receptorer i sig. Receptorer är mottagarmolekyler som fungerar ungefär som nyckelhål vari nyckeln östrogen passar i den ena och progesteron i den andra. Om man sticker in en östrogennyckel i östrogenreceptorn så leder det bland annat till att nivån av progesteronreceptorn stiger, och om man blockerar östrogenreceptorn med falskt östrogen (=tamoxifen) hindrar det således progesteronreceptorn indirekt. Du behöver alltså inte ta antiprogesteron för att påverka den andra receptorn. I själva verket är det snarare tvärt om, om man har både östrogenreceptor och progesteronreceptor i tumören talar det för att de hormonella mekanismerna fungerar och chansen till nytta av hormonell behandling är större av t ex tamoxifen än om man inte ser progesteronreceptorer i tumöcellerna. Aromatashämmarna fungerar på ett annat sätt, de hindrar bildningen av östrogen i kroppen och berövar på så vis östrogenreceptorn sin stimulering. Även en kvinna som inte menstruerar bildar spontant små mängder östrogen, det är det östrogenet som är målet för aromatoashämmare. Risken att det går dig illa är ca 10 %. Jag är omedveten om att det finns ngn studie som visar att man drabbas av återfall i högre grad med havregryn. Jag uppfattar att man kan teoretisera kring att det kanske skulle kunna vara så att man genom att äta fytoöstrogener, men jag vet inte att det finns ngn studie som säger att det faktiskt är så. Vill man förhålla sig till detta är det väl rimligt att blanda sin kost så att man inte äter samma hela tiden. I ditt fall tänker jag att den blockering som tamoxifen gör av eventuella receptorer gör att risken för påverkan av substanser i maten via östrogenreceptorn faktiskt är obefintlig. Jag tror inte att det värker i ärret av tamoxifen, utan av det faktum att man vid operationen skurit av en stor mängd nerver som nu försöker leta sig tillbaka till sina vanliga gängor, vilket kan leda till smärtupplevelse, eller i alla fall ilningar och pirrningar. Sådana besvär kan kvarstå under lång tid. Ledvärk, hmm vanligt och tradigt besvär som jag tänker beror på "östrogenbrist". Det är vanligt i samband med aromatashämmare, men även ibland vid tamoxifen, och även uppfattar jag hos alldeles friska kvinnor som kommit in i klimakteriet. De flesta brukar säga att denna typ av värk lindras av att man rör på kroppen. Det brukar vara värst på morgonen innan kroppen kommit igång. Fysiskt aktivitet hjälper mot allt, kanske man t o m skulle kunna säga! Om 20 % är högt eller lågt måste du fråga hemmavid, man har olika gränsvärden på olika sjukhus.

OK jag gissade alltså ganska bra på din ålder!

Hej, jag svarar kortfattat. Under antagande av att du är 50 år gammal -varför du nu skulle vara det, genomsnittsåldern vid bröstcancer är 63 - anger predict att chansen att du är med i livet om 10 år är ca 93 %, och då har mer än hälften (4%) av de vi förlorat avlidit till följd av någon annan sjukdom eller skada. Detta enligt predict.

Hmm, det med ögonsfransarna har jag hört någon anmärka på i samband med tamoxifen. Efter cytostatika, ja, men inte efter tamoxifen. Det är en fråga jag går bet på. Vet inte riktigt heller vem man ska kunna fråga, kanske man kan höra med hudkliniken eller ögon? Och dessutom en hel del annat. Jag tänker att du måste komma i kontakt med din k-sköterska och kanske din doktor för att försöka bena ut vad som kan vara biverkningar av tamoxifen och vad som kan ha en annan (åtgärdbar?) orsak.