Frågor & svar

Nu är det ett år sedan man tog bort en knöl i mjölkkörteln, ingen spridning i armhåla. Jag känner ff att det är knöligt i operationsärret. Är det vanligt? Hur länge kan man känna detta? Är lite orolig men ska på årskontroll men har inte fått någon tid ännu.

Jag har behandlats i över ett år med operation,3v strålning och 42v cyto. Höger bröst ductal cancer, 7 av 24 lymfkörtlar angripna. Vänster bröst tubulär cancer. Kände för en tid sedan en obehaglig knöl. Besök hos onken som palperade och omedelbart skrev remiss till mammografi och ultraljud. Hon trodde att jag skulle få tid veckan efter. Veckorna gick. Jag ringde mammografiavdelningen som svarades väntetiden var minst 6-8 veckor. Kunde inte boka tid eftersom de inte planerade så långt fram i tiden. Det fanns inte heller återbudslista. Jag kan ringa var morgon och efterhöra om det finns återbud den dagen(om telefonsvararen inte stängs av, som den görs vid hög belastning) ska det vara såhär? Procentsiffran för 5-årsöverlevnad dunkar i huvudet.

Det har nu gått ett år sedan min bröstcancerdiagnos. Jag är inte sjukskriven längre och försöjer komma tillbaka till vardagen. Men jag är så trött, nedstämd och känner mindre lust och glädje. Jag är vanligtvis mycket aktiv med djur, natur och yoga. Men nu är varje dag en kamp om att orka med. Jag har inte fått någon cancerrehab fast jag frågat efter det. Hur länge ska det vara så här och ska jag sjukskriva mig igen ? Mvh Sara

Jag kände en knöl/avlång knutighet i höstas och i dec sökte jag på VC. Vilket följdes upp med mammografi, ultraljud och mellannålsbiopsi. Det var förkalkningar och en cysta som va normal. Igår hittade jag en ny liten kula stor som en ärta ungefär. Jag kollade ju mammografi för två månader sedan. Bör jag vänta att söka?

Har opererat bort ett bröst och 23 lymfkörtlar under armen (21 st hade cancer). Läkaren sa att jag hade tydligt lågproliferativ resttumör 100/100/9/1. Förstod inte riktigt vad han menade. Kan ni förklara?

Hej jag har nyss fyllt 13 och känner att jag har knöl på mellan bröstorna när man känner på den så är den går och den gör inte ont är det bröstcancer? Snälla svara jag är så orolig!

Hej! Jag är 78 år tidigare frisk förutom lätt förhöjt blodtryck. Nyligen diagnostiserad med bröstcancer , multifokal (2 st) grad 2 invasiv duktal cancer pT2N1a(sn). I början kliniskt och ultraljud/ MR negativa körtlar. Opereades med bröstbevarande kirurgi och sentil node biopsi. Körtel biopsi visade dock 3 av 3 pos lymfkörtlar metastaser med makrometastaser i samtliga. ER pos > 95% PR neg HER2 neg. KI-67 på 10. Jag kommer förstås att få Letrizol och stålbehandling. Min fråga gäller cellgiftbehandling och axillär utrymning. Hur viktigt är det med axillär utrymning och hur mycket påverkar det prognosen mot endast strålbehandling? Är det rekommenderat? Samma fråga gäller för cellgiftbehandling om det kommer att påverka prognosen signifikant. Känner mig förtvivlad. Uppfattat att cellgifter skulle inte påverka prognosen väldigt mycket med hänsyn till biverkningsrisken. Däremot lite oklara besked gällande axillärutrymning. Tack på för hand

Hej, Opererades för BC i oktober. Axillutrymning och bröstvårtan skars bort för att ta bort tumöret. Vårtans syddes sedan på och det har läkt fint. Cirka 5 månader har passerat och inatt fick jag plötsligt ont i eller i närheten av ärret. Det är väldigt ömt och känns som en ytlig smärta som gör ont vid beröring. Smärtan började efter att jag somnat på det drabbade bröstet och smärtan är oförändrad sedan den uppstod för ca 12h sedan. Bröstet är aningen varmare än det andra. Ingen rodnad eller mer spänt än vanligt. Känslan är som om det satt nålar i ärret. Har ni någon förklaring på vad det kan vara?

Hej! För 3 månader sedan opererades mitt vänstra bröst bort, har problem med lymfvätska. Fick utslag runt bröstet som bredde ut sig och det såg blålila ut, fick penicillin och det blev bättre. Är hormonbehandlad nu för jag fick strålning runt det området på 80-talet . Fick ett träningsprogram men har nu fått ont mellan brösten, pratade med sjukgymnasten som gav mig programmet men hen hänvisade mig till vc och dom i sin tur hänvisade mig tillbaka till sjukhuset. Har inte vågat göra några övningar på över 2 veckor. Törs jag göra övningarna fast det gör ont?

hejsan jag har några frågor kring bröstcancer och amning. har bröstcancer någon koppling till amning? hur många kvinnor dör varje år av bröstcancer? och hur många drabbas varje år av bröstcancer ? vad kan man göra för att minska risken att få bröstcancer?

För 3 år sedan upptäckte jag en knöl som var snabbväxande, hormonkänslig, aggressiv och HER2 cancer, grad 3. Jag är nu 53 år. När jag var 43 år fick jag diagnos Asperger Autism 1. I hela mitt liv har jag levt efter något andra inte upplever och känner som jag. En kamp att orka med att leva i en norm och ett samhälle som inte tycker mitt sätt att känna, tänka och vara är rätt. När cancern kom var det första jag informerade om mina bröst. Jag har aldrig velat ha dom och har aldrig kopplat dom till min kvinnlighet. Jag fick svaret att alla kvinnor vill ha kvar sina bröst och få dom rekonstruerade, för det säger forskningen. Då jag arbetar som stödpedagog i neuropsykiatri är mitt arbete att förklara och ge kunskap om hur vi med tex NPF fungerar rent kognitivt och perceptionsmässigt. Men då kunskapen är låg och många verkar tycka att "så kan det väl inte vara" fick jag ingen hjälp att kanske få ta bort bröstet istället. De skickade en remiss till psykiatrin och jag sa skrattande att den kommer ni inte få något ja på för de är själva inte kunniga på hur vi fungerar, och mycket riktigt, avslag med att jag kunde ju vända mig till habiliteringen. Habiliteringen får jag inte hjälp av då man inte har tid och resurser, jag lever inte i misär, och jag kan enligt dom sköta mig vardag. Jag hade turen att för ett år sedan hitta en psykolog som är mycket kunnig på NPF, riktigt kunnig. Han är den första som efter ett helt liv, för en dialog med mig och bekräftar att det jag upplever och känner är inte inbillning. Jag vet ju att det inte är inbillning, men om andra väljer att inte "tro" på mig kommer jag ingenstans. Vi med autism är ofta redan insatta i genom att vi helt enkelt där reda på fakta och skaffar oss kunskap. Det är inget fel på det intellektuella, utan vi behöver en dialog med bekräftelse och lösningsfokus. Det sker nästan aldrig. Jag fick en kombinerad operation med uttag av cancer och rekonstruktion. Cellgifter och strålbehandling. Idag har jag alltid smärtor beroende på hur jag sitter ligger eller står, svullnad, obehag, stickningar, trötthet och tyngdkänsla. Det brinner i bröstet, armen upp i nacken. Hela långa ärret på 43 cm känns som ett skavsår du har på hälen. Fruktansvärt. Bröstet gör ont och känns alltså precis hela tiden. Det kallas för sensorisk överbelastning pga min autism. Mina symptom är vanliga symptom vid denna behandling. Ja, men om de eskalerar för varje dag som går istället för att minska, så har vi kommit fram till att det helt enkelt är en sensorisk ständig överbelastning taktilt som pågår i bröstet, arm och nacke. Och ja, jag har gjort och gör allt jag kan för att hjälpa mig själv med egenvård, smärtstillande, lymfmassage, medicinering osv. I min autism har jag allt varit både perceptionskänslig för över och underkänslighet. Jag har otroligt svårt med den lilla nätta kontakten när någon tar på mig, det gör ont och är fruktansvärt smärtsamt. Att klippa håret och naglarna är fruktansvärt, men att sitta och bli stucken i en timme med 38 försök att sätta nål, rör mig överhuvudtaget inte. Den starka smärtan är något jag har svårt för att känna. Jag går för länge innan jag söker hjälp, eftersom min smärtupplevelse inte signalerar tillräckligt. Jag har hållpunkter jag går efter, synliga blåsor, rodnad, svullnad, sår, att jag blir svimfärdig, att jag svimmar, att mina tårar rinner utan att jag är ledsen, att jag inte kan bära upp kroppen. Då vet jag att jag måste stanna upp och hjälpa mig själv. Då jag aldrig klarat av att känna min egen hud har jag alltid sovit i behå och kläder. Hud mot hud gör mig illamående. Duschen mot huden gör mig också illamående. Det här bröstet känns som det sitter fast med en plastklämma som man stänger påsar med. Känslan är fruktansvärd och jag måste tryck ihop bysten med tajta träningsbehåer för att kunna stå ut. Nu står jag snart inte ut längre. Jag vill skära av mig bröstet för att slippa leva med dessa perceptionsstörningar och överbelastning hela dygnet. Jag vill avsluta livet för att det är inte värt kampen mot att överleva. Och återigen skiljer jag mig från normala med psykisk ohälsa som vill ta sitt liv eller göra sig själva illa. Vi med NPF kan helt normalt dra slutsatser att något inte är så pass mycket värt att stå ut med då det svagheterna är konstant i fokus och man år efter år efter år går med utmattning, depression, likgiltighet och så vidare. Och ja, de flesta vill leva ett liv trots att de inte kan till fullo, men ska jag bara fortsätta leva i en överlevnad istället för liv? Jag är stabil, vänlig, gör det jag ska, driver mina egna läkarbesök osv. Jag gråter inte och skriker inte, lägger mig inte på golvet och vägrar gå upp, jag skäller inte på folk, och jag ligger inte kvar i sängen för jag inte orkar upp. Jag gör allt det jag måste för att kunna få in pengar till att leva. Så fort jag gör en självskattningsskala blir vården panikslagna och säger att jag mår så dåligt, fysiskt, psykiskt och allt där emellan. Ja, säger jag lugnt, men eftersom jag inte beter mig som normala mår jag inte som jag både berättar och skattar i tester. Jag har försökt att få svar på att få hjälp med rekonstruktion med åtgärd mastektomi, istället för det där med bröstet/brösten "alla" kvinnor enligt forskning vill ha. Är det farligt att ta bort det bröst som är behandlat? Är det svårare att se eventuell framtida cancer i bröstbenet? Måste jag betala en privat operation för att kunna få leva för mellan 40-50 tusen kronor, eller kan jag tillsammans med min psykolog ta fram ett utlåtande som styrker det faktiskt både fysiska och psykiska smärtsamma som uppstår för mig som autist? Jag orkar inte längre.

Jag är 29 år och har haft blodig vätska från ena bröst vänster (inte kontinuerligt men typ en gång per månad) och besökte läkare två gånger som tyckte att det inte finns förändringar och inga knöl. Till slut fick jag mammografi. Jag gjorde mammografi och ultraljud. Läkaren såg många cystor i höger och sa att det är normalt. I vänster bröst såg han också cystor och det fanns en cysta som var 6 mm och han misstänkte papillom. Han tog cellprov samt pressade brösten och fick klar vätska som skulle undersökas. Sen dess fick jag kontinuerligt klar och gul vätska. Och nästan varje månad i samband med mensvärken i brösten får bloddroppe som försvinner av sig när mensen är över.Jag fick beskedet om att det bara är godartade celler som hittades i vänster bröst. Hörde att cystorna påverkas av hormonerna särskilt under mensen. Är det därför jag får blodig vätska från den under min mens eller vad kan det bero på?

Hej! Jag har gjort mammografi och är väldigt orolig. Jag hade en knöl när jag ammade. Den har jag haft kanske i ca 1 är. Jag tänkte att det hade med amningen att göra. Frågade vid ett tillfälle på BVC och de sa att det var normalt, därför la jag inte stor vikt vid det. Nu har jag inte ammat på 5 månader och då knölen fotfarande fanns kvar kontaktade jag vården. På mammografin så såg de en stor sak rund i formen. Kanske som en enkrona. Hon såg också en rund form i armhålan. Jag var väldigt stressad och orolig. Fick inte så mycket information under mammografin. Läkaren sa att hon inte kunde säga något. Att det var en solid struktur. Ingen vätska kom när de skulle ta med sprutan. Hur allvarlig är det om en cancer spridit sig till armhålan? Räknas den som spridd. Jag är så arg på mig själv att jag inte sökt tidigare. Fudnerer på om det hade minskar risken för eventuell spridning jättemycket. Ältar hela tiden. Jag mår väldigt dåligt. Vet att jag kommer få svar snart men kan inte sluta tänka. Sover ingenting, gråter hela tiden och är rädd för att mina barn förlorar sin mamma.

I min journal står det att min tumör har ett ki67 på 96%. Vad innebär det? Har inte sett någon så hög procent när jag läst vad andra skriver eller frågar om Ki.

Jag går på Hagabadet i GÖTEBORG. De har börjat med infraröd bastu och infrarött ljus. Är det ok att gå in och behandla dig i detta rum när man haft bröstcancer, färdigbehandlad för ett år sedan.

Jag har idag varit på förberedande datortomografi inför strålningen och man sa mig att jag skulle få andningsstyrd strålning. Det verkade ju vara bra men nu - dum som jag är - så läste jag någonstans att man kan få strålskador som känns som smärta utåt vänster bröstkorg och bröst 24timmar efter andningsstyrdstrålbehandling vänster bröst (efter bröstbevarande kirurgi) Det låter ju inte som en "smärtfri behandling" som det sägs att strålning är?

Vill bara skicka ett stort tack till Niklas Loman för hans raka och tydliga svar som gett mig ett värdefull stöd och klarhet i mitt beslut hur jag ska gå till väga för min fortsatta behandling. Bästa hälsningar, Pernilla

Jag är en 62 årig kvinna som i september 2021 diagnostiserades med invasiv bröstcancer av duktal typ, efter att ha upptäckt en ca 20 mm knöl på höger bröst (belägen kl.8 ca 3 cm från mamillen). Redan i februari 2021 gjordes en mammografi inkl. ultraljud och biopsi av knölen, men då visade cytologin att den var benign. I oktober 2021 opererades tumören bort (se svaren från PAD nedan) och jag fick genomgå daglig strålning i totalt 5 dagar och ska medicineras med Anastrozole i 5 år. PAD av tumören visade följande: Högersidig sektor, invasiv bröstcancer, radikalt. Max diameter invasiv cancer 16 mm. NHG-poäng 6, grad 2. ER 100 %. PR svagt 90 %. HER2 2+, ISH-analys har utförts. 20 invasiva tumörceller undersökta. Antal HER2-gensignaler 43. Genkopior i genomsnitt 2,15. Kromosom-17: 46. Signalkvot: 0,934. Polysomi av Chr17 noteras. Ej amplifierad. Ki-67: 18 %. Ingen kärlinväxt. Max diameter cancer in situ 0 mm. Tumöextent 16 x 16. Antalet invasiva tumörer 1. Radikalt 6 mm. Sentinel node utan metastas. Inför årskontrollen oktober 2023 gjorde jag en mammografiundersökning och den visade inga nya förändringar i brösten. Men för drygt 1 månad sedan upptäckte jag en ny knöl i mitt vänstra bröst (belägen kl.4). Inväntar en ny mammografiundersökning och är givetvis orolig för att det är ett återfall eller en helt ny bröstcancertyp. Mina frågor är: 1. Eftersom min knöl bedömdes malign ca 6 månader efter första kontrollen - kan det verkligen vara så att den var benign redan i februari 2021? Kan en felbedömning gjorts? Eller kan den på så kort tid utvecklats till malign? 2. Hur vanligt förekommande är det att man får återfall alt. ny tumörtyp i det friska bröstet (eller i det redan drabbade bröstet för den delen) under pågående hormonell behandling? 3. Som kan utläsas av PAD-svaret klassificerades tumören som HER2 2+. Vad innebär HER2 2+ och resultatet av ISH i mitt fall? Är det en korrekt bedömning och val av behandling, dvs strålbehandling enligt ovan och Anastrozole i 5 år trots att HER2 2+ påvisats? Tack på förhand! Varma hälsningar I.R.

Hej Min mamma fick bröstcancer när hon var 51 och dog 5 år senare. Nu närmar jag hennes ålder och skulle gärna veta vilken typ hon hade. Så här står det i hennes journal (ca20 år sen) ”negativ avseende östrogen- och progesteronreceptorer, non-diploid, stadie II pR2,pN1,pMO, låg S-fas” Det jag skulle vilja veta är om den var trippelnegativ eller her2-positiv? Elller annat? Gissar att Den inte var hormonell eller inflammatorisk.

Hej! Jag har idag träffat läkaren som opererade bort hela högra bröstet och alla lymfkörtlar. Han säger jag har Her2 negativ luminal b inflammatorisk bröstcancer. Men jag blir inte klok på ändå vilken typ av cancer det är? Kan du hjälpa mig att tolka?