Hmm, det låter som du har det riktigt besvärligt. Olika individer har olika mycket besvär av sin hormonella behandling och även besvär på olika sätt. Muskelvärk är inte den mest typiska biverkningen av tamoxifen, låter mer som vad man brukar se vid aromatashämmare (letrozoal, anastrozol och exemestan). Om du har kommit in i klimakteriet eller inte har provat en av dessa skulle du kunna be att få prova en av dem. Risken är förstås att det skulle leda till samma typ av besvär. Det finns en studie (SOLE) där man efter 5 års behandling gjorde paus i behandlingen med aromatashämmare under 3 månader och sedan återupptog den igen under 9 månader, och så gjorde man det varje år under de återstående fem åren. Man hade hoppats att få ett bättre resultat på det sättet, det gjorde man inte, men det blev inte heller sämre. Man skulle kunna använda den observationen för att säga sig själv att det inte vore farligt att inom kort i ditt fall göra en paus på 3 månader i din hormonbehandling för att se om du blir mycket bättre i dina muskler, och om så är fallet sätta in ett annat preparat istället (en aromatashämmare). Det skulle också kunna visa sig att det inte är tamoxifen som helt förklarar dina besvär, vilket också kan vara viktigt att veta när du ska motivera dig för att fortsätta behandlingen under ytterligare 5 år. Oavsett om man gör såhär eller om du kämpar på, så tycker jag att du på någon tidspunkt ska prova hur det fungerar med en aromatashämmare. Och ja, fysioterapi eller kanske helt enkelt fysisk aktivitet kan säkert bidra till att hjälpa mot dina besvär.

Hej Karianne, jag tänker att det är bra att ni kunnat få veta att det finns en mutation i familjen. Du beskriver inte hur man identifierade mutationen i familjen, kanske det skedd i samband med din systers insjuknande i bröstcancer? Om så är fallet har ju framtida mutationsbärare ett annat läge och möjlighet att genom olika åtgärder minska risken att drabbas av allvarlig cancer. Det första steget är förstås att ta reda på ifall man ärvt mutationen = risken. Och det verkar du och din dotter redan gjort. Sen berättar du att du genomgått riskreducerande kirurgi av bröst och äggstokar. Efter det behöver du inte genomgå några speciella kontroller. Du har reducerat risken så mycket som det går. Din dotter har som 21-åring en låg risk att drabbas av cancer även om hon har mutationen. Om det inte finns extremt tidigt insjuknande i bröstcancer (före 30 års ålder t ex), rekommenderas att kontroller påbörjas vid 25 års ålder av brösten. Då bör man genomföra magnetundersökning årligen. Om hon sedan längre fram vill göra som du och operera sig är det förstås fullt möjligt. Vi rekommenderar fn att man genomgår riskreducerande äggstocksoperation mellan 35 och 40 års ålder. Om ni behöver träffa någon och diskutera detta kan ni fråga på den kirurgiska bröstmottagningen där ni bor så kan ni få besked om vart ni kan vända er. Ni bör även ha fått besked vid genetiska kliniken när ni genomgick testning och troligen även en skriven sammanfattning. Om inte kan ni som ett alternativ vända er till de genetiska vägledarna på er genetiska klinik.

Från medicisk synpunkt finns inga hinder, du får höra med din kontaktsköterska om du kan få ersättning för det.

Hej , den bedömning man gjort är att tilläggsnyttan av att ge kemoterapi är för liten för att det ska anses vara värt att genomgå sådan behandling. Om man bedömer att överlevnadsvinsten är 2 % betyder det att man måste behandla 50 sådana individer för att en ska ha nytta av behandlingen. 2% motsvarar två av 100, eller en av 50. Det är den typen av resonemang som ligger bakom ett beslut att inte ge cytostatika till alla bröstcancerpatienter.

Hej! Att ha en bindvävsknuta i bröstet är ganska vanligt i din ålder, medan det är väldigt ovanligt med cancer. Men: inom bröstdiagnostiken har vi principen trippeldiagnostik, vilket betyder att man alltid känner, tittar, och tar prov (alltså tre typer av undersökningar). Även om en knöl ser precis ut som ett fibroadenom bör man ta biopsi (man kan avstå om det bara är ett bifynd på mammografi/ultraljud som man inte känner, och det ser helt godartat ut). Så nej, du behöver inte vara orolig, men ja, du borde kräva en biopsi om du orkar. Tänk på att en biopsi som bekräftar att det hela är ofarligt också kan hjälpa dig att släppa oron! Man tar ju oftast inte bort sådana knutor eftersom de är ofarliga och försvinner av sig själva med tiden, men växer de till snabbt, är stora (då pratar vi om kring 3 cm) eller skapar problem (kan sitta dumt till i bh-bandet eller liknande) kan det bli aktuellt med att ta bort dem ändå.

Hej Marie! Många känner att det är svårt att tappa håret. Där jag arbetar kan vi inte heller erbjuda kylmössa. Och det känns förstås som en klen tröst att håret kommer tillbaka igen. Den behandling du blivit rekommenderad är en förebyggande behandling för att minska risken för allvarliga återfall, och sist och slutligen risken att dö av bröstcancer. Den förebyggande effekten av cytostatika är ungefär lika stor som effekten av hormonbehandlingen. Exakt hur stor den är svårt att ange, och i viss mån beroende av hur gammal du är. Jag håller med om att rekommendationen om cytostatikabehandling är klok. Cytostatikabehandlingen kan tyckas tung att genomgå, och det är den säkert också för de allra flesta. Man kan ju tänka att det ändå är under en övergående tid som behandlingen pågår, och att du därefter kan gå vidare i ditt liv. Man offrar en period av nedsatt livskvalitet, för att längre fram ha möjligheten att få en högre livskvalitet, om man därigenom undviker ett återfall. Jag vet inte att det finns någon alternativ behandling som har samma goda möjlighet att minska risken för återfall som cytostatikabehandling i din situation. Den hormonella behandling ger också ett bidrag, tillsammans med cytostatika blir nyttan större.

Hej! Det du beskriver låter som en mycket vanlig reaktion av bröstkörtelvävnaden på hormonpåslaget - brösten gör sig redo för att producera mjölk. På det du berättar borde rodnaden och ömheten motsvara en "sektor" av bröstet, ett lite kilformat område som smalnar av mot bröstvårtan och visar hur bröstet är uppbyggt. Att bröstvårtorna svullnar ibland låter också helt normalt och absolut inte misstänkt! Jag skulle nog försöka massera de röda områdena lite försiktigt, gärna i duschen med varmt vatten på. Känner du att det blir värre besvär eller om det helt enkelt inte alls går över tror jag att en barnmorska på MVC är den rätta adressen att titta på dig!

Hej! Det du beskriver som klåda och rodnad kan vara normalt under graviditeten, framförallt om det gäller båda sidor. En svullen bröstvårta bara på den ena sidan får du gärna kolla upp med din mödravårdscentral. Det låter inte farligt eller misstänkt men det skadar inte om en van barnmorska kastar ett öga på det!

Hej Lena, det är en engagerande fråga som många ställer sig, och som kan kräva ett litet längre svar. Men jag ska försöka fatta mig kort. Att man inte vill göra det handlar om att man som led i behandlingen vill göra saker som leder till en vinst för den framtida hälsan, och det är långt ifrån säkert att en operation av det friska bröstet gör det. Jag brukar säga att det är inte farligt att ha cancer i bröstet och armhålan. Det farliga är om cancern sprider sig till andra organ, precis som du skriver. Om man fatt en cancer i det ena bröstet är det ett förhindrande av en sådan spridning som är huvudmålsättningen med behandlingen. För att undvika det tillgriper vi många metoder. Du känner ju mycket väl till dem! Man opererar bort tumören, man ger cytostatika och kanske strålning, vissa får bisfosfonat. Och har man haft en ER+ eller HER2+ tumör ger man behandling mot dessa mål. Det överlägset viktigaste är att hantera det problem man de facto har, i detta fallet en cancer i det ena bröstet. Risken att den ska ställa till med problem är, även om den är bortopererad, många gånger större än sannolikheten att det ska dyka upp en tumör i det andra bröstet och att den dessutom ska sprida sig i kroppen. Jag har varit med om att patienter har missuppfattat situationen så, att om man tar bort det andra bröstet så kan man inte drabbas av återfall, men det är ju fel. Den allra största återfallsrisken finns kvar även om man tar bort det andra bröstet, precis som den skulle göra om man opererade bort t ex tarmen eller den ena njuren- för att göra en drastisk liknelse. Sådana operationen skulle förstås inte hjälpa för att minska risken för återfall efter bröstcancern. I USA, där man kanske har ett litet mer kundinriktat perspektiv på sjukvården, har man sett att väldigt många kvinnor valt att ta bort båda brösten, det har nästan beskrivits som en epidemi. Och för oss som sitter på andra sidan Atlanten är det knappast en önskvärd utveckling. Vi tror att det ändå är bättre att inte utsätta folk för större kirurgi än nödvändigt. Det finns ett tydligt undantag till det jag skriver ovan. Det handlar om kvinnor med påvisat ärftlig bröstcancer. Hos BRCA-mutationsbärare har man sett att det på lång sikt går bättre om man opererar bort det andra bröstet i förebyggande syfte. Men man ska komma ihåg att det i de fallen rör det sig om kvinnor med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av en andra bröstcancer. Det förekommer att även kvinnor med annan ärftlighet bedöms ha nytta av en sådan åtgärd, men i de flesta fall är det inte så. Kanske har du redan insett allt detta som jag skrive och ändå önskar dig en operation av det andra bröstet? Så kan det vara. Hjärnan kan säga på ett sätt och hjärtat önska något annat, kan man tänka. Det är i alla fall detta som är bakgrunden till att sjukvården inte ställer upp på ditt önskemål.

Du lämnar litet för begränsade uppgifter för att jag ska kunna besvara frågan. Det har t ex betydelse om du fått behandling före din operation, eller om hela behandlingen ges efter operation. Jag skulle hellre vilja att du ställer frågan till din behandlande läkare.