Visar 10 av 1540 träffar

Risk för lymfödem

2021-01-23
Hej! Jag har gjort en axillutrymning där man tog bort 17 lymfkörtlar. Jag grubblar nu kring den förhöjda risken att få lymfödem eller liknande besvär med armen om jag strålbehandlas. Jag får nu cytostatika, som man ju hävdar tar allt och att man nu gör studier för att troligen frångå en del av de axillutrymningsoperationer som nu görs troligen i onödan. Jag gick med i den studien men blev tyvärr lottad till att opereras. Jag ska också få hormonbehandling i tio år samt skelettstärkande. Jag har hittills inte lyckats få några bra svar kring vilken skillnad man bedömer att strålningen ger vad gäller risken för återfall. Jag har inte heller funnit någon information kring risken för lymfödem efter axillutrymning av så många lymfkörtlar som jag tog bort samt hur mycket risken ökar med strålbehandling. Jag har bara fått som svar att de siffror jag tagit del av (1 av 4 - 1 av 5 efter axillutrymning) har förbättrats. Jag förstår att det inte går att få några exakta svar men jag vore ändå väldigt tacksam om det gick att få veta mer än att man "rekommenderar strålbehandling".
Visa svar
Svar:
Hej, kloka funderingar. Förekomsten av lymfödem har visserligen minskat, men samtidigt anger kring hälften av kvinnor besvär med armen efter axillutrymning, även utan att det finns en mätbar svullnad. Jag vet inte hur många sjuka lymfkörtlar du hade, och det vore avgörande för att kunna bedöma nyttan av strålbehandling. Det är en mycket omdebatterad fråga huruvida man ska ge strålning mot lymfkörtelregionerna ifall man hittade 1-3 sjuka lymfkörtlar. Hittade man fler än så är evidensen rätt entydig för strålbehandling. Hittade man bara 1-3 kan tilläggsvärdet definitivt diskuteras. Det finns inte väldigt mycket evidens i denna fråga, men t ex AMAROS-studien (https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25439688/) visade att det gick lika bra för patienter som bara strålade armhålan efter borttagning av 1-2 sjuka portvaktskörtlar som efter utrymning av lymfkörtlarna (fast utan strålning mot armhålan). Lymfödem var betydligt vanligare efter kirurgi än efter strålning. I Sverige har man inte riktigt anammat dessa forskningsresultat (än), men man öppnar upp för att strålbehandla patienter med sjuka portvaktskörtlar istället för att utrymma armhålan - så om du passar in i den gruppen som i AMAROS så kan du möjligtvis diskutera med din onkolog huruvida man i ditt fall kan avstå strålning som i den studien. Fråga efter evidens och statistik på riskminskning i ditt fall så kan du bättre värdera läget och komma fram till ett beslut!
Jana de Boniface

Jana de Boniface

Överläkare och bröstkirurg, Capio S:t Görans Sjukhus AB, Stockholm

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Risk för lymfödem

TNBC , Tumören minskar ej trots cytostatika

2022-01-16
Hej, tack för ni finns att ställa frågor. Jag fick min diagnos 29/9 förra året, tnbc, ingen spridning enligt ultraljud till lymfkörtlar, den gjordes 17/8 och startade neoadjuvant cytostatikabehandling Nordic trip, 4 EC och nu inne på 7/12 paklitaxel och caboplatin. tumören har inte minskat alls i storlek, är ca 6X5mm, KI 67 90%. Ett uppföljande möte efter 4:e EC är gjort. Inga andra undersökningar. Planerad ny undersökning framöver. 1.Jag upplever att det är så få uppföljningar, om cytostikan inte verkar som den ska borde jag inte få annan behandling? 2.Finns det fördelar med att gå igenom cytostatika före operation även om tumören inte minskar, trodde det var främsta syftet? 3.Är så orolig att den sprider sig, är det lämpligt med andra undersökningar? Vad ska jag vara uppmärksam på? 4.Finns det andra behandlingar än cytostatika, operation o strålning för just tnbc? 5. Det sticker oerhört mycket i bröstet, är det något negativt med det? Vänligen Anna
Visa svar
Svar:
Hej, om det är som du skriver att tumören är 6 x 5 mm så tänker jag att det är en mycket liten tumör. Antingen är du med i studien eftersom det fanns spridning till armhålan, eller så var tumören större vid start av behandling. För att vara med i studien ska tumören var 20 mm eller större, eller så ska det finnas spridning till armhålan (eller båda). Jag ska försöka svara på dina frågor i tur och ordning. 1) Om cytostatikan inte verkar som den ska kommer du att få annan behandling efter operationen då man kan göra den säkraste värderingen av behandlingseffekten. 2) Om det verkligen är så att den inte verkar alls så kan man förstås ifrågasätta detta. Det går i de flesta fall dock inte riktigt att värdera förrän i samband med operationen. Studien innehåller i övrigt ett moment i form av en biopsi efter två behandlingar som vi hoppas kunna hjälpa oss i framtiden att på ett bättre sätt värdera effekten av behandling tidigare. Om tumören skulle öka i storlek under behandling bör man agera, i vissa sådana fall kan det hända att man tidigarelägger operationen. 3) just nu vill jag mena att det bästa är att sitta still i båten och fullfölja behandlingen och därefter operera och utvärdera responsen. 4) Idag finns inte andra godkända behandlingar i denna situation i Europa. 5) Nej, det skulle jag inte säga.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
TNBC , Tumören minskar ej trots cytostatika

Biverkning antihormonbehandling

2022-03-19
Jag har behandlats för duktig 15×13 mm, DCIS grad 3, hormongynnad, her2 positiv hög ki-67, 3 körtlar bortopererade. Icke spridd cancer. Jag har klarat strålning och cellgifter bra. Tog tamoxifen i tre månader. Fick mer ont i kroppen, konstant sårsprickor i näsan och blodiga slemhinnor, besvärande torrt underlig och konstigaste av allt konstant brännande känsla i nacken och på höger underarm, som om jag blivit bränd av stora nässlor + mer hårväxt endast på den underarmen. Jag träffade en sjuksköterska som gått igenom mycket lik diagnos som ångrade att hon inte slutat tidigare med hormonpreparat pga biverkningar. Jag gjorde ett uppehåll på nu 4 månader med tamoxifen. Har fortfarande ont i kroppen, mycket stelhet. Det har jag haft även innan cancer behandling men betydligt sämre nu. Den brännande känslan i nacken har övergått till en stickande känsla som dålig kontakt när man ger ström. Inte konstant, mer vissa dagar och mycket efter varm dusch. Även irritation under huden på armen kvar. Känns som nervskada? Jag har tänkt mig som frisk och tyckte att dessa biverkningar var för stora och konstiga och att risken för återfall inte borde vara så stor eftersom jag också fått antikroppsbehandling. Träffade min onkolog, blev chockad över att jag har 20% risk för återfall, 10 om jag tar hormonbehandling. Hur har jag kunnat missa detta? Rysk roulette. Vi kom överens om att jag ska ta aromatashämmare. De ger dock generellt ännu mer biverkningar inom det jag redan har problem med. Ont i kroppen/stel och torra slemhinnor. Tom verkar det utlösa artros för en del. Är det stor risk att biverkningarna Blir kroniska? Jag är rädd för att ta tabletterna, men så hög riskprocent är inte att leka med. Är risken verkligen så hög när jag inte hade spridning. Kan man inte behandlas med mer antikroppar istället?
Visa svar
Svar:
Hej, litet knepig fråga. Hormonell behandling kommer med biverkningar, det är förstås besvärande, speciellt som man ska ta den under så lång tid. En del av det du beskriver känner jag dock inte igen som biverkningar av tamoxifen. När du skriver antikroppar antar jag att du syftar på trastuzumab vid HER2-positiv bröstcancer. Det kan jag svara på, nej man kan inte ersätta hormonbehandling med mer trastuzumab som ju är en toppenbra medicin med ganska litet biverkningar som man "känner av". Det finns en studie där man jämförde ett års trastuzumab med två års behandling och det var lika bra med ett år som med två år.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Biverkning antihormonbehandling

Tamoxifen och Duloxetine

2022-05-26
Hej, Jag ska påbörja behandling med Tamoxifen och fick veta att jag kommer behöva byta ut min medicin Duloxetine mot annat preparat pga interaktion. Detta fick mig att bli oerhört ledsen då jag kämpat med att få hjälp med ångest sen jag var i tonåren och provat olika SSRI utan något vidare resultat. Är 45 år och träffade en läkare förra året som kunde samla ihop mitt mående och ge mig diagnos GAD vilket kändes som en lättnad. Utfasning av SSRI och infasning av Duloxetine. Otroligt jobbiga 3 månader men vad bra det blev! Har också hjälpt och gjort depressiva svackor som kommer och går lättare. Onkologen sa som hastigast att man skulle kunna få behandling med annan medicin än Tamoxifen men då också behöva ta spruta för äggstockarna varje månad. Han la till att det är mycket mer biverkningar med denna behandling. Han tyckte inte det var en stor grej att byta ut min ångestmedicin mot någon annan men för mig betyder det väldigt mycket och jag är rädd att behöva må sämre än vad jag redan gör av att ha fått bröstcancer. Och fasa ut tar ju tid vilket skjuter på start med Tamoxifen. Kände att jag inte kunde ställa frågor till läkaren då han bara svarade att han inte visste så mycket om utbytbara preparat för Duloxetine och vad de innebär osv. Han skrev remiss till min vårdcentral som har hand om denna delen. Min fråga till er är egentligen vad ni tror om att helt enkelt välja den andra behandlingen för min bröstcancer istället för att byta mitt SNRI? Jag är i förklimakteriet och enligt prover hos gyn för ett år sidan var jag nästan inne klimakteriet. Har inte haft mens på 4 månader nu och haft ett par till 3 månader mellan mens senaste åren. Känns kanske som en enkel sak att bara byta preparat men jag är livrädd för att falla. Tacksam för input!
Visa svar
Svar:
Hej. Jag förstår din ledsamhet och att det inte blir helt lätt att veta hur du ska göra. Alternativet till tamoxifen är aromatashämmare och då måste man även, till kvinnor som inte kommit in i klimakteriet, ge GNRH-analog (en spruta som "stänger" av äggstockarna så att de inte tillverkar östrogen). Om det inte någon interaktion mellan dessa läkemedel kanske det ändå är värt att försöka? För den enskilda individen är det omöjligt att veta vilket läkemedel som ger mest biverkningar, men här handlar det ju också om att du ska må bra på ett psykiskt plan. Det är viktigt under den antihormonella behandlingen, kanske framförallt i början, att hålla koll på det psykiska måendet oavsett vilket preparat som ni väljer i slutändan.
Anne Andersson

Anne Andersson

Överläkare och diagnosansvarig

Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Tamoxifen och Duloxetine

Hormonmätning

2023-01-27
Hej! Vi har flera fall av BC i min familj. Jag fick diagnosen hormonkänslig BC i slutet av 2021. Då var jag 47 år och premonopaus. Jag genomgick partiell mastektomi och även axillutrymning eftersom jag hade 3 makrometastaser i portvaktskörteln. Det fanns inte någon metastas i de andra 19 lymfkörtlarna som togs ut. Jag har behandlats med dostät EC 90 och veckovis paclitaxel, strålning och sedan ett halvår månadsvis zoladex och anastrozol. Jag ska ha endoktrin behandling i 10 år. Jag fick en tyreoidit kort efter strålningen, antingen pga strålningen eller pga av den jobbiga förkylningen jag fick då, så sköldkörtelns hormonnivåer har svängt upp och ner sedan dess och nu får jag levaxin. Det togs andra hormonprover alldeles nyligen, med följande svar. (1) P—LH <0,1 IE/L (ref follikel: 1.9-13 IE/L, midcykel: 8.7-76 IE/L, luteal: 0.5-17 IE/L, postmenopaus: 16-54 IE/L). (2) P-Östradiol <70 pmol/L (ref follikel: 70-530 pmol/L, midcykel: 230-1300 pmol/L, luteal: 200-790 pmol/L, postmenopaus: <120 pmol/L). (3) FSH 24 IE/L (ref follikel: 2.5-10 IE/L, midcykel: 3.4-33 IE/L, luteal: 1.5-9.1 IE/L, postmenopaus: 23-116 IE/L). Jag ska göra samma prov om ett halvår och om ett år men något mer läkarbesök är inte planerat. Så nu undrar jag. Varför tar man dessa prover? Vad säger svaret? Kommer min endoktrina behandling ändras över tid beroende på hormonnivåerna? I vilken situation skulle man överväga att operera bort äggstockarna? Tack för ert fina arbete med svaren här och den stora kunskapsbanken de utgör. MVH E
Visa svar
Svar:
Man vill ta proverna för att säkerställa att zoladex stänger av äggstockarna ordentligt, vilket är en förutsättning för att anastrozolen ska fungera. Och så verkar det vara. Det är ambitiöst av dina behandlade att ta dessa prover. I din situation tycker jag att man kan överväga att operera bort äggstockarna, du ska ha en så lång hormonbehandling att du inte realistiskt kommer att ha "nytta" av dina äggstockar. Man kan känna att det tar emot att genomgå en operation och bli av med äggstockarna men å andra sidan slipper du ta sprutor och prover.
Niklas Loman

Niklas Loman

Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Hormonmätning

Stor DCIS opererad med positiv marginal

2025-03-11
Hej Jag har tidigare fått svar men jag känner inte riktigt att jag kunde dämpa min oro med svaret. Det jag är väldigt rädd för är vad som blev kvar efter mastektomin. Jag hade en väldigt stor DCIS, 180 mm, grad 2-3 med nekros. Radikaliteten kunde inte garanteras medialt. Vad betyder detta: Man kunde se DCIS i mediala skivan som avtar vid nivåsnittet men som inte försvinner helt, varför radikaliteten inte kan garanteras. Kraniala superficiella ytan är 0,2 mm, kaualt 0,7 mm, kraniellt 0,2 mm och 6 mm i djupa ytan. De kom fram till att jag skulle strålas eftersom det inte var möjligt att operera mer ”om de inte skulle flå mig” sa läkaren. Jag fick därför 15 strålningar och skulle även få boost 8 fraktioner mot oradikaliteten. Men nästa läkare skriver, att det var ”ytterst svårt att bestämma vilket område” som skulle boostas eftersom icke-radikaliteten är svår att definiera. En sköterska på strålningen sa att det var för att området var för stort – det gör mig väldigt orolig. Jag är sjukt orolig för vad som blev kvar efter operationen och strålningen. Denna DCIS hade vuxit supersnabbt och blivit väldigt stor och det jag läst är att om DCSI är stor, har grad 3 med nekros samt har positiva marginaler så är chansen större att den kommer tillbaka – alternativt det som faktiskt blev kvar. För mig känns det som om jag har en ”tickande bomb” som inte kommer att följas upp. Hur vet man om det ”fortsätter växa”? Jag ska känna efter varje månad – men hur och efter vad? Jag är strålad och har ett stenhårt bröstimplantat som värker – allt gör ont. Hur ska jag veta om det plötsligt blir invasiv cancer där? Eller kommer det plötsligt visa sig att något fortsatt växa och sen är det försent att behandla. Var någonstans såg de att DCIS gick utanför det bortopererade, inåt bröstkorgen, utåt mot huden, åt vänster, mot armhålan? Uppföljning om 1 år – men uppföljningen gäller det andra bröstet som reducerats – inte det stället där DCIS fanns. Strålningen minskar risk för återfall – men den tar inte bort det helt. Hur följs stället upp som hade DCIS – där det faktiskt inte gick att operera bort med marginal? När jag frågar så får jag svar att DCIS kan inte bli invasiv cancer men samtidigt så kan det det om det blir kvar. Vad betyder det?
Visa svar
Svar:
Hej! Det är väldigt många (och viktiga) frågor som du har. Jag tycker att det är bättre om du får komma på ett uppföljande besök hos bröstkirurgen för att gå igenom alla dina farhågor och funderingar.
Yvette Andersson

Yvette Andersson

Överläkare och bröstkirurg

Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Stor DCIS opererad med positiv marginal

Frågor kring val av efterbehandling

2025-05-06
Hej! Jag är en 46-årig kvinna som har tät bröstvävnad och själv hittade tumören som diagnostiserats på följande vis: PAD visar en 11,3 mm stor, invasiv duktal cancer, grad 2. Extent 14,7 mm. ER 80 %, PgR 90 %, HER2 normal och Ki67 14 %. Fyra sentinel node varav en med mikrometastas och en med makrometastas, 2,2 mm. Patienten reopererad, PAD från detta helt benignt. Således Luminal A-lik bröstcancer, T1 N1, inkonklusiv GEX. Jag har fått besked om att jag ska behandlas enligt följande: Adjuvant cytostatikabehandling dostät EC90 x 4 följt av Docetaxel75 dostät x 4. Lokoregional strålbehandling, central tumör så IMN bör inkluderas. Endokrin terapi med förlängning. Patienten även gränsfall gällande tilläggsbehandling med CDK46-hämmare, kvaliteten på RNA för låg så GEX-analys inte gått att genomföra, vilket försvårar bedömningen. Nu undrar jag först och främst om cytostatikabehandlingen inte är lite väl tuff? I och för sig är jag 182cm lång och väger 72 kg samt är vältränad, men i mina öron låter det som att jag kommer behandlas mer intensivt än man brukar göra med 4+4x2v i stället för 6x3v. En annan fråga jag har är att mina läkare säger att jag inte ska oroa mig och att allt kommer gå bra. Samtidigt tillkommer det behandlingsmässigt besked om fler och fler tillägg. Är det metastasen i lymfkörteln som orsakar allt detta pådrag? Om det är en så hormonkänslig cancer ska väl den antihormonella behandlingen ha väldigt god effekt? Eller tyder spridningen på att det är en cancer som är lurig och lättare kommer återkomma?
Visa svar
Svar:
Hej. Säkerligen är det så att det är lymfkörtelmetastasen som driver på intensiteten i behandlingen, men även din unga ålder. Lymfkörtelspridning är en av de faktorer som ökar risken för återfall. Nu hade du ganska begränsad spridning (1 makrometastas). Den behandling som föreslagits kan vara ett alternativ (4+4 dostät), men 3+3 veckor och ej dostät kan också vara ett alternativ. Ibland kan man börja med en plan (dostät) men om biverkningarna blir för tuffa kan man ändra strategi. Det bästa är att du pratar med din onkolog och tar diskussionen med hen. Hormonsänkande behandling har bra effekt, inklusive tillägget med CDK4/6-hämmare.
Anne Andersson

Anne Andersson

Överläkare och diagnosansvarig

Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Frågor kring val av efterbehandling

Mastectomi av båda brösten, varför inte det?

2025-11-03
Op vä bröst DCIS grad 3 inkl strålning 2022. Screening efter 1 år - ultraljud och stereotaktisk biopsi - ingen cancer men bad att få op bort mjölkkörtlarna pga körtelbröst på båda med vätska etc, men fick nej. 6 månaders kontroller x3, sedan 1 år screening igen och nu Nu knappt 4 år så har jag återigen DCIS grad 3 i Vä bröst. Planerad op i november- mastectomi och inplantat vä, även korrigering av hö bröst inkl reduktion om 250 gram samt flytta bröstvårtan för symmetri. Jag vill göra mastectomi även på hö i förebyggande syfte men fått nej. Det har tagit så många bilder och jag är biopserad x flera både finnål och stereotsktisk Vä. Nu ska man utreda om den är hormon positiv. Varför gjordes inte detta första gången? Även ärftlighet först nu? Ev förlorar jag min Vä bröstvårta nu då cancerbeskedet ligger 1,5 cm djupt. Jag mår superdåligt. 2 ggr cancer är 1 ggr för mkt. jag är 53 år och har fortfarande mens varje månad- riklig. Enligt kirurgen har jag bröst som en 20 åring, så mkt körtlar- varför kan de inte låta mig ta bort båda brösten, lägga in implantat så att det blir symmetri som håller? Hö bröst beter sig likadant som bä med knölar och vätska…
Visa svar
Svar:
Hej! Vid endast DCIS brukar man inte utreda eventuell hormonkänslighet då det inte har någon betydelse för behandlingen, vilket det har vid invasiv cancer. Jag vet inte varför man tänker kolla hormonkänslighet denna gång då jag ju inte har hela bilden, likaså hur man tänker med ärftlighet. Så det bästa är att fråga din läkare om skälen till att man gör annorlunda denna gång. Jag förstår din oro angående det andra bröstet, men inga studier har visat någon överlevnadsvinst med att operera bort det friska bröstet, med undantag möjligen om man har en så kallad BRCA-mutation. Alla operationer innebär risker och ju större operation desto större risk. Att operera bort ett bröst och rekonstruera är ett ganska stort ingrepp och då behöver man ha stora fördelar av att göra det. Det finns inte heller någon garanti för symmetri som håller då proteser ofta krånglar och det kan behövas reoperationer.
Yvette Andersson

Yvette Andersson

Överläkare och bröstkirurg

Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Mastectomi av båda brösten, varför inte det?

Tvetydiga svar gällande spridning och återfall vid TNBC?

2019-06-19
Hej! Jag ställde en fråga den 29 april 2019 gällande risken för spridning vid TNBC. (Tumören var 1x2 cm men hann bli 2x3 innan behandlingen satte igång) och ingen cancer visar sig vid cellprov. Jag fick svaret att den risken är liten samt att jag kommer att få cellgifter, vilket jag nu får i form av Docetaxel + capecitabin. Jag fick även svaret att tumören förmodligen inte kommer att komma tillbaka. I andra svar (ex 2 maj) så anger svarande läkare att min typ av cancer (TN) visst har större risk för spridning via blodet? Jag ställer därför nu en mer detaljerad fråga. Innan behandlingen satte igång var tumören 2x3 cm. Lobulär. Lågdifferentierad (sannolikt grad 3 enligt min journal). Tillväxt är 60%. Inte bärare av BRCA. Vid cellprov lymfkörtel inga tecken på cancer. MR bröst och axiller visar inget förutom redan konstaterad tumör. Mina bröst är mycket svårbedömda på grund av täthet. Jag är 39 år. Jag får nu docetaxel var 3:e vecka tillammans med capecitabin 14 dagar. Sedan planeras EC var 3:e vecka tillsammans med capecitabin 14 dagar. Bröstbevarande operation efter detta med påföljande strålning. Jag har gjort röntgen av hjärna, thorax och buk, men inte fått svar än. (Detta röntgen var inte "klinisk motiverad" enligt onkologen, men på grund av min oro så fick jag göra den ändå. Mina frågor: Hur stor är risken för spridning till andra delar av kroppen? (Enligt tidigare svar "Mycket liten"...vad är "mycket liten" I svar 2 maj så framkommer det tvärtom, nämligen att min typ av cancer finns risk för spridning utan att det finns ngt i lymfkörtlar.) Hur stor är risken för återfall om allt skulle gå som det ska. Dvs att tumören krymper av cellgifterna och man lyckas operera bort tumören med frisk vävnad runt om? Skiljer sig återfallsrisken på TN och andra typer av cancer. TN har väl ingen direkt "efterbehandling"? (Enligt tidigare svar så framkommer det att den troligtvis inte kommer tillbaka...varför är det så?) Hur stor är risken att cellgifter inte biter på min tumör/cancer? Varför tror du att jag får just den behandling som jag får? Dvs inte dostät (varannan vecka) ex? Varför får vissa capecitabin i kombination med doc och EC och vissa inte? Hur ser min prognos för att blir frisk ut kortsiktigt och långsiktigt? Jag springer ca 5 km/dag under min behandling. Kan detta vara farligt eller är det gynnsamt för resultatet tror du? Jag vet att det pågår en studie med ngt "vaccin" i bland annat Uppsala. Detta är ngn form av efterbehandling vad jag förstår. Jag frågade min läkare om detta är ngt som kan vara aktuellt för mig, men då svarar han: "Du är nog ett för okomplicerat fall faktiskt". Varför tror du att jag är för "okomplicerat fall"? Jag förstår att detta blev en mycket omfattande fråga/frågor, men ibland glömmer man fråga sin onkolog och jag tycker man träffar de alldeles för sällan och de är svåra att få tag på. Tacksam för de svar ni kan ge!
Visa svar
Svar:
Hej Din prognos är god med den behandling du får är tio årsöverlevnaden ca 80% . Cytostatikan du får är ett bra alternativ- man gör lite olika i Sverige men ingen kan säga exakt vad som är bäst. Jag vet inte vad man tänker om dostät behandling där du behandlas. I Stockholm använder vi det i stor utsträckning för tumörer som din. Visst kan du träna under behandlingen - det är bara bra. Träna så mycket du orkar. Man kan aldrig säga i förväg vilken tumör som svarar sämre på cytostatika. Majoriteten av trippelnegativa tumörer som din responderar på kemoterapi. När man förbehandlas med cytostatika innan operation följer man patienen noga dvs mäter tumören kliniskt och så gör man mammografi och eller ultraljud ofta för att bedöma effekten MVH Elisabet Lidbrink
Elisabet Lidbrink

Elisabet Lidbrink

Överläkare och onkolog, Radiumhemmet, Karolinska Sjukhuset, Stockholm

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Tvetydiga svar gällande spridning och återfall vid TNBC?

Trippelnegativ brörstcancer - Adjuvant behandling vid kvarvarande sjukdom – Bisfosfonater, PARP-hämmare, annat?

2023-09-17
Jag är för närvarande under behandling för trippelnegativ bröstcancer i Belgien, där jag bor och arbetar sedan 1995, se sammanfattning nedan; ingen germline BRCA1- eller BRCA2-mutation identifierad. Efter neoadjuvant behandling med cytostatika och immunterapi får jag nu, efter strålning, även adjuvant behandling med kapecitabin, då det fanns kvarvarande sjukdom vid kirurgi. Jag har tre frågor inför eventuell ytterligare adjuvant behandling: 1) Jag får uppfattningen från det nationella vårdprogrammet att ni i Sverige skulle ge bisfosfonater till patienter i liknande situation som min (trippelnegativ, postmenopausal vid diagnos) efter avslutad kapecitabinbehandling, t. ex. zoledronsyra var sjätte månad i tre år, för att minska risken för spridning till skelettet. Stämmer det? Min onkolog hade inte tänkt ge det, men är beredd att göra det om jag så önskar (jag fick uppfattningen att hon kanske brukade göra det vid hormonkänslig, men inte trippelnegativ). 2) Vad jag kan förstå finns det i nuläget ingen evidens för PARP-hämmare till patienter i liknande situation som min, men jag undrar om det finns pågående reflektioner som tyder på att det kanske skulle kunna komma att ändras framöver? I OlympiA-studien ser det ut som att den var öppen även för deltagare utan germline BRCA1- eller BRCA2-mutation, men jag ser bara 5 deltagare, varav 2 fick olaparib och 3 fick placebo, och inga slutsatser tycks kunna dras om denna population? Är ni möjligen medvetna om någon annan studie som har undersökt eller för närvarande undersöker PARP-hämmare även för patienter med tidig trippelnegativ bröstcancer utan germline-mutation? 3) Ser ni i nuläget evidens för ytterligare någon adjuvant behandling som jag skulle kunna överväga för att minska risken för åࣝterfall och spridning? Bakgrund – Sammanfattning av min diagnos och behandling • Kvinna född 1969, tre barn (födda mellan 2001 och 2007), diagnostiserad med trippelnegativ bröstcancer maj 2022, postmenopausal vid diagnos • cT2N1M0, bifokal, enligt MR sammanlagt 30x56x41 mm, grad III, Ki67 90%, TILs 20%, PDL1 positiv (CPS 45) • Genetiskt test BRCA1, BRCA2, CHEK2, m. fl. juni 2022 visade inga anomalier; ingen historia av bröstcancer i närmaste familjen • Neoadjuvant behandling påbörjad juni 2022: cytostatika 12 x paclitaxel/carboplatin följt av 4 x epirubicin/cyklofosfamid + immunterapi pembrolizumab (totalt 7 veckors förseningar och dosminskningar pga neutropeni) • Bröstbevarande operation + axilliarutrymning januari 2023 (MR/ultraljud/DT vid diagnos tydde på minst 3-4 förstorade lymfkörtlar i axillen, analys efter operation visade dock att bara den som hade varit föremål för biopsi varit angripen, med komplett svar); återoperation (fortfarande bröstbevarande) februari 2023 pga bristande marginal (inga fler cancerceller identifierade denna gång) • ypT1cN0, 13mm + 2 mm, grad III, Ki67 95%, RCB score 1,964 = klass II, TILs 80% • Strålbehandling mars-april 2023, bröst, inkl. boost + lokoregional (lymfkörtlar upp mot nyckelben/parasternala) • Adjuvant kapecitabin 8 cykler påbörjat april 2023 (försening och dosminskning efter cykel 1 pga neutropeni) • Adjuvant pembrolizumab avslutad juni 2023 (totalt 18 omgångar, var tredje vecka)
Visa svar
Svar:
Hej, Det är en lång och intensiv behandling du har erhållit hittills. Det stämmer att postmenopausala kvinnor med hög risk tumörer rekommenderas få bisfosfonater oavsett ER-status i vårdprogrammet. Det finns i dagsläget inga övriga behandlingar att rekommendera dig, och inga studier finns just nu i Sverige som skulle passa i din situation.
Renske Altena

Renske Altena

Docent i onkologi. Forskare, Karolinska Institutet.

Behöver du mer stöd? Som medlem i Bröstcancerförbundet får du både gemenskap och goda råd. Bli medlem
Dölj svar
Trippelnegativ brörstcancer - Adjuvant behandling vid kvarvarande sjukdom – Bisfosfonater, PARP-hämmare, annat?

Fråga våra specialister

  • Drabbad eller närstående? Fråga oss!
  • Experterna arbetar helt ideellt men du får oftast svar inom två veckor.
  • Alla frågor och svar publiceras på vår webbplats. Ange inte ditt namn om du vill vara anonym.
  • Stort arkiv med frågor och svar. Använd sökfunktionen nedan!
  • Mejla frågor om Bröstcancerförbundets verksamhet till info@brostcancerforbundet.se
  • Observera att ett svar från någon av bröstcancerspecialisterna inte motsvarar en läkarkontakt. Våra specialister kan inte ge en individuell medicinsk bedömning utan svarar mer övergripande på medicinska och vårdrelaterade frågor.

Vad funderar du kring?

Skickar fråga

Om bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. Nära 9000 drabbas årligen i Sverige.
Om bröstcancer
Om bröstcancer

Stöd oss

Vår vision är att ingen ska drabbas av bröstcancer. Var med och bekämpa bröstcancer med oss!
Stöd oss
Stöd oss