Visar 10 av 409 träffar
Hej
I Juli i år opererades jag för bröstcancer. Jag gjorde en mastektomi och under återbesöket 3 veckor senare fick jag veta att det var en ”bra” tumör och utan spridning till lymfkörtlarna. Från anteckning kan jag läsa följande:
invasiv duktalcancer ER 95%, PgR 100%, Her2 1+ samt Ki-67 6%.
Jag har fått veta att jag enbart kommer behöva Tamoxifen i 5 år och ingen annan behandling. Först var jag förstås lättad men ju mer jag läser på om Tamoxifen ju mer frågande blir jag. Det är väldigt mycket biverkningar, bland annat ökad risk för annan cancer. Nu funderar jag förstås om det är värt att ta ett läkemedel för att förebygga risken för en sorts cancer men samtidigt öka risken för en annan sorts cancer!! Och dessutom eventuellt hs en massa biverkningar på köpet.
Jag har bara tagit Tamoxifen i ca12 dagar och känner inget särskilt än men jag är ganska aktiv, springer ca 3- 4 mil i veckan, klättrar och har en hund som behöver mkt motion, så det kan ev vara ett skydd mot biverkningar hoppas jag. Dock är en av de saker jag är mest rädd för vad gäller biverkningar just led och muskelvärk och att det skulle kunna vara ett hinder för min aktivitet, som jag behöver för att må bra.
Jag har haft ett möte med min onkolog men kände kanske inte att jag fick det stöd som jag sökte. Jag känner mig inte motiverad att ta medicinen och funderar ofta på att sluta. Vad är vinsten i mitt fall/ vad är risken?
Enligt min onkolog är det egentligen ganska få patienter som faktiskt har någon hjälp av tamoxifen, ca 10% om jag kommer ihåg rätt så det är ytterligare en punkt som får mig att tveka.
Sofia
Hej. Det är många som har liknande funderingar som du har och i slutändan är det bara den enskilda individen som kan bestämma om den vill äta (tex) tamoxifen eller inte. Risken för annan cancer (livmodercancer) är ökad men fortsatt låg, lägre än risken att bröstcancer kommer tillbaka, även om den risken för dig också är låg (enligt det du skriver). Många känner inte av några biverkningar alls medan andra har så mycket besvär att den väljer att avsluta behandlingen. Det är bra om ett avslut görs i samråd med läkaren tycker jag, även om det är ditt beslut. Då jag inte vet din ålder eller storleken på tumören är det svårt att beräkna men precis som du antyder så är det många som inte får tillbaka sin bröstcancer även om man avstår behandling. Det är så olika hur patienter tänker; vissa vill göra "allt" för att minska risken för återfall medan andra vill avstå från "allt" (dock sällan avstå från operation) för att minska risken för biverkningar. Hur du än gör är det viktigt att veta att oavsett om du fortsätter eller slutar med tamoxifen är risken för sjukdomsåterfall låg men inte noll. Vet inte om du blev något klokare av detta svar.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svarJag blir lite fundersam. Eller väldigt fundersam. Jag läser så oerhört mycket om hur skadligt klimakteriet kan vara, och att minskade nivåer av östrogen leder till hjärtproblem, benskörhet, hjärntrötthet, demens, minskad sexlust etc etc. Att hormonbehandling med tillsatt hormon är nödvändigt för många för att inte förkorta livet och bli sjuka. Det gör mig förvirrad kring behandlingen av bröstcancerpatienter. Varför tar ni bort allt östrogen om det nu är så farligt ur ett holistiskt perspektiv? Effekten är minimal, bara ett par procents skillnad i risk för återfall. Jag ser här i historiken av svar kring detta att ni för några år sedan svarade 40-50 procent skillnad i risk för återfall, men nu säger ni unisont runt 2 procent. Det är väldigt märkligt att era svar på den här sidan har ändrats så extremt, upplever jag. Är det nya forskningsrön tydliggjort att effekten är så liten, knappt ens statistiskt signifikant? Då blir det ju också extremt många som medicineras i onödan och som således, om man nu ska förlita sig på den mycket gedigna klimakterieforskningen, utsätts för stora risker för hälsan, och ett stort lidande. Helt i onödan. Varför sker ändå medicinering i så stor omfattning och under så lång tid? Kommer detta ändras i framtiden? Vill gärna ha så utförligt svar som möjligt.
Hej. Att det blir olika svar när det gäller procent beror på att man kan använda relativ eller absolut riskminskning. Jag väljer att inte förklara skillnaden här, då det kanske bara rör till det ännu mer. Den absoluta vinsten är ofta ett par procent medan den relativa riskminskningen kan vara tex 50%. Riskminskningen med hormonsänkande behandling har inte försämrats över tid, hellre ökat. Det är förstås en avvägning att värdera risk för biverkningar och den riskminskande effekt man får. Om vinsten är att tex 2 % fler lever efter 10 år innebär det att ytterligare 2 st av 100 inte har dött av bröstcancer efter 10 år (jämfört med grundrisken med "bara" operation). Riskminskningen beror av flera faktorer som tex tumörstorlek, typ och ålder.
Det viktiga är att vi inom sjukvården har en dialog med vår patient och diskuterar för och nackdelar med behandlingen. I slutändan är det patientens val att tacka ja eller nej till behandling, men vi måste ändå fungera som rådgivare och bollplank utifrån de evidens som finns.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar farligt med hormonbehandling?Jag har neurologisk SLE och har nyligen blivit diagnostiserad och opererad för bröstcancer. Stått på östrogenplåster i 22 år pga ovariesvikt, efter strålbehandling mot ryggslut när jag var 35 år. Har slutat med plåsterna, men nu fått veta att jag ändå skall ta aromatashämmare Letrozol. Jag tog en tablett men fick dagen efter huvudvärk och yrsel, så avvaktar svar från reumatolog.
Läste själva att aromatashämmare kan trigga autoimmuna sjukdomar och är nu så orolig för att bli försämrad i min grundsjukdom. Finns andra alternativ om det visar sig att jag blir sämre av sådan medicin? Kan även tillägga att jag haft PCOS med lågt östrogen och förhöjt testosteron i unga år.
Såhär står det i min journal angående min bröstcancer. Kvinna opererad med PME med conal rotation och sentinel node vänster. PAD visade NST grad 2, största foci 10 mm, totalextent 60 mm. ER 100, PgR 60, HER2-negativ och Ki-67 1 %. Molekylär subtyp luminal A, ROR låg. Även DCIS med samma extent. Radikalt opererad. Fyra benigna sentinel node samt en mikrometastas i non sentinel node, således T1 N1 (mikro) luminal A.
SLE och bröstcancerHej ! Opererad för bröstcancer i Januari , därefter strålning 5ggr , äter nu anazastrol sedan 6 v , har inte känt några biverkningar förrän nu , ont o värk i kroppen inte värre än att jag kan stå ut , min fråga vad kan jag göra för att hjälpa kroppen ? rör på mig varje dag , såg att medicinen finns av olika tillverkare , någon hade bytt och det hade hjälpt för att minska att tappa håret , när jag hämtade ut min medicin bytte dom till Sandoz kan det hjälpa att pröva det som läkaren skrivit på receptet eller ? många frågor runt denna medicin skall ju äta den i 5 år , men vill ju inte heller ha tillbaka min cancer Med vänlig hälsning, Katarina
BiverkningarJag har ätit tamoxifen i 10 år och ska snart sluta.
Vad för eventuella biverkningar/symptom kan jag komma att känna? Är 49 år och inte haft så stora problem under medicineringen utom precis i början.
Avsluta tamoxifenHej, jag är ordinerad letrozol som jag tagit nu i tre månader. Har ganska lite biverkningar men min mage har blivit orolig och oförutsägbar. Jag undrar därför om jag kan göra uppehåll med letrozol när jag åker på semester vilket blir några utspridda veckor över främst sommarhalvåret.
Korta uppehåll med letrozolHej!
Nyopererat hö bröst efter
Grovnålsbiopsi som visat Gr II, ER 100%, Pr 80%, KI67 21, HER2+ men SHIS negativ. 17 mm tumör.
Kirurgen som gav mig besked om bröstcancern sa att jag inte behöver cellgiftsbehandlas men i anteckning från teamkonferensen som hölls veckan därpå stod det att cytistatika kan bli aktuellt.
Vad avgör om jag behöver cykiststika el ej?
Jag är mkt orolig för biverkningarna. Jag har Diabetes 2, Ulcerös colit o Hashimoto som tar redan många mediciner.
Oro inför ev cellgiftsbehandlingHej
Jag är opererad av bröstcancer för 2 år sen. Allt har gått bra och idag mår jag bra eller hyfsad bra kämpar med ont i kropp och leder vilken tror jag kommer från solendronsyra vilken jag har kvar som behandling 3år var 6månad. Min onkologen tyckte att det kommer inte från det men jag känner min kropp och har blivit sämre sen har jag börjat med syra. Vad tycker ni ? Sen har en till fråga kan man dricka olika te som innehåller antioxidanter eller får man aldrig mer göra det?
Tack på för hand❤️varma hälsningar Aka.
FunderingarJag har fått min sista zoledronsyrabehandling och undrar hur länge jag ska fortsätta att äta kalciumtabletter?
Tack för att ni finns!
ZoledronsyraHej.
Jag har själv haft bröstcancer och opererades 2016 jag är i dag 76 år. Min fråga gäller en väninna som fick bröstcancer några år före mig. I början av 2025 genomgick hon en mastektomi i sitt andra bröst något inträffade efter operationen då hon fick en stor svårt smärtande svullnad under armen i direkt efter operationen men skulle ändå skickas hem - då det ansågs vara normalt - tills det plötsligt rann ut en massa blod från ett dränage- ytterligare en operation gjordes nästa dag. Hon har hittills inte fått några besked vad svullnaden och blödningen berodde på.
När jag i går besökte henne har hon tydliga smärtor som hon dras med dagligen i det bröst hon opererade senast. Vid flera tillfällen har hon försökt berätta för behandlande läkare om sina besvär och blivit avfärdad - som jag uppfattar det på ett kränkande sätt. Hon visar mig operationsärren som går kors och tvärs som om någon har försökt lappa ihop huden men har svårt att få den att räcka till - den är mycket hårt stramad. Jag blir chockad och min väninna är uppgiven.
Det hör till saken att min väninna ursprungligen kommer från Eritrea och Etiopien. Hon kom till Sverige som 20 åring. Hon är i dag 75 år
Jag har tidigare upplevt att hon har haft svårt att hävda sig inom vården. Hon har arbetat i hemtjänsten sen hon kom till Sverige och var omtyckt av sina kollegor och brukarna - men fick förslitningar och värk efter alla år i tjänst som hon fortsatt kämpar med.
När jag fick se hennes operationsärr och den smärta hon fortsatt har så funderar jag återigen om hennes ursprung har något med hennes svårigheter med vården att göra.
Jag anser att min väninna behöver få en second opinion i förhoppning om att det finns något att göra för att avhjälpa hennes smärtor i bröstet och runt armhålan.
Med vänlig hälsning
Gällande en väninnaOpererades i augusti för en liten tumör som inte var spridd. Strålning 5 dagar, sedan var det meningen att jag skulle äta Anastrozol i 5 år. Jag mådde dock så dåligt av den, fick ännu ondare i kroppen är vad jag redan har på grund av artros etc. Fick också något slags panikångestattacker eller något liknande. Väldigt obehagligt. Har meddelat kirurgen detta (vi får inte någon kontakt med onkolog i Göteborg) och han föreslår naturligtvis att jag ska byta medicin. Jag bad honom räkna ut hur stor risk det är för återfall, och jag minns inte riktigt hur han räknade, men det var en väldigt liten procent. Anastrozol förvärrar dessutom inkontinens om man har det, vilket jag har. Men det var ingen som frågade mig om det.
Jag är fullkomligt övertygad om att jag får biverkningar också av Tamoxifen om jag skulle börja med det, och jag känner nu att jag orkar inte med livet och smärtorna om jag ska ha ytterligare biverkningar att kämpa med. Jag är 81 år och skulle önska att någon sa att "vid din ålder är det viktigare med livskvalité". Ska jag leva (kanske mina sista) 5 år och må dåligt? Eller ska jag få må någorlunda tills det är dags?
Hej. Oavsett ålder har man rätt till så god livskvalitet som möjligt. Biverkningarna av de hormonsänkande läkemedel vi ger efter hormonkänslig bröstcancer varierar oerhört mellan olika individer. I slutändan är det kvinnan (och ibland mannen) som haft bröstcancer som bestämmer om den vill fortsätta eller inte. Vad gäller inkontinensen kan det ibland hjälpa med lokalt verkande lågdoserat östrogen, men vad gäller övriga biverkningar är det bara du själv som kan avgöra om det är så pass jobbigt att du vill avbryta behandlingen. Vi vet att den behandlingen minskar risk för återfall och bröstcancerdöd, men för den enskilda individen vet vi ju inte hur stor nytta den gör. Innan man avslutar sin behandling är det ändå bra att prata med sin läkare om det, Ibland är det en kirurg och på andra ställen är det en onkolog som är ansvarig för behandlingen. Det är inte säkert att du skulle få samma biverkningar som Tamoxifen, så det skulle kunna vara värt att prova, men om du själv inte vill det så måste det få vara ditt beslut.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Funderingar kring livskvalité