Visar 10 av 205 träffar
Hej
Jag är 44 år. Diagnostiserades för några veckor med BC enligt följande: höger bröst (kl. 09-10): visar IDC, sannolik grad 2-3. ER 98% och PR +1 %, HER2 högst +1(negativ) och Ki-67 på 40%(högproliferativ). Ingen spridning till körtlar har setts på UL, MR eller biopsi.
Jag har mikrokalk i ett större område med flera invasiva komponenter. På mötet med kirurgen för några veckor sedan fick jag veta att den största invasiva komponenten är ca 2 cm och kirurgen sa att jag därmed är i tumörstadie 2. Han berättade också att stl på den störts invasiva komponenten är det som är prognostiskt viktigt. Men då två av de mindre invasiva komponenterna sitter nära huden rekommenderade kirurgen cytostatika innan op. I går var jag och träffade onkologen, ska börja behandling på tisdag. Han pratade mkt om extentet på förändringen som tydligen mäter ca 7 cm. Jag planeras nu för 3*3 cyto följt av op, troligen strålning och endokrin behandling i upp till 10 år. Efter mötet såg jag att man uppdaterat min vårdplan och när jag gick in i journalen såg jag att bedömningen nu är rT3NO, alltså tumörstadie 3. Jag och min man hade efter mötet med kirurgen landat i att detta kommer gå bra, min största tumör är liten och man har inte sett ngn spridning till körtlar. Vi har känt oss trygga med att berätta för våra tre barn att vi har en tuff tid framför oss men att det kommer bli bra. Jag har känt mig stark och redo för behandling. Nu känns det plötsligt som att mattan (återigen) ryckt undan från mig, skillnaden i 5 och 10 år överlevnaden är ju jättestor mellan tumörstadie 2 och 3 och jag känner att allt mitt hopp släckts.
Är det vanligt att man gör man olika bedömningar kring tumörstadie? Blir det ngn egentlig skillnad prognostisk? Kirurgen sa att det var en sämre prognos om det var en stor tumör som satt ihop men att han kunde se på MR-bilden att så inte var fallet. Kan detta ha ändrats i efterhand?
Jag har under min utredning fått träffa sex olika läkare och tre olika kontaktssk, och ingen mer än en gång, och är så tacksam över att få möjlighet att ställa en fråga i detta forum då jag tycker det har vart svårt med kontinutet.
Hej. Jag förstår att det blev rörigt för dig. Vi brukar beräkna T-stadium utifrån den största enskilda invasiva tumören när det finns flera cancrar, och utifrån det du beskriver är den 2 cm hamnar den om man ska vara petig, som T1 men om den är 21 mm blir det en T2 (den kanske är drygt 2 cm?). Att låta tumörextentet (dvs den totala utbredningen av området där bröstcancerhärdar och eventuell DCIS ligger) avgöra T-stadium blir inte riktigt rätt, förutsatt att inte ny bedömning av MR i ditt fall är gjord. Kanske du kan be om att få träffa någon av de läkare du träffat och få detta förklarat och förtydligat? Behandlingen blir förmodligen inte annorlunda oavsett vad som gäller (T2 eller T3) och målet med behandlingen är, oavsett, att du inte ska få tillbaka sjukdomen, men såklart bör du få detta utrett och förklarat.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svarHej på er och tack för att ni finns! Jag är mastektomerad vä för en 2 cm stor tumor, ingen spridning till lymfarna och inte snabbväxande. Fick cellgifter och tragglar nu med antihormonbehandling sen ett par månader tillbaka. Först Tamoxifen + Zoladex, men mådde jätte dåligt psykiskt så jag fick göra uppehåll från T och började igår på Exemestan + Zoladex. Jag är 46 år.
Jag har stor oro kring antihormonbehandlingen iom alla biverkningar. Det känns som att den gör mig sjukare än själva cancern. Min fråga är: hur stor är risken att jag får ett återfall? Ni kanske inte kan svara på detta men jag testar. Finns det några tabeller eller uträkningar jag själv kan hitta nånstans för att se hur min återfallsrisk ser ut (på ett ungefär)?
Tack på förhand! 🌸
ÅterfallMin mamma (56 år) opererades för ADH/DCIS 2020. Ingen strålbehandling. Går nu på regelbundna kontroller. Jag har inte graden eller storleken i minnet men oron finns ju såklart ständigt där för återfall, och då tänker jag främst på vanlig invasiv bröstcancer. ADH och DCIS respekterar ju gränserna som bröstvävnaden sätter, dvs in situ och kan inte ta sig utanför bröstet. Min egentliga undran är väl egentligen hur en ADH/DCIS blir till en invasiv bröstcancer, när eller ens om det sker, och hur man då i så fall tänker och går till väga. Är dålig på statistiken vad gäller ADH/DCIS.
Hej!
Det man tänker, och har visst stöd för, är att cellerna gradvis muterar mot allt större avvikelse, dvs normal -> ADH -> DCIS -> invasiv cancer. Det är nog dock sannolikt också så att olika personer har olika bröstvävnad med olika benägenhet att utveckla cellförändringar och cancer. Man vet att ADH och DCIS i många fall inte utvecklas till cancer, men det finns ingen exakt statistik för ofta det sker. Och man vet ju inte heller vad som skulle hända i varje enskild kvinnas fall och vågar därför inte låta bli att operera/följa upp.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar Orolig dotterHej! Jag har opererats för bc och i mina papper står att det var en ductal grad II. Ki67 var 13%. Östrogenreceptorer 100% och progresteronreceptorer 80%. 2/3 portvaktskörtlar .
Man gjorde en PAM 50 analys och idag fick jag veta att det visat högrisktumör av snälla varianten. Tid bokat för träff med läkare nästa v. Är nu väldigt orolig och undrar om prognos och behandling. Är det självklart med cellgifter? Är 66 år. Har lungsjukdom och är allergisk mot aclasta
PAM 50Hej!
Jag är en kvinna på 30 år med CHEK2 mutation samt tredje generation som fått cancer nu. Fått till mig av min onkolog att risken är väldigt liten för återfall, men aldrig noll!
Träffade en annan onkolog på lydiagården och hon sa att jag inte skulle få tillbaka cancern för den har ingenstans att växa då brösten är borta. Jag är kluven just nu, vem ska jag lyssna på?
Det är en otrolig lättnad att känna att jag inte kommer få cancer i brösten igen, men samtidigt så säger ”min” onkolog att man aldrig kan säga aldrig.
Hade her2 positiv och hormonkänslig tumör, fick cyto innan op och 17 omgångar antikroppar totalt.
Känt mig väl omhändertagen hela ”resan”. 💕
Återfall - mastektomiJag färdigbehandlades för her2 positiv hormonell bc för ungefär 2,5 år sedan. Jag körde cellgifter och sedan mastektomi med direktrekonstruktion. Står på zoladex och tamoxifen nu.
Jag har senaste 2 månaderna tyckt att det känns hårt och knöligt i kanten av implantatet, och kan inte minnas om det alltid varit så sen operationen. Någon av förhårdnaderna känns ganska rund och ungefär 1 cm stor, lite ömt. Är det vanligt att det känns så i operationsområdet eller bör jag vara orolig?
Återfall eller fibros?Hej, i juli genomgick jag en DCIS-operation med mikroinvasion upp till 0,5 mm. Jag är klar med strålbehandlingen (16) och tar Tamoxifen. Vad är mina förutsägelser för framtiden? Jag är 50 år gammal och har varit i klimakteriet i 2 år. Jag tänker fortfarande på sjukdomen hela tiden och jag kan inte mentalt återhämta mig från chocken. Tack för svaret.
Framtiden med DCISJag försöker förstå de olika delarna i min bröstcancerdiagnos. En faktor som inte diskuteras är vilken roll progesteronet spelar. Den endokrina behandlingen är helt inriktad på östrogenet. Har halterna av progesteronreceptorer ingen betydelse? Varför mäter man det i så fall. Jag är 68 år och har hormonkänslig bröstcancer med värdena östrogenreceptorer 90 och progesteronreceptorer 40. Vilken roll har det för återfallsrisken?återfallsrisken?
Progesteronets rollTumörstorlek: 10,2 mm
• Grad: 2
• Lymfkörtlar: 0/3 sentinel node (N0)
• ER: 75 %
• PR: 100 %
• HER2: negativ
• Ki-67: 11,7 %
• Ålder: 35 år
Är detta en Luminal A eller B?Hej! Jag diagnostiserades 2024 med her 2 positiv hormonnegativ bröstcancer. Stadium 3. En lymfkörtel bekräftad sjuk vid diagnos. Tumören i bröstet var nästan 9 (!) cm stor men efter neodajuvant behandling och operation visade pad att ingen invasiv cancer fanns kvar, dock cancer in citu kvar. Den sjuka lymfkörteln hade ingen cancer kvar. De plockade totalt ut 9 lymfkörtlar och i 1 av dessa hittades tre områden där det största var 0,3 mm. RCB 1. Fått Kadcyla som nu är avslutad. Strålning 15 gånger.
Jag undrar om det är vanligt att en så stor tumör försvinner?
Jag är övertygad om att jag kommer dö trots att jag någonstans kan tänka att mitt behandlingssvar kanske var bra och att eventuell mikroskopisk sjukdom i kroppen också borde ha svarat likadant och då minska risk för återfall. Eller är min återfallsrisk väldigt hög?
Jag hör om andra som följs upp med CT eller Pet-scan men jag är helt avslutad på onkologen, beror det på mitt behandlingssvar?
Hej. När det gäller HER2-positiv bröstcancer kan man få ett precis så bra behandlingssvar som du fått på den behandling som gavs. Precis som du själv tänker så tänker jag också att eventuella cancerceller (mikroskopiska) har svarat lika bra på behandlingen. Det finns alltid en risk att sjukdomen kommer tillbaka, hur stor eller liten den än varit och vilken typ det än var. När vi givit preoperativ behandling (neoadjuvant) kan vi också se hur bra effekt den givna behandlingen var och med bra effekt (som du haft, tex) är risken mindre. Generellt gör vi inga DT eller PET-undersökningar som kontroller. På vissa ställen följs man i 5 år hos onkolog (men oftast inte med regelbundna årsbesök) och med ett avslutande besök efter 5 år (fysiskt/telefon med läkare/sjuksköterska) och på andra ställen har man andra rutiner, tex liknande uppföljning men via kirurgklinik. Det som är viktigt är att veta att man kan höra av sig till någon (tex till någon av ovanstående) vid frågor eller funderingar.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Stor tumör och återfallsriskHej!
Det talas allt mer om HER2-low och HER2-ultralow hos en stor andel av oss med ER+, detta nämndes även under föredraget. Två frågor:
Jag undrar om det finns indikationer på om det är *vanligare med dessa uttryck* hos oss som var relativt unga då vi diagnostiserades med primär ER+ bc? I mitt fall 48 år. (Alltså åldersrelateradfråga.)
Jag undrar även man borde ha kollat/kolla detta uttryck hos oss som diagnostiserats med ER+ (primär bc) som unga och som nu endast behandlas med Tamoxifen? Det känns extra viktigt att veta och ev. behandla hos oss unga iom att vi har många år på oss att riskera återfall/spridning...
Fråga med koppling till föredrag om mbc 4/12 - HER2-low/ultralow