Visar 10 av 205 träffar
Hej!
Jag är så tacksam om ni kan svara på några funderingar jag har. Jag tänker på inget annat just nu och känner mig som en ticking time bomb för återfall.
1. Hur kan man missa 14 (!!!) lymfkörtlar med metastaser? MRI i sep och nov visade inga konstigheter… efter operation visade sig att 14/19 hade cancer kvar.
2. Om man inte svarade bra på docetaxel/ec (som jag tydligen inte gjorde… RCB 3, partiell respons) är det sannolikt att man inte kommer svara bra på kadcyla?
3. Är ER+ 90% bra? Alltså är det bra att det är högt så man kan skydda med hormone blockers? Jag har ER 90%, HER2+, ki67 14%, stor tumör >5cm, cellularity 30%.
Jag känner att nu efter operationen har prognosen blivit mycket sämre. Det känns inte alls bra och jag är såklart orolig.
Hej. Din första fråga tolkar jag att du undrar hur man inte såg att det fanns cancerceller kvar i 14 körtlar. Även om behandlingen fungerar bra så att storleken och den radiologiska bilden på körtlarna normaliseras kan vi inte se cellerna. Att det på röntgen minskat är bra, även om inte allt försvunnit (dvs man ser partiell respons). Kadcyla ges vid HER2-positiv bröstcancer istället för trastuzumab, om det finns cancerceller kvar i den bortopererade tumören (och lymfkörtlarna). Det går då inte att mäta hur bra det fungerar men studier har visat att Kadcyla ger en bättre effekt än trastuzumab, vid just de tillfällen där tumören inte svarat 100% på behandlingen innan operationen. ER 90% är bra och ger en bra förutsättning för att den antihormonella behandlingen ger ytterligare tillägg till att minska risken för återfall. Tidigare hade vi inte möjlighet att styra behandlingen utifrån vilken effekt den preoperativa behandlingen hade, vilket vi nu har när vi kan ge Kadcyla om det är partiell respons (vilket man ser i ca 50% av de som behandlas med preoperativ behandling). Även om det fanns cancerceller kvar har sjukdomen ändå svarat till viss del på behandlingen och du får nu ytterligare behandling för att minska risken. Målet är alltså detsamma fortfarande: att du ska slippa få tillbaka din sjukdom i framtiden.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svarHej på er och tack för att ni finns! Jag är mastektomerad vä för en 2 cm stor tumor, ingen spridning till lymfarna och inte snabbväxande. Fick cellgifter och tragglar nu med antihormonbehandling sen ett par månader tillbaka. Först Tamoxifen + Zoladex, men mådde jätte dåligt psykiskt så jag fick göra uppehåll från T och började igår på Exemestan + Zoladex. Jag är 46 år.
Jag har stor oro kring antihormonbehandlingen iom alla biverkningar. Det känns som att den gör mig sjukare än själva cancern. Min fråga är: hur stor är risken att jag får ett återfall? Ni kanske inte kan svara på detta men jag testar. Finns det några tabeller eller uträkningar jag själv kan hitta nånstans för att se hur min återfallsrisk ser ut (på ett ungefär)?
Tack på förhand! 🌸
ÅterfallMin mamma (56 år) opererades för ADH/DCIS 2020. Ingen strålbehandling. Går nu på regelbundna kontroller. Jag har inte graden eller storleken i minnet men oron finns ju såklart ständigt där för återfall, och då tänker jag främst på vanlig invasiv bröstcancer. ADH och DCIS respekterar ju gränserna som bröstvävnaden sätter, dvs in situ och kan inte ta sig utanför bröstet. Min egentliga undran är väl egentligen hur en ADH/DCIS blir till en invasiv bröstcancer, när eller ens om det sker, och hur man då i så fall tänker och går till väga. Är dålig på statistiken vad gäller ADH/DCIS.
Hej!
Det man tänker, och har visst stöd för, är att cellerna gradvis muterar mot allt större avvikelse, dvs normal -> ADH -> DCIS -> invasiv cancer. Det är nog dock sannolikt också så att olika personer har olika bröstvävnad med olika benägenhet att utveckla cellförändringar och cancer. Man vet att ADH och DCIS i många fall inte utvecklas till cancer, men det finns ingen exakt statistik för ofta det sker. Och man vet ju inte heller vad som skulle hända i varje enskild kvinnas fall och vågar därför inte låta bli att operera/följa upp.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar Orolig dotterHej! Jag har opererats för bc och i mina papper står att det var en ductal grad II. Ki67 var 13%. Östrogenreceptorer 100% och progresteronreceptorer 80%. 2/3 portvaktskörtlar .
Man gjorde en PAM 50 analys och idag fick jag veta att det visat högrisktumör av snälla varianten. Tid bokat för träff med läkare nästa v. Är nu väldigt orolig och undrar om prognos och behandling. Är det självklart med cellgifter? Är 66 år. Har lungsjukdom och är allergisk mot aclasta
PAM 50Hej!
Jag är en kvinna på 30 år med CHEK2 mutation samt tredje generation som fått cancer nu. Fått till mig av min onkolog att risken är väldigt liten för återfall, men aldrig noll!
Träffade en annan onkolog på lydiagården och hon sa att jag inte skulle få tillbaka cancern för den har ingenstans att växa då brösten är borta. Jag är kluven just nu, vem ska jag lyssna på?
Det är en otrolig lättnad att känna att jag inte kommer få cancer i brösten igen, men samtidigt så säger ”min” onkolog att man aldrig kan säga aldrig.
Hade her2 positiv och hormonkänslig tumör, fick cyto innan op och 17 omgångar antikroppar totalt.
Känt mig väl omhändertagen hela ”resan”. 💕
Återfall - mastektomiJag färdigbehandlades för her2 positiv hormonell bc för ungefär 2,5 år sedan. Jag körde cellgifter och sedan mastektomi med direktrekonstruktion. Står på zoladex och tamoxifen nu.
Jag har senaste 2 månaderna tyckt att det känns hårt och knöligt i kanten av implantatet, och kan inte minnas om det alltid varit så sen operationen. Någon av förhårdnaderna känns ganska rund och ungefär 1 cm stor, lite ömt. Är det vanligt att det känns så i operationsområdet eller bör jag vara orolig?
Återfall eller fibros?Hej, i juli genomgick jag en DCIS-operation med mikroinvasion upp till 0,5 mm. Jag är klar med strålbehandlingen (16) och tar Tamoxifen. Vad är mina förutsägelser för framtiden? Jag är 50 år gammal och har varit i klimakteriet i 2 år. Jag tänker fortfarande på sjukdomen hela tiden och jag kan inte mentalt återhämta mig från chocken. Tack för svaret.
Framtiden med DCISJag försöker förstå de olika delarna i min bröstcancerdiagnos. En faktor som inte diskuteras är vilken roll progesteronet spelar. Den endokrina behandlingen är helt inriktad på östrogenet. Har halterna av progesteronreceptorer ingen betydelse? Varför mäter man det i så fall. Jag är 68 år och har hormonkänslig bröstcancer med värdena östrogenreceptorer 90 och progesteronreceptorer 40. Vilken roll har det för återfallsrisken?återfallsrisken?
Progesteronets rollTumörstorlek: 10,2 mm
• Grad: 2
• Lymfkörtlar: 0/3 sentinel node (N0)
• ER: 75 %
• PR: 100 %
• HER2: negativ
• Ki-67: 11,7 %
• Ålder: 35 år
Är detta en Luminal A eller B?Hej! Jag diagnostiserades 2024 med her 2 positiv hormonnegativ bröstcancer. Stadium 3. En lymfkörtel bekräftad sjuk vid diagnos. Tumören i bröstet var nästan 9 (!) cm stor men efter neodajuvant behandling och operation visade pad att ingen invasiv cancer fanns kvar, dock cancer in citu kvar. Den sjuka lymfkörteln hade ingen cancer kvar. De plockade totalt ut 9 lymfkörtlar och i 1 av dessa hittades tre områden där det största var 0,3 mm. RCB 1. Fått Kadcyla som nu är avslutad. Strålning 15 gånger.
Jag undrar om det är vanligt att en så stor tumör försvinner?
Jag är övertygad om att jag kommer dö trots att jag någonstans kan tänka att mitt behandlingssvar kanske var bra och att eventuell mikroskopisk sjukdom i kroppen också borde ha svarat likadant och då minska risk för återfall. Eller är min återfallsrisk väldigt hög?
Jag hör om andra som följs upp med CT eller Pet-scan men jag är helt avslutad på onkologen, beror det på mitt behandlingssvar?
Hej. När det gäller HER2-positiv bröstcancer kan man få ett precis så bra behandlingssvar som du fått på den behandling som gavs. Precis som du själv tänker så tänker jag också att eventuella cancerceller (mikroskopiska) har svarat lika bra på behandlingen. Det finns alltid en risk att sjukdomen kommer tillbaka, hur stor eller liten den än varit och vilken typ det än var. När vi givit preoperativ behandling (neoadjuvant) kan vi också se hur bra effekt den givna behandlingen var och med bra effekt (som du haft, tex) är risken mindre. Generellt gör vi inga DT eller PET-undersökningar som kontroller. På vissa ställen följs man i 5 år hos onkolog (men oftast inte med regelbundna årsbesök) och med ett avslutande besök efter 5 år (fysiskt/telefon med läkare/sjuksköterska) och på andra ställen har man andra rutiner, tex liknande uppföljning men via kirurgklinik. Det som är viktigt är att veta att man kan höra av sig till någon (tex till någon av ovanstående) vid frågor eller funderingar.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Stor tumör och återfallsriskHej!
Det talas allt mer om HER2-low och HER2-ultralow hos en stor andel av oss med ER+, detta nämndes även under föredraget. Två frågor:
Jag undrar om det finns indikationer på om det är *vanligare med dessa uttryck* hos oss som var relativt unga då vi diagnostiserades med primär ER+ bc? I mitt fall 48 år. (Alltså åldersrelateradfråga.)
Jag undrar även man borde ha kollat/kolla detta uttryck hos oss som diagnostiserats med ER+ (primär bc) som unga och som nu endast behandlas med Tamoxifen? Det känns extra viktigt att veta och ev. behandla hos oss unga iom att vi har många år på oss att riskera återfall/spridning...
Fråga med koppling till föredrag om mbc 4/12 - HER2-low/ultralow