Benstärkande behandling

Benstärkande behandling vid bröstcancer kan bli aktuell i några olika situationer:

• För att minska risken för återfall och skelettmetastaser hos kvinnor efter klimakteriet.
• Vid behandling med aromatashämmare, särskilt hos kvinnor efter klimakteriet, eftersom den behandlingen kan öka risken för benskörhet.
• Vid spridd bröstcancer med skelettmetastaser, för att stärka skelettet och minska risken för smärta och frakturer.

Det finns två huvudsakliga grupper av benstärkande läkemedel, bisfosfonater (i första hand zoledronsyra) och denosumab.

Zoledronsyra

Zoledronsyra är ett läkemedel, en så kallad bisfosfonat, som ges för att stärka benvävnaden och minska risken för benbrott vid benskörhet (osteoporos).

Zoledronsyra används också som tilläggsbehandling vid bröstcancer: dels för att motverka den benskörhet som kan uppstå vid behandling med aromatashämmare, dels för att minska risken för återfall. Läkemedlet verkar genom att stärka skelettet, där bröstcancer annars kan sprida sig, och gör miljön mindre gynnsam för cancerceller.

Behandlingen ges framför allt till kvinnor som har kommit i klimakteriet och har en ökad risk för återfall och till yngre kvinnor som behandlas med Goserelin.

Zoledronsyra ges som infusion (dropp), vanligtvis var sjätte månad under tre års tid. Den benstärkande effekten finns kvar efter att behandlingen avslutats.

Eftersom behandlingen kan påverka käkbenet är det viktigt med god tandhälsa och regelbundna tandkontroller före och under behandlingen.

I samband med den första infusionen är det vanligt med biverkningar som feber och frossa, muskel- och ledsmärta samt huvudvärk. Symtomen är vanligen milda till måttliga och försvinner oftast inom några dagar.

Denosumab

Denosumab är ett annat benstärkande läkemedel som används för att förebygga benskörhet och minska risken för frakturer. Till skillnad från bisfosfonater är denosumab en antikroppsbehandling som hämmar de celler som bryter ned benvävnad. Studier talar för att även denosumab kan minska risken för återfall, men resultaten är ännu inte lika entydiga som för bisfosfonater.

Läkemedlet ges som en injektion under huden, vanligtvis var sjätte månad. Denosumab används bland annat vid behandling med aromatashämmare när risken för benskörhet bedöms vara förhöjd.

Till skillnad från zoledronsyra finns ingen kvarstående effekt efter avslutad behandling, vilket innebär att behandlingen behöver avslutas planerat och ibland följas av annan benstärkande behandling.

Vanliga biverkningar är led- och muskelvärk samt reaktioner vid injektionsstället. Precis som vid behandling med bisfosfonater är det viktigt med god tandhälsa och regelbundna tandkontroller eftersom en ovanlig men allvarlig biverkning är påverkan på käkbenet.