Antihormonell behandling
5 september 2018 Uppdaterad 7 augusti 2026
Antihormonell behandling, även kallad endokrin behandling, blockerar östrogenets effekter eller minskar östrogennivån vid hormonkänslig bröstcancer. Behandlingen minskar risken för spridning och återfall och pågår ofta i många år.
Den vanligaste bröstcancerformen är hormonpositiv bröstcancer. Över 75 procent av alla som får diagnosen bröstcancer har hormonpositiv bröstcancer som innebär att östrogen stimulerar cellen till celldelning så att tumören växer. Behandling med antihormonella läkemedel blockerar östrogenets effekter eller minskar östrogennivån. Behandlingen minskar risken för spridning och återfall och pågår ofta i många år.
Eftersom hormonkänslig bröstcancer drivs av kroppens egna hormoner, framför allt östrogen, går behandlingen ut på att:
- blockera hormonernas effekt på cancercellerna, eller
- minska mängden östrogen i kroppen
Vilken behandling som är aktuell beror bland annat på om man har passerat klimakteriet och hur hög risken för återfall bedöms vara.
Tamoxifen – blockerar östrogenets signaler
Tamoxifen verkar genom att binda till östrogenreceptorerna och därmed blockera östrogenets signaler om att stimulera tumörens tillväxt.
Behandlingen
- kan ges både före och efter klimakteriet
- tas som en tablett dagligen
- pågår oftast i fem till tio år
Vanliga biverkningar
- Värmevallningar och svettningar
- Trötthet
- Humörpåverkan
- Led- och muskelvärk
- Torra slemhinnor
Ovanliga men viktiga risker
Tamoxifen är ett synnerligen välbeprövat läkemedel. Det har använts sedan 1970-talet och anses ha räddat fler liv än något annat cancerläkemedel. Liksom alla läkemedel kan tamoxifen dock ge biverkningar och, i sällsynta fall, öka risken för vissa sjukdomar:
- Blodproppar – risken är låg, men något förhöjd jämfört med hos personer som inte använder tamoxifen. Kontakta vården omedelbart vid symtom som plötslig andfåddhet, bröstsmärta eller ensidig bensvullnad.
- Livmodercancer – hos kvinnor efter klimakteriet ses en något ökad risk vid längre tids behandling. Risken är fortfarande låg och betydligt mindre än den nytta behandlingen ger för att förebygga återfall i bröstcancer. Kontakta vården vid oväntade blödningar.
Samtidigt har tamoxifen också positiva hälsoeffekter. Behandling med tamoxifen bidrar till att bevara bentätheten och minska risken för benskörhet efter klimakteriet. Vissa studier talar även för en gynnsam effekt på hjärt-kärlhälsan.
Viktigt att undvika läkemedelsinteraktioner
Vissa läkemedel, särskilt vissa antidepressiva, kan påverka effekten av tamoxifen. Informera alltid vården om vilka läkemedel och kosttillskott du använder.
Aromatashämmare – sänker östrogennivåerna
Efter klimakteriet produceras inte längre östrogen i äggstockarna, men små mängder bildas fortfarande i andra vävnader. Aromatashämmare blockerar denna produktion och sänker därmed östrogennivåerna i kroppen.
Behandlingen
- används främst efter klimakteriet eller, hos yngre kvinnor, i kombination med läkemedel som tillfälligt slår ut äggstockarnas funktion (se nedan, Goserelin)
- tas som en tablett dagligen
- ges i fem till tio år, ibland i sekvens med (omväxlande efter ett bestämt mönster) tamoxifen
Det finns idag tre olika aromatashämmare:
- Letrozol
- Anastrozol
- Exemestan
Vanliga biverkningar
- Ledvärk och stelhet
- Värmevallningar
- Torra slemhinnor
Behandlingen kan också påverka skelettet och öka risken för benskörhet, vilket ibland följs upp med bentäthetsmätningar och benstärkande behandling.
Goserelin – hormonblockad för yngre kvinnor
Goserelin är ett läkemedel av typen GnRH-agonister som används som tillägg till annan antihormonell behandling för att ytterligare förstärka effekten hos yngre kvinnor.
Läkemedlet påverkar signalerna från hjärnan till äggstockarna och gör att produktionen av östrogen tillfälligt upphör. Kroppen hamnar då i ett ”konstgjort” klimakterium.
Vanliga biverkningar liknar dem som ses vid naturligt klimakterium eller behandling med tamoxifen och aromatashämmare.
Behandlingen:
- ges som en injektion eller ett implantat under huden, vanligtvis var 28:e dag
- används tillsammans med tamoxifen eller aromatashämmare
Effekten är reversibel, vilket innebär att äggstockarna kan börja producera östrogen efter att behandlingen avslutas – såvida kvinnan inte naturligt hunnit in i klimakteriet.
Bli medlem
Kompletterande läkemedelsbehandling
CDK4/6-hämmare
CDK4/6-hämmare är målinriktat läkemedel som kompletterar och förstärker effekten av den antihormonella behandlingen.
CDK4/6-hämmare riktar sig mot specifika proteiner som spelar en viktig roll i cellcykeln, processen där celler växer och delar sig. Genom att blockera CDK4/6-proteinerna kan läkemedlet bromsa eller stoppa cancercellernas tillväxt och spridning. Tillägg av CDK4/6-hämmare kan sättas in i de fall återfallsrisken bedöms vara förhöjd.
Benstärkande behandling
Zoledronsyra
Zoledronsyra är ett läkemedel, en så kallad bisfosfonat, som ges för att stärka benvävnaden och minska risken för benbrott vid benskörhet (osteoporos).
Zoledronsyra används också som tilläggsbehandling vid bröstcancer: dels för att motverka den benskörhet som kan uppstå vid behandling med aromatashämmare, dels för att minska risken för återfall. Läkemedlet verkar genom att stärka skelettet, där bröstcancer annars kan sprida sig, och gör miljön mindre gynnsam för cancerceller.
Behandlingen ges framför allt till kvinnor som har kommit i klimakteriet och har en ökad risk för återfall och till yngre kvinnor som behandlas med goserelin.
Zoledronsyra ges som infusion (dropp), vanligtvis var sjätte månad under tre års tid. Den benstärkande effekten finns kvar efter att behandlingen avslutats.
Eftersom behandlingen kan påverka käkbenet är det viktigt med god tandhälsa och regelbundna tandkontroller före och under behandlingen.
I samband med den första infusionen är det vanligt med biverkningar som feber och frossa, muskel- och ledsmärta samt huvudvärk. Symtomen är vanligen milda till måttliga och försvinner oftast inom några dagar.
Denosumab
Denosumab är ett annat benstärkande läkemedel som används för att förebygga benskörhet och minska risken för frakturer. Till skillnad från bisfosfonater är denosumab en antikroppsbehandling som hämmar de celler som bryter ned benvävnad. Studier talar för att även denosumab kan minska risken för återfall, men resultaten är ännu inte lika entydiga som för bisfosfonater.
Läkemedlet ges som en injektion under huden, vanligtvis var sjätte månad. Denosumab används bland annat vid behandling med aromatashämmare när risken för benskörhet bedöms vara förhöjd.
Till skillnad från zoledronsyra finns ingen kvarstående effekt efter avslutad behandling, vilket innebär att behandlingen behöver avslutas planerat och ibland följas av annan benstärkande behandling.
Vanliga biverkningar är led- och muskelvärk samt reaktioner vid injektionsstället. Precis som vid behandling med bisfosfonater är det viktigt med god tandhälsa och regelbundna tandkontroller eftersom en ovanlig men allvarlig biverkning är påverkan på käkbenet.
Biverkningar – och vad du kan göra för att mildra dem
Antihormonell behandling minskar risken för återfall i bröstcancer avsevärt och är för många den viktigaste delen av behandlingen. Samtidigt kan den ge biverkningar, eftersom den påverkar kroppens hormoner.
Hur mycket man påverkas varierar. Vissa märker knappt av behandlingen, medan andra får tydligare besvär. Ofta minskar biverkningarna med tiden.
Det är viktigt att ta läkemedlet som ordinerat, att avbryta i förtid ökar risken för återfall. Om biverkningarna blir alltför besvärliga ska man ta hjälp av vården men det finns mycket man kan göra själv, bland annat genom goda levnadsvanor.
Värmevallningar
- Klä dig i lager och undvik sådant som triggar (exempelvis stress, alkohol, stark mat)
- Håll sovrummet svalt
- Fysisk aktivitet och avslappning kan hjälpa
- I vissa fall kan läkemedel lindra, prata med vården
Sömnproblem
- Ha regelbundna sovtider
- Varva ner innan det är läggdags
- Undvik koffein sent på dagen
Ledvärk
- Regelbunden rörelse är en av de mest effektiva åtgärderna
- Värme, fysioterapi eller smärtlindring kan hjälpa
Torra slemhinnor
- Receptfria, fuktgivande produkter kan lindra
- I vissa fall kan lokal östrogenbehandling övervägas i samråd med läkare
Nedstämdhet
- Fysisk aktivitet, socialt stöd och samtalsstöd kan göra stor skillnad
- Sök hjälp om besvären blir långvariga eller svåra
Om biverkningarna blir för påfrestande
Med rätt stöd kan de flesta klara av sin antihormonella behandling. Men ibland blir biverkningarna så besvärliga att det känns svårt att stå ut. Då är det viktigt att inte själv avbryta eller dra ner på behandlingen, utan att ta kontakt med vården för att diskutera lösningar.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare:
- Om du får utslag på huden tidigt i behandlingen då det kan vara ett tecken på överkänslighet.
- Om du behöver hjälp med biverkningar som klimakterieliknande symtom, psykisk ohälsa, sexuell hälsa eller sömnproblem.
- Om biverkningarna är så påfrestande att du undrar om det är värt att fortsätta med behandlingen.
Ofta kan det hjälpa att byta läkemedel inom samma grupp – till exempel mellan två olika aromatashämmare – eller att växla mellan tamoxifen och aromatashämmare.
Det kan också vara värdefullt att få stöd av någon som har egen erfarenhet av det som du går igenom. Bröstcancerförbundets utbildade stödpersoner nås via de lokala bröstcancerföreningarna som finns i hela landet.
Läs mer om Bröstcancerförbundets stödpersonsverksamhet.
