Hej, ska försöka svar på dessa funderingar. När man ska börja med den hormonella behandlingen? Vi märkte för ett antal år sedan att vissa doktorer förordade att man börjar med den hormonella behandlingen före strålningen , andra att man gör det efter. Det ledde till förvirring som vi tyckte var onödig. Argumentet att börja efter var att man inte vill försätta eventuella cancerceller i "viloläge" under strålningen, eftersom man kan tänka att de är känsligare för strålning om de inte är i viloläge. En granskning av litteraturen gav dock inga hållpunkter för att det skulle vara på det sättet i verkligheten varför vi bestämde att förorda att alla börjar med sin hormonbehandling tillsammans med strålningen. Det är lätt att hålla reda på och blir entydigt. Dessutom har patienten på det sättet ett antal veckors erfarenhet av behandlingen i samband med läkarbesöket efter strålningen, vilket är bra. Så gör vi i Skåne, man kan dock göra även på andra sätt och det är lika rätt. Sen till frågan om när man (eller snarare kvinna!) har kommit genom klimakteriet. Jag satt en gång på ett forskningsmöte där detta diskuterades livligt under en hel eftermiddag utan att man kom riktigt överens, nej allvarligt talat: Man kan mäta hormonnivåer i blodet och se om äggstockarna bildar östrogen, då är premenopausal, alltså inte genom klimakteriet. De flesta kommer in i klimakteriet i och med att mensen upphör under kemoterapi i alla fall med EC, och ju yngre kvinnan är desto större är sannolikheten att mensen kommer tillbaka efter en kortare eller längre period efteråt. Det beror på att äggstocksfunktionen hämmas av cytostatika. Men äggstocksfunktionen kan faktiskt även komma tillbaka även utan att det uppstår en mens, i dessa fall brukar vallningsbesvär upphöra som en signal på att östrogenet kommit tillbaka. Det kan påvisas med ett blodprov (känsligt östradiol - det måste vara den känsliga metoden, den vanliga metoden att mäta östradiol duger inte). Det som kan vara knepigt i denna situation är att även om man har ett lågt värde på östradiol prov, kan ju situationen ändras senare om äggstockarna hämtar sig. VArför är detta viktigt? Jo bl a för att läkemedel som tillhör gruppen aromatashämmare (letrozol, anastrozol och exemestan) fungerar endast hos de som har inaktiva äggstockar. Tamoxefen fungerar oavsett äggstockarna. GnRH är medicin som används för att stänga av äggstockarna och ges som en spruta varje månad i de flesta fall. GnRH kan som du säger ge upphov till en ofullständig suppression (avstängning), vilket man måste vara uppmärksam på. I den stora studie som heter TEXT där man slumpade patienter som fick GnRH mellan aromatashämmare och tamoxifen, visade det sig att aromatashämmarbehadnlingen var litet mer effektiv, vilket talar för att problemet med ofullständig hämning inte är mycket stort även om det kan förekomma och då är viktigt att uppmärksamma. Skulle inte heller tro att ofullständig supression i din situation är det man skulle vara mest orolig för, tänker att dina 46-åriga cytostatikabehandlade äggstockar inte är superpigga just nu. Sammanfattningsvis kan man göra sätt på flera sätt. Jag tycker inte du ska vara så orolig för att behandlingen inte kommer igång förrän efter strålningen. Du resonerar rimligt i din fråga. Man skulle iofs kunna ge dig tamoxifen nu, men man skulle också kunna vänta till efter strålningen och då värdera om du är postmenopausal eller inte och då ge dig Aromatashämmare om du är postmenopausal och tamoxifen om du är premenopausal. I så fall skulle man kunna överväga att operera bort äggstockarna istället för att definitivt kunna ge aromatashämmaren utan att behöva fundera på om GnRH biter eller inte. Vet inte om detta svar blev för rörigt.