Visar 10 av 6148 träffar
2021-03-25
Hej,
Jag tycker det är svårt att förstå hur stor nytta antihormoner gör. Någonstans har jag läst att risken för återfall minskar med 40 %, någon annanstans att den minskar med 2 %. Eller är det så att man inte vet.
Självklart vill jag inte ha återfall i bröstcancer men samtidigt känns det som om antihormonerna (som jag äter sen ett halvår tillbaka) gör annan skada på kroppen, både fysiskt och psykiskt som kanske i sig förkortar mitt liv och definitivt min livskvalitet. Hur bra är det att muskler, leder, hjärta, hjärna åldras i förtid? Hur bra är det att man inte längre varken orkar träna eller knappt promenera pga värk och stelhet. Jag känner mig förutom, ledbruten och stel alltmer deppig och orolig. Inget känns särskilt roligt när allt plötsligt blivit så tungt. Hur värdefullt är det att (knappt) överleva fem år när man som jag kommer avluta medicineringen i 70-årsåldern. Är det inte bättre att vara vital och glad de närmsta åren än möjligen om fem år (om jag inte dör av något annat då).
Om jag visste att riskerna för återfall minskar ordentligt är jag så klart beredd och fortsätta med antihormonerna men är risken bara minskad med ett par procent känns det varken meningsfullt eller särskilt klokt.
Vänliga hälsningar
Hej, det var en mycket bra fråga! Och jag tror att den döljer ett vanligt och mycket begripligt missförstånd, som handlar om hur man kan beskriva samma sak på olika sätt med statistik. Ska försöka förklara begripligt. Det är inte säkert att jag lyckas.
Det handlar om skillnaden mellan det man kallar absolut riskminskning och relativ riskminskning. Det handlar litet om man ser det från det ena eller det andra hållet, litet som resonemanget om ett halvfullt eller ett halvtomt glas.
Ett exempel: Antag att vi har en person som är opererad för cancer och utan behandling har 70 % sannolikhet att vara i livet efter 10 år. Om man ger tilläggsbehandling ökar sannolikheten att vara i livet till 80 %.
Det betyder det att den absoluta nyttan av behandling avseende risk att dö är 10 %-enheter (från 70 till 80 %).
Samma sak kan beskrivas som en relativ riskminskning med 33 %; risken att dö minskar med 30 % till 20 % och 10 % (som är skillnaden) av 30 % blir 33 %
Ett annat exempel: Om man istället ger samma behandling till en person som har 90 % sannolikhet att vara i livet efter 10 år kommer den relativa effekten av behandlingen att var samma (33%). Risken att dö minskar alltså med 33% från 10 % till 6,7% (skillnaden på 3,3% av 10 % är 33%). I detta exempel kommer 93,3% att överleva efter 10 år vilket motsvarar en absolut nytta av behandlingen i form av minskad risk att dö på 3,3%-enheter.
Man brukar skriva %-enheter när man menar absolut riskreduktion för att man ska förstå att det är det man talar om. Det gör även de politiska reportrarna på radio då de talar om skillnader i % i opinionsmätningar.
De flesta förebyggande tilläggsbehandlingar funkar på detta sätt, de ger en viss relativ riskminskning, vilket leder till att patienter med allvarlig prognos får en större absolut nytta av sin behandling än den som man har om man från början har en mer gynnsam prognos.
I det andra exemplet ovan kan man alltså korrekt beskriva nyttan som 33% relativ nytta eller 3,3% absolut nytta. Båda är rätt men låter ganska olika. När man ska ta ställning till om man ska ta en tilläggsbehandling är det vanligen bäst att titta på den absoluta nyttan av behandlingen.
Jag är glad om någon har förstått detta, det är inte så lätt. Men faktiskt viktigt för att man ska kunna ta ställning på ett bra sätt.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarÄtit Letrozol i ett år (av 5). Är 58 år. Gjorde ett tre veckors uppehåll och då mådde jag fantastiskt. Nu är jag tillbaka i ledvärk och fatigue. Bentäthetsundersökningen var bra.
Läkaren tycker att jag ska byta till Tamoxifen. Men jag är tveksam. Inte lika starkt skydd och biverkningar som skrämmer mig mer, som lungemboli. Är det inte bättre att känna sig skruttig i 4 år till.
LäkemedelsbyteHej, Jag har en fråga angående mina provsvar , jag behandlades för 7år sedan för hormonell bröst cancer med metastas i portvakt körteln just nu är jag i stabil remission, jag har inte fått dropp behandlingar intravenöst för att stärka skelletet utan min onk skrivit ut istället Kalcium D forte 500/800 vilket jag tagit under alla dessa år. Nyligen tog jag prover visar att mitt kalciumvärde förhöjt Kalcium totalt 2,65 Kalcium joniserad 1,31 PTH 3.0 och fosfat 1,0 Kan jag fortsätta ta mina kalcium och vitamin D eller måste göra ett uppehåll, min onkolog är inte i tjänsten nu, Åldern 50++ lagom osteoporos finns , Tackar för svar ! Elen
Frågan om provsvarÄter kapicetabin omgång 5.Har väldigt biverkningar, men nu har börjat tappa ögonfransar. Har inte fått någon information om att hår skulle påverkas av denna behandling . Kommer övrig behåring påverkas?
Fundering kring biverkningarMin väninna i Nordmakedonien har opererats för bröstcancer för ca 3 v sedan - nu har hon börjat kemoterapi och har en kombination av dessa läkemedel Doxorubicin och Cyclophosphamide. Hon ska få 4 behandlingar. Är detta en god väg framåt enligt svenska standarder?
De har fått betala operationen själva (4000 Euro) då deras offentliga vårdsystem inte fungerar.
Kan det finnas ekonomiskt stöd att söka?
KemoterapiÄter Letrozol och tar Zoladex utifrån hormonell bröstcancer. Har nu fått Blissel utskriven utifrån torra slemhinnor. När jag läser på blir jag orolig om det är riskfritt att ta?
Tacksam för svar!
BlisselGår det bra att ta Taurin när man har hormonberoende bröstcancer. Har fått cellgifter, opererats med tårtbitsoperation och axillutrymning, ska strålas och ta Tamoxifen i 5 år, därefter aromatashämmare i 5 år och Verzenios parallellt med Tamoxifen i 2 år.
Taurin kosttillskottHej! Jag tar Tamoxifen och undrar om det går bra att ta omega-3, D-vitamin, kreatin, L-teanin och Magtein (magnesium L-threonate)?
Jag undrar även om riktlinjer ändrats och det numera anses bra för alla som tar antihormoner att fortsätta längre än fem år. När jag startade för 4 1/2 år sedan sades det fem år med eventuell förlängning. Och är det i så fall bra att byta till annan medicin än tamoxifen (äggstockarna gick i pension för fem år sedan). Jag har frågat min doktor om byte men får bara till svar att jag får byta om jag vill. Hur ska jag kunna veta vad som blir bäst… Jag känner att det är upp till mig att läsa på och det är jättesvårt och känns otryggt.
Kosttillskott och tamoxifenHej!
Jag fick cytostatika för 12 år sedan och mina fransar har aldrig riktigt kommit tillbaka. De är bara några millimeter långa, tunna och glesa. Det kan låta som en liten sak, men det påverkar och jag saknar något som ramar in ögat. Mascara fäster inte.
I bland annat USA finns bimatoprost godkänt som behandling för glesa fransar, och det skrivs ut på recept. I Sverige finns samma läkemedel, men bara som ögondroppar mot grönstarr. Som patient upplever jag att det är svårt att ens ta upp frågan med en läkare, och jag känner inte till någon som erbjuder det.
Mina frågor är:
Varför används inte bimatoprost för fransar efter cancerbehandling i Sverige, när det görs i andra länder?
Vart kan man vända sig om man vill få hjälp med det här?
Jag tror att fler än jag känner igen sig. Fransar och ögonbryn är en stor del av hur vi känner igen oss själva, även långt efter att behandlingen är slut.
Tack!
Varför skrivs inte bimatoprost ut för fransar efter cytostatika i Sverige?Hej, jag har hormonkänslig cancer, gjort mastektomi, 20 strålning och nu Verzenios i 2 år samt Anastrozol, Jag ska också få Zoledronsyra 6 ggr, ännu inte påbörjat.
Jag har opererat bort en visdomstand som strulat innan jag ska få Zoledronsyra, min andra visdomstand har aldrig strulat och sitter nära nerven, så jag vill helst inte ta bort. Måste man ta bort visdomstanden om jag aldrig haft problem av den? Är det regel snarare än undantag? Tack på förhand!
Zoledronsyra och borttag visdomstandHej!
Min mamma har haft bröstcancer två gånger. Första gången vid 40år och andra vid 50år. Även min syster fick bröstcancer som 36åring. Ingen ärftlig gen har påträffats, men man har trots det på den genetiska poliklinikens utredningar konstaterat att min risk att insjukna är över 30%. Jag överväger en förebyggande mastektomi, men undrar nu hur lågt man får ner riken att insjukna genom ett sådant ingrepp och om det är rekommenderat eller inte? Är det lättare eller svårare att upptäcka cancer efter att man gjort en mastektomi? Min läkare tar inte ställning till detta eftersom ingen ärftlig gen har kunna hittas. Min pappa har nyligen insjuknat i prostatacancer, men vi vet inte ännu om han bär på någon gen som kan påverka min risk att insjukna. Jag går på mammografi en gång per år pga min förhöjda risk.
Förebyggande mastektomi