Hej, jag fick diagnosen BC lagom till julen 2018 när jag var 50 år, op januari 2019, HER2 positiv och 2 friska portvakter. Idag är jag under antihormonbehanling i 10 år (över 8 år kvar). Jag behandlas med Zoladex och exemestan. Jag har tävlat i fitness och tränat i hela mitt liv innan behandling, känner knappt igen mej själv efter behandling. Stela leder och värk i hela kroppen. Flyttade från Sthlm till Uppsala och träffade en ny onkolog som räddade min livskvalitet. Man kan tydligen drabbas av inflammation i kroppen pga behandling, min nya onkolog skrev recept på Orudis som jag har nu tagit i snart ett år. Fortf värk i kroppen till och från men inte lika stel och kan lyfta skrot på gymmet igen trots att jag inte kan utgöra en del övningar som innan. Nu till mina funderingar. Min onkolog vill nu att jag börjar med Tamoxifen och slutar med exemestan och jag har hört att exwmestan är mer effektiv än Tamoxifen. Jag är ju redan så trött på mina hjärnspöken, är det myggbett så är det cancer, är det huvudvärk så är det metastaser i varenda hjärncell, är det ryggvärk, rumpvärk, så är det
skelletmetastaser och när jag är förkyld och hostar har jag då metastaser i mina lungor, orkar inte vara rädd mera, tanken att ändra min behandling som har hjälpt hittills skrämmer mej. Hur tänker ni? Kan jag byta till Tamoxifen utan att behöva vara bekymrad?
Tack på förhand 🙏