Visar 10 av 5954 träffar
2022-01-10
Jag diagnostiserades den 13/12 med invasiv lobulär cancer, ER 100, PR 90, HER2 0, Ki67 18, diagnosen har jag fått förklarad av er –
min fråga handlar i stället om hur man avgör om cytostatika är nödvändigt.
På MR kunde ingen som helst spridning ses utöver tumören, som är ca 2,5 cm stor. I min föreslagna, preliminära vårdplan anges operation (19/1), följt av strålning och sedan medicinering. D v s i dagsläget ingen cytostatika.
Som jag förstått det fastställs den slutliga behandlingen efter operationen, dels av analysen av sentinel node/portvakten för att se om den är angripen, dels av det genetiska testet som skall ge indikation om återfallsrisken. Är det korrekt?
Är det så att alla dessa fakta sedan tillsammans bildar underlag för om man även behöver tillföra även cytostatika i min vårdplan? Är det så att man alltid behandlas med cytostatika om portvakten är angripen eller räcker operation av lymfkörtlarna? Och vad händer om portvakten INTE är angripen, men gentesten visar någon form av risk för återfall? Blir det alltid cytostatika då?
Hur väger man eventuell nytta av cytostatika versus den kraftigt försämrade livskvalitet som en cellgiftsbehandling medför (och risk för långvariga biverkningar)? Finns det någon definierad gräns eller formel?
Hur mycket kan jag själv påverka min behandlingsplan? Kan jag tvingas att genomgå en cytostatikabehandling som ”bara” syftar till att minska risken för återfall med några enheter? Hur stor effekt måste en cellgiftsbehandling anses ge för att det skall vara värt att göra den? Finns det risk för att sjukvården överanvänder cytostatika för att så att säga ”vara på den säkra sidan” långsiktigt (tänker även på att de vill hålla nere kostnaderna på sikt, eftersom ett återfall ju drar igång hela apparaten igen) – oavsett vilken livspåverkan det har för patienten? Min fråga gäller även medicinering, där biverkningarna kan bli mycket svåra. Är det verkligen värt att må väldigt dåligt mellan att jag är 50- 60 år, då mina tonårsbarn behöver mig mycket, för att kanske leva till 78 istället för 75?
Hej. Du har förstått rätt vad gäller när den slutliga behandlingen föreslås, dvs efter operationen. Då görs ofta en genexpressionsanalys som kan ge vägledning om cytostatika bör erbjudas (även om portvakten inte är angripen) eller om det "räcker" med antihormonell behandling. Oftast föreslås idag cytostatika om portvaktkörteln är angripen. När vi har all information om bröstcancern läggs ett förslag på behandling fram och det ska förstås diskuteras med dig - du kommer inte att bli påtvingad någon behandling som du själv inte vill ha, men det är viktigt att du får en bra information från din läkare innan du tar ditt beslut, oavsett vad det blir. Vi väger in för och nackdelar för de olika behandlingarna för att ge det förslag som är bäst för den enskilda patienten, där vi också tar hänsyn till tex samsjuklighet och risk för biverkningar. Att hålla nere kostnaden för samhället på sikt är inget som vi tänker på (om det var så du menade) - när vi föreslår behandling är det den enskilda individen vi tänker på. Hoppas att det blev lite klarare för dig.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svarHej! Jag har spridd bröstcancer och har en chef som använder sig av kränkande särbehandling och utfrysning gentemot mig…. Jag behöver stöd i någon som kan arbetsrätt i samband med sjukdom
ArbetetHej! Jag är 17 år gammal och har hadt problem med mina bröstvårtor på längre tid. Jag har levt med atopiskt eksem under hela mitt liv (kanske värt att nämna då det kanske har något med det att göra). Min hudsjukdom ger min kropp skumma grejer men nu blir jag lite orolig.
Jag har då haft hårda, ljusbruna, sprukna hårdnader på mina bröstvårtor under en lång tid. Det gör inte ont utan det är bara obehagligt. Varje gång jag söker upp det får jah bara upp resultat om graviditet och amning... Jag har pratat med min mamma och hon har inte mycket att säga om det.
Vet någon vad detta är?
Förhårdnader på bröstvårtorHej jag är 25 år och min högra bröstvårta har börjat gå inåt och om jag trycker på bröstet kommer de genomskinlig vätska. Jag kan inte känna någon knöl i bröstet. Vad kan det vara?
Inåt-bröstvårtaHej,
För omkring 10-15 veckor sedan upptäckte jag en liten knöl i armhålan. Jag lät den bara vara. Nu har den vuxit och är i storlek o form som en mandel. Huden runt omkring spänner. Det ser ut som en knöl eller böld. Jag vet inte om det är vätska i den. Hur länge bör man avvakta? Jag har gjort en mammografi för omkring 5 månader sedan, o allt var bra. Låter det mer som en ofarlig knöl?
Knöl i armhålanHej. Fick barn för 8 månader sen och har ej ammat. Men efter detta så har mitt ena bröst blivit mycket större än de andra. Ena bröstet är mycket fylligt och det andra är helt tomt. Något man bör kolla upp?
Ena bröstet större än de andraFått diagnos DCIS grad 3, rekommendation är total mastektomi eftersom den är utbredd i hela bröstet. På röntgenbilden kunde man se att förkalkningarna gränsar till bröstvårtan men är inte i.
Hur kan jag se till att behålla min bröstvårta och lita på att läkaren inte kommer stympa mig totalt??
Hej!
Det är väldigt svårt att ge råd om detta då jag ju inte har varit med i diskussionen eller sett bilderna. Man brukar säga att det bör vara ett avstånd på minst 1 cm för att man ska försöka behålla bröstvårtan. Det är dock inte alltid som måttet på röntgenbilden är sanningen. Man kan ju dock göra ett försök att behålla bröstvårtan och ta ett särskilt prov vid basen för att se om det finns någon tumör där. Du får då dock vara beredd på att man behöver ta bort bröstvårtan senare om provet visar att det finns tumör där (ofta kan man då göra det i lokalbedövning). När man behöver gå väldigt nära bröstvårtan finns det också risk att blodförsörjningen påverkas så pass mycket att bröstvårtan inte överlever.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar DCIS Grad 3Opererades för snart 6 år sedan i vänster bröst för trippelnegativ bc.
Har inte haft några större problem vid operationsstället förrän nu.
Började för ca ett halvår sedan med tillfälliga smärtor .
Känns nästan som att det är på revbenen. En ganska skarp smärta som sitter i längre stunder nu.
Har naturligtvis funderingar om vad det kan bero på.
Bc vården i min region känns inte riktigt trygg och tyvärr så är bemötandet inte så bra. Man låter bli att kontakta någon pga det.
Ser fram emot svar.
SmärtaHej.
Jag har för en tid sen varit och hos mammografin efter att jag hittat en knöl i bröstet, jag läste i min journal följande:
57 årig kvinna som har börjat att känna en knöl i sitt vänstra bröstet. Motsvarande denna mammografiskt ej finns något avvikande men UL-mässigt ses i vänster bröst i riktning kl. 7, 4 cm från mamillen, ett strax under hudytan befinnande 12 x 5 mm stort lipom. Corebiopsi x 1 har utförts (2026-04-14) där PAD svar visar en B3-lesion.
Patologen rekommenderar diagnostisk biopsi
Jag blev förskräckt och ringde till dom och det enda stöd och hjälp jag fick var att dom läste upp det kallelse brev som dom skulle skicka till mig från kirurgen.
Vad betyder detta? jag har naturligtvis googlat och blev om möjligt ännu mer rädd, jag tänker på detta dygnet runt och är orolig.
Jag ska till kirurgen om 3 veckor och känner att jag blir tokig på mitt oroande dag och natt.
JournalanteckningHej!
Jag är 46 år och tar letrozol och har gjort i 8 år. Jag har osteopeni.
Jag stelopererade min fotled i april 2025 och det läkte inte så fick göra om steloperationen i december 2025.
Bör man förebygga benhälsan inför en steloperation på fotled? Hur isåfall?
Letrozol/osteopeni och steloperation av fotledMin tumör 7 mm duktal tubulär HER2 1, ER100%, PGR<10%, Ki67 2% utan spridning har opererats bort.
Jag ska äta Tamoxifen i 5 år och undrar över om risken för biverkningar och försämrad livskvalitet i min ålder 72 är värd att ta. Vad är återfallsrisken utan behandling? Hur mycket minskar behandlingen återfallsrisken med Tamixifen?
Funderingar kring nödvändighet av tamoxifenbehsneling