Frågor & svar

Hej, överlevnaden blir lägre ju längre tidsperiod man tittar på, till sist är dödligheten förstås 100 %, men kom ihåg att de flesta inte kommer att avlida till följd av bröstcancer. När jag ger överlevnadssiffror, vilket är ETT sätt att beskriva prognosen, ett sätt som jag förstår kan missuppfattas och dessutom kännas skrämmande, brukar jag ange vad modellen uppskattar är chansen att vara i livet efter så eller så lång tid. Jag har bestämt mig för att göra så, eftersom ni frågar. Men jag brukar ofta även ange hur ofta modellen uppskattar att de som inte överlever avlider till följd av något annat än bröstcancer. Den uppskattningen är litet svår eftersom den ju är mycket beroende av vilken allmän hälsa en person har. Generellt kan man dock säga att risken att råka illa ut av något annat är mycket låg för unga kvinnor, och den blir allt högre ju äldre man är. För att ta ett drastiskt exempel: om man är mer än 100 år gammal är det mycket sannolikt att man dör inom ett år av ålderdom, och mycket mera sannolikt än om man är 40 år. Det är uppenbart, och en självklarhet. Det andra man måste tänka på är att en kvinna (eller man) som drabbas av ett allvarligt återfall efter bröstcancer, avlider ju inte direkt till följd av det. Det är ju ofta så att vi med framgång kan hålla sjukdomen i schack, eller till och med driva tillbaka den under flera eller till och men många år innan sjukdomen tar över. Detta är svart och kanske skrämmande att tala om och tänka på. Du skriver att risken att dö borde minska med tiden. Och det är samtidigt rätt. Men litet svårt att förklara. Jag gör ett försök. Modellen kan bara uppskatta risken att dö som den ser ut vid tidpunkten för diagnos. Modellen kan endast i begränsad omfattning ta hänsyn till att man t ex lever frisk t ex 5 år efter diagnos, och då är det precis som du säger. Risken för en kvinna som är frisk fem år efter diagnos är lägre än om man tittar på hur risken ser ut vid tidpunkten för diagnos. Detta beror på att det ju är några som drabbas av återfall under de första fem åren och "tar man bort" dem, vilket i gruppen är de som visade sig ha allra sämst prognos, från beräkningen så kommer andelen som framgent drabbas att bli allt lägre. Jag vet inte om det blev begripligt, det kan vara så att man nästan behöver en grundläggande kurs i statistik för att riktigt ta detta till sig. Men den korta sammanfattningen är, ju längre tid man lever utan att drabbas av återfall, desto bättre blir prognosen även framåt.