Inte så lätt att veta exakt vad som är det bästa, det finns flera aspekter att ta hänsyn till. Ett lågt ER-värde talar troligen för att effekten av antihormonell behandling är mindre än om det varit 100 %. Du skriver inte om din ålder, men jag utgår från att du är "ung", d v s i detta sammanhang har starka äggstockar som antingen har eller kan förväntas komma att hämta sig efter din kemoterapi. Ju yngre du är desto starkare väger indikationen för antihormonell behandlingen, men är måhända är då även biverkningarna mer påtagliga och kanske t o m ohanterliga. Det faktum att du gick i komplett remission på behandlingen talar för att den förväntade tilläggsnyttan av behandlingen kan vara mindre än med ett mindre gynnsamt svar på behandlingen. Jag tänker att det är en bra och rimlig strategi att prova sig fram, den hormonella behandlingen ska ju pågå länge. Kanske man kan avvakta med tam ett tag och ge zoladex om äggstockarna vaknar och så om ett antal månader göra ett nytt försök med tamoxifen för att se hur det går då i ett senare skede. Det är förstås min uppgift att i de allra flesta fall hjälpa och peppa de tidigare bröstcancerpatienterna att ta sin hormonella behandling, men tänker att målsättningen inte till varje pris alltid kan vara att ge en behandling som ger orimliga biverkningar. Man får lägga kraft och tid på att prova sig fram till hur man kan få det att fungera. Det skulle i ditt fall kunna innebära att det inte är rimligt att ge en hormonell behandling. Det måste förstås också kännas rätt det man gör. Inte lätt.