Jag är 47 år och fick bröstcancer i somras. Förändringen som bara syntes på UL låg centralt precis bakom bröstvårtan och en öppen biopsi utfördes under lokalbedövning. Den visade en invasiv ductalcancer, tre foci 2-6 mm. NHG2 (tubuli3, pleomorfi2, mitos1), ER 90%, PR 10%, Ki67 18%, Her2 neg. Vid MDK kom man även fram till att ytterligare en oklar förändring syntes på ultraljudsbilderna, precis dikt an mot den första.
Jag opererades i augusti med central sektor och sentinel node. Den andra tumören var 10x13mm och radikalt borttagen. Analyser utfördes även på denna och visade NHG2 (samma) ER 95%, PR 20%, ki67 16%, Her2 neg. Peritumoral kärlinvasion påvisades med immunhistokemi. Sentinel node var negativ men man såg några tumörkolvar intravasalt i nära anslutning till körteln.
Jag klassades som ett gränsfall mellan luminal A och B, men behandlingsmässigt som en luminal A. Strålning 15 ggr och Tamoxifen 5 år.
Jag har hanterbara biverkningar i form av lättare värmevallningar. Nu till mina frågor.
Jag tyckte det kändes jobbigt att ligga ”på gränsen” då jag uppfattat att luminal B behöver behandlas med cytostatika och jag fick ingen. De har sagt att riskerna med cellgift skulle varit större än nyttan i mitt fall och att jag har en bra prognos. Vad tycker du?
Jag kan även oroa mig mig för Tamoxifenets effekt då jag läst att på vissa har det ingen effekt trots hormonpositiv cancer. Går effekten att mäta? Kan det faktum att jag hade lägre uttryck av PR medföra en risk för sämre effekt?
Annat jag funderar på är om kärlinväxt runt tumören alltid i första hand leder till sentinel node? Eller kan tumörceller ha åkt ut till andra platser i kroppen? Hur länge överlever tumörceller som vandrar ut i kärlen?