Hej! Står på antihormonell behandling efter BC för 3 år sedan. Cytostatika, strålbehandling och operation.
Nu Zoladex och Exemestan.
Jag är 46 år och har på 3 år gått upp 15 kg (!) = 15 kg över normalvikt. Jag tränar, promenerar mycket, tänker på portionsstorlekar, lagar och äter hälsosam mat, undviker socker och snabba kolhydrater, äter aldrig snabbmat. Mao, jag lever på precis som innan diagnos, men går alltså ÄNDÅ sakta men stadigt upp i vikt. Har svårt att sänka kaloriintaget och leva på mindre än vad jag äter nu. Blir inte hållbart att ”konstant banta” eller leva på ett större kaloriunderskott. Har väldigt svårt att acceptera detta faktum. Känner mig deprimerad och funderar på att avbryta behandlingen. Har ni några råd att ge mig? Finns det någon annan slags medicin som kan balansera den sänkta ämnesomsättningen i kroppen? Jag förmodar att det är det som skett av medicineringen, kan inte komma fram till att viktökningen beror på ngt annat än det. Övervikt är ju inte heller direkt bra för hälsan och påverkar ju också risk för återfall. En dietist är inget alternativ som skulle hjälpa. Jag har full koll på diet, träning och kaloriintag och hur kroppen fungerar. Tacksam för återkoppling.
Hej. Jag förstår att det känns jobbigt och svårt. När vi kommer in i det normala klimakteriet och östrogenmängden i kroppen minskar (produktionen från. äggstockarna upphör) går många kvinnor upp i vikt eftersom kroppen vill öka östrogennivåerna. Då bildas mer fettväv, dvs det organ som bildar östrogen i klimakteriet. Detta kan även hända om man snabbt knuffas in i ett klimakterium, som i ditt fall pga behandlingen för bröstcancer.
Du skriver att du har koll på diet, träning osv, ibland kan man ändå behöva hjälp och stöd av tex dietist eller beteendemedicin. Jag har ju inte riktigt koll exakt på din behandling, men ibland kan man även se om det går att justera den antihormonella behandlingen, tex byta från zoladex + aromatashämmare till tamoxifen, men det kanske är något du redan diskuterat med din onkolog? Det kan vara ett bättre val än att prompt sluta med medicinen.
Anne Andersson
Överläkare, onkologi och diagnosansvarig bröstcancer, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.