Visar 10 av 6113 träffar
2020-02-11
Op.i sep.-19 för trippelnegativ bc.Ki67 mkt högt 90%! Micrometastas i axillen. Bad att få ta bort båda brösten. Fick avslag, men det sjuka bröstet togs bort helt. Nu är cellgiftet, 9 st , avslutad i slutet av januari.
Jag är nu återremiterad till kirurgin, från onkologen,för framtida uppföljning.
Min fundering ligger i varför jag inte själv får avgöra, frågan att få op. bort båda brösten? Nu när jag är färdigbehandlad t.v, så ligger ju en gnolande oro om återfall i mitt kvarvarande bröst. Som 72 årig kvinna har jag inga som helst behov av den kvinnligheten längre.
Ställde frågan naturligtvis vi op. och fick motiveringen att de tas inte bort ett friskt bröst.
Med min diagnos tycker jag ,att jag skulle fått ta båda.
Nu sitter man med sin oro ja nästan ångest och väntar sig en ny tumör i kvarvarande bröst. Visst, är väl medveten om, att det kan dyka upp var som helst i kroppen. Det här stör mig väldigt svårt och hämnar min återhämtning efter cellgiftsbehandlingen som varit tuff.
Är det så här i alla regioner eller är det upp till kirurgen ifråga?
Intressant att få Din åsikt.
Hej Lena, det är en engagerande fråga som många ställer sig, och som kan kräva ett litet längre svar. Men jag ska försöka fatta mig kort.
Att man inte vill göra det handlar om att man som led i behandlingen vill göra saker som leder till en vinst för den framtida hälsan, och det är långt ifrån säkert att en operation av det friska bröstet gör det.
Jag brukar säga att det är inte farligt att ha cancer i bröstet och armhålan. Det farliga är om cancern sprider sig till andra organ, precis som du skriver. Om man fatt en cancer i det ena bröstet är det ett förhindrande av en sådan spridning som är huvudmålsättningen med behandlingen. För att undvika det tillgriper vi många metoder. Du känner ju mycket väl till dem! Man opererar bort tumören, man ger cytostatika och kanske strålning, vissa får bisfosfonat. Och har man haft en ER+ eller HER2+ tumör ger man behandling mot dessa mål.
Det överlägset viktigaste är att hantera det problem man de facto har, i detta fallet en cancer i det ena bröstet. Risken att den ska ställa till med problem är, även om den är bortopererad, många gånger större än sannolikheten att det ska dyka upp en tumör i det andra bröstet och att den dessutom ska sprida sig i kroppen.
Jag har varit med om att patienter har missuppfattat situationen så, att om man tar bort det andra bröstet så kan man inte drabbas av återfall, men det är ju fel. Den allra största återfallsrisken finns kvar även om man tar bort det andra bröstet, precis som den skulle göra om man opererade bort t ex tarmen eller den ena njuren- för att göra en drastisk liknelse. Sådana operationen skulle förstås inte hjälpa för att minska risken för återfall efter bröstcancern.
I USA, där man kanske har ett litet mer kundinriktat perspektiv på sjukvården, har man sett att väldigt många kvinnor valt att ta bort båda brösten, det har nästan beskrivits som en epidemi. Och för oss som sitter på andra sidan Atlanten är det knappast en önskvärd utveckling. Vi tror att det ändå är bättre att inte utsätta folk för större kirurgi än nödvändigt.
Det finns ett tydligt undantag till det jag skriver ovan. Det handlar om kvinnor med påvisat ärftlig bröstcancer. Hos BRCA-mutationsbärare har man sett att det på lång sikt går bättre om man opererar bort det andra bröstet i förebyggande syfte. Men man ska komma ihåg att det i de fallen rör det sig om kvinnor med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av en andra bröstcancer. Det förekommer att även kvinnor med annan ärftlighet bedöms ha nytta av en sådan åtgärd, men i de flesta fall är det inte så.
Kanske har du redan insett allt detta som jag skrive och ändå önskar dig en operation av det andra bröstet? Så kan det vara. Hjärnan kan säga på ett sätt och hjärtat önska något annat, kan man tänka.
Det är i alla fall detta som är bakgrunden till att sjukvården inte ställer upp på ditt önskemål.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarJag har under uppehållet med cytostatika bett om att få äta Letrozol igen då jag ändå kopplar ihop den spridda nu trippelnegativa cancern med att jag slutade med Letrozol. Den är låg i östrogen nu under 10 och den är endast her-2 low. (Mycket låg) Min läkare säger att jag kan göra det om jag vill men det är inget de hade föreslagit själva. Vad anser ni om det?
Har dock fått mer biverkningar av Letrozol nu, kanske beror på att kroppen/slemhinnor är mer sliten nu efter Trodelvy beh.
Mvh Viktoria
Glömde en frågaHej! Jag hade vid 36 års ålder her-2 positiv och östrogenberoende med spridning till lymfkörtlar i axillen 2013.
Operation, strålad och fick alla behandlingar som fanns.
Åt Letrozol i 10 år, slutade med dessa i maj 2024.
I maj 2025 upptäcktes metastaser i skelettet i samband med rtg av annan anledning.
Visade sig att jag nu har trippelnegativ cancer med metastaser endast i skelettet. Har gjort 3 benbiopier.
Har fått cytostatika i ett år, varav Trodelvy i 6 mån. Är så stabilt nu att jag har fått uppehåll i behandlingen. Har mått mycket dåligt av behandlingen.
Hur sannolikt är det att cancern ändrat karaktär från ursprunget 2013 och nu är trippelnegativ? Känns inte som jag kan lita på benbiopsierna.
Mvh Viktoria
Spridd trippelnegativÄtit tamoxifen i ca 3 månader o h haft relativt regelbunden mens. Idag vakna jag med en ganska kraftig mellanblödning ( hade min mens för 2 veckor sedan) ska jag kolla upp detta?
TamoxifenÄr det vanligt att man har lätt att gå upp ivikt o riktigt svårt att gå ner igen ngr år efter cancerbehandling?
Äter letrozol!!
ViktökningVad innebär det med ett värde på 27% vid KI-67
Ki-67Hej, jag är 74 och äter Anastrozol sedan 11 månader. Efter ca 7 månader fick jag successivt besvär med avföringen. Innan dess drack jag 1 dos visiblin på kvällarna och kunde bajsa på morgonen och sedan gå ut med hunden. Nu är jag förstoppad och tar hjälp av movicol. Det gör att jag måste dricka för mig orimliga mängder vatten och glömmer jag blir bajset som betong. Det känns som om tarmen sluat arbeta pga anast. Tar jag 1 tablett dulcolax får jag ohyggligt magknip. Att ha långa sköna hundpromenader på morgonen är otänkbart. Jag blir bunden till hemmet. 2 dosor movicol gör samma rutin - jag får stanna hemma för plötsliga toalettbesök. Detta sänker min livskvalitet mycket.
Finns det någon tablett som gör att man kan tömma sig regelbundet vid någon tidpunkt?
Jag har bytt tillverkare av anastrozol flera gånger utan större framgång. Anastelb verkar vara bättre an andra. Men problemet kvarstår.
Funderingar kring avföringHur går man ner i vikt när man äter Letrozol? Man får rekommendation att man inte ska gå upp i vikt men det gör man ju av de tabletterna. Inte ens viktväktarna hjälper. Ska ta dessa tabletter i 10 år.
Gå ner i vikt när man tar LetrozolFör 3 år sedan fick jag bröstcancer. Jag opererades och fick därefter cellgifter och strålning. Jag har därfter fått skelettstärkande 2 ggr/år i 3 år och ska ta Letrozol i 8 år. Jag funderar nu på att tatuera ögonbryn och eyeliner.
Finns det några risker med det efter att ha haft bröstcancer eller att jag behandlas med Letrozol?
Fundering kring tatuering av "eyeliner"Jag har invasiv lobulär cancer grad 2 6 cm stor hormonreceptorpositiv - har genomgått total mastektomi och väntar nu på svar på analyserna. Vad jag förstår så baserar man behandlingen på ev fynd i portvaktskörtlarna. Men vad jag förstår så kan den ha spridit sig utan fynd i portvaktskörtlarna. Hur ska man tänka kring det?
Spridningsrisk - behandlingHej. Jag fick behandling för bröstcancer ett par år sedan. Upplever att jag blivit väldigt gråhårig efter all behandling. Jag undrar om det är säkert att använda henna hårfärgning? Vad är minst skadligt, att färga håret med henna eller vanliga hårfärger (permanent/toning)? Eller bör man avstå dessa båda om man haft bröstcancer? Är lite orolig för återfall, då jag läst att vanliga hårfärger kan öka risken för bröstcancer. Samt att henna ansågs cancerogent i någon studie.
Är henna hårfärg säkert?