Visar 10 av 6047 träffar
2020-02-11
Op.i sep.-19 för trippelnegativ bc.Ki67 mkt högt 90%! Micrometastas i axillen. Bad att få ta bort båda brösten. Fick avslag, men det sjuka bröstet togs bort helt. Nu är cellgiftet, 9 st , avslutad i slutet av januari.
Jag är nu återremiterad till kirurgin, från onkologen,för framtida uppföljning.
Min fundering ligger i varför jag inte själv får avgöra, frågan att få op. bort båda brösten? Nu när jag är färdigbehandlad t.v, så ligger ju en gnolande oro om återfall i mitt kvarvarande bröst. Som 72 årig kvinna har jag inga som helst behov av den kvinnligheten längre.
Ställde frågan naturligtvis vi op. och fick motiveringen att de tas inte bort ett friskt bröst.
Med min diagnos tycker jag ,att jag skulle fått ta båda.
Nu sitter man med sin oro ja nästan ångest och väntar sig en ny tumör i kvarvarande bröst. Visst, är väl medveten om, att det kan dyka upp var som helst i kroppen. Det här stör mig väldigt svårt och hämnar min återhämtning efter cellgiftsbehandlingen som varit tuff.
Är det så här i alla regioner eller är det upp till kirurgen ifråga?
Intressant att få Din åsikt.
Hej Lena, det är en engagerande fråga som många ställer sig, och som kan kräva ett litet längre svar. Men jag ska försöka fatta mig kort.
Att man inte vill göra det handlar om att man som led i behandlingen vill göra saker som leder till en vinst för den framtida hälsan, och det är långt ifrån säkert att en operation av det friska bröstet gör det.
Jag brukar säga att det är inte farligt att ha cancer i bröstet och armhålan. Det farliga är om cancern sprider sig till andra organ, precis som du skriver. Om man fatt en cancer i det ena bröstet är det ett förhindrande av en sådan spridning som är huvudmålsättningen med behandlingen. För att undvika det tillgriper vi många metoder. Du känner ju mycket väl till dem! Man opererar bort tumören, man ger cytostatika och kanske strålning, vissa får bisfosfonat. Och har man haft en ER+ eller HER2+ tumör ger man behandling mot dessa mål.
Det överlägset viktigaste är att hantera det problem man de facto har, i detta fallet en cancer i det ena bröstet. Risken att den ska ställa till med problem är, även om den är bortopererad, många gånger större än sannolikheten att det ska dyka upp en tumör i det andra bröstet och att den dessutom ska sprida sig i kroppen.
Jag har varit med om att patienter har missuppfattat situationen så, att om man tar bort det andra bröstet så kan man inte drabbas av återfall, men det är ju fel. Den allra största återfallsrisken finns kvar även om man tar bort det andra bröstet, precis som den skulle göra om man opererade bort t ex tarmen eller den ena njuren- för att göra en drastisk liknelse. Sådana operationen skulle förstås inte hjälpa för att minska risken för återfall efter bröstcancern.
I USA, där man kanske har ett litet mer kundinriktat perspektiv på sjukvården, har man sett att väldigt många kvinnor valt att ta bort båda brösten, det har nästan beskrivits som en epidemi. Och för oss som sitter på andra sidan Atlanten är det knappast en önskvärd utveckling. Vi tror att det ändå är bättre att inte utsätta folk för större kirurgi än nödvändigt.
Det finns ett tydligt undantag till det jag skriver ovan. Det handlar om kvinnor med påvisat ärftlig bröstcancer. Hos BRCA-mutationsbärare har man sett att det på lång sikt går bättre om man opererar bort det andra bröstet i förebyggande syfte. Men man ska komma ihåg att det i de fallen rör det sig om kvinnor med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av en andra bröstcancer. Det förekommer att även kvinnor med annan ärftlighet bedöms ha nytta av en sådan åtgärd, men i de flesta fall är det inte så.
Kanske har du redan insett allt detta som jag skrive och ändå önskar dig en operation av det andra bröstet? Så kan det vara. Hjärnan kan säga på ett sätt och hjärtat önska något annat, kan man tänka.
Det är i alla fall detta som är bakgrunden till att sjukvården inte ställer upp på ditt önskemål.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarHej! Min mamma blev diagnostiserad med bröstcancer när hon bara var 26 år gammal, och dog två år efter det. När jag var 14 började jag på p-piller men när min barnmorska fick reda på att min mamma dog i cancer så fick jag inte längre ta preventivmedel med hormoner i innan jag gjorde ett ”test” hos läkare. Vad kan detta vara för ”test” hon pratade om? Och finns det en större risk för mig som ung att få bröstcancer? Jag är snart 20 år gammal, slutat ta hormoner, och har ingen annan direkt nära släktning med cancer. All hjälp uppskattas!
Har jag ärftlig cancer?Hej, vet inte hur jag ska sammanfatta detta.
Jag fick plötsligt för två veckor sedan en smärta i vänster bröst som jag inte känt tidigare.
Smärtan strålade från bröst till armhålan och ibland ut i armen. Kände antingen på sidan av brösten men ibland att själva bröstvårtan och vårtgården ömmade. Kunde bli svullet.
Det försvann helt i 6 dagar.
Jag uppsökte min vårdcentral första dagen jag fick denna smärta och han kände igenom armhålor och brösten utan anmärkning.
Jag har gjort mammografi och ultraljud 25 november 2025 utan något avvikande.
Helt plötsligt började smärtan dock komma tillbaka för några dagar sedan.
Uppsökte då läkare på nytt som kände igenom armhålor och bröst på nytt, inget misstänkt sa han.
Sedan igår har jag sett att en av mina talgkörtlar som sitter ytligt på vårtgården blivit lite mer ljusrosa än de andra som är hudfärgade, när jag petat på den så börjar hela bröstet smärta igen..
Jag är orolig vad kan detta vara, just smärtan men också den enskilda körteln. Den kan bli stor som de andra körtlarna vid kyla och beröring och sedan bli platt igen men färgen är fortfarande ljusrosa.
Oro bröst / bröstvårtaJag var i måndags på besök för mammografi och ultraljud då jag upptäckt en knöl på vänster bröst. Innan dess får jag träffa en läkare som känner igenom mina bröst. Biopsi görs, två stycken. Efter det får jag träffa läkaren igen som säger att jag har cancer och kommer opereras under sommaren, en sk tårtbit där knölen sitter. Får träffa en sköterska som ska vara min kontaksköterska och även hon går igenom op förloppet samt upprättar en kontaktsida på 1177. Jag får också till mig att jag kommer genomföra strålbehandling efter op i 5 dagar. Nu säger mina vänner att detta inte kan stämma och att jag inte kan ha fått ett cancer besked på plats. En vän säger att hon också haft en knöl de gjort biopsi på men att det inte var något de tog bort och att jag inte kan få ett svar innan provsvaret kommer. Jag blir jätte förvirrad och vet inte om jag har missuppfattat någonting. Läkaren sa att de knölen är kod 5.
Kan ni hjälpa mig vad som är vad?
Hej!
Man har lite olika rutiner på olika sjukhus, och jag vet inte om läkaren var kirurg eller bröstradiolog (röntgenläkare)? Röntgenfynd graderas från kod 1-5, där kod 1 är normalt, kod 2 är godartad förändring, kod 3 är oklar förändring, kod 4 stor misstanke om cancer och kod 5 väldigt stark misstanke om cancer. Man kan förstås inte vara helt säker innan man har fått provsvar. Oftast, men inte alltid, är det cancer om det är kod 5. Oavsett vad provet visar gör man alltid en operation om det ser så misstänkt ut att man bedömer det som kod 5, så det kanske var det som din läkare ville förbereda dig på.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar Knöl kod 5Hej,
Utan att ni har en helhetsbild undrar jag hur er tolkning och er rekommendation av min situation är. Jag har ett vårdteam som överlag känns bra även om jag ibland har lite av rullande band känsla, därav frågan om en second opinion.
Jag diagnostiserades med 45 mm stort område minst höger bröst. Corebiopsi visar invasiv NST. ER positiv 99%, PgR 99%, HER2 negativ, Ki67 35%. Tumören är grad 3 och med inslag av kärlväxt. Dessutom DCIS grad 3.
Jag fick neoadjuvant cytostatika, 8 doser EC och 12 doser paxitaxel. Syftet var att försöka minska tumören för att kunna göra bröstbevarande kirurgi.
Resultatet på OP visar 55 mm stor bröstcancer NST, NHG 2, ER 90%, PgR 50%, HER2 1+, Ki67 mindre än 1%. Läkarna anser det vara svårbedömt vad gäller marginaler, där det eventuellt är mindre än 0,1-0,2 mm mot perifer, grön kant. Även SN gjordes där två lymfkörtlar tagits ut varav en har en mikrometastas på 1,5mm. De rekommenderar axillutrymmning.
Därefter strålning samt tablettbehandling.
Min fundering, oro och rädsla är kring axillutrymmningen. Jag har läst diverse rapporter, studier och dokument och undrar för personer som har/har liknande situation som mig (alla är så klart individuella) är verkligen borttagande av axillen enda/bästa vägen att gå med tanke på de höga riskerna för armmorbiditet och försämrad livskvalité?
Jag har läst och förstått att det inte finns studier för personer som fått neoadjuvant behandling vad gäller alternativ till axillutrymmning och riktlinjer som finns nationellt säger axillutrymmning. Samtidigt finns dokument som säger att detta gäller vid minst två lymfkörtlar påverkade.
Är det möjligt att göra en axillbiopsi för att se om fler kan tänkas ha påverkan?
Kan man göra en ’mellan’ operation där man inte plockar bort allt utan ett par igen för att se om fler har metastaser och på så sätt minska biverkningarna?
Kan man helt hoppa över axillutrymmning och istället få en ’extra’ dos och omgång cytostatika?
Jag är 40år, har en del andra fysiska besvär och mental ohälsa samtligt som jag är högt träningsaktiv. Att det finns så hög risk för biverkningar vid axillutrymmning skrämmer mig.
Tack på förhand.
Hej!
När det gäller primär operation (utan neoadjuvant onkologisk behandling före) finns det nu flera studier som visar att det är säkert att avstå från axillutrymning vid mikrometastas (>0,2-2 mm) eller max två makrometastaser (>2 mm) i sentinel node.
Efter neoadjuvant behandling finns det ännu inte lika många studier, och då blir läget lite annorlunda eftersom man ju redan har fått en del av den behandling som man tänker ska "täcka upp". I vårdprogrammet rekommenderar man därför axillutrymning vid mikro- eller makrometastas i sentinel node efter neoadjuvant behandling. Förut rekommenderade man axillutrymning även vid sk isolerade tumörceller (max 0,2 mm) i sentinel node. Vid primär operation räknas isolerade tumörceller inte som någon spridning alls, men efter neoadjuvant behandling tänker man att det mer är ett tecken på att tumören inte har svarat lika bra på behandlingen. Nu tycker man ändå att det finns tillräckligt med studier som stödjer att man kan avstå från axillutrymning vid isolerade tumörceller.
De vårdprogram som vi har är riktlinjer. Men dessa måste man se i ljuset av andra faktorer som är viktiga för patienten, och jag tycker absolut att du och din läkare kan diskutera risker med olika alternativ. Om man inte gör axillutrymning ökar det sannolikt risken lite för återfall i lymfkörtlar i armhålan. Det är dock mycket oklar om det påverkar överlevnaden. Jag antar att man också planerar strålbehandling? Det är också en bra behandling för att minska risken för återfall och ger inte lika stor risk för besvär från armen.
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar Alternativ till axillutrymmningHej, finns det några kända orsaker för att bröstcancer uppstår, eller är det några riskfaktorer som man bör vara medveten om?
Orsaken?Jag opererades och strålades 2019 för 15 mm stor DCIS grad 3. Nu har jag i samma bröst diagnostiserats med en 12 mm stor LCIS. Jag har förstått att man vanligen inte opererar LCIS i första taget. Ändå har jag nu fått valet att göra en ny tårtbitsoperation med efterföljande strålning (i lägre dos än normalt pga tidigare strålning) eller att göra en mastektomi. Är det pga att jag tidigare haft DCIS grad 3 som behandlingen av LCIS blir annorlunda?
Återfall med LCISHej,
Jag har upptäckt hudfärgade förtjockningar/massor på och runt bröstvårtorna och vårtgårdarna. Små knölar och utbredda förhöjda platta ”massor” liksom på olika ställen. Ljusare än själva vårtgården och vårtorna. De gör inte ont, kliar inte och ändras inte med cykeln.
Är 37 år, inte varit gravid.
Jag vet inte hur länge jag har haft det. Säkert månader.
Vad kan det vara?
Tack på förhand!
FörändringHej,
Nästan tre år efter behandling av bröstcancer och mina ögonbryn har fortfarande knappt kommit tillbaka mer än enstaka strån. Tycker inte om att alltid behöva sminka mig. Kan man få bidrag och någon sorts behandling?
Fortfarande inga ögonbryn (!?)Hejsan, jag har tagit letrozol i 1 år och 3 månader, har biverkningar som ledvärk och illamående emellanåt men det är övergående och jag lider inte så mycket av det, man vänjer sig då det inte är så ofta. Jag fyller 57 år och jag vet att det händer saker med kroppen och knoppen ändå men jag har just nu problem med ena ögonbrynet som är mycket tunnare och hårstråna är vita och det är svårt att färga dem och ögonbrynspenna är svårt att använda då jag vill försöka att få båda lika men eftersom det fattas lite hårstrån så ser jag it som en clown.
Kan man få hjälp ekonomiskt av sin läkare att gå till någon som tatuerar ögonbryn och då även få båda lika ?
Funderingar om ögonbryn som blir tunnare och blir vitaFinns det något annat alternativ än Veoza om man svettas otroligt mycket ? Blir ändå fundersam om det inte är testat?
Veoza