Visar 10 av 6299 träffar
2020-02-11
Op.i sep.-19 för trippelnegativ bc.Ki67 mkt högt 90%! Micrometastas i axillen. Bad att få ta bort båda brösten. Fick avslag, men det sjuka bröstet togs bort helt. Nu är cellgiftet, 9 st , avslutad i slutet av januari.
Jag är nu återremiterad till kirurgin, från onkologen,för framtida uppföljning.
Min fundering ligger i varför jag inte själv får avgöra, frågan att få op. bort båda brösten? Nu när jag är färdigbehandlad t.v, så ligger ju en gnolande oro om återfall i mitt kvarvarande bröst. Som 72 årig kvinna har jag inga som helst behov av den kvinnligheten längre.
Ställde frågan naturligtvis vi op. och fick motiveringen att de tas inte bort ett friskt bröst.
Med min diagnos tycker jag ,att jag skulle fått ta båda.
Nu sitter man med sin oro ja nästan ångest och väntar sig en ny tumör i kvarvarande bröst. Visst, är väl medveten om, att det kan dyka upp var som helst i kroppen. Det här stör mig väldigt svårt och hämnar min återhämtning efter cellgiftsbehandlingen som varit tuff.
Är det så här i alla regioner eller är det upp till kirurgen ifråga?
Intressant att få Din åsikt.
Hej Lena, det är en engagerande fråga som många ställer sig, och som kan kräva ett litet längre svar. Men jag ska försöka fatta mig kort.
Att man inte vill göra det handlar om att man som led i behandlingen vill göra saker som leder till en vinst för den framtida hälsan, och det är långt ifrån säkert att en operation av det friska bröstet gör det.
Jag brukar säga att det är inte farligt att ha cancer i bröstet och armhålan. Det farliga är om cancern sprider sig till andra organ, precis som du skriver. Om man fatt en cancer i det ena bröstet är det ett förhindrande av en sådan spridning som är huvudmålsättningen med behandlingen. För att undvika det tillgriper vi många metoder. Du känner ju mycket väl till dem! Man opererar bort tumören, man ger cytostatika och kanske strålning, vissa får bisfosfonat. Och har man haft en ER+ eller HER2+ tumör ger man behandling mot dessa mål.
Det överlägset viktigaste är att hantera det problem man de facto har, i detta fallet en cancer i det ena bröstet. Risken att den ska ställa till med problem är, även om den är bortopererad, många gånger större än sannolikheten att det ska dyka upp en tumör i det andra bröstet och att den dessutom ska sprida sig i kroppen.
Jag har varit med om att patienter har missuppfattat situationen så, att om man tar bort det andra bröstet så kan man inte drabbas av återfall, men det är ju fel. Den allra största återfallsrisken finns kvar även om man tar bort det andra bröstet, precis som den skulle göra om man opererade bort t ex tarmen eller den ena njuren- för att göra en drastisk liknelse. Sådana operationen skulle förstås inte hjälpa för att minska risken för återfall efter bröstcancern.
I USA, där man kanske har ett litet mer kundinriktat perspektiv på sjukvården, har man sett att väldigt många kvinnor valt att ta bort båda brösten, det har nästan beskrivits som en epidemi. Och för oss som sitter på andra sidan Atlanten är det knappast en önskvärd utveckling. Vi tror att det ändå är bättre att inte utsätta folk för större kirurgi än nödvändigt.
Det finns ett tydligt undantag till det jag skriver ovan. Det handlar om kvinnor med påvisat ärftlig bröstcancer. Hos BRCA-mutationsbärare har man sett att det på lång sikt går bättre om man opererar bort det andra bröstet i förebyggande syfte. Men man ska komma ihåg att det i de fallen rör det sig om kvinnor med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av en andra bröstcancer. Det förekommer att även kvinnor med annan ärftlighet bedöms ha nytta av en sådan åtgärd, men i de flesta fall är det inte så.
Kanske har du redan insett allt detta som jag skrive och ändå önskar dig en operation av det andra bröstet? Så kan det vara. Hjärnan kan säga på ett sätt och hjärtat önska något annat, kan man tänka.
Det är i alla fall detta som är bakgrunden till att sjukvården inte ställer upp på ditt önskemål.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarHej. Opererades för bröstcancer för två dagar sedan och har från första stund haft obeskrivlig smärta i armhålan. Jag har förstått att det troligtvis är stark nervsmärta då dom även har tagit bort ett antal körtlar.
Jag har fått 5mg Oxynorm som jag ska kombinera med Alvedon samt Ipren.
Min fråga är nu hur jag ska lägga upp doseringen.
På doseringen gällande Oxynormen står det 1-2 kapslar vid behov
Smärta i armhålanHej, väntar på trippeldiagnostik för knöl i höger bröst. Ammar min ettåring en gång per dag och har haft smärta i bröstet från och till i flera månader som började med ömhet i armhålan. Vissa dagar bränner amningen och även bröstvårtan är öm ibland. Känner ingen särskild ömhet i själva knölen.
Vet inte hur länge knölen funnits där då jag nu inser att jag känt igenom brösten på fel sätt (behöver trycka ganska hårt för att hitta knölen). Knölen sitter högt upp nära bröstmuskeln, är ca 1 cm och lite avlång. Den är ganska hård och sitter fast enligt läkaren på vårdcentral. Kan det vara fibroadenom eller är det mer troligt med elakartad tumör/cancer just för att den är mer orörlig? Är så orolig just nu. Är 38 år.
Fundering om knölHur länge kan det blöda efter ett vävnadsprov. Har vilat men när jag reser mig upp och går börjar det blöda igen. Det har nu gått 4 timmar sen provet togs.
BlödningHej!
Jag fick diagnosen DCIS grad 3 och gjorde nyligen en mamillbevarande mastektomi. Efter att jag fått PAD-svar uppstod lite ovisshet och jag undrar om ni kan ge mig råd?
Svar från PAD:
Histologi (PAD): Duktalcancer in situ grad 3.
Tumörstorlek: 43 mm.
Radikalitet: ja
Minsta marginal: Åt sidan: 2,3 mm / Dorsalt: 1 mm.
Lymfovaskulär invasion: Ej påvisad.
ER: På DCIS på kloss 1F: 80% positiv med omväxlande intesitet.
TNM: pTis Nx Mx.
Största diameter för in situ tumör i prep 1: 7,4 mm.
Minsta påvisade kirurgiska marginal åt sidan: 0,7 mm OBS! ej tuschmarkerad vävnad.
Diskussion med operatör rörande ventral marginal mamill.
Svar från operatören:
"Har tagit bort allt vävnad som ligger under mammillen fram till cutis. Det finns ingen mer makroskopiska vävnad att ta förutom mammillen som kan förstås innehålla inget tumörrest. Alternativt genomföra mammill excision//. Får diskutera med patienten vid återbesök. När det gäller den snäva PAD marginal med 0,7 mm avstånd bedömdes kirurgiskt radikalt och inget reop behövs. Sammanfattningsvis bedömdes kirurgisk radikalt på mamill basen men ska diskutera ändå med patienten angående för och nackdelar med mammill excision gentemot icke."
Operatörens anteckningar från operationen:
Skalat av bröstparenkymet ifrån hudlambå och muskeln utan problem. Tog extra retromamillärt shaving samt extra ventralt marginal om tumören. Bedömdes kirurgiskt radikalt mot ventralt och dorsalt samt åt sidan det vill säga ingen mer har makroskopiskt mässigt.
Vid uppföljningsmötet var budskapet till mig att ett sådant ingrepp förmodligen inte står i proportion till risken att något skulle finnas kvar men att jag kan höra av mig ifall jag vill göra en kompletterande operation.
Jag tycker att det är en klurig fråga att ta ställning till. Överlag är ju DCIS diagnoser goda men jag hade ju grad 3, kanske borde jag vara extra försiktig? Jag tänker också att det kan bli svårt att upptäcka om det finns något kvar som växer till, det går väl inte alltid att känna? Och framöver kommer jag ju inte att röntga det bröstet vad jag förstår (det var via mammografin det upptäcktes från början, även om den var kännbar).
Och är det inte svårt för operatören att bedöma kirurgisk radikalitet enligt ovan då det är så små avstånd?
Vad gör ni för bedömning? Bör jag kunna avstå eller bör jag operera bort mamillen?
Hej!
Det är inte en helt lätt fråga att svara på och jag förstår din oro. Som kirurg kan man inte se marginalen för blotta ögat utan det är måtten i mikroskopet som är "facit". Vid invasiv cancer, som inte växer diffust, räcker det med att tumören inte växer ut mot kanten oavsett hur liten tumören är. Vid DCIS är det lite mer svårbedömt och man brukar diskutera på en multidisciplinär rond om vad man ska anse att det räcker. Här får man väga för- och nackdelar. Om man lämnar bröstvårtan är det en lite högre risk för återfall lokalt. Oftast är det då återfall av DCIS som man oftast hittar innan det hinner utveckla sig till något mer hotande. Hos oss gör vi mammografi även efter mastektomi, men jag vet att man inte gör det överallt. Om du är orolig tror jag att det kan vara bra med ett nytt samtal med bröstkirurgen. Kanske kan göra någon extra kontroll?
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar Risk till följd av oklar (?) radikalitetJag är snart 30 år gammal. Jag har flera stora knölar i båda mina bröst. Har kollat upp det för flera år sedan och allt var U.A.
Men jag kan inte koppla av ändå..
Nu har jag en liten bebis och ammar henne. Upplever att det ena bröstet känns hårdare när man klämmer på det och när jag känner med mina fingrar känner jag flera små knölar som inte försvinner när jag masserar.
Bröstet är ömt.
När jag drar fingrarna upp mot nyckel benet känns de också hårt och ömt.
Läst på om mjölkstockning men tycker inte de stämmer överens med vad jag har.
Borde jag bli orolig? Vad kan detta bero på?
Knölar i bröstet?Hej är 18 år och har i några veckor haft väldigt ömma bröst, båda brösten känns lika ömma. Men nu har jag sett en liten rodnad på vänster bröst och under den känner jag en liten knöl lika stor som en ärta. Knölen gör inte ont men är det något att oroa sig över med tanke på rodnaden?
KnölVad görs vid kallelse till omscreening.
Hej
Man kan bli återkallad efter screeningundersökningen av två huvudskäl.
Det första skälet är att någon av bilderna inte blev riktigt bra och behöver tas om. I så fall tas bilden om och därefter granskas undersökningen och ett svarsbrev skickas ut.
Det andra skälet är att någonting framkom vid granskningen av undersökningen som gör att ytterligare undersökning behövs. Det kan bero på någonting som syntes på bilderna eller någonting du berättade angående symtom från bröst eller armhåla vid undersökningstillfället. I så fall tas oftast en eller flera ytterligare mammografibilder på bröstet och vanligen görs också en ultraljudsundersökning. Beroende på vad man finner vid den undersökningen kan det också bli aktuellt med provtagning från bröstet.
Maria Edegran
Överläkare mammografiavdelningen
Maria Edegran är överläkare vid mammografiavdelningen inom NU-sjukvården i Uddevalla.
Dölj svar OmscreeningVar på mammografi för 1 månad sen som var ua. Upptäckte sför 2 dgr en knöl ca 1×2 cm bakom vårtgården, känns väldigt väl, ytlig, som sen blir lite större längre in. Ringde bröstcentrum som sa att jag kunde avvakta 2-3 veckor för att se om den försvinner, hon todde på cystor el dyl,vilket ju inte känns bra att vänta. Har nu fått tid till VC efter mycket om och men. Är 60 år och äter östrogen sedan 13 år tillbaka. Är ju väldigt orolig.
Upptäckte en knöl I bröstet 1 månad efter mammografiHej! Jag är 50 år och opererades för hormonkänslig bröstcancer i mars i år. Blev ordinerad antihormonell behandling i 5 år och tar nu Letrozol kombinerat med Zoladex-spruta var 28:e dag. Jag har inte haft mens sedan augusti 2025. Zoladex tar jag då min onkolog anser att jag ännu inte är i klimakteriet. Innan jag startade med Zoladex i somras hade jag ett östradiol på 390 och nu när jag testade igen för någon vecka sedan hade det sjunkit till mindre än 44. Onkologen anser ändå att jag ska fortsätta med Zoladex. Min fråga är; vad bör östradiolvärdet ligga på för att kunna sluta med sprutan? Och hur ofta bör man kontrollera hormonprover under Zoladex-behandling? Hoppas på att kunna sluta med Zoladex snart då biverkningarna av denna spruta är jobbiga. Mår dock bättre av Zoladex + Letrozol än Tamoxifen som jag först testade, så därför kämpar jag på med dessa två då jag inte vågar sluta.
Hormonprover vid ZoladexHej,
Jag hade hormonkänslig (både för östrogen o progesteron om jag fattade det rätt) bröstcancer 2010, som 39-åring. Opererade bort ena bröstet och behandlades med strålning och sedan Nolvadex i fem år. Nu, 16 år senare, i klimakteriet med besvär från helvetet. Upplever att jag hamnar mellan stolarna och inte riktigt vet vart jag ska vända mig. Gynekologen vill förskriva blissel eller helst ovesterin mot sköra slemhinnor i underlivet. Kan och vågar jag ta det? Jättetacksam för svar.
Blissel eller ovesterin om man haft hormonkänslig bröstcancer