Visar 10 av 6240 träffar
2020-02-11
Op.i sep.-19 för trippelnegativ bc.Ki67 mkt högt 90%! Micrometastas i axillen. Bad att få ta bort båda brösten. Fick avslag, men det sjuka bröstet togs bort helt. Nu är cellgiftet, 9 st , avslutad i slutet av januari.
Jag är nu återremiterad till kirurgin, från onkologen,för framtida uppföljning.
Min fundering ligger i varför jag inte själv får avgöra, frågan att få op. bort båda brösten? Nu när jag är färdigbehandlad t.v, så ligger ju en gnolande oro om återfall i mitt kvarvarande bröst. Som 72 årig kvinna har jag inga som helst behov av den kvinnligheten längre.
Ställde frågan naturligtvis vi op. och fick motiveringen att de tas inte bort ett friskt bröst.
Med min diagnos tycker jag ,att jag skulle fått ta båda.
Nu sitter man med sin oro ja nästan ångest och väntar sig en ny tumör i kvarvarande bröst. Visst, är väl medveten om, att det kan dyka upp var som helst i kroppen. Det här stör mig väldigt svårt och hämnar min återhämtning efter cellgiftsbehandlingen som varit tuff.
Är det så här i alla regioner eller är det upp till kirurgen ifråga?
Intressant att få Din åsikt.
Hej Lena, det är en engagerande fråga som många ställer sig, och som kan kräva ett litet längre svar. Men jag ska försöka fatta mig kort.
Att man inte vill göra det handlar om att man som led i behandlingen vill göra saker som leder till en vinst för den framtida hälsan, och det är långt ifrån säkert att en operation av det friska bröstet gör det.
Jag brukar säga att det är inte farligt att ha cancer i bröstet och armhålan. Det farliga är om cancern sprider sig till andra organ, precis som du skriver. Om man fatt en cancer i det ena bröstet är det ett förhindrande av en sådan spridning som är huvudmålsättningen med behandlingen. För att undvika det tillgriper vi många metoder. Du känner ju mycket väl till dem! Man opererar bort tumören, man ger cytostatika och kanske strålning, vissa får bisfosfonat. Och har man haft en ER+ eller HER2+ tumör ger man behandling mot dessa mål.
Det överlägset viktigaste är att hantera det problem man de facto har, i detta fallet en cancer i det ena bröstet. Risken att den ska ställa till med problem är, även om den är bortopererad, många gånger större än sannolikheten att det ska dyka upp en tumör i det andra bröstet och att den dessutom ska sprida sig i kroppen.
Jag har varit med om att patienter har missuppfattat situationen så, att om man tar bort det andra bröstet så kan man inte drabbas av återfall, men det är ju fel. Den allra största återfallsrisken finns kvar även om man tar bort det andra bröstet, precis som den skulle göra om man opererade bort t ex tarmen eller den ena njuren- för att göra en drastisk liknelse. Sådana operationen skulle förstås inte hjälpa för att minska risken för återfall efter bröstcancern.
I USA, där man kanske har ett litet mer kundinriktat perspektiv på sjukvården, har man sett att väldigt många kvinnor valt att ta bort båda brösten, det har nästan beskrivits som en epidemi. Och för oss som sitter på andra sidan Atlanten är det knappast en önskvärd utveckling. Vi tror att det ändå är bättre att inte utsätta folk för större kirurgi än nödvändigt.
Det finns ett tydligt undantag till det jag skriver ovan. Det handlar om kvinnor med påvisat ärftlig bröstcancer. Hos BRCA-mutationsbärare har man sett att det på lång sikt går bättre om man opererar bort det andra bröstet i förebyggande syfte. Men man ska komma ihåg att det i de fallen rör det sig om kvinnor med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av en andra bröstcancer. Det förekommer att även kvinnor med annan ärftlighet bedöms ha nytta av en sådan åtgärd, men i de flesta fall är det inte så.
Kanske har du redan insett allt detta som jag skrive och ändå önskar dig en operation av det andra bröstet? Så kan det vara. Hjärnan kan säga på ett sätt och hjärtat önska något annat, kan man tänka.
Det är i alla fall detta som är bakgrunden till att sjukvården inte ställer upp på ditt önskemål.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svarHej, jag fick diagnosen spridd bc för 6 månader sedan. Började med kisqali och letrozol, fick bland annat kraftig hudinflammation och har nu haft uppehåll med Kisqali i 3 månader. Tanken var att övergå till Ibrance men pga biverkningar inkl mitt psykiska mående så har det inte påbörjats.
Mår psykiskt mycket dåligt, har sökt hjälp och efter ök med kurator så väntar jag nu på psykologkontakt men väntetiden till psykolog är 3-6 månader! Har mycket oro, ångest och så många frågor men det som erbjuds är antidepressiva tabletter, tar ibland för sömnen men kan inte ta dem i övrigt för mår då ännu sämre m huvudvärk illamående och extrem trötthet.
En av alla frågor är kan man ta CDK4/6 i perioder? läser att många gör så för att få vila från biverkningar men min onkolog svarade att de har inte mandat att ordinera CDK4/6 i perioder. Varför gör man olika?
Tack på förhand
Hej. Vi brukar inte ge CDK4/6-hämmare i perioder (dvs långa behandlingsfria intervall). Om biverkningarna är stora och det bedöms lämpligt, kan man ge "enbart" letrozol, vilket också det är en bra behandling. Det finns dock olika faktorer man bör ta hänsyn till, tex om sjukdomen är ett återfall av tidigare hormonkänslig bröstcancer, hur länge sedan det är sedan den första behandlingen avslutade, symtom mm. Varför man gör olika är svårt att svara på. En orsak kan vara att vi försöker skräddarsy behandlingen för varje enskild patient för att få så bra effekt som möjligt med god livskvalitet. Då kanske det ibland ges en "extra" vilotid (veckor/månader). Vid annan cancersjukdom gör man ofta så när man ger cytostatika, dvs ger lite vila från behandling.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Fråga om CDK4/6Hej!
Jag har får en spridning i mitt bäcken efter haft bröstcancer och har nu genomgått strålbehandling, äter antihormon och kisqali och nu vill min läkare att jag ska ta zylodronsyra trots att jag inte har den bästa tandhälsan, vad ställer du dig till detta?
ZylodronsyraOpererades 2018 vid 51 års ålder. Började äta Tamoxifen och funkade hur bra som helst. Bytte efter 5 år till Letrozol och livet blev riktigt tråkigt. Depression och ledvärk. Efter några månader fick jag byta tillbaka. Äter Tamoxifen sen dess och mår bra. Nu undrar jag var det dumt att inte byta? Vet att det bästa är att byta till andra sorten men hur stor är risken att jag skulle få återfall på grund av att jag ätit Tamoxifen hela perioden. Har två år kvar att äta.
Tamoxifen/LetrozolHej!
Jag ska pausa Letrozol i 4 veckor på läkarens inrådan pga biverkningar. Förmodligen blir det Examestan därefter.
Har Letrozol och Examestan samma effekt?
Jag är orolig att Examestan ska ha en något mindre effekt.
Hur är det?
Skillnad på Letrozol och Examestan? Om en fåHej är 78 år och op för brcancer 2005. Invasiv men ingen spridning till lymfa eller blod. Åt tamoxifen tre år aromasin i 3 år.täthet i brösten fortfarande c.
Min gyn.läkare vill att jagska använda Blissel för mina torra slemhinnor. Vågar jag börja med det. Man ska väl inte använda något med östrogen då man haft br.cancer. Nu får jag ju ingen mammografi längre trots remiss och oro.
Oro för läkemedelsbolagenOpererad i somras, tar Letrozol.
Tagit Kisqali i 10 dagar.
Då uppstod diarre,ljus färg, mörk urin.
Våldsamma kräkreflexer.
Ingen aptit.
Utmattning, avbokade hela mitt liv utom att försöka äta/ besöka toaletten.
I samråd med onkologsköterska, har jag gjort uppehåll, symptom minskat.
Ska börja om nu när uppehåll varat 2 veckor.
Jag är 74, vanligtvis aktiv,nu är det sofflocket som gäller .
Vill veta vad det är med Kisqali som orsakar mina symptom. Har uteslutit matförgiftning.
Jag har också IBS. Kan överkänslighet i tarmen ge denna reaktion?
Kisqali diarre.Hej! Jag har en fråga om prognosen vid olika doseringar av ett läkemedel.
Min tumör: pT3 pN1a cM0, L0V0R0, ER 100 %, PR 100 %, HER2 1+ (low), grad 2, Ki-67 20 %. Oncotype DX Recurrence Score (RS): 10. Risken för fjärrmetastaser 2 % efter 5 år.
Behandling: bilateral mastektomi, Letrozol och Zoladex. Planerad behandling: Zometa och Kisqali.
Min fråga gäller Kisqali. Standarddosen är 400 mg, men behandlingen kan medföra allvarliga biverkningar. Jag är ensamstående. Därför är det viktigt för mig att kunna fungera och klara av vardagen under behandlingen.
Jag funderar på att föreslå för min onkolog att börja med 200 mg, eftersom jag har förstått att en lägre dos eventuellt kan innebära en lägre risk för biverkningar. Jag har dock inte lyckats hitta någon studie som visar om en sådan dosreduktion skulle försämra prognosen i någon betydande utsträckning.
Hur ser ni på detta? Vilken ytterligare nytta kan jag förvänta mig av 400 mg jämfört med 200 mg när det gäller att minska risken för återfall och fjärrmetastaser? Finns det några studier som belyser skillnaden i behandlingseffekt mellan dessa doser?
Jag vill gärna hitta en balans mellan behandlingens effekt och biverkningar, så att jag kan genomföra behandlingen på ett sätt som är hållbart för mig i längden.
Tack på förhand för era synpunkter!
Hej. I studien var det 400 mg per dag i 3 veckor följt av en veckas uppehåll, i upp till 3 år. Om man behövde sänka dosen till 200 mg (den lägsta dosen) pga biverkningar har man inte kunnat se någon försämrad effekt. Det kan ibland vara en vits att börja med 200 mg och om det går bra och biverkningarna är begränsade, kan dosen ökas till 400 mg (standarddos). Det var inte så man gjorde i studien men kan ibland vara ett alternativ för den som är tveksam och lite orolig över att livskvaliteten ska försämras påtagligt. Om 400 mg då blir för tufft, om och när dosen ökats, kan man gå ned till 200 mg igen. Det finns inga studier som jämfört olika doser. Prata med din läkare om hur ni ska lägga upp det.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Kisqali och prognosHar en spridd bröstcancer. Ätit Letrozol i 4,5 år med mycket biverkningar speciellt svettningar.
Har nu försökt med Exemestan, svettningarna minimalt bättre däremot övriga biverkningar värre.
Vad rekommenderar ni?
Spridd bröstcancerHaft mina implantat sedan 1983. Ramlade på ena sidan och implantatet släppte från kapseln. Har fått röntgen via min försäkring där ser man att den är trasig men kapseln är hel de är också mycket kalk kring den båda
Min plastkirug finns inte kvar
Och försäkringen har de sagt att dom tar inte detta
Jag kan betala men rädd vill få en ärlig läkare jag har börjat få ont i bröstet
Vart kan jag vända migHej! Är gravid i v 36- upptäckte en liten knöl i armhålan- gick till VC dagen efter- läkaren med kollega bedömde inte behovet att utreda vidare bla då den var 6x4 mm, mjuk och kunde flyttas? Har dock hälsoångest så vill inte något missas..
Oro trots vc bedömning