Hej! Jag opererades för en vecka sedan och har god prognos, allt har gått snabbt men sedan vecka 7 då man på ultraljud fann en tumör tills idag vecka 12 har min man blivit så förändrad. Han, som annars brukar vara generös med komplimanger och kärlek i vardagen, allt från en kyss och kram när han kommer hem eller vi skilja på morgonen, verkar tro att han blir smittad om han rör mig. Får en klapp på axeln när vi ska sova som exempel. Jag känner mig helt körd i botten på självkänsla och självförtroende. Dessutom känner jag att min reaktion i samband med min cancer är att jag har ett större behov av närhet och kärlek än vanligtvis. Det har liksom blivit en sådan krock... Jag har tagit upp mina behov, jag gråter och är helt förtvivlad och har också ställt frågan om han träffat någon annan, för han beter sig så annorlunda. Han menar att han vill upprätthålla ett normal läge hemma, vi är ca 50 år båda två och våra döttrar 23 och 25 pluggar på annan ort men har varit hemma (och gett mig massa kärlek) under den här tuffa perioden. Jag känner mig bara som en helt värdelös kvinna som min man inte vill vara med eller vara nära. Jag är så rädd hur det ska bli om jag behöver cellgifter och hur han kommer agera då. Jag har också full förståelse i att alla reagerar väldigt olika en sådan här situation och att det inte finns rätt eller fel reaktioner. Det jag skulle behöva stöd i är hjälp i hur jag ska kunna förhålla mig till alla reaktioner, särskilt min mans. Hur jag ska göra för att inte bli så påverkad? Jag har hjälp av en coach i min självkänsla och också psykolog för mitt mående, tagit bådas hjälp nu efter operationen då jag känner att jag är superlättad och glad att så snabbt fått operation och mår fysiskt bra, så är mitt psyke tvärtom. TACKSAM för stöd om andra upplevt samma eller tips på hur jag förhåller mig. TACK