Hej. Vid en hormonkänslig bröstcancer är hormonsänkande behandling, tex Letrozol, en bra behandling och kan göra att tumören krymper och blir enklare att operera bort i sin helhet. Ibland väljer vi att ge behandling längre tid än 3 månader, så det är inte helt ovanligt. Prognosen är lite svår att beräkna då hon inte är färdigopererad ännu.

Hej. Det exakta gränsvärdet på olika provsvar vi får varierar mellan lab och därför är det svårt att ge ett bra svar, du får fråga din läkare/sjuksköterska var gränsen för östradiol ligger där ditt prov analyseras. Det verkar dock som att du har bra effekt på Zoladex.

Hej. Det exakta gränsvärdet på olika provsvar vi får varierar mellan lab och därför är det svårt att ge ett bra svar, du får fråga din läkare/sjuksköterska var gränsen för östradiol ligger där ditt prov analyseras. Det verkar dock som att du har bra effekt på Zoladex.

Hej. Om man läser i FASS finns inte bröstcancer med som en känd biverkan. För 10 år sedan kom någon rapport från en liten studie om detta, där man inte kunde förklara sambandet och inte heller avrådde patienten att sluta med amlodipin. Amlodipin ör en av de läkemedel som är vanliga att börja med om man har högt blodtryck, oavsett bröstcancer eller inte.

Hej. Utifrån det du beskriver om den tumör du haft, låter det som att du skulle ha nytta av den antihormonella behandlingen. Jag tycker att du ska lyfta dina farhågor med din läkare och kontaktsköterska för att få stöd i detta under behandlingstiden.

Hej. Adjuvant behandling betyder förebyggande behandling, alltså målet är att minska risken att sjukdomen kommer tillbaka i framtiden. Både strålbehandlingen och hormonbehandlingen är också adjuvant, dvs förebyggande. Docetaxel är en typ av cytostatika som vi ofta använder vid bröstcancer och i ditt fall planeras den att ges 3 gånger. EC90 är en kombination av två cytostatika (epirubicin och cyklofosfamid) där 90 står för vilken dos man ger på epirubicinet. Den kombinationen planeras också 3 gånger. Det är ofta 3 veckor mellan varje kur när man ger 3 + 3 behandlingar, men du kommer förstås att få veta exakt hur planen är för dig när du träffar onkologen (du kanske redan har gjort det?). Cytostatikabehandlingen brukar totalt ta ca 4,5 månader.

Hej. Även om effekten procentuellt kan anses liten för vissa så handlar det om en ganska vanligt sjukdom och i och med det också många räddade liv. Det handlar inte i första hand om att minska risken för en ny bröstcancer i det friska bröstet. Vi räknar ofta i "sparade liv" och om vi utgår ifrån en 65-årig kvinna som inte har hög risk för sjukdomsåterfall och därför inte behöver cellgifter utan får antihormonell behandling, räddar vi en kvinna av 100 (dvs av 100 kvinnor, med likartad risk för sjukdomsåterfall, som tar antihormonell behandling i 5 år räddar vi en kvinna från att dö i bröstcancer inom 5 år). Om vi istället tänker en 55-årig kvinna med högre risk för återfall där vi också ger cytostatika räddar vi 13 kvinnor från död i bröstcancer inom 5 år, där den antihormonella behandlingen står för ungefär halva den effekten. För den enskilda patienten kan det vara svårt, tänker jag, att förstå hur man ska förhålla sig till statistik då det inte går att överföra på en enskild individ, utan statistiken guidar oss i första hand vilken behandlingsstrategi vi ska erbjuda den specifika patient vi har framför oss på ett mottagningsbesök, för att minska risken för sjukdomsåterfall och för tidig död i bröstcancer. Det är viktigt att ta i beaktande alla typer av biverkningar som både kan och ofta/ibland drabbar patienten. Jag tycker inte alls att patienten skall "plågas" av biverkningar. Ofta, men inte alltid, kan vi stötta och ändra så att det blir acceptabla biverkningar. Vad som är acceptabelt är det förstås patienten som ska bestämma, inte läkaren eller sjuksköterskan. Ibland är biverkningarna av sådan art att vi, trots försök att lindra (tex byta läkemedel), kommer till en punkt där kanske behandlingen får avbrytas. Nu blev detta ett ganska långt svar, som jag brukar försöka undvika, men jag hoppas att du förstår hur jag menar.

Hej Jag skulle säga att ämnet är mycket högt prioriterat av både politiker och sjukvård. 2023 gjorde också Socialstyrelsen en utvärdering av screeningprogrammet för bröstcancer, där man också undersökte det vetenskapliga kunskapsläget just vad gäller tät bröstvävnad. Utredningen kom fram till att det i nuläget inte finns vetenskaplig evidens för att det skulle vara bättre att använda någon annan metod än vanlig mammografi för kvinnor med tät bröstvävnad. När man som du beskriver har problem med cystor, så är det vanligt att de minskar efter klimakteriet. Det kan vara en fördel att undvika hormonbehandling med östrogen, om det är möjligt, eftersom det kan leda till att problem med cystor håller i sig längre, men såklart får en avvägning göras mot vilka andra symtom man eventuellt får i samband med klimakteriet där man kan ha nytta av hormonbehandling.

Hej Problemet med att göra mammografi som screening över 74-års ålder är att det inte finns några vetenskapliga belägg för att nyttan med undersökningen är större än risken. I det läget är det inte tillåtet att göra undersökningar med strålning, eftersom det inte går att göra bedömningen att det finns ett berättigande för undersökningen. Risken för skada av själva strålningen vid mammografiundersökningen är sannolikt inte så stor eftersom stråldosen är låg, och risken med själva stråldosen dessutom är lägre hos äldre personer. Däremot ökar risken för överdiagnostik när man blir äldre. Överdiagnostik innebär att man upptäcker och behöver behandla små tumörer som annars inte hade varit farliga och som inte skulle ha gett några besvär under återstående livstid om de inte hade upptäckts. Anledningen till att man måste få behandling för dessa tumörer är att det inte går att veta vilka tumörer som kommer att ge besvär obehandlade och vilka som inte kommer att göra det. Därför behandlas alla tumörer man upptäcker. Risken för att en tumör är överdiagnosticerad är större hos en äldre kvinna än hos en yngre, dels på grund av att en äldre kvinna har kortare tid kvar att leva av andra skäl, och dels på grund av att brösttumörer ofta växer långsammare hos äldre kvinnor än hos yngre. Det kan bero delvis på att hormonbalansen i kroppen är annorlunda. Det finns risker med biverkningar av alla de behandlingar som man använder mot bröstcancer, såsom läkemedelsbehandling, kirurgi, och strålbehandling. Delvis är dessa risker större hos äldre kvinnor. Eftersom alla tumörer man upptäcker behöver behandlas, och man upptäcker mycket små tumörer med mammografi är risken att man upptäcker en mycket liten tumör som kvinnan aldrig skulle ha haft några besvär med under sin återstående livstid och att det leder till att hon istället för att känna sig frisk får känna sig sjuk och drabbas av olika negativa följder av cancerbehandling under slutet av sitt liv.

Jag vet inte om det stämmer att risken för återfall någon annan stans i kroppen är större, än lokalt i bröstet. Inför alla undersökningar med röntgenstrålning krävs det att man gör en berättigande bedömning, vilket innebär att nyttan med undersökningen ska vara större än risken med undersökningen. Stråldosen vid en CT-undersökning av kroppen är betydligt större än vid en mammografiundersökning, där stråldosen är mycket låg. Kontroller med mammografi görs för att upptäcka återfall lokalt i bröstet, och nya brösttumörer. Nyttan med att göra CT-undersökningar av kroppen som kontroll, utan att man har någon specifik misstanke på återfall någonstans kan nog knappast bedömas som berättigat med tanke på stråldosen.