Hej, Cancerfonden har en text om komplementär medicin där man kan läsa om kosttillskott mm. Det korta svaret på din fråga är att det kan vara olämpligt med extrakt och koncentrerade kosttillskott i tablettform beroende på att det kan interferera med effekt av läkemedel. Så länge det är vilken mat du äter så tycker jag du kan fortsätta att äta det du mår bra av.

Hej! Håller med om att det låter som godartade bindvävsknutor, så kallade fibroadenom. Det är en väldigt låg sannolikhet att det rör sig om cancer. Din läkare har dock agerat helt enligt riktlinjerna, då knölar i bröstet ska utredas med så kallad trippeldiagnostik, dvs att man känner på brösten, gör bildundersökning (oftast med mammografi och ultraljud) och tar ett vävnadsprov på knölen. Då du är såpass ung tror jag inte att de kommer att göra en fullständig mammografi, men de brukar oftast vilja ha åtmintonde en bild. Jag vet inte hur väntetiderna ser ut i Göteborg, men förhoppningsvis kan du, då det med allra största säkerhet rör sig om godartade förändringar, koppla bort oron så mycket som möjligt så att du kan leva på ungefär som vanligt.

Hej. Jag börjar med din sista fråga och vid en HER2-positiv bröstcancer brukar de flesta tumörer minska på behandlingen. Hos drygt hälften av patienterna uppnås sk komplett respons, dvs man kan inte se någon kvarvarande cancer i tumörområdet när det analyseras efter operationen. Det påverkar vilken efterbehandling som rekommenderas. Studier har visat att en kombination av olika cytostatika ofta ger bättre effekt (minskar risken för återfall) och det är därför vi ger olika typer av cytostatika. Jag skulle inte säga att något av de preparat som planeras för din del är "snällare" än det andra, men de har olika typer av biverkningar. En del tycker att EC är lite tuffare medan andra tycker att docetaxel är tuffare. Ki67 kan variera från 1-100%, ytterligheterna (1 och 100) är ovanligt. Över 29% räknas som "högt" men det är förstås skillnad mellan 35% och 75%. Ibland kan %-graden påverka vilken behandling vi väljer (tex om den är över eller under 5 respektive 30%). I ditt fall tänker jag att Ki67 inte påverkat behandlingsvalet.

Hej DCIS kallas ofta för förstadiecancer: Cancercellerna hittas bara i bröstgången- cancern har inte invaderat omgivningen. Eftersom DCIS följer bröstgången kan ibland extentmåttet bli högt men det betyder inte att det är många cancerceller. Som jag sagt tidigare har du mycket god prognos- du behöver inte oroa dig men det är viktigt att du går på mammografi.

Hej, det var en bra fråga som kräver ett ganska långt svar, och jag bad också Aina Johansson kommentera komma med tips på var du kan få ytterligare stöd om du känner att du behöver det. Till att börja med vill jag förmedla att även om tumören uppvisar vissa aggressiva egenskaper så är din mammas prognos god, med den behandling hon kommer att få. Risken för återfall är inte hög. HER2 är ett protein som i vissa fall finns i ökad mängd på cancercellernas yta. FISH-mätningen bekräftar att HER2-är positiv. HER2 signalerar en viss grad av aggressivitet, men erbjuder även möjligheten att behandla med specifika antikroppar, Trastuzumab tillsammans med cytostatika. Elston är ett sätt att mer generellt mäta aggressiviteten, 8 poäng är ett högt värde, vilket är det vanligaste med en HER2-positiv tumör. ER betyder östrogenreceptor och PR progesteronreceptor, båda är negativa vilket betyder att tumören inte är hormonkänslig, hon kommer därför inte att behöva hormonbehandling efter cytostatikan. Det kan vara skönt att slippa. Ki67 avspeglar liksom Elston den andel av celler som delar sig, 69 % är ett högt värde, det är samma sak med det, så brukar HER2-positiva tumörer se ut. Dcis är ett slags förstadium till bröstcancer, som ofta finns tillsammans med bröstcancern men också kan uppträda för sig, det är den "invasiva" delen som räknas, i detta fall är tumören 11mm stor, vilket är mindre än den genomsnittliga bröstcancern i Sverige idag. Ja, tumören är efter operationen bortopererad och man kan utan vidare säga att hon är frisk. MEN: det farliga med bröstcancer är inte att ha en tumör i bröstet eller i armhålan. Det går det ganska lätt att åtgärda kirurgiskt. Nej, det som kan vara farligt är om enstaka celler gett sig iväg till andra håll i kroppen. Risken för det hade varit större om man sett spridning även till lymfkörtlarna, men baserat på de aggressiva egenskaperna som tumören har, kan man inte utesluta att så skulle kunna vara fallet även utan tecken till lymfkörtelspridning. Då är det viktigt att behandla med förebyggande medicin som har effekt ute i hela kroppen. Därför är det viktigt att din mamma får behandling med cytostatika och trastuzumab (antikropp mot HER2), och dessutom strålbehandling om det är så att man tagit bort tumören genom en sk "tårtbitsoperation". Däremot behöver hon inte hormonbehandling, så riktigt "hela kitet" blir det inte. Är det ärftligt? Generellt kan man säga att om man har en mamma som har haft bröstcancer så har man som kvinna litet högre risk än andra kvinnor att få bröstcancer. Men om det "bara" är det så är risken bara litet förhöjd hos dig. "Vanliga" kvinnor har ca 10 % risk att under livet få bröstcancer alltså en av 10, om man har en mor med bröstcancer så kan risken typiskt vara 15 upp till som mest 20 % alltså en en situation där 8 av tio kvinnor INTE får bröstcancer, och baserat på den risknivån är det förstås viktigt att gå på regelbundna mammografiundersökningar från 40 års ålder. Nu skriver du att även din mormor hade bröstcancer, och i så fall kan det finnas skäl att titta litet närmare på det, kanske uppfyller er familj kriterierna för att genomgå en ärftlighetsutredning med blodprov. Be din mor ringa och förhöra sig om det med sin bröstmottagning. Hoppas du blivit litet klokare av detta mångordiga svar! PS från Aina: När någon får cancer påverkas även de närståendes liv. Det är vanligt att det dyker upp många tankar och frågor kring sjukdomen. Ett bra sätt att få svar på sina frågor kan vara att ringa till någon av de cancerupplysningslinjer som finns, till exempel Cancerfondens Cancerlinje, 010-199 10 10. Alla cancerlinjer har medicinskt legitimerad personal med lång erfarenhet av att jobba med cancersjukdomar och kan därför svara på många av de frågor som man har som anhörig. Kan de inte svara på frågorna kan man få tips om vart man ska vända sig för att få den hjälp man vill ha.

Patientskadelagen har kommit till för att den som skadas i vården på ett enkelt och smidigt sätt ska få sin rätt till ersättning prövad. Har det uppkommit en skada som uppfyller villkoren i Patientskadelagen så ska ersättningen betalas ut utan att frågan om vem som är ansvarig ställs. Många gånger handlar det dessutom om behandlingar som när de gavs verkar fullt rimliga, men med facit i hand så står den tidigare behandlingen inte i rimlig proportion till den skada som uppkommit. Exempel på skador som kan ersättas är skador som uppkommit vid undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Detta innebär att det alltid sker en individuell bedömning om villkoren för att få ersättning är uppfyllda. Skadan måste också anmälas inom en viss tid för att ersättning ska kunna utgå. Eftersom jag tror att många missar att anmäla skador som skulle ha kunnat resultera i skadestånd passar jag på att göra några allmänna reflektioner kring Patientskadelagen: Den vanligaste anledningen till att patienter som jag hjälp att göra en anmälan om skada enligt Patientskadelagen och som fått ersättning utbetald är felaktig diagnostisering (dvs försenad cancerdiagnos på grund av att det från början har ställts en felaktig diagnos). Jag tror att det är många som inte känner till att man få skadestånd på grund av försenad diagnos om detta har påverkat vårdförloppet. Det kan vara bra att känna till att skador som har uppstått i samband med sjukdomar som utan behandling är direkt livshotande ersätts inte. Därför ersätts i stort sett aldrig skador som uppkommit i samband med en bröstcancerbehandling som genomförts enligt vårdprogrammet. Som ett förtydligande kommer här lagtexten om rätten till ersättning: Rätten till patientskadeersättning 6 § Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av 1. undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt, 2. fel hos medicinteknisk produkt eller sjukvårdsutrustning använd vid undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller felaktig hantering därav, 3. felaktig diagnostisering, 4. överföring av smittämne som lett till infektion i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, 5. olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd eller under sjuktransport eller i samband med brand eller annan skada på vårdlokaler eller utrustning, eller 6. förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter eller anvisningar. Vid prövning av rätt till ersättning enligt första stycket 1 och 3 skall den handlingsnorm tillämpas som gäller för en erfaren specialist eller annan erfaren yrkesutövare inom området. Rätt till ersättning enligt första stycket 4 är utesluten i de fall omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn skall därvid tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen. Undantag från rätten till patientskadeersättning 7 § Patientskadeersättning lämnas inte om 1. skadan är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering eller behandling av en sjukdom eller skada som utan behandling är direkt livshotande eller leder till svår invaliditet, eller 2. skadan orsakats av läkemedel i annat fall än som avses i 6 § första stycket 6.

Hej. Förklarar först lite "uppspaltat" på informationen angående din cancer och sedan lite på de övriga funderingarna: Din invasiva bröstcancer var 5 mm inom ett 8 mm stort område där det dessutom fanns DCIS ("förstadium till bröstcancer") där det totala måttet inklusive det invasiva om rådet blev 8 mm. Radikalitet: Ja - Betyder att tumören är borttagen i sin helhet BRE/NHG: 5/grad 1 - Tumören graderas 1 (av 3) i en skala där man kan säga att grad 1 är bra och där är cellerna ganska lika som de "vanliga" cellerna. LVI: nej - inga cancerceller i kärl ER 100% - cancercellerna uttrycker progesteronreceptor - är känsliga för östrogen PR 80% - cancercellerna uttrycker progesteronreceptor (= "hormonkänslig") KI-67 11% (Vet att under 20% är bra) - är ett mått på tillväxthastighet och 11% kan man säga är ganska låg (= bra) Her2/neu IHC: 1+ - Cancercellerna har inget överuttryck av Her2-receptor "portvakten" (1st) togs bort - ingen spridning (Igll:1 SN Med mestastas:0) = 1 portvakt utan cancerceller TNM:pT1b NO Mx = p betyder att man har tittat på operationspreparatet. T1b= tumör 6-10 mm. N0 = ingen spridning till lymfkörtlar. Mx = eftersom det bedöms som låg risk för återfall har ingen metastasutredning gjorts (helt enligt nationella riktlinjer) och man sätter därför x efter M (metastas) som betyder att man inte har utrett detta. Om vi tittar på biverkningar i FASS eller likande så har de flesta läkemedel jättemånga biverkningar. Det betyder inte att alla får alla biverkningar och inte heller att biverkningarna som eventuellt dyker upp påverkar livskvaliteten. Ofta går det att lindra eventuella biverkningar som dyker upp. Idag använder vi samma dos till alla eftersom det inte finns studier som säger att vi ska göra på annat sätt. Den antihormonella behandlingen är en viktig del av behandlingen som minskar risken för återfall och bröstcancerdöd. Däremot går det förstås inte att ge några garantier. Din bröstcancer var liten och prognosen är mycket god, dvs risken att du ska få återfall är mycket liten. Hur stor vinsten är med den antihormonella behandlingen är svårt att svara på, tycker jag i %. I vårdprogrammet står det att om tumören är 10 mm eller mindre kan man ibland avstå från antihormonell behandling, men det är viktigt att man har en dialog med sin läkare inför ett sådant beslut. Man kan tex prova och se hur man mår på behandlingen innan beslut tas att avbryta/avstå.

Hej, jag kan bara hålla med om att det är djupt otillfredsställande med aktuella väntetider inför strålbehandling. Det är svårt att vet hur skadligt det är att vara tvungen att vänta på behandling. Baserat på det du beskriver uppfattar jag inte att du tillhör den gruppen av patienter där det är som mest skadligt att vänta. Men det är en klen tröst, du vill förstås bli klar med din behandling. Det är viktigt tänker jag. Om det inte var för att du i det ena bröstet hade vad som beskrivs som två åtskilda små tumörer, är det inte helt säkert att strålningen vore helt nödvändig. Som det ser ut tycker jag att du ska ta behandlingen, biverkningarna av att stråla bröstvävnaden är mycket begränsade. Den lymfkörtel du frågar om är en lymfkörtel som satt i själva bröstet, inte i axillen. Det får man ha. I ditt fall visade den inga tecken till spridning, vilket är gynnsamt. Din prognos kan inte beskrivas som annat än god baserat på "snäll" biologi, små tumörer och avsaknad av spridning till lymfkörtlar.

Hej, såhär skulle jag vilja tänka: Du är frisk efter din bröstcancer. Men lever förstås med en risk för återfall. Den behandling du fått och får (exemestan och zoledronsyra) minskar på ett tydligt sätt risken för återfall. Risken för återfall är förstås större för dig än för en kvinna med t ex 0 eller en körtel med cancer i armhålan, men det paradoxala är att om risken för återfall är större är också effekten av den förebyggande behandlingen större. Men man kan inte bekräfta det på annat sätt än att konstatera att hälsan tiger still (vilket låter fånigt när du har alla de besvär som du har). Vissa av dina symtom är säkert biverkningar av exemestan, vissa saker kan vara en effekt av din tidigare cytostatikabehandling (domnade fingrar och tår). Den värk du har av din dåliga höft förvärras säkert eftersom du tar exemestan och jag håller med om att det vore en god sak om du kunde få en ny så snart som möjligt. JAg kan inte se annat än att man skulle kunna göra den operationen nu. Det är fint att du trots dina krämpor håller igång som du gör. Fortsätt med det och tjata på ortopeden! JAg skulle vilja peppa dig att kämpa på med dina exemestan, de gör skillnad! Och zoledronsyran som kompenserar för den negativa effekt som kan finnas på skelettet av exemestan.

JAG tänker att man ska inte se lågt östrogen i klimakteriet som en "brist", eller gud förbjude en "bristsjukdom". Jag är inte gynekolog och expert på detta men jag menar att man kan behandla besvärande symtom som är en konsekvens av att östrogenet har sjunkit, med östrogen efter klimakteriet. Man rekommenderar i så fall att göra det under en kortare tid (upp till 5 år) eftersom det ju leder till att risken för bröstcancer stiger, vilket vi bröstcancerläkare å andra sidan är väl förtrogna med. När det gäller det diagnostiska förloppet har vi ju en tumregel som säger att de flesta (80 %) ska vara föremål för behandling (operation eller medicinsk) inom 28 dagar från det att man hade välgrundad misstanke om bröstcancer, vi klarar på de flesta håll inte den målsättningen, vilket förstås är otillfredsställande. Man kan dock komma ihåg att det ju inte är så att riskerna med cancern plötsligt blir mycket större om 28 dagarsregeln inte håller. Det är ingen bra ursäkt, men väl ändå en tröst för den enskilda. Vi måste fortsätta att arbeta för att nå upp till de mål som vi själva strängt taget satt upp.