Visar 10 av 1540 träffar
2026-03-24
Hejsan. Op. 2009 bort en kalkförändring vä sida, ingen annan beh. Fick 2019 bröstcancer (7cm stor) hö. sida och genomgick 6 omgångar cellgifter (Doc+trastsumab+pertsumab) med komplett regress och opererades först med sektor och axillutrymmning och sedan mastektomi pga av rester nära kanten av tårtbiten. Dom sa att det räckte med en bit till men jag ville ta bort allt. Efter det 15ggr strålning och 14ggr kadcyla. Har ätit anastrazol sedan jan.2020 och vill gärna sluta nu pga alla biverkningar (kraftig viktuppgång, håravfall, stelhet, torra slemhinnor osv.osv) Först var det sagt att jag skulle äta dom i 5 år men senare sa en annan onkolog att det var 10år. Det jag undrar är, hur mycket högre risk för återfall riskerar jag om jag struntar i dom sista 4åren. Min cancer var 7cm, 2 lymfor med bindväv (?) ER. PR. negativ, HER2 pos. ki-67 38%, invasiv duktal, multifokalt. elston 2. Jag förstår att ni inte kan uttala er specifikt men kanske har någon trolig uppskattning, Ska ta upp det med min läkare men vill gärna ha något att komma med ,det känns som jag kommer att övertalas till att fortsätta. Vilket jag såklart gör om det är en stor risk procentuellt. Jag är 61år
Tusen tack på förhand
Hej. Jag antar att bröstcancern var ER positiv eftersom du fått anastrozol. Det är alltid en avvägning vad gäller hur länge man rekommenderas tilläggsbehandling. För många finns en liten vinst med att fortsätta den antihormonella behandlingen upp till totalt 10 år, men jag tycker att man också måste värdera in livskvaliteten. Det är i slutändan du som ska bestämma, tycker jag, och om behandlingen påverkar dig såpass mycket kan man också tänka att du gjort det bra som ätit tabletterna i 6 år. Det är svårt att göra beräkningar efter preoperativ behandling, men mellan tummen och pekfingret kan man säga att förlängd antihormonell behandling för din del ger en 2-3% ökad chans att det går bra 15 år efter operationen. Det är viktigt att komma ihåg att statistik inte gäller på individnivå utan ger oss mer ett stöd vilken behandling vi ska välja för den enskilda patienten. Om vi tittar på all behandling du redan fått totalt ger det ca 40% ökad chans att det går bra.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar anastrazol 6 år2020-08-19
Jag är 38 år och genomgick i juni sektor och sentinel node. Patologisvar visade 100% ER, 0% PR, HER2 neg, Grad 2, Ki67 19%. Tumören var invasiv lobulär cancer och har klassificerats som Luminal A och mätte 7 mm (invasiv del) med 2 satelliter av LCIS. Ingen spridning till lymfkörtlar. Min behandling (utöver operationen) är tamoxifen 5 år och strålning med boost. Jag har nu lite frågor omkring min behandling och uppföljningen.
1. Jag opererades 37 dagar efter första ultraljudet (där ultraljud gav stark misstanke på malignitet, dvs U5). Börjar SVF den dagen eller när i så fall och har jag fått behandling inom tidsramen för SVF?
2. Den invasiva delen av tumören var liten och att det inte var spridning via lymfan. Jag är dock jätteorolig för blodspridning. Hur stor är risken för att celler hunnit spridas med blodet i mitt fall? Jag är såklart orolig eftersom jag inte ska ha cytostatika. Har dessutom läst att just lobulär cancer har lite sämre prognos än duktal och min cancer var ju heller inte alls positiv för progesteron, vilket också är förbundet med lite sämre prognos?
3. Min strålning ska först börja 14 veckor efter operationen (jag ska strålas i Lund). Jag tycker det är väldigt länge att vänta? Kommer detta att försämra min prognos? Borde jag få tid till strålning tidigare?
4. Jag har läst på framförallt amerikanska hemsidor att just LCIS är förbundet med 8-12x ökad risk för bröstcancer (också i det bröstet där man inte hittat LCIS) och att man i USA bla rekommenderar årlig kontroll livet ut och till och med profylaktisk mastektomi i vissa fall. Det verkar inte finnas några bra riktlinjer i Sverige. Jag ska följas 10 år, vad händer sen? Jag är då 48 år (vilket ändå också är ganska ungt) och risken för bröstcancer är väl fortsatt förhöjd även då? Borde jag inte få lov att fortsätta följas?
Hej Charlie, detta var en delvis svår fråga som jag inte kommer att kunna besvara riktigt tillfredsställande. Vi tar en sak i sänder:
1) Nej, man kan inte säga att vi klarade inte målet enligt SVF i ditt fall, 80 % av patienterna ska opereras inom 28 dagar.
2) Lobulär cancer har inte sämre prognos än duktal cancer, cet viktiga är att titta på övriga egenskaper. I ditt fall talar det faktum att tumören var liten, saknade spridning till armhålan och var av Luminal A-typ till din fördel.
3) Ja, det är en otillfredsställande väntetid till start av strålbehandling, inte tu tal om saken. Jag skulle föreslå att du börjar ta tamoxifen redan nu om du inte redan gjort det.
4) Den svåraste delen av din fråga att besvara. LCIS är en knepig sak. Man ska inte riktigt uppfatta det som ett förstadium till cancer, de flesta menar att det snarare ska uppfattas som en markör för risk att utveckla cancer, och man har också ändrat namnet på tillståndet från "lobulär cancer in situ" till "lobulär neoplasi" (LN), för att ta bort "cancerstämpeln" från tillståndet. Det är t ex inte nödvändigt att vid operation få bort hela härden av LN, och det är rätt som du säger att det finns studier som visar att om en kvinna har lobulär neoplasi så har hon en ökad risk att i framtiden insjukna i bröstcancer, inte bara nödvändighetsvis i den sida som neoplasin satt i utan faktiskt i båda brösten. Detta gäller i alla fall individer som har "bara" lobulär neoplasi. För att beskriva en sådan kvinnas framtida risk vill man hellre ha en siffra på den absoluta cancerrisken, snarare än den relativa som du förtjänstfullt fått fram. Absolut risk säger t ex att risken 20 år fram i tiden är t ex 20 %, d v s en av fem kommer att få ny cancer, vilket någon studie antyder. Att risken är si eller så många gånger förhöjd tycker jag är svårare att förhålla sig till.
MEN, och det är det viktigaste! Jag har inte kunnat hitta studier där man tittar på hur det förhåller sig i ett fall där man finner lobulär neoplasi tillsammans med en invasiv cancer som i ditt fall. Det är inte alls säkert att det är riktigt på samma sätt där. Man kan t ex vara rätt säker på att behandlingen (tamoxifen) påverkar den risk för ny cancer som kan vara förenad med LN. Men jag ska fortsätta att leta.
Din tamoxifenbehandling kommer alltså inte endast minska risken för återfall i den cancer som du haft, utan även leda till en halvering i risken för ny bröstcancer. När det gäller uppföljningen kommer du att vara föremål för uppföljning inom mammografiscreeningprogrammet även om 10+ år. Du kommer alltså inte att sakna uppföljning då. Screeningprogrammet fortgår till 75 års ålder.
Oaktat de otillfredställande ledtiderna kan man inte annat än säga att din prognos avseende den nu aktuella cancern är god. För att värdera din framtida cancerrisk skulle jag föreslå att man även väger in eventuell förekomst av en ärftlig bröstcancervariant, och jag skulle tro att du fått möjlighet att genomgå en sådan analys, eftersom du fått en bröstcancer före 40 års ålder. Om inte, så kan man arrangera med det i samband med besöket på onkologen.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Frågor om tid2020-01-13
Har läst att det finns studier som visar att cancerceller kan spridas i kroppen vid mellannåls biopsi. I USA görs därför biopsi med finnål. Jag fick inte ens frågan eller info. De sa bara i samband med kompletterande bilder att de skulle göra ultraljud. När jag låg där sa de att jag skulle få bedövning o de skulle ta ett prov. Efter fick jag veta det var den grövre nålen. Hade jag fått välja själv, hade de bara fått operera bort hela bröstet försiktigt utan biopsi. De kunde undersökt tumören enbart efter operationen. Jag valde att ta bort hela bröstet, de erbjöd tårtbit. Tumör 1 cm mjölkgångarna. Invasiv cancer. Har inte fått återbesök än. Hur ser prognosen ut? Kan jag tänkas få antiöstrogen behandl. trots att jag valde ta bort hela bröstet? Tog bort en portvaktkörtel som inte visade någon blå färg men som uppmätte 8000 becerel radioaktivt ämne. Verkar som jag slipper strålning. Är över en månad sedan operationen. När man talar om återfall, menar man då bröstcancer i bröst eller är det all cancer i kroppen som räknas som återfall efter bröstcancer? Hur stor är risken att jag får cancer i mitt friska bröst? Kan jag bli friskförklarad?
Hej! Efter grovnålsbiopsi med efterföljande bröstoperation (bröstbevarande eller hela bröstet) kan man ganska ofta se cancerceller i "stickkanalen". Det finns inte några färska studier på att cancercellerna från biopsin sprider sig i kroppen. De artiklar som finns avser ett äldre material, när tilläggsbehandlingarna inte ser ut som idag och kanske väntetiderna både till utredning och operation var längre. Operationen brukar nu ske max 3-4 veckor efter provtagning. De flesta bröstcancrar som opereras med bröstbevarande kirurgi får strålbehandling mot bröstet, vilket minskar risken avsevärt för återfall i bröstet. Tumörer som är större än 10 mm och hormonkänsliga, får dessutom hormonell behandling med antiöstrogen, vilket minskar risken för återfall över huvud taget (dvs både lokalt och i övriga kroppen).
Du har opererats för en liten cancer. Var den hormonkänslig? Hur var det med lymfkörtlarna? Jag tycker mig förstå att den lymfkörtel som tog bort inte innehöll cancerceller? I sådana fall är din prognos utmärkt och du slipper ju strålning eftersom bröstet togs bort. Nu för tiden används inte ordet friskförklaring eftersom risken för återfall aldrig är 0 även om den som i ditt fall är minimal. Risken för ditt andra bröst är en aning ökad men fortfarande liten och du kommer ju att gå på kontroller oftare de närmaste åren.
Renske Altena
Docent i onkologi. Forskare, Karolinska Institutet.
Dölj svar Biopsi2020-03-02
Jag är 70 år och opererades för Ductal Cancer in situ grad 1 för 3 veckor sedan. Min kirurg var mycket nöjd efter op och såg en god chans att det skulle räcka med operationen. Jag var otroligt lättad, satsar stort i/på mitt företag, har just gjort en stor investering, kom hem från USA idag och har bra flyt. Ska nu på återbesök o få resultatet. För att vara förberedd tittade jag i min journal. Inte vad jag hoppats.
"Opererad 2020-02-06 med sektor nedre laterala kvadranten höger mam.
PAD visar en 10 x 9 mm stor duktal cancer in situ grad 1-2, radikalt opererad med
minst 8 mm marginal.
Med tanke på resektionsmarginal mindre till 10 mm rekommenderas postop
strålbehandling i DIBH teknik, 2,67 Gy fraktioner till slutdos 40,05 Gy. "
Min första impuls är att avböja strålbehandling. Behövs det verkligen? Kan jag vänta ett år o få uppföljning? Hade min kirurg haft 1-2 mm mer marginal hade det tydligen varit lugnt. Eller?
Om jag måste strålbehandlas, finns det ngn snällare, mer skonsam variant av strålbehandling? Är protonbehandling ett alternativ?
Som lekman har jag svårt att förstå att man behandlar förstadium/in situ cancer med samma aggressiva strålbehandling som vore det en invasiv cancer. Känner mig så frisk, glad och på G. Uppskattar få svar och råd. Tack.
Hej Evalotta, man har rekommenderat dig i enlighet med gällande nationella vårdprogram.
En uppdatering av det nationella vårdprogrammet är på väg ut, och i den har man faktiskt ändrat rekommendationen på just denna punkt. Man säger i den nya versionen att man har svårt att hitta en grupp där man inte har någon effekt alls av strålbehandling, däremot säger man att i de fall prognosen är gynnsam, som i ditt fall, är den absoluta tilläggsnyttan mycket liten, och att man kan överväga att avstå för tumörer som är mindre än 15mm, grad 1-2 och med en radikalitet om minst 2 mm, inte 10 mm som man tidigare sagt. Mot bakgrund av detta kunde man säga att det finns stöd för att avstå från strålningen.
Det är rätt att man behandlar dcis med samma typ av strålning som invasiv cancer, man får dock anse att det även om det är en smula opraktiskt att gå på strålning dagligen i tre veckor så är det ändå en mycket tolerabel behandling, med mycket måttliga bieffekter. I alla fall om man inte är rökare. Protonbehandling är i praktiken inte ett alternativ i detta fallet.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Behövs verkligen strålbehandling? Om jag avböjer ... risk?2020-04-21
Jag har fått bröstcancer och påbörjade en dostät cystostatikabehandling den 3 april och ska opereras i augusti, om allt går efter plan. Jag känner en stor oro för att få covid-19 och att jag ska dö av den. Jag håller strikt social isolering, går bara ut med min hund, kan träffa en vän ute på gott avstånd och jag får hjälp med att handla.
Mitt problem är sjukhuset. När jag lägger om min pic-line på vårdcentralen har min sjuksköterska munskydd. Hon är trevlig och pratar jättemycket. När jag är på sjukhuset nekar min läkare och behandlande sjuksköterskor att använda munskydd. De säger att alla som visar minsta symtom stannar hemma och att de har principer som de jobbar efter. Däremot kan de ge mig munskydd och de tipsar mig om att jag kan vända bort huvudet när de lägger om armen och sköter cellgiftspåsarna.
Förra veckan när jag skulle göra datortomografi så rullade en personal med full skyddsutrustning ut en hostande covidpatient från röntgenrummet. Fem minuter senare öppnade de dörren till samma undersökningsrum och sa att jag skulle gå in. När jag frågade om covidpatienten sa de att de hade spritat jättemycket och att jag lika gärna kan bli smittad ute på stan. Jag vägrade att gå in och det visade sig att alla fyra röntgenrum användes för covidsjuka. Även om de hade rätt om att spritning räcker så oroade det mig för mycket. Till slut tog de mig till en helt nybyggd avdelning av sjukhuset där inga covidpatienter vistats.
Det jag skulle behöva hjälp med är konkreta råd. Det är lätt att oro tar över då man inte själv kan bedöma risker. Jag kommer behöva gå på behandling varannan vecka, samt ta blodprov och lägga om pic-line minst en gång i veckan. Hur ska jag tänka?
Ska jag be min snälla vårdcentrals-sköterska som accepterar munskydd att inte prata så mycket?
Ska jag varje gång jag har behandling på sjukhuset be dem använda munskydd, även om de vägrar? Eller räcker det att jag vänder bort huvudet och ber dem att inte prata? Och hjälper det på något vis om jag själv använder munskydd och hur får jag i så fall tag på dem och vad för sort ska man använda?
Tacksam för svar!
Hej
Det är svåra frågor du ställer. Jag kan inte i detta forum ändra aktuella hygienrutiner. Men du kan utan att skämmas be en pratkvarn att lugna sig litet, när hen ska göra sitt jobb. Det går förmodligen snabbare om man inte pratar samtidigt som man lägger om piccline.
PÅ samma sätt kan du väl berätta för din behandlande sköterska att du är orolig . Kanske det kan göra att man anpassar sitt arbetssätt litet. Hur ofta träffar du doktorn. Ibland måste man, men just nu tycker jag att jag sitter i telefon mest hela tiden. Du kan utan vidare be att få ha läkarbesök via telefon. Men hoppa inte över mammografin!
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Oro för Corona2020-06-21
Hej!
Jag har opererats för bröstcancer. Duktal, 15 mm, grad 2, hormonkänslig. Inget hittat i lymfkörtel. Genomgått cytostatikabehandling och strålning. Nu zoladex en gång i månaden i 2-3 år (påbörjade för 6 månader sedan, under cellgiftsbehandlingen) och tamoxifen i fem år (började för 1,5 månad sedan). Jag är 37 år och vill försöka skaffa barn. 1. När kan jag göra uppehåll i den antihormonella behandlingen för att försöka bli gravid? Och hur långt uppehåll kan jag göra?
2. Jag har kraftiga värmevallningar dygnet runt. De började några veckor efter första zoladexsprutan (nattetid) och sedan jag börjat med tamoxifen är det även dagtid. Är det troligt att de kommer att avta? Skulle värmevallningarna minska om jag slutade med zoladex men fortsatte med tamoxifen?
Hej!
När du vill skaffa barn är förstås helt upp till dig (och din partner), ingen annan kan ha någon stark åsikt om den saken. Vi inom sjukvården kan komma med vissa tankar, och jag tänker att det är sådan input du nu söker och det är förstås vettigt, men jag kan verkligen inte komma med en standardlösning. Jag tror inte att det finns. Det är jag förresten helt säker på att det inte gör. Det är ingen helt enkel ekvation. Fakta, som delvis är osäkra och djupt känslomässiga aspekter spelar in.
Först den enkla frågan, den om Zoladex. Ja, jag skulle tro att vallningarna minskar om du skulle sluta med den sprutan och fortsätta med tamoxifen.
För det andra, hur ska du göra för att "hinna" bli gravid innan det är för sent, och samtidigt inte kompromissa för mycket med din cancerbehandling?
Du nämner inte om du har lämnat in ägg, eller embryon på fertilitetskliniken före cytostatikabehandlingen. Alla kvinnors fertilitet minskar tydligt efter 35, så jag tänker att det oavsett hur du gör är rimligt att du söker dig till en sådan klinik tidigt i förloppet. Om du tidigare har barn kan det finnas regler som gör att det allmänna inte stöttar det, om du inte har barn kan du troligen få hjälp där på det allmännas bekostnad. det kan finnas olika åldersregler, jag råder dig att kolla upp detta bums.
Din tidigare tumörs storlek och avsaknad av körtelspridning gör att man utan vidare kan anse att din prognos är god, egentligen oavsett hur man gör. Men man skulle kunna tänka att två års hormonell behandling till att börja med är bra och bidrar till att minska återfallsrisken varaktigt. Det synes rimligt att kämpa på med zoladex också under den perioden, för att optimera den hormonella behandlingen och få ut så mycket som möjligt av den innan man gör paus. Rekommendationen är sedan minst två månaders tamoxifenpaus innan man försöker bli gravid.
Om du blir gravid, kan du återuppta den hormonella behandlingen efter avslutad amning.
Jag tycker verkligen att du måste ordna med ett samtal, eller besök med en livs levande onkologläkare för att kunna vända och vrida på detta på ett litet bättre sätt än vad som är möjligt i detta forum.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Antihormonell behandling, graviditet2020-08-01
Hej, är opererad i slutet på feb 2020, hela bröstet med direkt rekonstruktion då man funnit en 6mm tumör på ena sidan och ett cancer in situ på andra sidan. Första besked efter operation och analys var ingen spridning, hormon positiv och jag ordinerades Tamoxifen som efterbehandling i 5 år. Jag påbörjade Tamoxifen och 1,5 månad senare får jag via telefon information att tumören även var HER2 och erbjuds efterbehandling med Paklitaxel 3 mån, varje vecka, samt Trastuzumab 17 ggr. Det var givetvis en chock och behandlingen inleddes omgående. Nu har jag avslutat cyto behandlingen och har kvar Trast 12 rundor.
Vilken typ av uppföljning bör jag förvänta mig under pågående Trast behandling och hur bör uppföljningen se ut efter att Trast är avslutad? Jag är mycket orolig kring ev återfall eller nya tumörer, man har ju ett bröst kvar, och känner mig inte trygg i hanteringen från vårdens sida.
Då jag hann äta Tamoxifen i 1,5 månad utan några biverkningar är det troligt att jag kommer att ha samma upplevelse då jag ska fortsätta med Tamoxifen i 10 år ( tidigare 5 år) om någon vecka? Är 56 år.
Tacksam för era svar!
Hej, i din situation vill man förstås att allt ska gå på räls och att man får entydiga besked som inte behöver revideras. Cancerbehandling är en förtroendebransch så din reaktion är begriplig. Alla system kan klicka, och gör också det ibland, och man kunde ju också se det som att systemet uppenbarligen i ditt fall haft en säkerhetsmekanism som gjorde att man kunde snappa upp att det fanns en felaktighet i beslutsunderlaget och att man hade förmågan att rätta till det. Det skulle ju t o m paradoxalt kunna inge ett större förtroende för hur systemet fungerar och att man är mån om att du ska få den bästa behandlingen.
Vare därmed hur som helst, sett i efterhand tror jag faktiskt inte att du har någon stor nackdel av att behandlingen kommer i denna ordning. För patienterna i HERA-studien som inte fick trastuzumab (en av de stora tidiga studierna som är grunden till dagens tilläggsbehandling vid HER2-positiv sjukdom) så gavs det i efterhand till de som ville, vilket ju kunde vara flera år efter diagnos. Även i dessa fall såg man en nytta av trastuzumab, så den fördröjning som drabbat dig avseende trastuzumab spelar nog inte så stor roll.
Den uppföljning som ska ske efteråt nu skiljer sig inte så mycket från det som varit fallet utan HER2. Men man ska göra uppföljande undersökningar av hjärtfunktionen. Du ska förstås även följa upp det andra bröstet med mammografier.
Jag skulle tro att biverkningarna av den hormonella behandlingen blir samma, kan inte se att de skulle bli mer uttalade i alla fall.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Efter cytostatika2020-10-13
Jag har hört att dcis inte kan skicka metastaser då vävnaden inte besitter förmågan, men läser samtidigt här att en kvinna opererades 2015 för förstadie till cancer, ingen efterbehandling och nu har hon metastaserad bröstcancer. Hur ska jag tolka det? Vill så gärna förstå.
Cancer utvecklas stegvis. En cell tillägnar sig olika egenskaper som allteftersom succesivt förvandlar den från en normal cell till en cancercell. Viktiga egenskaper är t ex förmågan att dela sig på ett okontrollerat sätt, och egenskapen att lossna från det ställe där den hör hemma och ta sig ut i lymfkärl. En tredje egenskap kan vara förmågan att "trivas" i annan vävnad än i bröstet, i benmärgen t ex.
Ett tidigt steg är ofta delningsförmågan och då sitter cellerna i bröstets gångar och fyller ut dessa, men tar sig inte utanför den begränsning som gångarna utgör. Detta kallas cancer in situ, vilket på latin betyder cancer på platsen. Och i princip är ofarligt.
Det som kan hända är att en eller flera celler tillägnar sig egenskapen att penetrera ut genom "väggen" på bröstgångarna vilket kan göra att de kan sprida sig ut till t ex lymfkörtlarna, eller till andra organ.
I de flesta fall uppfattar jag att det går bra för patologerna att se ifall det i en cancer in situ finns tecken till att celler penetrerat genom väggen. I vissa fall kan det vara svårt att ha koll på hela tumörområdet. T ex om cancer in situn är stor, oftast är den ju liten (upp till 2 cm eller så) men den kan ju ibland bli rejält stor och fylla ut i stort sett hela bröstet. Då kan det finnas små områden där cellerna inte håller sig inom gångarna utan penetrerar ut, vilket kallas "mikroinvasion". I de flesta fall är detta inte heller "så farligt" det rör ju i dessa fall sig om en helt enkelt pytteliten tumör som kan vara mindre än en millimeter, men om man har otur skulle det t ex i en stor insitu som kan vara flera cm stor kunna finnas flera sådana ställen som man inte kan se. Om de celler som korsat gränsen har elaka egenskaper (se ovan) kan resultatet faktiskt i sällsynta fall bli att det uppstår en spridning efter vad som uppfattats som en cancer in situ.
Jag vill verkligen betona att detta är sällsynt, och inget man behöver räkna med generellt när det gäller cancer in situ. För att fånga upp de elaka fallen brukar man vid större och aggressivare cancer in situ (grad 3 med nekroser) göra en Sentinel node-undersökning för säkerhets skull.
Som sagt: övervägande majoriteten av cancer in situ beter sig inte på detta opålitliga sätt utan har utmärkt prognos.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Förstadie till cancer2020-10-14
Hej,
Jag har frågor kring min hormonella behandling och biverkningar.
Jag är 46 år gammal , opererades 2 gånger 2017, strålning och tamoxifen.
Återfall 2020 i januari, mastektomi och spridning till några lymfkörtlar som nu opererats bort , 23 st. Därefter cellgifter som avslutades 2/9 och sedan startade jag med Zoladex den 9/9 som ska tas var 28:e dag och den 23/9 start med anastrozole. Har även en pågående strålningsbehsndling i 3 veckor med avslut 23/9.
Jag har varit i kontakt med Dr Loman tidigare där jag rådfrågade om att operera bort äggstockarna, vilket fortfarande är mitt önskemål till min onkolog på SU. Men pga underlag till gyn och operations tid så blev valet att starta den hormonella behandlingen med zoladex ändå.
Jag har nu sedan den 2/10 fått fruktansvärda smärtor , skelettvärk, led och muskelvärk, även neuropatierna i fötter och händer har ökat. Min smärta hoppar runt i kroppen i ländrygg, höft, fotled , fingrar , käken,revbensbågen,bäcken,.. ja helt enkelt i hela kroppen och även muskelsmärtor tex i benhinnor, lårmuskel , magmuskler, som att någon ”sliter”/kramp” i muskeln. Plus stelheten!
Jag har varit i kontakt med onkologen och har pausat anastrozole och idag är det 13 dagar sedan. Tog min andra zoladex injektion förra veckan den 7/10. Jag har smärtor som begränsar mig på olika sätt, blir värre när jag tränar (just nu är min träning långsamma promenader)och påverkar min sömn och min livskvalitet på flera sätt. Mina huvudfrågor är:
Hur länge stannar anastrozole kvar i kroppen?
Är det den som ger dessa biverkningar eller anser ni att det är zoladex injektionen, eftersom smärtan ökar trots pausad anastrozole?
Kan det vara så att kroppen kan hantera medicinen sen , att en tillvänjning sker? Hur länge ska jag ”testa”? Vilka andra alternativ tänker ni att det finns i mitt läge?Jag känner mig väldigt orolig att dessa smärtor ska stanna kvar, det är ingen livskvalitet för mig.Humöret och sinnesstämning är även påverkad.
Jag har ätit oxinorm men den hjälper inte,så nu på inrådan av onkologen äter jag Ipren och Alvedon regelbundet, men ger tyvärr mycket lite lindring. Tacksam för råd.
Hej, låter som du har det strävsamt. Och inte så lätt att veta hur man ska göra, jag tror du får rikta in dig på att prova dig fram med hjälp av kontaktsköterska och läkare. Om värken beror på anastrozol så kommer den troligen att sitta i minst ett antal veckor innan den ger med sig. Jag kan inte riktigt säga hur man ska göra, det får ni diskutera er fram till.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Hormonell behandling och smärta2020-11-16
Jag har HER2+ 2 bc. KI67 på 71%
Gjorde en mammografi/ ultraljud efter 2 cyto o då hade tumören blivit lite mindre. Man har inte sett ngt i armhålan mer än att en körtel var lite större på andra ultra mot första ultraljudet
Jag har inta riktigt fått svar på alla mina frågor
Dels undrar jag varför man får Doc 4 st först o sedan Ec 3 st. Varför den ordningen, vad beror det på??
Min läkare sa nu att vid operationen så tar man ut portvakten o några körtlar ytterligare. Om man inte finner spridning så blir det strålning o sedan efterbehandling 17 gånger med herceptin
Om det finns cancerceller i lymfkörtlarna så blir det en operation till där man tar bort fler körtlar o sedan strålning och efterbehandling 14 gånger med ngt typ herceptin o cyto.
Sen är det bra??
Men om spridning kan man få MR cr mm för att kolla , eller blodprov där man kollar om det finns cancer kvar? Enligt min läkare var det inte aktuellt
Vidare varför finns inte 5 års regeln vid bc, dvs inga återfall på 5 år så är man frisk??
Tack för att ni svarar.
Hej
Jag ska försöka hjälpa dig att reda ut litet av det du funderar på. Jag uppfattar att du får behandling före operation p g a en HER2+ bröstcancer. Man kan ge behandling i olika ordning, den ordning du får har den poängen att man genast startar med de viktiga antikropparna som man kombinerar med Docetaxel. Det är rimligt och så brukar man göra. Vid HER2 negativ sjukdom brukar man ofta göra den omvända ordningen.
Sen tycker jag det verkar som du har helt klart för dig vad som väntar. Vid operationen tar man bort hela tumörområdet och även eventuellt drabbade lymfkörtlar. Jag menar att du ska räkna dig som frisk efter operationen. Sjukdomen är då bortopererad. Om man vid operationen ser att behandlingen inte tagit kål på alla cancerceller leder det till att man kommer att modifiera din behandling efter operationen, och istället för trastuzumab (upp till 17 ggr, vilket inkluderar de gången du fick före operationen), ge dig 14 gånger kadcyla. Det gör man för att man har sett att det leder till en lägre risk för återfall på sikt.
När är man då frisk? Jag anser att du är frisk när man opererat dig och hela tumörområdet är borta. Det finns förstås en risk för återfall även därefter, men i de allra flesta fall är den risken mindre än chansen till bot. Det låter som om du får en bra behanlding! Det är det viktigaste och viktigare än alla röntgenundersökningar. Behandlingen förbättrar din prognos på ett tydligt sätt, det är bra!
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Jag har några funderingar