Hej. Jag antar att bröstcancern var ER positiv eftersom du fått anastrozol. Det är alltid en avvägning vad gäller hur länge man rekommenderas tilläggsbehandling. För många finns en liten vinst med att fortsätta den antihormonella behandlingen upp till totalt 10 år, men jag tycker att man också måste värdera in livskvaliteten. Det är i slutändan du som ska bestämma, tycker jag, och om behandlingen påverkar dig såpass mycket kan man också tänka att du gjort det bra som ätit tabletterna i 6 år. Det är svårt att göra beräkningar efter preoperativ behandling, men mellan tummen och pekfingret kan man säga att förlängd antihormonell behandling för din del ger en 2-3% ökad chans att det går bra 15 år efter operationen. Det är viktigt att komma ihåg att statistik inte gäller på individnivå utan ger oss mer ett stöd vilken behandling vi ska välja för den enskilda patienten. Om vi tittar på all behandling du redan fått totalt ger det ca 40% ökad chans att det går bra.

Hej Charlie, detta var en delvis svår fråga som jag inte kommer att kunna besvara riktigt tillfredsställande. Vi tar en sak i sänder: 1) Nej, man kan inte säga att vi klarade inte målet enligt SVF i ditt fall, 80 % av patienterna ska opereras inom 28 dagar. 2) Lobulär cancer har inte sämre prognos än duktal cancer, cet viktiga är att titta på övriga egenskaper. I ditt fall talar det faktum att tumören var liten, saknade spridning till armhålan och var av Luminal A-typ till din fördel. 3) Ja, det är en otillfredsställande väntetid till start av strålbehandling, inte tu tal om saken. Jag skulle föreslå att du börjar ta tamoxifen redan nu om du inte redan gjort det. 4) Den svåraste delen av din fråga att besvara. LCIS är en knepig sak. Man ska inte riktigt uppfatta det som ett förstadium till cancer, de flesta menar att det snarare ska uppfattas som en markör för risk att utveckla cancer, och man har också ändrat namnet på tillståndet från "lobulär cancer in situ" till "lobulär neoplasi" (LN), för att ta bort "cancerstämpeln" från tillståndet. Det är t ex inte nödvändigt att vid operation få bort hela härden av LN, och det är rätt som du säger att det finns studier som visar att om en kvinna har lobulär neoplasi så har hon en ökad risk att i framtiden insjukna i bröstcancer, inte bara nödvändighetsvis i den sida som neoplasin satt i utan faktiskt i båda brösten. Detta gäller i alla fall individer som har "bara" lobulär neoplasi. För att beskriva en sådan kvinnas framtida risk vill man hellre ha en siffra på den absoluta cancerrisken, snarare än den relativa som du förtjänstfullt fått fram. Absolut risk säger t ex att risken 20 år fram i tiden är t ex 20 %, d v s en av fem kommer att få ny cancer, vilket någon studie antyder. Att risken är si eller så många gånger förhöjd tycker jag är svårare att förhålla sig till. MEN, och det är det viktigaste! Jag har inte kunnat hitta studier där man tittar på hur det förhåller sig i ett fall där man finner lobulär neoplasi tillsammans med en invasiv cancer som i ditt fall. Det är inte alls säkert att det är riktigt på samma sätt där. Man kan t ex vara rätt säker på att behandlingen (tamoxifen) påverkar den risk för ny cancer som kan vara förenad med LN. Men jag ska fortsätta att leta. Din tamoxifenbehandling kommer alltså inte endast minska risken för återfall i den cancer som du haft, utan även leda till en halvering i risken för ny bröstcancer. När det gäller uppföljningen kommer du att vara föremål för uppföljning inom mammografiscreeningprogrammet även om 10+ år. Du kommer alltså inte att sakna uppföljning då. Screeningprogrammet fortgår till 75 års ålder. Oaktat de otillfredställande ledtiderna kan man inte annat än säga att din prognos avseende den nu aktuella cancern är god. För att värdera din framtida cancerrisk skulle jag föreslå att man även väger in eventuell förekomst av en ärftlig bröstcancervariant, och jag skulle tro att du fått möjlighet att genomgå en sådan analys, eftersom du fått en bröstcancer före 40 års ålder. Om inte, så kan man arrangera med det i samband med besöket på onkologen.

Hej! Efter grovnålsbiopsi med efterföljande bröstoperation (bröstbevarande eller hela bröstet) kan man ganska ofta se cancerceller i "stickkanalen". Det finns inte några färska studier på att cancercellerna från biopsin sprider sig i kroppen. De artiklar som finns avser ett äldre material, när tilläggsbehandlingarna inte ser ut som idag och kanske väntetiderna både till utredning och operation var längre. Operationen brukar nu ske max 3-4 veckor efter provtagning. De flesta bröstcancrar som opereras med bröstbevarande kirurgi får strålbehandling mot bröstet, vilket minskar risken avsevärt för återfall i bröstet. Tumörer som är större än 10 mm och hormonkänsliga, får dessutom hormonell behandling med antiöstrogen, vilket minskar risken för återfall över huvud taget (dvs både lokalt och i övriga kroppen). Du har opererats för en liten cancer. Var den hormonkänslig? Hur var det med lymfkörtlarna? Jag tycker mig förstå att den lymfkörtel som tog bort inte innehöll cancerceller? I sådana fall är din prognos utmärkt och du slipper ju strålning eftersom bröstet togs bort. Nu för tiden används inte ordet friskförklaring eftersom risken för återfall aldrig är 0 även om den som i ditt fall är minimal. Risken för ditt andra bröst är en aning ökad men fortfarande liten och du kommer ju att gå på kontroller oftare de närmaste åren.

Hej Evalotta, man har rekommenderat dig i enlighet med gällande nationella vårdprogram. En uppdatering av det nationella vårdprogrammet är på väg ut, och i den har man faktiskt ändrat rekommendationen på just denna punkt. Man säger i den nya versionen att man har svårt att hitta en grupp där man inte har någon effekt alls av strålbehandling, däremot säger man att i de fall prognosen är gynnsam, som i ditt fall, är den absoluta tilläggsnyttan mycket liten, och att man kan överväga att avstå för tumörer som är mindre än 15mm, grad 1-2 och med en radikalitet om minst 2 mm, inte 10 mm som man tidigare sagt. Mot bakgrund av detta kunde man säga att det finns stöd för att avstå från strålningen. Det är rätt att man behandlar dcis med samma typ av strålning som invasiv cancer, man får dock anse att det även om det är en smula opraktiskt att gå på strålning dagligen i tre veckor så är det ändå en mycket tolerabel behandling, med mycket måttliga bieffekter. I alla fall om man inte är rökare. Protonbehandling är i praktiken inte ett alternativ i detta fallet.

Hej Det är svåra frågor du ställer. Jag kan inte i detta forum ändra aktuella hygienrutiner. Men du kan utan att skämmas be en pratkvarn att lugna sig litet, när hen ska göra sitt jobb. Det går förmodligen snabbare om man inte pratar samtidigt som man lägger om piccline. PÅ samma sätt kan du väl berätta för din behandlande sköterska att du är orolig . Kanske det kan göra att man anpassar sitt arbetssätt litet. Hur ofta träffar du doktorn. Ibland måste man, men just nu tycker jag att jag sitter i telefon mest hela tiden. Du kan utan vidare be att få ha läkarbesök via telefon. Men hoppa inte över mammografin!

Hej! När du vill skaffa barn är förstås helt upp till dig (och din partner), ingen annan kan ha någon stark åsikt om den saken. Vi inom sjukvården kan komma med vissa tankar, och jag tänker att det är sådan input du nu söker och det är förstås vettigt, men jag kan verkligen inte komma med en standardlösning. Jag tror inte att det finns. Det är jag förresten helt säker på att det inte gör. Det är ingen helt enkel ekvation. Fakta, som delvis är osäkra och djupt känslomässiga aspekter spelar in. Först den enkla frågan, den om Zoladex. Ja, jag skulle tro att vallningarna minskar om du skulle sluta med den sprutan och fortsätta med tamoxifen. För det andra, hur ska du göra för att "hinna" bli gravid innan det är för sent, och samtidigt inte kompromissa för mycket med din cancerbehandling? Du nämner inte om du har lämnat in ägg, eller embryon på fertilitetskliniken före cytostatikabehandlingen. Alla kvinnors fertilitet minskar tydligt efter 35, så jag tänker att det oavsett hur du gör är rimligt att du söker dig till en sådan klinik tidigt i förloppet. Om du tidigare har barn kan det finnas regler som gör att det allmänna inte stöttar det, om du inte har barn kan du troligen få hjälp där på det allmännas bekostnad. det kan finnas olika åldersregler, jag råder dig att kolla upp detta bums. Din tidigare tumörs storlek och avsaknad av körtelspridning gör att man utan vidare kan anse att din prognos är god, egentligen oavsett hur man gör. Men man skulle kunna tänka att två års hormonell behandling till att börja med är bra och bidrar till att minska återfallsrisken varaktigt. Det synes rimligt att kämpa på med zoladex också under den perioden, för att optimera den hormonella behandlingen och få ut så mycket som möjligt av den innan man gör paus. Rekommendationen är sedan minst två månaders tamoxifenpaus innan man försöker bli gravid. Om du blir gravid, kan du återuppta den hormonella behandlingen efter avslutad amning. Jag tycker verkligen att du måste ordna med ett samtal, eller besök med en livs levande onkologläkare för att kunna vända och vrida på detta på ett litet bättre sätt än vad som är möjligt i detta forum.

Hej, i din situation vill man förstås att allt ska gå på räls och att man får entydiga besked som inte behöver revideras. Cancerbehandling är en förtroendebransch så din reaktion är begriplig. Alla system kan klicka, och gör också det ibland, och man kunde ju också se det som att systemet uppenbarligen i ditt fall haft en säkerhetsmekanism som gjorde att man kunde snappa upp att det fanns en felaktighet i beslutsunderlaget och att man hade förmågan att rätta till det. Det skulle ju t o m paradoxalt kunna inge ett större förtroende för hur systemet fungerar och att man är mån om att du ska få den bästa behandlingen. Vare därmed hur som helst, sett i efterhand tror jag faktiskt inte att du har någon stor nackdel av att behandlingen kommer i denna ordning. För patienterna i HERA-studien som inte fick trastuzumab (en av de stora tidiga studierna som är grunden till dagens tilläggsbehandling vid HER2-positiv sjukdom) så gavs det i efterhand till de som ville, vilket ju kunde vara flera år efter diagnos. Även i dessa fall såg man en nytta av trastuzumab, så den fördröjning som drabbat dig avseende trastuzumab spelar nog inte så stor roll. Den uppföljning som ska ske efteråt nu skiljer sig inte så mycket från det som varit fallet utan HER2. Men man ska göra uppföljande undersökningar av hjärtfunktionen. Du ska förstås även följa upp det andra bröstet med mammografier. Jag skulle tro att biverkningarna av den hormonella behandlingen blir samma, kan inte se att de skulle bli mer uttalade i alla fall.

Cancer utvecklas stegvis. En cell tillägnar sig olika egenskaper som allteftersom succesivt förvandlar den från en normal cell till en cancercell. Viktiga egenskaper är t ex förmågan att dela sig på ett okontrollerat sätt, och egenskapen att lossna från det ställe där den hör hemma och ta sig ut i lymfkärl. En tredje egenskap kan vara förmågan att "trivas" i annan vävnad än i bröstet, i benmärgen t ex. Ett tidigt steg är ofta delningsförmågan och då sitter cellerna i bröstets gångar och fyller ut dessa, men tar sig inte utanför den begränsning som gångarna utgör. Detta kallas cancer in situ, vilket på latin betyder cancer på platsen. Och i princip är ofarligt. Det som kan hända är att en eller flera celler tillägnar sig egenskapen att penetrera ut genom "väggen" på bröstgångarna vilket kan göra att de kan sprida sig ut till t ex lymfkörtlarna, eller till andra organ. I de flesta fall uppfattar jag att det går bra för patologerna att se ifall det i en cancer in situ finns tecken till att celler penetrerat genom väggen. I vissa fall kan det vara svårt att ha koll på hela tumörområdet. T ex om cancer in situn är stor, oftast är den ju liten (upp till 2 cm eller så) men den kan ju ibland bli rejält stor och fylla ut i stort sett hela bröstet. Då kan det finnas små områden där cellerna inte håller sig inom gångarna utan penetrerar ut, vilket kallas "mikroinvasion". I de flesta fall är detta inte heller "så farligt" det rör ju i dessa fall sig om en helt enkelt pytteliten tumör som kan vara mindre än en millimeter, men om man har otur skulle det t ex i en stor insitu som kan vara flera cm stor kunna finnas flera sådana ställen som man inte kan se. Om de celler som korsat gränsen har elaka egenskaper (se ovan) kan resultatet faktiskt i sällsynta fall bli att det uppstår en spridning efter vad som uppfattats som en cancer in situ. Jag vill verkligen betona att detta är sällsynt, och inget man behöver räkna med generellt när det gäller cancer in situ. För att fånga upp de elaka fallen brukar man vid större och aggressivare cancer in situ (grad 3 med nekroser) göra en Sentinel node-undersökning för säkerhets skull. Som sagt: övervägande majoriteten av cancer in situ beter sig inte på detta opålitliga sätt utan har utmärkt prognos.

Hej, låter som du har det strävsamt. Och inte så lätt att veta hur man ska göra, jag tror du får rikta in dig på att prova dig fram med hjälp av kontaktsköterska och läkare. Om värken beror på anastrozol så kommer den troligen att sitta i minst ett antal veckor innan den ger med sig. Jag kan inte riktigt säga hur man ska göra, det får ni diskutera er fram till.

Hej Jag ska försöka hjälpa dig att reda ut litet av det du funderar på. Jag uppfattar att du får behandling före operation p g a en HER2+ bröstcancer. Man kan ge behandling i olika ordning, den ordning du får har den poängen att man genast startar med de viktiga antikropparna som man kombinerar med Docetaxel. Det är rimligt och så brukar man göra. Vid HER2 negativ sjukdom brukar man ofta göra den omvända ordningen. Sen tycker jag det verkar som du har helt klart för dig vad som väntar. Vid operationen tar man bort hela tumörområdet och även eventuellt drabbade lymfkörtlar. Jag menar att du ska räkna dig som frisk efter operationen. Sjukdomen är då bortopererad. Om man vid operationen ser att behandlingen inte tagit kål på alla cancerceller leder det till att man kommer att modifiera din behandling efter operationen, och istället för trastuzumab (upp till 17 ggr, vilket inkluderar de gången du fick före operationen), ge dig 14 gånger kadcyla. Det gör man för att man har sett att det leder till en lägre risk för återfall på sikt. När är man då frisk? Jag anser att du är frisk när man opererat dig och hela tumörområdet är borta. Det finns förstås en risk för återfall även därefter, men i de allra flesta fall är den risken mindre än chansen till bot. Det låter som om du får en bra behanlding! Det är det viktigaste och viktigare än alla röntgenundersökningar. Behandlingen förbättrar din prognos på ett tydligt sätt, det är bra!