Visar 10 av 1540 träffar
Hej
Jag har frågor kring implantat efter strålning samt vad storleken på min bröstcancer egentligen innebär. Jag tycker jag får lite olika information och nu känner jag att jag står utan stöd, information men med många besvär och frågor.
Kan tillägga att jag även har diabetes 2 som jag hade god kontroll på med bra värden. Under denna period har dock blodsockret rusat i höjden, trots att jag sköter den. Min diabetessköterska säger att min kropp reagerar på all stress kring det som händer.
Bröstcancern upptäcktes på vanlig mammografi och jag blev kallad för biopsi. De hade upptäckt förändringar i hela högra bröstet och nån vecka senare träffade jag kirurgen som informerade om att jag hade bröstcancer i hela mitt bröst och de behöver ta bort hela bröstet. Han informerade om att det kallades DCIS och att de skulle ta sentinel node och att de inte bedömde att jag behövde strålning eller cytostatika. Jag fick olika alternativ och valde en direktrekunstruktion. Eftersom jag hade för stor bröstvolym behövde de i såfall även reducera mitt vänstra så de blev i samma storlek.
I journalen står att de bedömer att den är 16,5 cm och ingen misstanke på invasivitet.
Operation 3 oktober. Nedan är från journalen.
..PAD svar visar på 180 mm stor DSIC grad 2-3 med nekros. Radikaliteten kan inte garanteras medialt. En negativ sentinel node. Reduktionsplastik vänster har inte påvisat något avvikande men det pågår immunhistokemiska analyser som bevakades av läkaren. Kirurgen som opererade säger enligt journal att det inte går att operera mer än de gjort. Konferensen rekommenderade adjuvant strålbehandling mot höger bröstvägg 40 Gy på 15 fraktioner plus boost på 16 GY på 8 fraktioner mot oradikaliteten
Man kunde se DCIS i mediala skivan som avtar vid nivåsnittet men som inte försvinner helt, varför radikaliteten inte kan garanteras. Kraniala superficiella ytan är 0,2 mm, kaualt 0,7 mm, kraniellt 0,2 mm och 6 mm i djupa ytan.
Läkaren på strålningen skriver att man får nöja sig med 40,05 Gy i 15 fraktioner. Ingen boost (som planerades först) då det blir ytterst svårt att bestämma vilket område som ska boostas.
I denna journalanteckning står diagnos: D050 – Lobulär cancer in situ
Jag började min strålning 19 november. Den blev fördröjd pga att såren inte läkte samt extra antibiotika behandling.
Strålningen tycker jag har gjort mitt högra bröst väldigt hårt, jag är öm, svullen och det smärtar väldigt skarpt ibland. Huden har självklart reagerat och det ändras hela tiden. I armhålan är det ”svart” hud som nu flagar men det mörka sprider sig runt området.
Jag har under tiden gått hos kurator för att bearbeta alla känslor och har svår stressreaktion på det som händer. Har jobbat 25% sen november. Mår väldigt dåligt för att jag inte orkar något, varken hemma eller på jobbet.
Vid avslutad strålning så pratade jag med läkaren om att bröstet hårdnat. Han skickar remiss till kirurgen som svarar med att jag har återbesök om 1 år. Jag skickar meddelande till bröstsköterskan som svarar att det är hårt men kommer ändras.
Det jag fått till mig under resan är att det är inte optimalt att ha gjort en rekonstruktion innan strålning. Det sa kirurgen själv vid beskedet. Men de gör inget innan strålning utan man får se efteråt. De på strålningen sa att det sällan händer att någon har implantat redan vid strålning. Jag har även läst att det rekommenderas att inte göra rekunstruktion förrän efter 2 år efter strålning – och då med eget material.
Men nu är jag här, med ett hårt bröst, på vissa ställen stenhårt. Det gör ont, svårt att ha kläder på mig – både pga huden men även bröstet. Bröstet är synligt buckligt och konstig i formen. Jag har bett om hjälp men blivit avvisad. Jag ska börja jobba heltid är tanken 8 januari men jag känner mig inte redo. Är extremt trött, stressad och har mycket besvär. Orkar knappt vara social med min egna familj, har ork några timmar sen behöver jag vila. Jag promenerar varje dag 4 km, sköter min diabetes som fortfarande har skenande blodsocker, troligen pga stressen.
Vad ska jag göra nu? Ska jag vänta 1 år på att se vad som ev händer mer med mitt implantat och se vad? Det som redan har hänt – borde inte kirurgen se på resultatet efter strålningen? Vilket var strålningsläkarens önskemål. Kommer det att behöva opereras bort? Bytas ut eller får jag va utan några år? Ska jag bygga nytt med ”eget material” eller blir jag utan bröst?
Min största oro är också storleken på cancern, 180 mm – verkar va stort. Vad innebär det egentligen och att de inte fick bort allt? På vilket sätt kan det spridas – via vävnad eller blodet eller enbart via körtlar men nu är ju bröstet helt borta. Jag känner stor oro inför detta.
Jag ska gå på mammografi i 10 år med mitt vänstra men hur kontrollerar men min högra med strålat implantat och risken är mot bröstväggen. Man ska känna på sina bröst men vad ska jag känna efter? Det jag hade kunde inte ens läkarna känna. Nu har jag förhårdnader överallt och i mitt högra är allt hårt.
Jag är så rädd och känner mig lämnad av vården.
Hej!
Det är mycket tråkigt att höra att du inte känner dig omhändertagen och orolig. När det gäller själva tumören är det ändå väldigt positivt att det var DCIS och inte en invasiv cancer, även om den var utbredd. Jag tror att du får lita på kirurgen som säger att hela bröstet är bortopererat. Det finns en risk för återfall men för de flesta kommer det inte tillbaka. Att ha första kontrollen efter ett år ska vara tillräckligt och man har inte sett någon vinst i att kontrollera tidigare.
När det gäller besvären med protesen som blivit efter strålbehandlingen så är det tyvärr en ganska stor risk när man behöver ge strålbehandling efter en protesrekonstruktion. I många fall blir dock resultatet bra och det är då en vinst jämfört med att behöva vänta på en senare rekonstruktion med egen vävnad (efter en strålbehandling kan man inte lägga in proteser om man inte tillför frisk vävnad också. Här har bröstkirurger lite olika sätt att se på det. I ditt fall kan det mjukna lite mer med tiden och det är bra att inte ha för bråttom. Men det kan tyvärr också bli så att du får så mycket besvär att man behöver ta bort proteserna och, om du vill, ersätta med kroppsegen vävnad (som ju då innebär en större operation).
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar 18 cm DCIS och strålat implantat2020-02-18
Hej! Först vill jag tacka Er för att Ni finns. Får mer stöd-och upplysning här, än vad vad som ges under vårdtiden.
Har trippelnegativ BC.ej hormonell. Högt KI-67 90%.Op.bort h.bröst,hela.typ av invasiv cancer:Ductal.typ av in situation cancer: DCIS Grad :III
Har nu jag avslutat min cellgiftsbehandling den 23/1. Har fått 9 doser, först varje vecka X3, sedan var tredje x6. Paklitaxel+Karboplatin, sedan Docetaxel/Taxotere och sista tre EC 75
Har haft alla tänkbara biverkningar, utom illamående!
Min fråga är nu. När börjar jag återvända till verkligheten?
Är fortfarande väldigt trött, dåligt "flås" och framförallt dimmig i huvudet. Har varit så hela tiden. Hjärntrött vill jag kalla det för.
I november fick jag svamp i svalg-och tunga och har medicinerat allt sedan dess med Fluconazole. Det ger sig inte.
Mina blodvärden har varit starkt påverkade neråt hela tiden.
Min onkolog trodde jag skulle repa mig snabbt efter sista, men icke.
Nu är jag avförd från onkologen och återförd till kirurgins bröstteam.
När är det normalt att få en uppföljningstid efter avslutat behandling? 3-6 månader???
Just nu känns det tungt. Vet inte riktigt vem som är vårdansvarig och vart jag ska vända mig. Det blev en tomhet-och vacum efter 5 mån.
Nu vill jag börja känna en förbättring och ett hopp.
Har inte en enda dag, hoppat över mina dagliga promenader, fastän man går ostadigt som en berusad. Det har varit mitt mantra.
Fått även Zometa som ska fortgå var 6:e månad
Hej Lena, stort tack för dina vänliga ord. Det är inte så lätt att svara på alla frågor, vi gör vårt bästa.
Och din fråga är inte heller lätt att besvara. Jag vet inte hur rutinen ser ut där du bor, men jag känner igen det du beskriver. Du har just gått över från en period där du haft många täta besök med läkare, behandlingsköterskor och kontaktsköterskor till en period då det inte "händer så mycket". Jag tänker att vissa frågor jäser som bullar, och om det är länge mellan besöken hinner de "jäsa" ganska mycket och kanske leda till oro. Särskilt om huvet inte hänger med riktigt ännu.
Men du har ju också kroppsliga besvär. När det gäller det du kallar svamp undrar jag om det verkligen är svamp. Om inte fluconazol hjälper tänker jag att det kanske är något annat. Många upplever smakförändringar efter att ha fått cytostatika, som kan sitta i under en period innan det går över, skulle det kunna vara det som besvärar dig?
Har dina blodvärden inte återhämtat sig ännu?
Du befinner dig i det jag vill kalla rehabiliteringsfas, och det är svårt att säga hur lång den kommer att vara. Oavsett hur rutinen är på ditt sjukhus, så måste det antingen vara onkologen eller kirurgen som har ansvar för att stötta dig i denna fas. Det kan inte vara så att det är en lucka, det måste vara ett missförstånd. I första hand bör det vara så att avgående enhet har ansvar tills nästa aktivt tagit över, och enligt den principen är det din onkologiska kontaktsköterska du ska vända dig till. Gör det. Hen kan kanske inte trolla, men det låter i alla fall som du behöver stämma av vad som är rimligt och förväntat och om det finns något som bör föranleda någon ytterligare åtgärd.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Återhämtning2020-02-26
Diagnostiserades för trippelnegativ bröstcancer 2018 och spridd till lymfkörtlar i armhålan. Behandling med cellgifter, operation där tårtbit togs och avlägsnade 28 lymfkörtlar och avslutade med strålning. Min fråga är när man tidigast kan försöka att bli gravid. Har fått olika svar beroende på vilken läkare man pratat med sen tidigare. Har varit på första återbesöket (1 år sedan avslutande behandling) och det såg bra ut.
Hej Jessica. Du kan vara helt säker på att du kommer få olika svar på denna fråga beroende på vem du frågar, och ändå vågar du fråga en till... Modigt! En orsak är förstås att det är en knepig fråga som man kan tänka olika kring och att det inte finns ETT rätt svar. Det kan finnas flera sätt att göra rätt på.
För det första menar jag att jag som läkare inte kan ha någon avgörande åsikt om när en patient ska bli gravid, det är djupt personligt inom en relation och så mycket som spelar in, så jag har ingen ambition att styra hur du ska tänka, men jag kan komma med allmänna reflexioner.
Jag tänker att du vill ha ett slags besked om huruvida det är säkert för dig att bli gravid, eller om graviditeten påverkar risken för återfall efter bröstcancern. Om man ska ge ett kort svar på frågan så är det av allt att döma så att risken för återfall i sig inte ökar av en graviditet. Man kan alltså inte säga att det är farligt att bli gravid.
Sen tänker jag att man kan ha som utgångspunkt att man gärna vill leva frisk i sin familj, och i synnerhet med ett litet barn att ta hand om. Återfall är aldrig välkommet, men kanske i synnerhet inte i anslutning till en graviditet eller en förlossning, det känns helt enkelt för mycket. Då måste man titta på när risken för återfall är som störst oavsett om den risken inte påverkas av en graviditet. Där har just den trippelnegativa formen av bröstcancer en tydlig fördel. Återfallen tenderar att inträffa tidigt efter diagnos, och med tidigt menar jag inom tre till fem år. För hormonkänslig bröstcancer är risken för återfall ungefär lika hög per år, före och efter fem årsgränsen. För den trippelnegativa sjunker däremot risken tydligt efter ett par år, och återfall senare än fem år efter diagnos är inte vanliga. Om man tänker på denna aspekt skulle man kunna säga att det är rimligt att vänta i alla fall 3 år, eller om man är ung 5 år, i alla fall om man inte bara haft en mycket liten cancer utan spridning till axillen.
Sen finns förstås en tredje aspekt. Fertiliteten. Du skriver inte hur gammal du är, men fertiliteten sjunker efter 35 år ålder även för den som inte genomgått cytostatika. Om man har sparat ägg eller embryon sen före cytostatikan är det förstås vettigt att använda dem, men man måste komma ihåg att det ju inte är säkert att det kommer att fungera, ens med provrörsbefruktning.
Det är en svår fråga att ge ett bra svar på. Sist och slutligen måste du och din partner bestämma hur ni vill göra, det har ingen annan med att göra. Det hoppfulla är att det finns många barn som fötts av mammor som genomgått en bröstcancerbehandling.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Fundering kring graviditet2020-07-27
Hej! Jag har invasiv ductal bröstcancer östrogenkänslig ej ger positiv med spridning till lymfkörtel.
Enligt vårdplan skall jag få EC x 3, paclitaxel x9 och sedan operation och strålning.
Jag har fått tre EC behandlingar och undrar om det finns andra alternativ än att fortsätta med cytostatika? Anledningen att jag undrar är att jag får väldigt besvärliga biverkningar av kortisonet som tex ångest, yrsel, synrubbningar, mardrömmar. Jag upplever att min psykiska hälsa blir kraftigt nedsatt samt att biverkningarna gör att jag inte kan vara fysiskt aktiv. Jag tycker också att det blir värre för varje gång.
Efter sista EC behandling fick jag ångest och skakade i hela kroppen. Sköterskan sa att hon vinter var orolig eftersom puls och blodtryck var normalt. Men för mig fortsatte det med ångest attacker och mardrömmar under hela kortisonbehandlingen. Jag känner mig väldigt orolig inför kommande behandlingar. Min läkare på onkologen sa att min tumör inte är så känslig bra cellgifter och då undrar jag om det verkligen är nödvändigt att genomlida detta i ytterligare två månader eller finns det andra alternativ som innebär att jag kan slippa kortison?
PS. Jag har fått liknnde biverkningar av kortison tidigare då jag har reumatism och har då fått avbryta behandling med predisolon. Nu får jag betapred tillsammans med cytostatika D.s
Hej Ulrika,
Du har psykiska biverkningar av kortison, vilket jag uppfattar beror på att medicinen piskar på sinnet och försvårar sömnen, som är så viktig för att man ska kunna återhämta sig från dagens dont. Det är en besvärlig och potentiellt allvarlig biverkning.
När vi behandlar patienter med olika mediciner är syftet att förebygga allvarliga återfall. Olika former av medicinsk behandling bidrar där med sitt strå till den stacken. Man kan litet grovt räkna med att de behandlingar vi ger tillsammans halverar risken för sådana återfall. Det betyder att om man avstår från t ex cytostatikan så går man miste om den förebyggande effekten som just den komponenten bidrar med, och man kan inte säga att man kan ersätta den med något annat.
Du har troligen genomgått den värsta delen av din behandling i och med att EC-perioden är över. Nu väntar paklitaxel som man ger med en kortisondos som är betydligt lägre än den man ger tillsammans med EC. Vi gör säkert litet olika här över landet, men hos oss gör vi så att vi ger en dos paklitaxel (6 mg betapred) i samband med dos 1 och 2 av paklitaxel, och om man då inte reagerat på medicineringen, ger vi inte kortison alls vid de följande behandlingarna. Det fungerar i de flesta fall fint. Kanske du kunde tåla en dos och kanske man kunde ge 4 mg istället för 6 mg.
Det känns litet olyckligt ifall du skulle avbryta din cytostatika nu. Du kommer inte att ha full effekt av behandlingen, och med tanke på hur jobbig behandlingen hittills varit känns det tråkigt att du inte ska kunna få ut den fulla förebyggande effekten av denna svåra period. Jag skulle föreslå att du ändå försöker prova paklitaxel och hoppas att den ändå ska vara genomförbar.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Cytostatika behandling finns det andra alternativ?2020-09-14
Hej!
Jag är en 35-årig kvinna som drabbats av hormonkänslig bröstcancer med spridning till armhållan för ett år sedan. Fick sista cytostatikakur i december. Fortsätter med hormonell behandling.
Som många andra har jag upptäckt att hjärnan och kroppen påverkas på flera sätt en man tror, även långt efter behandlingen.
Trappat upp arbetstiden till 75% på 2 månader och fick förenklade arbetsuppgifter just för att kunna orka med. Jag fick förlänga sjukskrivningen några veckor till pga hjärntrötthet. Förbättrad men kvarstående!
Nu meddelar FK (preliminärt) att de inte godkänner de sista 3 veckor (25%) i min sjukskrivning, då de tycker att jag hade kunnat klara ett annat jobb utan bekymmer.
Deras argument är bl a att cancerdiagnosen har ingen aktualitet då tumören opererades bort och att jag inte har en pågående omfattande behandling.
Jag upplever att myndigheterna saknar kunskap om cancer och rehabilitering samt de långvariga biverkningar av cellgifter. Att en människa som har gått igenom allt detta och ändå klarat trappa upp sin arbetstid ska behöva förklara sig och bedömas enl alla arbeten som finns på marknaden (när man själv är högutbildad). Hjärntrötthet kan drabba alla, konsekvenserna är olika dock. Istället för stöd i syfte att kunna fortsätta jobba länge så får man tjafs om en kort period, som för mig åtminstone, kändes så värdefullt.
Jag blir frustrerad och besviken! Inte för pengarnas skull men för principens skull! Att komma tillbaka till arbetslivet är ett tufft moment. Att ha besvär som inte går att mäta eller bekräfta med hjälp av undersökningar gör saken ännu svårare. Det sista man behöver är tjafs.
Det behövs förbättringar! Inte alla klarar att stå för sig själv och egentligen ska de inte behöva göra det heller. Det bör iaf finnas jämlik vård och stöd för alla.
Ber om ursäkt för det långa textet men hoppas på att fler ska känna att de inte är själva i detta.
Ser fram emot era råd och synpunkter!
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Jag blev mycket bekymrad när jag läste ditt mail. När försäkringskassan ska bedöma om man har rätt till sjukpenning efter en bröstcancerdiagnos är Försäkringskassan skyldig att följa Försäkringsmedicinskt beslutstöd. I beslutstödet står det klart och tydligt att de problem som du beskriver är en så kallad funktionsnedsättning som kan följa efter en cytostatikabehandling. Du kan själv på in på www.socialstyrelsen.se och söka på Försäkringsmedicinsk beslutstöd för bröstcancer för att se vad som gäller. Om man drabbas av de problem som du beskriver så finns det inget annat jobb som man har större förutsättningar att klara av än det vanliga jobb. Tvärt om är det på den egna arbetsplatsen som man har störst förutsättningar att återfå hel arbetsförmågan. En deltidssjukskrivning på nio månader efter avslutad cytostatikabehandling är inte ovanlig om man drabbas av "hjärntrötthet". Det som gör mig bekymrad är att jag ingick i den arbetsgrupp som tog fram beslutstödet för att bland annat säkerställa att personer som behöver vara sjukskrivna på grund av sena komplikationer av cytostatikabehandlingen inte skulle få problem. Så visar det sig att Försäkringskassan inte följer riktlinjerna. Jag hoppas att det löser sig med din sjukskrivning, men om det inte gör det får du gärna återkomma.
Aina Johnsson
Kurator och forskare
Aina Johnsson är kurator och forskare med inriktning på psykosocialt stöd vid cancer.
Dölj svar Hjärntrötthet-sjukskrivning2021-01-16
Hej Niklas!
Är det någon fördel med att upptäcka eventuella återfall tidigt? Vinner man något på detta i termer av överlevnadsår eller på annat sätt?
Detta var en svår fråga som jag måste klura på ett tag.
Det kan tyckas konstigt, men det kan man inte säga. Inte generellt i alla fall.
När det gäller att ställa diagnosen bröstcancer i bröstet är det tvärtom. Mammografiscreeningen leder till tidigare diagnos vilket av allt att döma är en fördel då det leder till större chans till bot i de fall man identifierar en bröstcancer tidigt. Baksidan av detta är att det även leder till en viss överdiagnostik. Detta gäller även efter en tidigare bröstcancerdiagnos, vilket gör att man följer upp bröstet/en efter en bröstcancerdiagnos.
När det gäller att upptäcka återfall i resten av kroppen finns det däremot inte något som talar för att tidig upptäckt av återfall i kroppen är en riktig fördel. Det kan tyckas konstigt och svårsmält. De studier man gjort kan inte visa att det är bättre med tidig upptäckt av spridd sjukdom. Dessa studier är förvisso inte helt moderna, och det vore sannolikt av värde att studera detta igen, men tillsvidare finns det inte något som talar för att man regelmässigt ska leta efter (screena för) metastaser.
Personligen tror att man ska tänka såhär:
Bota bröstcancer gör man bäst i början, d v s i anslutning till diagnosen och under det närmaste året och åren när det gäller hormonbehandling och skelettstärkande därefter.
Tidig upptäckt av spridd sjukdom skulle vara värdefullt om man på det sättet kan behandla med i syfte att bota några som annars inte kunde botas, men i princip är det inte möjligt. Det som är viktigt i återfallssituationen är HUR man svarar på given behandling snarare än exakt NÄR man startar behandlingen.
Ett exempel: Det verkar inte spela så stor roll om en metastas är 10 mm stor eller 30 mm stor. I det exemplet kan man säga att under den tid metastasen vuxit till från 10 till 30 mm har den inte utsatts för någon ny behandling och bör därigenom inte ha haft möjlighet att utveckla resistens mot annan behandling. Chansen att svara på ny behandling är alltså i princip samma om metastasten är 30 mm eller 10 mm.
Detta är förstås sant till en viss gräns. Om man upptäcker ett återfall i en situation då man har så mycket metastaser att det är svårt att behandla, har det förstås gått för långt, men då har man ju i princip alltid en situation med ett symtomgivande återfall. Och i dessa fall har man ju vanligen haft besvär ett tag som bör kunna leda till att man förstår att det kan finnas ett återfall.
Att man inte ska leta efter återfall regelmässigt betyder alltså inte att man aldrig ska göra t ex en CT undersökning. Men det är inte till nytta att göra det eller ta CA15-3 t ex en gång om året på personer som är symtomfria och friska efter bröstcancer. Däremot måste man förstås i händelse av symtom som kan tyda på återfall i många fall genomföra röntgenundersökkningar och provtagningar.
Jag tänker att det viktiga är att man efter en bröstcancerresa har möjlighet att snabbt få kontakt med en kontaktsjuksköterska som vid behov kan arrangera med ett besök hos läkare för att ta ställning om man det behövs någon form av utredning.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Oro för återfall2021-02-26
Hej
Jag opererades i december 2020 för DCIS < 1 cm, kärngrad 2-3 med goda marginaler.
Precis påbörjat förebyggande behandling i form av strålning 15 ggr. Jag tror jag överbehandlas efter ha läst senaste forskningen och talat med en professor inom området, dock vågar jag inte frångå riktlinjerna även om jag innerst inne vill det pga alla de biverkningar jag kan tänkas drabbas av på kort men framförallt på lång sikt. Jag hittar väldigt lite info om långtidbiverkningarna och hur vanliga de är. Sjuksköterskorna på strålbehandlingen verkar inte särskillt pålästa mer än just de biverkningar man drabbas av under själva strålningensperioden.
Idag strålade jag 4e dagen mot höger bröst (hela bröstet men enbart bröstet, lite strålning kommer även på lunga och vänster bröst). Efter 3e strålingen, ca 4h senare blev jag yr och snurrig i huvudet. Hjärntrött kanske man kallar det? "Man kan inte bli yr" sa en sköterska till mig idag. Nu efter 4e strålningen (efter att ha vilat lördag och söndag) känner jag av samma symptom fast ca 2 h efter behandlingen. Yrsel, snurrig i hjärna, som om jag vore utmattad. Är rädd att detta ska påverka mig på längre sikt med sämre fungerande hjärna. Jag vet ju att utmattningsyndrom skadar hjärna för alltid mer eller mindre. Hur vanligt är det att man drabbas av hjärntrötthet som blir livslång eller håller i sig i flera år? Sedan undrar jag om andra långtidsbiverkningar som nervskador och lungpåverkan? Det måste ju finns ett register man anmäler dessa biverkningar till tänker jag. Läste följande: ”Den patientgrupp som rapporterar hjärntrötthet i störst utsträckning av alla är kvinnor som har behandlats för bröstcancer.”
Vidare undrar jag om vad som skulle hända om jag avbryter strålningsbehandlingen efter halva tiden? Någon verkan på cellerna måste det väl ändå ha med tanke på att man nyligen minskade den totala stråldosen och ändå anser det som tillräcklig dos. Det kan väl i alla fall inte ge upphov till ett förvärrat läge ur cancersynpunkt?
Med vänlig hälsning A
Hej. Det är förstås alltid svårt att vara tvärsäker, men jag vågar med bestämdhet hävda att de besvär du beskriver med yrsel och hjärntrotthet beror inte alls direkt på strålningen. Förklaringen måste sökas på annat håll. Jag kan på detta sätt inte ha en kvalificerad uppfattning om vad det kan bero på. Du behöver inte vara rädd för att strålningen leder till hjärntrötthet. Inte alls.
JAg håller med om att nyttan av strålning för att förebygga återfall av bröstcancer eller dcis i bröstet är liten, och till och med kan diskuteras. Men om du har börjat så tycker jag att du ska fullfölja. All joniserande strålning (som det kallas fysiskt) kan i sin tur faktiskt leda på mycket lång sikt till en cancerutveckling. det gäller även vid röntgenundersökningar. Den risken är inte så beroende av dosen, d v s om du fått halva dosen finns det en mikroskopisk risk (mindre än den lilla förebyggande effekten) för senare cancerutveckling.
Om du avbryter kan det hända att du inte kommer i åtnjutande av den lilla förebyggande nytta som behadnlingen medför utan endast just den pyttelilla risken. Det tycker jag är sämre.
Niklas Loman
Överläkare, diagnosansvarig bröstcancer, Skånes universitetssjukhus i Lund.
Dölj svar Strålning2021-09-20
jag väljer bort SENOMAC och väljer axillutrymning väljer jag då bort strålbehandling och cellgiftsbehandling?
Om jag väljer strålbehandling och cellgift kan man efter det göra en axillutrymning
Var går gränsen KI67 för cellgiftsbehandling
Vad innebär, Två SN, varav makrometastas à 10 mm med extrakapsulär växt samt en benign med ITC.
T2N1 luminal A. att det kan ha spridit sig till fler lymfar?
Aktuellt
Opererad den 26/8 med mastektomi + SN vänster sida, där PAD visar radikalt opererad multifokal invasiv duktal bröstcancer där största tumörhärd mäter 31 x 30 mm, minst tre satelliter skapande en extent på 40 x 30 mm. Grad 2. ER 90%, PgR 80%, Ki67 23%, HER2 1+. Två SN, varav makrometastas à 10 mm med extrakapsulär växt samt en benign med ITC.
T2N1 luminal A.
Rekommendation
Erbjudande om inklusion i SENOMAC, alternativt axillutrymning.
För det fall hon skulle randomiseras till kontroll arm B (ej axillutrymning), ska remiss avgå till våra kollegor på onkologen för diskussion avseende adjuvant cytostatikabehandling. Även aktuell med lokoregional radioterapi. Endokrin terapi i 5 + 3 - 5 år samt Zometa för det fall hon är postmenopausal.
Hej.
Om du väljer bort att vara med i Senomac påverkar det inte rekommendationen vad gäller cellgifter (cytostatika) eller strålbehandling.
Om man inte ger cytostatika innan operationen brukar man operera både bröstet och armhålan innan man ger det. Strålbehandlingen ges alltid efter operationen.
Värdet på Ki67 avgör inte själv vilken typ av behandling som rekommenderas utan är en av flera faktorer vi tar med i bedömningen så egentligen finns ingen riktig gräns.
Makrometastas i en SN som mäter 10 mm (sentinel node) betyder att det finns en metastas i en lymfkörtel som mäter 10 mm. Extrakapsulär växt betyder att det finns cancerceller i området utanför kapseln som omger lymfkörteln vilket inte brukar påverka hur vi behandlar i slutändan. ITC betyder enstaka isolerade tumörceller och brukar inte beräknas som en "äkta metastas" utan lymfkörteln anses benign (dvs utan cancer).
Om det finns tumörväxt i en lymfkörtel finns en viss risk att det finns fler lymfkörtlar med tumörväxt.
I rekommendationen finns förslag om Senomac-studien, men det är förstås du själv som väljer. I studien görs axillarutrymning i hälften av fallen och man avstår detta hos den andra hälften, man får inte välja utan det är slumpen som avgör. Övrig behandling, tex cytostatika, strålbehandling och/eller endokrin behandling, ges enligt standard utifrån den information som finns från den bröstcancer som opererats bort, oavsett om man är med i studien eller inte. Om du väljer att tacka ja till studien och inte ska göra någon axillarutrymning kommer man att skicka remiss till onkologen direkt. I annat fall väntar man tills efter axillarutymningen.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Hjälp mig tolka rekommendationen2023-02-28
Har tusen frågor (min ssk har svarat på 1000 tidigare) om biverkningar.
Jag är 77 år, opererats för bröstcancer, därefter har jag mått så bra, levt och varit som vanligt. Jag har varit lyckligt förskonad från sjukdomar, aldrig ätit någon medicin, aldrig opererats eller legat på sjukhus. Inte ens säsonginfluensan har jag haft, om man bortser från både Hongkong och Asiaten på 60-, 70-talet. Så det här är ju helt nytt för mig. Därför vill jag försöka förstå vad jag har att vänta.
Jag har precis påbörjat behandlingen med först Anastrozol som jag sedan ska ta i tio år. (Efter det blir det Zoledronsyra en gång i halvåret.) Mina frågor gäller först och främst Anastrozol, när kan man förvänta sig att biverkningarna slår till. Jag har tagit första tabletten för två dagar sedan. Biverkningarna är ju många (de mest vanliga håller jag mig till så länge, googlar så får man fram alldeles för mycket som man inte vill veta) t.ex. illamående. Vad menas med illamående? Är det ”bara” att man mår illa eller kräks man också? Då blir det jobbigt att ”leva som vanligt”. Ledvärken – kan man klara sig med Alvedon? Och sjukgymnastik, antar jag.
Hur länge har man dessa biverkningar? SSk sa att om det inte känns bättre alls efter 2-3 månader så kan vi byta medicin. Men jag tänkte ju inte på att fråga hur länge man kommer att ha biverkningarna. Kommer alla att pågå i tio år?
Går upp i vikt? 10 kg på ett år?? Väger 50-53 hela mitt liv. Är 1.63 lång. Av vad går man upp i vikt?
Jag förstår att det inte går att svara på det här till 100%, men eftersom jag är en människa med rutiner och planerar för allt, och hittills har levt som vanligt och mått bra - så vill jag få ett hum om vad jag har att vänta mig framöver när det gäller biverkningar.
Hej. Vad härligt att du har fått vara så frisk genom livet. Vad gäller anastrozol (och andra liknade läkemedel) skiljer det sig väldigt mycket men som regel kommer de biverkningar som känns i kroppen inom ett par veckor. Med illamående menas framförallt ett diffust lätt illamående men det kan förstås variera mellan olika individer. Det är oerhört sällan någon kräks av anastrozol, och skulle det vara så är det ju lämpligt att byta medicin. Många klarar sig på Alvedon men även där skiljer det sig. Precis som sköterskan säger så kan man byta preparat om det blir biverkningar som påverkar livskvaliteten eller som stör på annat sätt. 5 år brukar vara en startlängd på behandling och om det finns indikation och patienten dessutom inte har så mycket biverkningar kan man förlänga den 2-5 år ytterligare. Jag tänker om biverkningarna är svåra ska man kanske vara nöjd om man "stått" ut i 5 år. Viktuppgången beror på att när det är brist på könshormon (östrogen) i kroppen så bildar kroppen extra av det organ som tillverkar östrogen efter klimakteriet = fettväv. Egentligen är det samma som händer normalt (utan hormonsänkande behandling) efter klimakteriet, vilket leder till att många får något extra kilo hull. Hoppas att du har fått svar på dina funderingar. Viktigt att ta upp eventuella biverkningar med din sköterska så att ni tillsammans kan hitta en behandling som du tolererar.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Hjälp! Biverkningar av AnastrozolHej, jag gjorde en mammografi i slutet av juli och hade i samband med det själv upptäckt två mindre knölar vä bröst precis snett ovan bröstvårtan vilket jag uppgav till sjuksköterskan. Blev sedan kallad för återkontroll en månad senare och var där nu i måndags och fick ny mammografi, ultraljud och man tog en tunnålsbiopsi.
Blev uppringd 2 dgr senare med uppmaning att återkomma dagen efter för grovnålsbiopsi. Samma eftermiddag som telefonsamtal dök det upp kallelse till kirurgläkare och sjuksköterska nu kommande fredag dvs kallelsen anlände redan innan grovnålsbiopsi blivit utförd vilket såklart skapade stor oro för mig att de redan vet det är cancer.
När jag i torsdags träffade överläkaren så utfördes ytterligare en mammografi och jag bad om en förklaring vad som händer och fick information att man sett kalk I cellprov från tunnålsbiopsin och lite oklart provsvar som nu behövde kompletteras. Initialt om jag minns rätt var misstankenivån 3-4 enligt Birads men under ultraljud höjde läkaren upp det till nivå 4. Hon la in nån metallmarkör och sa att förändringen som mätte ca 20-22mm(minns ej exakt) ser avvikande ut och skulle behöva opereras bort oavsett.
Hon såg även nån påverkan på lymfvävnad samma sida och tog en tunnålsbiopsi från området, hon sa de kunde ha att göra med att man nyligen tagit tunnålsbiopsi två dgr innan men för säkerhets skull.
Sen hade hon ordnat en MR nu på torsdag av bröstet. Här står jag nu helt nedslagen och känner mig helt övertygad att jag har fått spridd bröstcancer och de bara jobbar för att fastställa form och utbredning. Dessa dagar i väntans tider är fruktansvärda. Alla dessa händelser sammantaget kan väl inte ha nån annan förklaring? Varför annars ssk besök är väl min kontaktsjuksköterska inom.onkologin jag ska träffa känns det som? Finns det nåt fall där det visat sig vara ofarlig förklaring trots alla dessa åtgärder?
På ultraljudet såg jag en mörk grå/svart massa med oregelbundna kanter, är väl bara cancer som kan se ut så? Jag är 43 år gammal, sen förstföderska fick min dotter 39år gammal med tät bröstvävnad och oroar mig såklart för en aggressiv variant då jag ingick i en studie trust-screen för 2 år sen med kompletterande MR och biopsi på fynd som då var fibroadenom i andra bröstet. I det vårdförloppet fanns rimligen inte dessa förändringar om man inte missat nåt vill säga. Hur snabbt kan en aggressiv cancerform ha spridit sig tror ni dessa 2 år?
Finns det något ljus i dessa tunga dagar att våga hoppas det inte är nåt farligt eller gör jag rätt som förbereder mig på cancerbesked denna fredag?
Oro inför besked om bröstcancer