Hej Jag har frågor kring implantat efter strålning samt vad storleken på min bröstcancer egentligen innebär. Jag tycker jag får lite olika information och nu känner jag att jag står utan stöd, information men med många besvär och frågor. Kan tillägga att jag även har diabetes 2 som jag hade god kontroll på med bra värden. Under denna period har dock blodsockret rusat i höjden, trots att jag sköter den. Min diabetessköterska säger att min kropp reagerar på all stress kring det som händer. Bröstcancern upptäcktes på vanlig mammografi och jag blev kallad för biopsi. De hade upptäckt förändringar i hela högra bröstet och nån vecka senare träffade jag kirurgen som informerade om att jag hade bröstcancer i hela mitt bröst och de behöver ta bort hela bröstet. Han informerade om att det kallades DCIS och att de skulle ta sentinel node och att de inte bedömde att jag behövde strålning eller cytostatika. Jag fick olika alternativ och valde en direktrekunstruktion. Eftersom jag hade för stor bröstvolym behövde de i såfall även reducera mitt vänstra så de blev i samma storlek. I journalen står att de bedömer att den är 16,5 cm och ingen misstanke på invasivitet. Operation 3 oktober. Nedan är från journalen. ..PAD svar visar på 180 mm stor DSIC grad 2-3 med nekros. Radikaliteten kan inte garanteras medialt. En negativ sentinel node. Reduktionsplastik vänster har inte påvisat något avvikande men det pågår immunhistokemiska analyser som bevakades av läkaren. Kirurgen som opererade säger enligt journal att det inte går att operera mer än de gjort. Konferensen rekommenderade adjuvant strålbehandling mot höger bröstvägg 40 Gy på 15 fraktioner plus boost på 16 GY på 8 fraktioner mot oradikaliteten Man kunde se DCIS i mediala skivan som avtar vid nivåsnittet men som inte försvinner helt, varför radikaliteten inte kan garanteras. Kraniala superficiella ytan är 0,2 mm, kaualt 0,7 mm, kraniellt 0,2 mm och 6 mm i djupa ytan. Läkaren på strålningen skriver att man får nöja sig med 40,05 Gy i 15 fraktioner. Ingen boost (som planerades först) då det blir ytterst svårt att bestämma vilket område som ska boostas. I denna journalanteckning står diagnos: D050 – Lobulär cancer in situ Jag började min strålning 19 november. Den blev fördröjd pga att såren inte läkte samt extra antibiotika behandling. Strålningen tycker jag har gjort mitt högra bröst väldigt hårt, jag är öm, svullen och det smärtar väldigt skarpt ibland. Huden har självklart reagerat och det ändras hela tiden. I armhålan är det ”svart” hud som nu flagar men det mörka sprider sig runt området. Jag har under tiden gått hos kurator för att bearbeta alla känslor och har svår stressreaktion på det som händer. Har jobbat 25% sen november. Mår väldigt dåligt för att jag inte orkar något, varken hemma eller på jobbet. Vid avslutad strålning så pratade jag med läkaren om att bröstet hårdnat. Han skickar remiss till kirurgen som svarar med att jag har återbesök om 1 år. Jag skickar meddelande till bröstsköterskan som svarar att det är hårt men kommer ändras. Det jag fått till mig under resan är att det är inte optimalt att ha gjort en rekonstruktion innan strålning. Det sa kirurgen själv vid beskedet. Men de gör inget innan strålning utan man får se efteråt. De på strålningen sa att det sällan händer att någon har implantat redan vid strålning. Jag har även läst att det rekommenderas att inte göra rekunstruktion förrän efter 2 år efter strålning – och då med eget material. Men nu är jag här, med ett hårt bröst, på vissa ställen stenhårt. Det gör ont, svårt att ha kläder på mig – både pga huden men även bröstet. Bröstet är synligt buckligt och konstig i formen. Jag har bett om hjälp men blivit avvisad. Jag ska börja jobba heltid är tanken 8 januari men jag känner mig inte redo. Är extremt trött, stressad och har mycket besvär. Orkar knappt vara social med min egna familj, har ork några timmar sen behöver jag vila. Jag promenerar varje dag 4 km, sköter min diabetes som fortfarande har skenande blodsocker, troligen pga stressen. Vad ska jag göra nu? Ska jag vänta 1 år på att se vad som ev händer mer med mitt implantat och se vad? Det som redan har hänt – borde inte kirurgen se på resultatet efter strålningen? Vilket var strålningsläkarens önskemål. Kommer det att behöva opereras bort? Bytas ut eller får jag va utan några år? Ska jag bygga nytt med ”eget material” eller blir jag utan bröst? Min största oro är också storleken på cancern, 180 mm – verkar va stort. Vad innebär det egentligen och att de inte fick bort allt? På vilket sätt kan det spridas – via vävnad eller blodet eller enbart via körtlar men nu är ju bröstet helt borta. Jag känner stor oro inför detta. Jag ska gå på mammografi i 10 år med mitt vänstra men hur kontrollerar men min högra med strålat implantat och risken är mot bröstväggen. Man ska känna på sina bröst men vad ska jag känna efter? Det jag hade kunde inte ens läkarna känna. Nu har jag förhårdnader överallt och i mitt högra är allt hårt. Jag är så rädd och känner mig lämnad av vården.

Hej! Först vill jag tacka Er för att Ni finns. Får mer stöd-och upplysning här, än vad vad som ges under vårdtiden. Har trippelnegativ BC.ej hormonell. Högt KI-67 90%.Op.bort h.bröst,hela.typ av invasiv cancer:Ductal.typ av in situation cancer: DCIS Grad :III Har nu jag avslutat min cellgiftsbehandling den 23/1. Har fått 9 doser, först varje vecka X3, sedan var tredje x6. Paklitaxel+Karboplatin, sedan Docetaxel/Taxotere och sista tre EC 75 Har haft alla tänkbara biverkningar, utom illamående! Min fråga är nu. När börjar jag återvända till verkligheten? Är fortfarande väldigt trött, dåligt "flås" och framförallt dimmig i huvudet. Har varit så hela tiden. Hjärntrött vill jag kalla det för. I november fick jag svamp i svalg-och tunga och har medicinerat allt sedan dess med Fluconazole. Det ger sig inte. Mina blodvärden har varit starkt påverkade neråt hela tiden. Min onkolog trodde jag skulle repa mig snabbt efter sista, men icke. Nu är jag avförd från onkologen och återförd till kirurgins bröstteam. När är det normalt att få en uppföljningstid efter avslutat behandling? 3-6 månader??? Just nu känns det tungt. Vet inte riktigt vem som är vårdansvarig och vart jag ska vända mig. Det blev en tomhet-och vacum efter 5 mån. Nu vill jag börja känna en förbättring och ett hopp. Har inte en enda dag, hoppat över mina dagliga promenader, fastän man går ostadigt som en berusad. Det har varit mitt mantra. Fått även Zometa som ska fortgå var 6:e månad

Diagnostiserades för trippelnegativ bröstcancer 2018 och spridd till lymfkörtlar i armhålan. Behandling med cellgifter, operation där tårtbit togs och avlägsnade 28 lymfkörtlar och avslutade med strålning. Min fråga är när man tidigast kan försöka att bli gravid. Har fått olika svar beroende på vilken läkare man pratat med sen tidigare. Har varit på första återbesöket (1 år sedan avslutande behandling) och det såg bra ut.

Hej! Jag har invasiv ductal bröstcancer östrogenkänslig ej ger positiv med spridning till lymfkörtel. Enligt vårdplan skall jag få EC x 3, paclitaxel x9 och sedan operation och strålning. Jag har fått tre EC behandlingar och undrar om det finns andra alternativ än att fortsätta med cytostatika? Anledningen att jag undrar är att jag får väldigt besvärliga biverkningar av kortisonet som tex ångest, yrsel, synrubbningar, mardrömmar. Jag upplever att min psykiska hälsa blir kraftigt nedsatt samt att biverkningarna gör att jag inte kan vara fysiskt aktiv. Jag tycker också att det blir värre för varje gång. Efter sista EC behandling fick jag ångest och skakade i hela kroppen. Sköterskan sa att hon vinter var orolig eftersom puls och blodtryck var normalt. Men för mig fortsatte det med ångest attacker och mardrömmar under hela kortisonbehandlingen. Jag känner mig väldigt orolig inför kommande behandlingar. Min läkare på onkologen sa att min tumör inte är så känslig bra cellgifter och då undrar jag om det verkligen är nödvändigt att genomlida detta i ytterligare två månader eller finns det andra alternativ som innebär att jag kan slippa kortison? PS. Jag har fått liknnde biverkningar av kortison tidigare då jag har reumatism och har då fått avbryta behandling med predisolon. Nu får jag betapred tillsammans med cytostatika D.s

Hej! Jag är en 35-årig kvinna som drabbats av hormonkänslig bröstcancer med spridning till armhållan för ett år sedan. Fick sista cytostatikakur i december. Fortsätter med hormonell behandling. Som många andra har jag upptäckt att hjärnan och kroppen påverkas på flera sätt en man tror, även långt efter behandlingen. Trappat upp arbetstiden till 75% på 2 månader och fick förenklade arbetsuppgifter just för att kunna orka med. Jag fick förlänga sjukskrivningen några veckor till pga hjärntrötthet. Förbättrad men kvarstående! Nu meddelar FK (preliminärt) att de inte godkänner de sista 3 veckor (25%) i min sjukskrivning, då de tycker att jag hade kunnat klara ett annat jobb utan bekymmer. Deras argument är bl a att cancerdiagnosen har ingen aktualitet då tumören opererades bort och att jag inte har en pågående omfattande behandling. Jag upplever att myndigheterna saknar kunskap om cancer och rehabilitering samt de långvariga biverkningar av cellgifter. Att en människa som har gått igenom allt detta och ändå klarat trappa upp sin arbetstid ska behöva förklara sig och bedömas enl alla arbeten som finns på marknaden (när man själv är högutbildad). Hjärntrötthet kan drabba alla, konsekvenserna är olika dock. Istället för stöd i syfte att kunna fortsätta jobba länge så får man tjafs om en kort period, som för mig åtminstone, kändes så värdefullt. Jag blir frustrerad och besviken! Inte för pengarnas skull men för principens skull! Att komma tillbaka till arbetslivet är ett tufft moment. Att ha besvär som inte går att mäta eller bekräfta med hjälp av undersökningar gör saken ännu svårare. Det sista man behöver är tjafs. Det behövs förbättringar! Inte alla klarar att stå för sig själv och egentligen ska de inte behöva göra det heller. Det bör iaf finnas jämlik vård och stöd för alla. Ber om ursäkt för det långa textet men hoppas på att fler ska känna att de inte är själva i detta. Ser fram emot era råd och synpunkter!

Hej Niklas! Är det någon fördel med att upptäcka eventuella återfall tidigt? Vinner man något på detta i termer av överlevnadsår eller på annat sätt?

Hej Jag opererades i december 2020 för DCIS < 1 cm, kärngrad 2-3 med goda marginaler. Precis påbörjat förebyggande behandling i form av strålning 15 ggr. Jag tror jag överbehandlas efter ha läst senaste forskningen och talat med en professor inom området, dock vågar jag inte frångå riktlinjerna även om jag innerst inne vill det pga alla de biverkningar jag kan tänkas drabbas av på kort men framförallt på lång sikt. Jag hittar väldigt lite info om långtidbiverkningarna och hur vanliga de är. Sjuksköterskorna på strålbehandlingen verkar inte särskillt pålästa mer än just de biverkningar man drabbas av under själva strålningensperioden. Idag strålade jag 4e dagen mot höger bröst (hela bröstet men enbart bröstet, lite strålning kommer även på lunga och vänster bröst). Efter 3e strålingen, ca 4h senare blev jag yr och snurrig i huvudet. Hjärntrött kanske man kallar det? "Man kan inte bli yr" sa en sköterska till mig idag. Nu efter 4e strålningen (efter att ha vilat lördag och söndag) känner jag av samma symptom fast ca 2 h efter behandlingen. Yrsel, snurrig i hjärna, som om jag vore utmattad. Är rädd att detta ska påverka mig på längre sikt med sämre fungerande hjärna. Jag vet ju att utmattningsyndrom skadar hjärna för alltid mer eller mindre. Hur vanligt är det att man drabbas av hjärntrötthet som blir livslång eller håller i sig i flera år? Sedan undrar jag om andra långtidsbiverkningar som nervskador och lungpåverkan? Det måste ju finns ett register man anmäler dessa biverkningar till tänker jag. Läste följande: ”Den patientgrupp som rapporterar hjärntrötthet i störst utsträckning av alla är kvinnor som har behandlats för bröstcancer.” Vidare undrar jag om vad som skulle hända om jag avbryter strålningsbehandlingen efter halva tiden? Någon verkan på cellerna måste det väl ändå ha med tanke på att man nyligen minskade den totala stråldosen och ändå anser det som tillräcklig dos. Det kan väl i alla fall inte ge upphov till ett förvärrat läge ur cancersynpunkt? Med vänlig hälsning A

jag väljer bort SENOMAC och väljer axillutrymning väljer jag då bort strålbehandling och cellgiftsbehandling? Om jag väljer strålbehandling och cellgift kan man efter det göra en axillutrymning Var går gränsen KI67 för cellgiftsbehandling Vad innebär, Två SN, varav makrometastas à 10 mm med extrakapsulär växt samt en benign med ITC. T2N1 luminal A. att det kan ha spridit sig till fler lymfar? Aktuellt Opererad den 26/8 med mastektomi + SN vänster sida, där PAD visar radikalt opererad multifokal invasiv duktal bröstcancer där största tumörhärd mäter 31 x 30 mm, minst tre satelliter skapande en extent på 40 x 30 mm. Grad 2. ER 90%, PgR 80%, Ki67 23%, HER2 1+. Två SN, varav makrometastas à 10 mm med extrakapsulär växt samt en benign med ITC. T2N1 luminal A. Rekommendation Erbjudande om inklusion i SENOMAC, alternativt axillutrymning. För det fall hon skulle randomiseras till kontroll arm B (ej axillutrymning), ska remiss avgå till våra kollegor på onkologen för diskussion avseende adjuvant cytostatikabehandling. Även aktuell med lokoregional radioterapi. Endokrin terapi i 5 + 3 - 5 år samt Zometa för det fall hon är postmenopausal.

Har tusen frågor (min ssk har svarat på 1000 tidigare) om biverkningar. Jag är 77 år, opererats för bröstcancer, därefter har jag mått så bra, levt och varit som vanligt. Jag har varit lyckligt förskonad från sjukdomar, aldrig ätit någon medicin, aldrig opererats eller legat på sjukhus. Inte ens säsonginfluensan har jag haft, om man bortser från både Hongkong och Asiaten på 60-, 70-talet. Så det här är ju helt nytt för mig. Därför vill jag försöka förstå vad jag har att vänta. Jag har precis påbörjat behandlingen med först Anastrozol som jag sedan ska ta i tio år. (Efter det blir det Zoledronsyra en gång i halvåret.) Mina frågor gäller först och främst Anastrozol, när kan man förvänta sig att biverkningarna slår till. Jag har tagit första tabletten för två dagar sedan. Biverkningarna är ju många (de mest vanliga håller jag mig till så länge, googlar så får man fram alldeles för mycket som man inte vill veta) t.ex. illamående. Vad menas med illamående? Är det ”bara” att man mår illa eller kräks man också? Då blir det jobbigt att ”leva som vanligt”. Ledvärken – kan man klara sig med Alvedon? Och sjukgymnastik, antar jag. Hur länge har man dessa biverkningar? SSk sa att om det inte känns bättre alls efter 2-3 månader så kan vi byta medicin. Men jag tänkte ju inte på att fråga hur länge man kommer att ha biverkningarna. Kommer alla att pågå i tio år? Går upp i vikt? 10 kg på ett år?? Väger 50-53 hela mitt liv. Är 1.63 lång. Av vad går man upp i vikt? Jag förstår att det inte går att svara på det här till 100%, men eftersom jag är en människa med rutiner och planerar för allt, och hittills har levt som vanligt och mått bra - så vill jag få ett hum om vad jag har att vänta mig framöver när det gäller biverkningar.

Hej, jag gjorde en mammografi i slutet av juli och hade i samband med det själv upptäckt två mindre knölar vä bröst precis snett ovan bröstvårtan vilket jag uppgav till sjuksköterskan. Blev sedan kallad för återkontroll en månad senare och var där nu i måndags och fick ny mammografi, ultraljud och man tog en tunnålsbiopsi. Blev uppringd 2 dgr senare med uppmaning att återkomma dagen efter för grovnålsbiopsi. Samma eftermiddag som telefonsamtal dök det upp kallelse till kirurgläkare och sjuksköterska nu kommande fredag dvs kallelsen anlände redan innan grovnålsbiopsi blivit utförd vilket såklart skapade stor oro för mig att de redan vet det är cancer. När jag i torsdags träffade överläkaren så utfördes ytterligare en mammografi och jag bad om en förklaring vad som händer och fick information att man sett kalk I cellprov från tunnålsbiopsin och lite oklart provsvar som nu behövde kompletteras. Initialt om jag minns rätt var misstankenivån 3-4 enligt Birads men under ultraljud höjde läkaren upp det till nivå 4. Hon la in nån metallmarkör och sa att förändringen som mätte ca 20-22mm(minns ej exakt) ser avvikande ut och skulle behöva opereras bort oavsett. Hon såg även nån påverkan på lymfvävnad samma sida och tog en tunnålsbiopsi från området, hon sa de kunde ha att göra med att man nyligen tagit tunnålsbiopsi två dgr innan men för säkerhets skull. Sen hade hon ordnat en MR nu på torsdag av bröstet. Här står jag nu helt nedslagen och känner mig helt övertygad att jag har fått spridd bröstcancer och de bara jobbar för att fastställa form och utbredning. Dessa dagar i väntans tider är fruktansvärda. Alla dessa händelser sammantaget kan väl inte ha nån annan förklaring? Varför annars ssk besök är väl min kontaktsjuksköterska inom.onkologin jag ska träffa känns det som? Finns det nåt fall där det visat sig vara ofarlig förklaring trots alla dessa åtgärder? På ultraljudet såg jag en mörk grå/svart massa med oregelbundna kanter, är väl bara cancer som kan se ut så? Jag är 43 år gammal, sen förstföderska fick min dotter 39år gammal med tät bröstvävnad och oroar mig såklart för en aggressiv variant då jag ingick i en studie trust-screen för 2 år sen med kompletterande MR och biopsi på fynd som då var fibroadenom i andra bröstet. I det vårdförloppet fanns rimligen inte dessa förändringar om man inte missat nåt vill säga. Hur snabbt kan en aggressiv cancerform ha spridit sig tror ni dessa 2 år? Finns det något ljus i dessa tunga dagar att våga hoppas det inte är nåt farligt eller gör jag rätt som förbereder mig på cancerbesked denna fredag?