Visar 10 av 5868 träffar
Hej
Jag har frågor kring implantat efter strålning samt vad storleken på min bröstcancer egentligen innebär. Jag tycker jag får lite olika information och nu känner jag att jag står utan stöd, information men med många besvär och frågor.
Kan tillägga att jag även har diabetes 2 som jag hade god kontroll på med bra värden. Under denna period har dock blodsockret rusat i höjden, trots att jag sköter den. Min diabetessköterska säger att min kropp reagerar på all stress kring det som händer.
Bröstcancern upptäcktes på vanlig mammografi och jag blev kallad för biopsi. De hade upptäckt förändringar i hela högra bröstet och nån vecka senare träffade jag kirurgen som informerade om att jag hade bröstcancer i hela mitt bröst och de behöver ta bort hela bröstet. Han informerade om att det kallades DCIS och att de skulle ta sentinel node och att de inte bedömde att jag behövde strålning eller cytostatika. Jag fick olika alternativ och valde en direktrekunstruktion. Eftersom jag hade för stor bröstvolym behövde de i såfall även reducera mitt vänstra så de blev i samma storlek.
I journalen står att de bedömer att den är 16,5 cm och ingen misstanke på invasivitet.
Operation 3 oktober. Nedan är från journalen.
..PAD svar visar på 180 mm stor DSIC grad 2-3 med nekros. Radikaliteten kan inte garanteras medialt. En negativ sentinel node. Reduktionsplastik vänster har inte påvisat något avvikande men det pågår immunhistokemiska analyser som bevakades av läkaren. Kirurgen som opererade säger enligt journal att det inte går att operera mer än de gjort. Konferensen rekommenderade adjuvant strålbehandling mot höger bröstvägg 40 Gy på 15 fraktioner plus boost på 16 GY på 8 fraktioner mot oradikaliteten
Man kunde se DCIS i mediala skivan som avtar vid nivåsnittet men som inte försvinner helt, varför radikaliteten inte kan garanteras. Kraniala superficiella ytan är 0,2 mm, kaualt 0,7 mm, kraniellt 0,2 mm och 6 mm i djupa ytan.
Läkaren på strålningen skriver att man får nöja sig med 40,05 Gy i 15 fraktioner. Ingen boost (som planerades först) då det blir ytterst svårt att bestämma vilket område som ska boostas.
I denna journalanteckning står diagnos: D050 – Lobulär cancer in situ
Jag började min strålning 19 november. Den blev fördröjd pga att såren inte läkte samt extra antibiotika behandling.
Strålningen tycker jag har gjort mitt högra bröst väldigt hårt, jag är öm, svullen och det smärtar väldigt skarpt ibland. Huden har självklart reagerat och det ändras hela tiden. I armhålan är det ”svart” hud som nu flagar men det mörka sprider sig runt området.
Jag har under tiden gått hos kurator för att bearbeta alla känslor och har svår stressreaktion på det som händer. Har jobbat 25% sen november. Mår väldigt dåligt för att jag inte orkar något, varken hemma eller på jobbet.
Vid avslutad strålning så pratade jag med läkaren om att bröstet hårdnat. Han skickar remiss till kirurgen som svarar med att jag har återbesök om 1 år. Jag skickar meddelande till bröstsköterskan som svarar att det är hårt men kommer ändras.
Det jag fått till mig under resan är att det är inte optimalt att ha gjort en rekonstruktion innan strålning. Det sa kirurgen själv vid beskedet. Men de gör inget innan strålning utan man får se efteråt. De på strålningen sa att det sällan händer att någon har implantat redan vid strålning. Jag har även läst att det rekommenderas att inte göra rekunstruktion förrän efter 2 år efter strålning – och då med eget material.
Men nu är jag här, med ett hårt bröst, på vissa ställen stenhårt. Det gör ont, svårt att ha kläder på mig – både pga huden men även bröstet. Bröstet är synligt buckligt och konstig i formen. Jag har bett om hjälp men blivit avvisad. Jag ska börja jobba heltid är tanken 8 januari men jag känner mig inte redo. Är extremt trött, stressad och har mycket besvär. Orkar knappt vara social med min egna familj, har ork några timmar sen behöver jag vila. Jag promenerar varje dag 4 km, sköter min diabetes som fortfarande har skenande blodsocker, troligen pga stressen.
Vad ska jag göra nu? Ska jag vänta 1 år på att se vad som ev händer mer med mitt implantat och se vad? Det som redan har hänt – borde inte kirurgen se på resultatet efter strålningen? Vilket var strålningsläkarens önskemål. Kommer det att behöva opereras bort? Bytas ut eller får jag va utan några år? Ska jag bygga nytt med ”eget material” eller blir jag utan bröst?
Min största oro är också storleken på cancern, 180 mm – verkar va stort. Vad innebär det egentligen och att de inte fick bort allt? På vilket sätt kan det spridas – via vävnad eller blodet eller enbart via körtlar men nu är ju bröstet helt borta. Jag känner stor oro inför detta.
Jag ska gå på mammografi i 10 år med mitt vänstra men hur kontrollerar men min högra med strålat implantat och risken är mot bröstväggen. Man ska känna på sina bröst men vad ska jag känna efter? Det jag hade kunde inte ens läkarna känna. Nu har jag förhårdnader överallt och i mitt högra är allt hårt.
Jag är så rädd och känner mig lämnad av vården.
Hej!
Det är mycket tråkigt att höra att du inte känner dig omhändertagen och orolig. När det gäller själva tumören är det ändå väldigt positivt att det var DCIS och inte en invasiv cancer, även om den var utbredd. Jag tror att du får lita på kirurgen som säger att hela bröstet är bortopererat. Det finns en risk för återfall men för de flesta kommer det inte tillbaka. Att ha första kontrollen efter ett år ska vara tillräckligt och man har inte sett någon vinst i att kontrollera tidigare.
När det gäller besvären med protesen som blivit efter strålbehandlingen så är det tyvärr en ganska stor risk när man behöver ge strålbehandling efter en protesrekonstruktion. I många fall blir dock resultatet bra och det är då en vinst jämfört med att behöva vänta på en senare rekonstruktion med egen vävnad (efter en strålbehandling kan man inte lägga in proteser om man inte tillför frisk vävnad också. Här har bröstkirurger lite olika sätt att se på det. I ditt fall kan det mjukna lite mer med tiden och det är bra att inte ha för bråttom. Men det kan tyvärr också bli så att du får så mycket besvär att man behöver ta bort proteserna och, om du vill, ersätta med kroppsegen vävnad (som ju då innebär en större operation).
Yvette Andersson
Överläkare och bröstkirurg
Yvette Andersson är överläkare och bröstkirurg vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
Dölj svar2026-04-15
Jag har utvecklat ett trauma för mammografi efter att ha blivit återkallad en gång för 12 år sedan. Jag trodde det var slut, så efter flera bilder och ultraljud utan anmärkning bröt jag ihop av lättnad. Efter det hoppade jag över en gång men gick vid nästa kallelse och fick ett brev där det stod att det inte fanns tecken på bröstcancer. Jag bara grät och kunde andas och sova igen. Pandemin kom, perfekt tyckte jag som hade all anledning i världen "att hoppa över" det obehagliga. Köerna växte och oj så lång väntetid vilket jag återigen tyckte var skönt: jag slapp "elefanten i rummet". Man vet ju att man ska gå, att det är en förmån och att det räddar liv! Ändå skapar det hos mig ångest och det blir en existensiell fråga mot allt förnuft. För två år sedan tog jag mod till mig och knallade dit igen när jag blev kallad. Återkallad igen, samma ställe i samma bröst. Fler bilder och ultraljud, återigen släpptes jag fri "utan anmärkning" med detta utlåtande:
Mammografi visar bilateralt måttligt tät bröstvävnad. Patienten har återkallats på grund av ett misstänkt detta område på projektion 2 upptill i vänster bröst. På de tagna bilder har dock området samma utseende som på tidigare undersökningar. Ultraljud visar i detta område lite mer samlat körtelvävnad och inget malignitetsmisstänkt. Inga patologiska lymfkörtlar i vänster axill. Patienten får kraftigt lugnande besked och återgår till screeningen.
Nu fick jag en ny kallelse och traumat väcktes återigen. Jag läste flitigt på om "fakta" för att "slippa" men jag är ju rädd om mig... Jag tog på mig mina modigaste skor, bokade om till en tid samma dag och gick. Nu är det en vecka sedan och jag sover inte av oro. Jag är bokstavligen livrädd för att bli återkallad igen! Jag är 56 år så jag borde vara vuxen! Jag har små, mjuka bröst utan kännbara eller synliga förändringar eller hårdheter och ingen cancer i släkten. Kan ni hjälpa mig att sova om nätterna genom något slags lugnande sätt att tänka? Jag är orimligt rädd.
Hej
Vad tråkigt att det blivit så att mammografiundersökningen orsakar så mycket oro för dig. Mitt bästa råd är att prata med sköterskorna när de gör undersökningen om hur du känner, och vid behov även ringa till avdelningen innan undersökningen om du känner att det är svårt att orka gå dit, för att du ska få det stöd du behöver för att klara av att delta.
Det bästa är att delta vid varje tillfälle du blir kallad. Eftersom bilderna varje gång jämförs med tidigare bilder kan en säkrare bedömning göras när det finns flera tidigare undersökningar att jämföra med.
Maria Edegran
Överläkare mammografiavdelningen
Maria Edegran är överläkare vid mammografiavdelningen inom NU-sjukvården i Uddevalla.
Dölj svar Om mammografi allmäntJag har en trippelnegativ spridd bröstcancer (till lungorna) och fått veta att immunterapi inte fungerar för mig då den är helt negativ och inte finns några receptorer som gör att immunterapibehandlingen skulle fungera både CPS och IC-score under 1.
Jag har läst om nya behandlingar s.k. cytostatika-konjugat med antikroppar och undrar om det kan vara ett alternativ för mig? Eller finns att nya behandlingar som kanske skulle kunna fungera för mig.
Jag har hittills gjort 7 behandlingar med Paklitaxel en gång per vecka. Eventuellt ska jag ingå i TAOMINA-studien framöver om sjukdomen är stabil.
Kan antikroppsbehandling fungera vid spridd TNBC?Tack Anne, för ditt svar angående min fråga om "Prognos för min bröstcancer." Men skulle också gärna vilja veta hur stor risken är för återfall och spridning, med den bröstcancer som jag hade. Skulle också vilja veta hur mycket den antihormonella efterbehandlingen som jag nu genomgår (Exemestan i 5 år) kan minska ev. risk för återfall och spridning. Jag har mycket biverkningar från Exemestan, dock lite mindre än med Letrozol. Tänker att om risken är liten, kanske jag kan överväga att avsluta den behandlingen? Det är 4 år kvar!! Tror mej ändå förstått att min cancer inte var av den snällaste sorten, då cellerna i tumören graderades till 3. Är införstådd att dylika beräkningar görs på gruppnivå, men för mej skulle det ändå ha ett värde, för hur jag sak tänka inför framtiden MVH Agnetha
Hej. Risken för återfall efter 10 år är ca 12 %, efter 5 års behandling med tex Letrozol. Vissa återfall (tex i bröstet/ärret) går att behandla med botande målsättning, så alla återfall innebär alltså inte spridd sjukdom.
Med den hormonsänkande behandlingen minskas risken för återfall med ca 6% (om man räknar efter 10 år), dvs risken halveras. Nyttan är alltså ganska tydlig, men samtidigt måste biverkningarna också värderas. Ofta finns hjälp att få för att det ska vara lite lättare med behandlingen. Nu vet jag inte vilka biverkningar du har, så det är svårt att ge tips. Man kan tex prova en annan sort aromatashämmare, eller byta till tamoxifen (om det inte finns kontraindikationer). Prata med din sköterska/läkare för att se vad som kan göras för dig, är mitt råd.
Den tumör du hade var Grad 3, dvs Luminal B, och den är lite lömskare än den minst aggressiva sorten. Å andra sidan fanns det ingen spridning till sentinel node, vilket ju är positivt.
Anne Andersson
Överläkare och diagnosansvarig
Anne Andersson är överläkare i onkologi och diagnosansvarig för bröstcancer vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Dölj svar Risk för återfall och spridning2026-04-09
Jag har opererats den 2/12 då de tog bort mitt högra bröst samt 24 st Lymfkörtlar. 13 st lymfkörtlar var påverkade. Har fått göra metastasutredning och inga metastaser har inte hittats. Min cancer är hormonell och stadium 3. Har genomgått 3 st behandlingar med EC90 var tredje vecka. Skulle få Doc 75 men pga besvär med tarmarna bytte läkaren till paclitaxel i 9 v. En varje vecka, Behövs verkligen så många behandlingar?
Har fått första förra veckan och skulle fått dos 2 i går men den blev inställd pga förhöjda levervärden. P-ALAT = 2,37, P-ASAT = 0,94. De var lätt förhöjda innan behandlingen förra veckan. P-ALAT = 1,05, P-ASAT = 0,66
Är det vanligt med sådan värden i samband med cellgifter?
paclitaxel och förhöjda levervärden2026-04-09
Finns det någon forskning på om biverkningar av tamoxifen blir värre eller inte om behandlingen påbörjas hos kvinnor som redan lider av svåra naturliga klimakteriebesvär så som kraftiga nattsvettningar, intensiva och frekventa värmevallningar dagtid, kraftig ledvärk, nedstämdhet och torra slemhinnor inklusive vaginal atrofi?
Tamoxifen vid redan naturligt svåra klimakteriebesvär.2026-04-09
Hej,
Först av allt; stort tack för att ni finns, ni betyder mycket! Jag undrar om ni kan svara på hur vanligt det är med kraftiga ryggsmärtor i samband med en första behandling av zoledronsyra? Jag fick min behandling i förrgår och under natten till igår uppkom feber, frossa och värk i rygg, nacke och axlar. Jag har tagit två paracetamol fyra ggr per dygn och en ibumetin 3 ggr per dygn men det hjälper endast måttligt. Jag har så ont att jag knappt kan resa mig, gå, stå eller röra mig. Vad bör jag tänka på för att underlätta och när ska man eventuellt söka vård?
Biverkningar Zoledronsyrebehandling2026-04-09
Hej! Jag opererades för hormonberoende bröstcancer 2023 där man till slut gjorde mastektomi pga ej radikalt bortopererat. Cancern var inte spridd till lymfkörtlarna och jag fick efterföljande strålning men ej cellgifter. Har ätit Tamoxifen sedan årsskiftet 2023-2024 och tanken är att jag ska äta det i 5 år. Jag hade inte hamnat i klimakteriet när jag började. Jag har väldigt mycket biverkningar av Tamoxifen som ständig pms, värmevallningar och ökade flytningar (som jag kollat upp hos gynekolog). Eftersom jag inte fick cellgifter har jag inte kontakt med någon onkolog. Nu undrar jag om det finns annat behandlingsalternativ än Tamoxifen? Har hört att om man ska ta Anastrazol istället krävs att man är i klimakteriet men jag vet ju inte eftersom jag ”kemiskt” hamnat i klimakteriet av Tamoxifen. Jag är 51 år och min mens kommer med några månaders mellanrum, väldigt oregelbunden sedan jag började med Tamoxifen. Tack på förhand!
Hur vet man om man kan gå över till Anastrazol från Tamoxifen?2026-04-09
Hej, vill sluta med Prolia pga biverkningar.Avslutade hormonbehandling (anaztrosol))efter 7 år för 6 mån sedan.Proliainjektioner i fyra år.Äter Kalk o C-vitamin.
Är det ok att avsluta nu eller hur länge bör jag fortsätta?
Sluta med Prolia efter slutbehandling med Anatrozol2026-04-09
Jag fick BC 2019 (38 år gammal), genomgick mastektomi, cellgifter (6 ggr: 3 EC och 3 DOC), strålning och därefter antihormonell behandling (tamoxifen och Zoladez) i fem år. Sista zoladezsprutan i somras (2025j och sista tamoxifen i dec (2025). Igår fick jag mens igen och undrar om det är normalt? Jag har fortfarande kvar vallningar, vilket känns konstigt när mensen kommit tillbaka?
Mensen kommit tillbaka