Hej. Jag tycker inte att du ska göra abort med risk för bröstcancer som orsak. Oftast är det slumpen eller otur som gör att en viss individ får bröstcancer. I vissa fall finns det en ärftligt förhöjd risk. Sedan kan olika faktorer öka risken, tex östrogenbehandling, men även andra faktorer som har med hormoner att göra: ålder vid första graviditet, att inte få barn alls, amning osv. Att få sitt första barn tidigt är en skyddande faktor oavsett när övriga barn kommer, men det är varken klokt eller någon garanti att inte få bröstcancer om någon skaffar biologiska barn tidigt, det är ju bara en av alla riskfaktorer som finns.

Hej. Målet med behandlingen är att minska risken att sjukdomen ska komma tillbaka i framtiden och vi har idag ganska mycket behandling att erbjuda, där varje del gör sin nytta. Behandlingen anpassas utifrån individ och sjukdomens karakteristika (tex om den är hormonkänslig, om det finns cancerceller i lymfkörtlar osv). Du kommer att få mer information när du träffar din läkare nästa vecka om hur just du kommer att behandlas. Det jag kan säga är att strålbehandlingen ofta ges under 3 veckors tid (1 behandling per dag under 15 vardagar), inte 9 veckor.

Hej. Vi använder inte genexpressionsanalyser (PAM50) för att värdera nyttan av förlängd endokrin behandling utan för att, i osäkra fall, få ett bättre stöd om vi ska använda cytostatika eller "bara" antihormonell behandling som tilläggsbehandling. Vinsten med förlängd endokrin behandling får värderas utifrån andra faktorer och där är även toleransen (dvs hur mycket biverkningar behandlingen ger) en väldigt viktig faktor. Jag föreslår att du tar den diskussionen med din läkare som har alla tumördata och borde kunna ge en bra bild, även utan genexpressionsanalys. Jag kan gissa att för din del är vinsten med förlängd behandling kanske inte så stor.

Hej, Det du beskriver låter som biverkningar av den hormonella behandlingen du får. Anledningen till biverkningarna är att man får en östrogenbrist i kroppen. Man kan göra ett uppehåll på 3-4 veckor men innan du gör det så ta kontakt med din läkare eller kontaktsjuksköterska för diskussion runt detta.

Hej, Det låter som detta du känner har med den operation som är gjord. Troligen är det ärrbildning du känner. Jag tycker inte du behöver vara orolig. Du kan ta kontakt med din kontaktsjuksköterska för bedömning.

Hej. Nej, det är osannolikt att det skulle finnas ett samband mellan deo och bröstcancer.

Hej. Vad härligt att du har fått vara så frisk genom livet. Vad gäller anastrozol (och andra liknade läkemedel) skiljer det sig väldigt mycket men som regel kommer de biverkningar som känns i kroppen inom ett par veckor. Med illamående menas framförallt ett diffust lätt illamående men det kan förstås variera mellan olika individer. Det är oerhört sällan någon kräks av anastrozol, och skulle det vara så är det ju lämpligt att byta medicin. Många klarar sig på Alvedon men även där skiljer det sig. Precis som sköterskan säger så kan man byta preparat om det blir biverkningar som påverkar livskvaliteten eller som stör på annat sätt. 5 år brukar vara en startlängd på behandling och om det finns indikation och patienten dessutom inte har så mycket biverkningar kan man förlänga den 2-5 år ytterligare. Jag tänker om biverkningarna är svåra ska man kanske vara nöjd om man "stått" ut i 5 år. Viktuppgången beror på att när det är brist på könshormon (östrogen) i kroppen så bildar kroppen extra av det organ som tillverkar östrogen efter klimakteriet = fettväv. Egentligen är det samma som händer normalt (utan hormonsänkande behandling) efter klimakteriet, vilket leder till att många får något extra kilo hull. Hoppas att du har fått svar på dina funderingar. Viktigt att ta upp eventuella biverkningar med din sköterska så att ni tillsammans kan hitta en behandling som du tolererar.

Hej, hormonersättning i klimakteriet är en sak man kan tala mycket om. Jag tänker att det som ffa styr om man ska ta det är hur mycket besvär man (=kvinna!) har med vallningar och svettningar (som i sin tur kan leda till sömnbesvär, vilket kan vara allvarligt för livskvaliteten). De symtomen hanteras effektivt med hormonersättning. På lång sikt kan man även ha en gynnsam effekt på skelettet för att motverka urkalkning. Men det leder till en viss riskökning avseende hormonkänslig bröstcancer. Vilket troligen är en delförklaring till att fler kvinnor under senare årtionden insjuknat i bröstcancer mellan 55 och 70 års ålder ungefär. Risken är även högre med den typ av preparat som innehåller progesteron, än de som bara innehåller östrogen. Men: om man har mycket uttalade besvär kan det ändå vara rimligt att ta hormoner under en tid, man brukar säga att man ska begränsa sig till så kort tid det går eller upp till 5 år. Det kan alltså vara en svår ekvation att beräkna. Men om man har lindriga besvär kanske det är rimligare att pröva icke hormonella metoder, ffa fysisk aktivitet, och om man har ständiga vallningar och inte får sova på natten kanske det är bra att få lindring med hormonell behandling under ett par år. Det är troligen extra viktigt för dessa kvinnor att göra sin mammografiscreening konsekvent också.

Jag känner mig helt övertygad om att du har rätt och att hennes vänliga omtanke inte är något du behöver beakta. Alls.

Hej, Modellen kan inte skilja på bara operation från operation + strålning. Det är mycket angeläget att du tar strålningen, det är en enkel och viktig behandling som inte kostar dig speciellt mycket möda tänker jag. Överlevnad betyder just det. Att inte dö (!), eller i detta fallet att inte dö inom en viss tid (10 år). Man kan även räkna på överlevnad utan återfall, men det blir mycket osäkrare i en sådan här beräkning. Därför är det bättre att räkna med det man även kallar total överlevnad. Det kan tyckas krasst och litet hårt, men strängt taget är målsättningen med onkologisk behandling endera förlängt liv, eller förbättrad livskvalitet. Det förra är enklast att mäta. Antingen lever man eller så är man död. Det ger den säkraste vinken om hur effektiv behandlingen är. Jag får också effekten av kemoterapi till 3% efter tio år, och om man kalkylerar med att din tarm är känsligare för komplikationer, även allvarliga komplikationer är det med all sannolikhet så att nyttan sjunker under 3 %. Hormonbehandling ger 4 % och överlevnaden efter 10 år kan uppskattas till 87%, om man sedan räknar bort de som dör av något annat än bröstcancer blir den bröstcancerspecifika överlevnaden efter 10 år 91 %, mindre än en av tio kommer att råka illa ut (=dö) till följd av bröstcancern. Din andra fråga uppfattar jag handlar om vilja undersökningar som ska göras under uppföljningen. Det är viktigt att mammografera för att hitta en eventuell ny bröstcancer. Däremot har det inte visat sig att den minoritet som drabbas av allvarligt återfall, t ex skelettmetastas har ett bättre utfall om man hittar återfallet på röntgen snarare än genom att man har besvär som leder till att man upptäcker spridningen. Det kan tyckas konstigt, men kom ihåg att man kan inte förebygga återfall genom att röntga, man kan bara påvisa ett återfall på det sättet. Hormonbehandlingen däremot förebygger återfall hos den kvinna som är frisk efter att ha opererats för en hormonkänslig bröstcancer. Detta betyder inte att man aldrig ska röntga, bara att man inte ska leta efter spridning hos symtomfria individer efter bröstcancer. Det är hos dessa kvinnor bättre att man tillåter dem att känna sig friska och inte röntga i onödan.