Frågor & svar

Question 1

Hej
Jag är en kvinna på 60år. Upptäckte för ett tag sedan, att min bröstvårta på högra bröstet,hade vikt sig inåt. (Inte indragen som den kan bli om man blir kall).Så att det blir ett jack,den går även in så att det ser ut som jag har ett hål rakt in.Jag kan få ut den lite, men inte fullt ut. Toppen på vårtan kan jag inte få ut. Den har blivit mer röd än normalt och är även åt det blanka hållet.

Accepted Answer

Hej Monica, en indragen bröstvårta bör man absolut kolla på ett Bröstcentrum eller på vårdcentralen då det kan vara ett tidigt tecken på bröstcancer. Man brukar då bli undersökt först och sedan remitterad till mammografi där man ofta också tar ett vävnadsprov. Så boka en tid du och kolla upp det där!

Question 2

Hej !
Jag ska operera bort en Knöl I höger bröst som innehåller cancer. Knölen är 13mm. Jag ska först besöka mammografin på morgonen och göra ett ultraljud och sätta en tråd i bröstet. Jag undrar ifall man får smärtlindring?  Sedan ska jag vänta va 1-2 timmar och få em isotop injektion och därefter operation. Hur ont gör  detta? Jag har fått recept på Alvedon och jag är orolig inför detta. Jag är 53 år och har genom mammografin upptäckt knölen.
Tacksam för svar om vilken typ av smärtlindring som man kan få och hur ont det  gör och gärna information om det finns risker med detta. 
Bästa hälsningar

Accepted Answer

Hej Ingela, det är svårt för mig att svara vilken typ av smärtlindring man ger just på det sjukhuset där du behandlas, men i allmänhet gör varken insättning av ståltråd eller injektion av isotop särskilt ont. Alvedon borde räcka bra, men det är klart du kommer ändå att kunna känna av att det blir ett stick. Du behöver inte vara orolig för några risker med dessa små åtgärder inför operation.

Question 3

Hej. Jag har extrema stickningar och smärtor i bröstet. Jag har aldrig känt såhär förut. Jag misstänker bröstcancer. Det har varit såhär i flera veckor utan stopp. Det gör till och med så ont så jag nästan svimmar av smärta. Jag är jätteorolig för vad det är. Jag hoppas det inte är något allvarligt. Jag är transperson så det är bara bra om jag måste operera bort brösten av cancerskäl. Det gör till och med ont när jag ligger på sidan och drar in armen under brösten. Det gör till och med ont när jag nuddar dom. Var kan man göra cancerkoll? Jag har ingen mens heller då jag ju är kille och äter tabletter just mot det och har gjort över ett halvår nu och kroppen har vant sig vid dom så mensen kan vi helt utesluta här tycker jag. Det måste alltså vara något annat. Men vad? Snälla svara fort!! Jag är enormt orolig och rädd. 

Med vänlig hälsning,
Samuel Ross

Accepted Answer

Hej Samuel, det låter verkligen jobbigt. Men det är viktigt att påpeka att cancer nästan aldrig yttrar sig genom att förorsaka smärta, och ännu mindre uppträder det på båda sidor samtidigt. Så mycket mer sannolikt än cancer är att det trots allt är hormonpåverkan, oavsett om du har mens eller inte. Eftersom du äter hormontabletter rekommenderar jag att du vänder dig till den doktor som har skrivit ut dessa i första hand; därifrån kan du naturligtvis också remitteras till mammografi. Önskar dig snar bättring!

Question 4

Jag läste precis på Cancerfondens hemsida att även liten mängd alkohol kan öka risken för bröstcancer. Jag dricker max två glas i veckan. Förr under student tiden etc var det dock mer... Är det så att det kan vara orsaken till att man får bröstcancer? Vad säger ni, att man framöver helt ska sluta med vin?

Accepted Answer

Det låter inte som om vin skulle vara orsaken till din bröstcancer. Alkohols hälsoeffekter är delvis odiskutabla, delvis kontrovesiella. En "hög" konsumtion är klockrent dåligt för hälsan (och ibland ens relationer), men när det gäller "låg" konsumtion är det vad jag förstår svårare att veta vad som är helt riskfritt, och det finns t o m de som säger att det är till nytta att konsumera en liten mängd (just att det skulle vara positivt tror jag dock man ska vara skeptisk till, det kan räcka att det finns en nivå på konsumtion som inte är hälsovådlig).

En sak är dock helt säker, och det är att den typ av riskfaktor som alkohol är vid bröstcancer, är sådan att man mycket väl kan säga att det finns ett samband mellan alkohol och cancern. Om man har en stor grupp människor som intagit en viss mängd alkohol och jämför med en hel grupp som inte intagit alkohol alls så kan man finna att fler individer i "alkoholgruppen" fått bröstcancer så kan man ändå inte i ett enskilt fall veta om det är alkoholen som är orsaken för just henne. Man kan faktiskt inte heller vara säker på att det just är alkoholen i sig som är boven.

Såhär tycker jag: Man ska inse att alkohol faktiskt kan vara rejält skadligt att konsumera, men det behöver inte innebära att man måste vara absolutist. För mig låter det som om den mängd du konsumerar inte gör att jag tror att det i första hand är det som är orsaken till bröstcancer. 

I de allra flesta fall är det omöjligt att veta varför en viss individ drabbas. Det finns några få undantag; Om en individ har en mutation i en sk högpenetrant bröstcancergen, t ex BRCA1, och får en sådan bröstcancer som hör ihop med den genen så tycker jag att man kan vara rätt säker på att det berodde på mutationen. Och kvinnor som i ungdomen fått strålning p g a en annan cancer som involverade bröstvävnaden, i de fallen kan man i alla fall starkt misstänka att den höga stråldosen som man måste ge för att bota t ex ett lymfom kan vara  orsaken till en senare utveckling av bröstcancer.

Question 5

Hej! 
Jag undrar vad skillnaden är mellan att ta bort äggstockar + ta letrozol och att ta zoladex med letrozol. Finns det någon vinst det ena eller det andra. Jag är 40 år. 
Tack för möjligheten att fråga här.

Accepted Answer

Hej Sara, den största skillnaden är med all säkerhet praktisk (ett operationstillfälle eller en spruta i månaden), samt att det ena (operationen) är en åtgärd som inte kan göras ogjord, vilket medicineringen kan. Enstaka individer kan även ha otillräcklig effekt på äggstockarna av sprutorna.

Question 6

Hej! Min farmor har haft bröstcancer och hudcancer, har jag stor chans att få de?

Accepted Answer

Om det "bara" är det så kan man inte säga att chansen (jag hade kallat det risken...) är stor, troligen är den rätt normal. Men, och det är viktigt, den information du lämnar är för begränsad för att man ska kunna göra någon riktigt bra bedömning av saken. Hur gammal var farmor då hon fick bröstcancer? Finns det fler fall i den släktgrenen? Vet du något om vilken typ av bröstcancer hon hade?

Question 7

Jag är 47 år och i somras upptäckte jag en indragning i huden på bröstvårtan som visade sig vara bröstcancer. Förändringen syntes ej på mammografi utan endast  på UL. Den låg centralt bakom bröstvårtan och en öppen biopsi utfördes under lokalbedövning. Den visade en invasiv ductalcancer, tre foci 2-6 mm. NHG2 (tubuli3, pleomorfi2, mitos1), ER 90%, PR 10%, Ki67 18%, Her2 neg. Vid MDK kom man även fram till att ytterligare en ca 5mm oklar förändring syntes på ultraljudsbilderna, precis dikt an mot den första. Jag opererades i augusti med central sektor och sentinel node. Den andra tumören var större än det såg ut på UL, 10x13mm och radikalt borttagen. Analyser utfördes även på denna och visade NHG2 (samma) ER 95%, PR 20%, ki67 16%, Her2 neg. Peritumoral kärlinvasion påvisades med immunhistokemi. Man såg några tumörceller i kärlet till sentinel node, men ej i körteln eller fettväv. Jag klassades som ett "gränsfall" mellan luminal A och B, men behandlades som en luminal A med strålning 15 ggr och Tamoxifen 5 år. Jag har hanterbara biverkningar i form av lättare värmevallningar samt torra slemhinnor och är väldigt inställd på att ta varenda tablett. 

Nu till alla mina frågor. Var den så att den ena tumören var en luminal B och den andra en luminal A? (eftersom gränsen för PR-uttryck går vid 20%). Jag har hakat upp mig över att jag var ”på gränsen” mellan två typer då jag uppfattat att luminal B behöver behandlas med cytostatika. Behandlas alla luminal B med cytostatika?  

Jag kan även oroa mig för mitt låga progesteronuttryck då jag läst att höga uttryck är bättre. Har jag större risk för återfall pga detta eller risk för att Tamoxifenet har sämre effekt?  Annat jag funderar på är tumörcellerna man såg i kärlet till Sentinel node och om dessa kan ha åkt ut till andra platser i kroppen? Hur länge överlever tumörceller som vandrar ut i kärlen? 

Skulle Tamoxifen i 10 år göra nytta för mig? Som du hör är jag rädd för återfall och fastnat lite i känslan att "extra eller mer behandling" kanske skulle kunna förhindra detta (även om jag förstår att så troligtvis inte är fallet).

Accepted Answer

Hej. Du berör en viktig fråga. Och på riktigt svår.  Skillnaden mellan Luminal A och Luminal B är inte en artskillnad utan en gradskillnad. Där skillnaden mest har med cellernas delningshastighet att göra. Det tumörer som har en hastig delningshastighet kallas B, de som har en långsam kallas A. När man först började tala om detta, vilket var ungefär år 2000 gjorde man in indelning med hjälp av genexpressionsanalys. I klinisk rutin har man emellertid försökt översätta motsvarande klassifikation till markörer som våra patologer kan göra i mikroskopet. Det gör att man idag vid östrogenreceptorpositiv bröstcancer använde grad, Ki67 och i vissa fall Progesteronreceptorn för att skilja mellan det vi ska kalla Luminal A och det vi ska kalla Luminal B. Det som är knepet är att man när man gör denna indelning vill man hamna i antingen den ena klassen eller den andra klassen eftersom den ena oftast innebär hormonell terapi bara, och den andra hormonell terapi + cytostatika. (När det gäller cytostatika tar man förstås även hänsyn till andra saker t ex körtelstatus och i viss mån patientens ålder och eventuell annan sjuklighet.) 

Det finns idag även kommersiellt tillgängliga metoder att med genexpressionsanalys göra indelningen, och dessa rekommenderas idag i den nya vårdprogrammet för postmenopausala patienter med körtelnegativ hormonkänslig sjukdom. De olika regionerna arbetar med införandet, men det kommer att ta litet tid innan det är tillgängligt överallt eftersom det är förenat med en rätt betydande kostnad att få detta på plats.

Det är alltså inte orimligt att uppfatta att din tumör är ett gränsfall, och man måste fastna för den ena eller den andra klassifikationen. Världen är inte ens i detta avseende svart-vit. Man skulle kunna säga att om en tumör inte är tydligt Luminal B så är det inte sannolikt att det rör sig om en tumör med uttalade Luminal B-egenskaper. 

Sist och slutligen handlar det om din prognos. Oavsett resonemanget kring Luminal A och Luminal B ovan är prognosfaktorn körtelspridning - som du inte hade - en viktigare faktor. Ytterligare en faktor är tumörstorleken (inte antalet) man räknar den största tumören, och den var i ditt  fall 13 mm, d v s T1, det är bra. Sen har vi det faktum att det fanns växt i kärl, och det får man i viss mån skriva på minuskontot. Det hade varit bättre om så inte varit fallet, men å andra sidan hade en positiv körtel inneburit n större nackdel.

Skulle tio års tamoxifen göra nytta? Hos oss hade du i dagens situation inte föreslagits det om du hade femårsbesök nu, men det är ju ingen brådska med det beslutet.

Question 8

Hej
Jag har en nyupptäckt tumör med följande diagnos Högersidig 55 x 31 x 51 mm stor bröstcancer enligt MR. Grad 2, ER 95%, PR 100%, HER2-negativ, Ki67 10-15%
Om jag förstår rätt vet man inget om spridning till lymfkörtlar förrän vid operation?
Jag får paclitaxel 12v innan operation, därefter EC 3 omgångar plus ev strålning.
Hur ser min prognos ut för återfall/överlevnad med/utan spridning till lymfkörtlar?
Jag är 45 år och har även gjort ärtflighetsutredning med risk för ny BC på 15%.
Tacksam för så tydligt svar som möjligt då den information jag själv hittar varierar extremt mycket.

Accepted Answer

Hej Elisabeth, jag kan inte ge ett tydligt svar. Troligen ingen annan heller. De prognosmodeller vi har utgår ifrån data som man får fram vid operationen, det går inte med trovärdighet att mata in siffror på storlek som man fått från MR till exempel. Man för göra ett försök att värdera prognosen efter din operation. 

Man talar nuförtidien ofta om att "gå i komplett remission", d v s att man inte hittar invasiva tumörceller vid operationen efter preoperativ cytostatika, och att det är förenat med god prognos. I ditt fall med en relativt långsamväxande östrogenreceptorpositiv tumör ska man dock komma ihåg att det inte behöver vara så stor skillnad i prognos mellan om det finns eller inte finns kvar cancerceller efter cytostatikan. Den hormonella behandlingen som kommer sen är med all sannolikhet mycket viktig i ditt fall även om cytostatikan också bidrar till ditt tillfrisknande även om alla celler inte försvunnit vid operationen..

Question 9

Hej!
Jag har ätit Tamoxifen i fyra år. Äter också Sertralin. Undrar om Sertralin påverkar verkning av Tamoxifen ? Går det bra att fortsätta med Sertralin?
Vh Sanja

Accepted Answer

Hej Sanja, det finns en teoretisk interaktion med tamoxifen beroende på att man vet att tamoxifen i levern aktiveras till en substans som heter endoxifen, som man tror är den aktiva varianten av tamoxifen. 

Denna aktivering sköts av ett enzym (protein) som heter Cyp2D6 som kan blockeras av vissa läkemedel. Det finns läkemedel som är släkt med sertralin som utövar denna blockering starkt, de preparaten bör man undvika att ta tillsammans med tamoxifen, det gäller t ex paroxetin och fluoxetin. Sertralin däremot blockerar endast till viss del. Det är så vitt jag vet inte visat att det skulle leda till en sämre effekt om man kombinerar tamoxifen och sertralin, vilket man har skäl att tro att skulle vara fallet för de båda andra preparaten som är starka blockerare.

Question 10

Apropå att jag överväger avstå från strålning ... Enligt de nya nationella riktlinjerna, som ej kommit ut än, betyder de i mitt fall av DCIS att man inte längre rekommenderar strålning? Eller rekommenderar man ändå tilläggsbehandling i form av strålning även om effekten är oklar? Osäker på innebörden i ditt svar.

Om jag fått min DCIS några månader senare, skulle det bli andra vårdrekommendationer än idag? Eller är strålningsrekommendationen densamma även om man ser lindrigare på hela bilden av min DCIS?
Någon ytterligare tilläggsbehandling som kommer att rekommenderas efter op enligt nya riktlinjerna, resp de gamla?

När beräknas de nya nationella riktlinjerna komma? 
(Min kirurg har ännu inte hört talas om detta ... Både han och min k.sköterska tycker jag ska välja strålbehandlingen för att det är så som rekommenderas o hänvisar alla mina frågor till onkologen - som jag ej varit hos än.)

Accepted Answer

Jag förstår, och det är litet ojuste av mig att använda mig av ett dokument som din dr inte ännu har tillgång till. Vb har rätt att bli irriterad. Det som står i NVP är som tidigare att man generellt rekommenderar strålning efter bröstbevarande kirurgi av dcis. Men att man kan överväga att avstå ifall den är mindre än 15 mm OCH har grad 1-2 utan nekros OCH marginalen är minst 2 mm; det stod tidigare där 10 mm.

Din dr har alltså rätt som rekommenderar strålning. Några andra nyheter är inte tillämpliga.

Question 11

Hej!
Jag gjorde en masektomi med direktkonstruktion (expanderprotes) för 5 v sedan. Fysiskt mår jag bättre efter operationen men är trött och lätt illamående. Påbörjade endokrin behandling för 1 v sedan. Är sjukskriven 100 %. Funderar på att prova börja jobba50% nästa vecka men vet inte om jag orkar (helt ny på jobbet). Kommer påbörja strålbehandling om 3 v ca. Bör jag klara att jobba? Har höga krav och förväntningar på mig själv och känner mig osäker gällande jobb/sjukskrivning. Vad är era rekommendationer? Är det vanligt att jobba under strålbehandling?

Tack på förhand

Accepted Answer

Hej Sara, det finns inget "bör" i din situation. Alla har olika jobbigt efter en bröstcanceroperation, och ingen förväntas jobba under pågående behandling. Däremot finns naturligtvis kvinnor som mår bra av att återgå till en vardag, där man kan känna sig som "vanlig människa" i stället för patient. Så ofta är en bra strategi att vara sjukskriven igenom behandlingen (även strålningen) men att hantera detta flexibelt. Det bästa är om du har en dialog både med din onkolog och med din arbetsgivare så du kan "smyga in" i jobbet med rimliga förväntningar och kanske anpassade arbetsuppgifter.

Question 12

Hej!!!
Jag har en fråga jag har haft längre tid ont i vänstra bröst.Mina bege bröst köns hela tiden så spända. Jag har aldrig varit  på mammografi börjar bli orolig.Kan det bero på mina hormoner .Jag har värmeslag visa perioder.Kan det bero på det. Tack för svar

Accepted Answer

Hej, spänningar i sig är inget farligt tecken alls. Likaså är ont i bröstet inget tecken på bröstcancer. Spänningar och ömhet är ofta tecken på hormoninverkan på bröstvävnaden, och kan variera både med åldern och med menstruationscykeln. Om du har aldrig varit på mammografi antar jag att du är ung, och då är det ännu vanligare med hormonellt påslag; är du i screeningålder (40-74 år) bör du naturligtvis hörsamma kallelser till mammografi när du får dem.

Question 13

Hej, Den 7 augusti 2019 fick jag min cancerdiagnos som resulterat i följande behandlingar: Mastektomi av vänster bröst, cytostatika EC 3 cykler och Docetaxel 3 cykler, Påbörjar Tamoxfen 5-10 år nästa vecka och  strålning 15 tillfällen med start 12 mars. Det är beslutat att även mitt högra bröst kommer att opereras bort när jag återhämtat mig från strålningen. Detta pga ärftliga faktorer. (Mamma bröstcancer tre gånger och moster som dog i bröstcancer) Pga detta har jag gått på mammografi varje år med ultraljud vartannat år.

Min PAD: Invasiv cancer Lobulär 45 mm. NHG Grad II. LCIS 90 mm kärngrad 2. Ki67 2-3%, ER och PgR 85% 3 sentinel node varav 2 makrometastaser.

Nu till mina frågor: 
1. På mammografi som gjordes 16 juli syntes ett område på 14 mm och Ultraljudet visade 18 mm. Då sa man att det var ett tidigt stadium. Med tanke på att området var betydligt mycket större och långsamtväxande så undrar jag hur länge det funnits där? (Vid tidigare Mam.undersökningar/ ultraljud har man inte sett något och jag har förstått att Lobulär cancer är svårt att se på Mam. och Ultraljud)

2. Hur ser risken ut för återfall?

Tack på förhand för svar.

Accepted Answer

Hej Madelene, du har helt rätt, lobulär cancer är svårare att upptäcka än annan bröstcancer, och det beror på att den inte växer som en kompakt knöl men snarare spretigt, den sträcker så att säga ut små fingrar i vävnaden i stället för en knytnäve. Så det är inte ovanligt att mammografi och ultraljud underskattar storleken, och vissa sjukhus kompletterar därför med en magnetkameraundersökning just vid lobulär cancer. Så ja, den kan ha funnits där ett tag, ffa om man ser på den långsamma tillväxten (som är bra!). Din andra frågan är bättre att bolla med Niklas.

Question 14

Hej. Jag har hört att grönt te kan slå ut medicinerna man får efter behandling. Jag äter nu Letrozol Orion 2,5 mg.
Eller är det något annat man ska passa sig för? Hur är det med hälsokostprodukter? Kan man äta allt (i rimliga mängder?) Hur är det med godis och socker? Kan det framkalla cancer?

Tack på förhand

Accepted Answer

Hej, det finns ingen evidens för att grönt te skulle vara dåligt i samband med Letrozol, kanske snarare tvärtom, men vetenskapen är inte entydig här. Det man vet påverkar återfallsrisken negativt och som du kan påverka är övervikt, för lite motion, rökning, men även rött kött/charkuterier. Man brukar framhålla att grönsaker, ffa kålsorter, ger ett visst skydd, och att träning ger breda hälsovinster, också avseende cancersjukdomen. Annars finns det många rykten och hypoteser, som dock inte är väl belagda - tänk på att många studier bygger på att man låter personer berätta hur mycket av vad de har ätit de senaste åren - det är inget som är lätt att mäta, och därför blir resultaten ofta olika i olika studier!

Question 15

Hej!

Jag blir 48 år i juli och bor ca 30 minuter med bil ifrån Trollhättan.
Sista helgen i juli 2019 kände jag en knöl i mitt vänstra bröst.
13 september konstaterades det på sjukhuset i Uddevalla att det var en tumör.
25 september opererades tumören bort på ett mycket fint sätt. Man opererade bort ca 26 mm inkl. extra avstånd för att vara säker på att få bort allt. Bröstvårtan har jag kvar och det syns knappt att bröstet är opererat.
Det visade sig dock att man fick inte med någon frisk vävnad trots marginalen ifrån själva tumören. 3 av 15 lymfkörtlar innehöll cancerceller.
Sedan första veckan i november har jag behandlats med cellgifter. Imorgon får jag min sista cellgiftskur, därefter ska jag åter opereras och i maj ska jag strålas.
Inför operationen så har jag fått två alternativ;
1.hela bröstet opereras bort
2.en del av bröstet opereras bort så att det blir en liten "kulle" kvar
I nuläget har jag ganska starka funderingar på att rekonstruera bröstet.
Om jag har förstått det hele rätt så är det då lättare/mindre komplicerat att rekonstruera bröstet om det finns liten del av det naturliga bröstet kvar.
Om hela bröstet opereras bort så behöver man ta hud etc. från t.ex magen eller lår, vilket då innebär ytterligare ingrepp.
Något som jag också fick tips om att ta i beaktning är att det också kan vara mental skillnad huruvida man väljer att operera bort hela bröstet eller inte. Väljer man att lämna kvar en del av bröstet kan det infinna sig en oro över om det kan finnas någon cancercell kvar och man behöver göra ytterligare operation, men det blir ev. mindre komplicerat vid en ev. rekonstruktion. Kanske känns det också mentalt bättre att ha en liten "kulle" kvar? ....eller inte?

Jag är mycket villrådig inför det här valet/beslutet och önskar gärna ytterligare synpunkter som jag kan ha i beaktning/vägledning inför mitt beslut.

Tack!


Bästa hälsningar
anna

Accepted Answer

Hej Anna,
det är viktiga funderingar du har, och jag ska försöka svara även om jag inte har hela bilden.
Jag tolkar det du skriver så att man antagligen har hittat förstadier till bröstcancer runt tumören (DCIS), annars brukar man inte först ge cellgifter och sedan åter operera. Du säger att det knappt syns att ditt bröst är opererat, vilket är en bra förutsättning. Det viktigaste i detta läge är för din kirurg att bedöma hur omfattande DCIS låg i kanterna av det hen tog bort; ibland når bara lite DCIS i eller nära någon av kanterna, i andra fall växer DCIS överallt och ingen av alla kanterna är cancerfri. Du kan föreställa dig att det är ytterst lätt i det första fallet att bara ta en liten extra bit åt rätt håll från sårhålan och in i den friska vävnaden, medan det kan vara svårt att garantera att allt sjukligt blir borttaget om det växer åt olika håll och kanter. Ytterligare en viktig punkt i detta är ju dels hur stort bröstet är, och hur deformerat det är efter första ingreppet - då är det bra att ditt resultat är fint! Svårt för mig att förstå hur bara "en liten kulle" ska bli kvar om man opererar dig igen.

Generellt sett är det alltid bättre att behålla sitt egna bröst än att ersätta det med någon typ av rekonstruktion, sett till det patienter rapporterar om livskvalitet och självkänsla. Kanske ännu viktigare är att man känner sig delaktig i själva beslutet, och välinformerad om sina alternativ. Så du kanske ska resonera lite till med din kirurg i Uddevalla?

Question 16

Hej! Den 3 juli 2019 fick jag diagnos. Duktal bröstcancer. Ca 30x30mm knöl. Samt 3 lymfkörtlar som hade cancer i sig visade operation. Fick neoadjuvant cyto (3 docetaxel och 3 EC) och opererades 5 dec. Testerna visade att cancern inte va snabbväxande. Nu har jag precis börjat strålning och tanken är att jag ska börja med tamoxifen. Fick ok av läkaren att vänta med att börja då jag fått extremt mycket biverkningar av cyto så behövde komma i fas med kroppen först. Gjorde även en genetisk utredning som visade att jag har 17%risk för återfall. Har ingen cancer i släkten på varken mamma eller pappas sida. Förutom min mammas halvbror som fick cancer i levern (förmodligen mycket troligt pga alkholmissbruk). 
Nu tvekar jag inför att börja med tamoxifen. Känner att jag mår bra. Har lagt om kosten radikalt. Har lämnat en väldigt destruktiv relation. Och motionerar i betydligt större utsträckning. Läkaren har sagt att det är frivilligt att ta tabletterna såklart. Men jag kan inte bestämma mig. Jag vill inte ha massa biverkningar av den medicinen! Jag kommer inte orka det! Jag mår så oförskämt bra nu och vill inte förstöra det. Men vill såklart inte ha tillbaka cancern heller... Hur vet jag hur stor risk jag tar om jag väljer bort tamoxifen? Jag har gjort allt annat som rekommenderats. Och allt har gått väldigt bra hittills. Hur ska jag ta ett beslut kring detta? Får tyvärr ingen bra dialog med läkaren på sjukhuset.

Accepted Answer

Hej Sofia, fint att höra att du är på rätt väg i ditt liv och att du återhämtar dig efter din behandling! Grattis!

Du är frisk efter att ha haft bröstcancer. Att du dessutom mår bra är extra glädjande. Men, det finns förstås ett "men".  Den behandling du redan fått och rekommenderas nu är förebyggande. Syftet med behandlingen är att förebygga allvarliga återfall. Hur du mår just nu påverkar inte risken att du kommer att drabbas av ett återfall i framtiden och bör inte påverka om du väljer att ta hormonbehandling. 

Jämför med högt blodtryck. Om man har ett lätt förhöjt blodtryck så märker man inte detta utan kan må hur bra som helst. Blodtrycket medför trots det en ökad risk att drabbas av stroke och hjärtinfarkt. Man kan minska den risken genom att ta blodtrycksmedicin. 

Förebyggande behandling efter bröstcancer har visat sig effektivt kunna minska risken för allvarliga återfall, och även att dö av bröstcancer. Problemet är att du inte kan få ett kvitto på hur effektivt det är. Hälsan tiger still. Vid liknelsen med blodtrycket däremot kan man få ett kvitto genom att man ser att blodtrycket går ner på behandlingen.  

Man har gjort många studier för att uppskatta nyttan av förebyggande bröstcancerbehandling. Nyttan av cytostatika och hormonbehandling är ungefär lika stor. Det betyder att du får dubbelt så stor förebyggande effekt om du dessutom genomgår hormonbehandling utöver cytostatika. Cytostatika och hormonbehandling ersätter inte varandra, utan kompletterar varandra.

Jag vill med bestämdhet hävda detta oavsett om du nu lever hälsosammare, rör dig mer och äter en bättre kost. Allt detta är utmärkt, och bidrar säkert till att du mår bättre och har hämtat dig efter cytostatikan. Men inget av det kan ersätta den förebyggande effekten av cytostatika och hormonbehandling, däremot komplettera den och dra ytterligare stån till stacken.

Om du frågar mig, vilket du gör(!), tycker jag absolut att du ska prova att ta tamoxifentabletterna i en positiv anda. De är viktiga! Det kan ju hända att du inte far illa av dem. OM du skulle fara illa av dem: hör av dig till din läkare och sköterska!

Ytterligare en kommentar: Det skulle kunna vara så att utfallet av ärftlighetsutredningen visade att du har 17 % risk att få en ny bröstcancer i det andra bröstet, inte att du har den risken att den gamla cancern ska spöka (=komma tillbaka), på ett annat ställe i kroppen. Du bör be din läkare om ett förtydligande på den punkten!

Du frisk och har en mycket bra chans att fortsätta att vara det, i synnerhet om du kan ta den hormonella behandlingen!

Question 17

Jag har drabbats av bröstcancer och funderar mycket på varför det har blivit fel i celldelningen just i min kropp. När jag har läst lite på nätet ang kost och cancerframkallande ämnen blir jag orolig, känner jag måste lägga om all kost. Det står bl a man inte ska äta vitt socker, vitt mjöl, animaliska produkter, socker etc. Jag har alltid ätit nyttigt men visst äter vi någon kaka ibland, grädde i maten och surdegsbaguette kanske på helgen. Är inte överviktig på något sätt. Jag skulle gärna vilja veta vilka produkter som forskningen på riktigt har visat sig ha ett klart samband med cancer och speciellt då bröstcancer? Detta så jag kan ändra min kost så jag inte blir sjuk igen sen...
Jag har även en fråga ang medicin. Jag tar venlafaxin (ibland lergigan till natten) pga en kris och frågat min läkare om det är ökad risk för cancer med mediciner. Är detta något ni har fått info om att mediciner mot oro, utmattning är cancerframkallande? 

Tacksam för ert svar då jag funderar mycket på vad jag framöver ska äta för att minska återfall samt om jag kan fortsätta ta medicinen eller den kan vara skadlig för mig?

Accepted Answer

Hej, jag tänker såhär: Det låter som om du äter en varierad och rätt normal kost. Det finns inte så många kostfaktorer som tydligt påverkar risken för återfall efter bröstcancer, bortsett från övervikt efter klimakteriet, som ju hänger ihop med vad man äter. Du kan hur som helst vara helt säker på att eventuell tilläggsbehandling är viktigare än kosten. Jag tänker vidare att du inte ska lägga dig till med en kost som huvudsakligen baseras på sådana produkter som kan innehålla sk fytoöstrogener (östrogenliknande ämnen som finns i vissa baljväxter), t ex tofu. Däremot kan jag inte tro att det är farligt att få i sig det någon gång. 

Det jag skriver ovan innebär inte att jag anser att det inte spelar någon roll vad du äter, tvärt om. Men kanske inte i  första hand för bröstcancerns skull. En kost som innehåller mycket fibrer, och inte innehåller rent socker och inte är för energiinnehållande (fet), inte för mycket rött kött, men däremot gärna fisk är så vitt jag förstår bra för hälsan på flera andra sätt. Reducerar risken för tarmcancer, diabetes, hjärt-kärl sjukdom, och även bra för omvärlden och klimatet.

Det finns ingen anledning att tro att de läkemedel du anger på något sätt skulle öka risken för cancer eller återfall. Jag tänker att du tar dem av en anledning och att de hjälper dig att må bättre och bli starkare, det är viktigt.

Question 18

Nej, jag hade ingen spridning till lymfkörtlarna.
Jag fick första året Tamoxifen där jag fick de flesta biverkningar  det sista var jag på väg i depression & tappade stora delar av håret. 
Då avbröt onkologen denna behandling, prover togs & 2 månader senare började jag med Zoladexinjektion samt anastrasole, de fick bytas ut efter ett par månader mot Letrozol.
Åt dessa ihop med zoladex i ett par/ tre månader & för att kunna jobba beslöt vi att jag skulle testa endast zoladex. 
Stod på enbart den några månader men för 3 månader sedan avslutade jag även den. 
Mina smärtor var olidliga även med starka smärtstillande var dag. 
Onkolog har varit inkopplad & hon har räknat ut via tumören att jag borde fortsätta med behandling men att det är jag som måste avgöra & att livskvalitén är viktig & att jag får överväga den. 
Jag gjorde valet & mår idag mkt bättre om än inte helt bra än men oron finns såklart. 
Kanske har jag tagit helt fel beslut men visste inte hur jag skulle orka med min vardag.

Accepted Answer

Hej, det låter ju som ni har ansträngt er att finna en lösning som skulle fungera för dig. Beslutet hur man ska göra ligger förstås hos dig, men som du beskriver det kan ingen klandra dig för ditt ställningstagande. Det låter rimligt. 

Jag ska nu göra ett försök att utveckla resonemanget om den hormonella behandlingen. Den förebygger i en andel av fallen av återfall. Den eliminerar dock inte risken helt och hållet (det hade varit den perfekta medicinen), och omvänt är det så att majoriteten av sådana fall som du inte kommer att få återfall, oavsett om du tar eller inte tar den hormonella behandlingen. 

Det betyder att i det fall det skulle vara så olyckligt att du drabbas av ett återfall kan man inte veta om det är något som skulle ha inträffat även om du tagit behandlingen. Håll i dig nu: Faktum är att  det mest sannolika - i den mindre sannolika situationen att du får ett återfall - är att du skulle drabbas av detta även med behandling fullständig behandling under 5 år.

Detta är i sig inget argument att inte ta den hormonella behandlingen, men ett slags tröst i den situation du befinner dig i som inte tål behandlingen.

Question 19

Kanske borde jag också lagt till att det behövdes inget ingrepp i armhålan. 
""9 mm stor rundad förändring klockan 9 där man med MR 2020-01-09 ser en 11 mm stor rundad förtätning med malignt kontrastuppladdningsmönster. Inga patologiska axillära lymfkörtlar påvisas på MR. Core biopsi är tagen från höger bröst klockan 9 som är väl förenlig med duktal in situ cancer grad 1 utan tecken på infiltration."? 
Bedömning: DCIS grad 1 höger bröst, planeras trådidikerad sektor. 
samt Inplaneras för sektorresektion efter trådindikering."

Accepted Answer

OK

Question 20

Jag är 70 år och opererades för Ductal Cancer in situ grad 1 för 3 veckor sedan. Min kirurg var mycket nöjd efter op och såg en god chans att det skulle räcka med operationen. Jag var otroligt lättad, satsar stort i/på mitt företag, har just gjort en stor investering, kom hem från USA idag och har bra flyt. Ska nu på återbesök o få resultatet. För att vara förberedd tittade jag i min journal. Inte vad jag hoppats.

"Opererad 2020-02-06 med sektor nedre laterala kvadranten höger mam.
PAD visar en 10 x 9 mm stor duktal cancer in situ grad 1-2, radikalt opererad med   
minst 8 mm marginal.
Med tanke på resektionsmarginal mindre till 10 mm rekommenderas postop 
strålbehandling i DIBH teknik, 2,67 Gy fraktioner till slutdos 40,05 Gy. "

Min första impuls är att avböja strålbehandling. Behövs det verkligen? Kan jag vänta ett år o få uppföljning? Hade min kirurg haft 1-2 mm mer marginal hade det tydligen varit lugnt. Eller? 
Om jag måste strålbehandlas, finns det ngn snällare, mer skonsam variant av strålbehandling? Är protonbehandling ett alternativ?
Som lekman har jag svårt att förstå att man behandlar förstadium/in situ cancer med samma aggressiva strålbehandling som vore det en invasiv cancer. Känner mig så frisk, glad och på G. Uppskattar få svar och råd. Tack.

Accepted Answer

Hej Evalotta, man har rekommenderat dig i enlighet med gällande nationella vårdprogram. 

En uppdatering av det nationella vårdprogrammet är på väg ut, och i den har man faktiskt ändrat rekommendationen på just denna punkt. Man säger i den nya versionen att man har svårt att hitta en grupp där man inte har någon effekt alls av strålbehandling, däremot säger man att i de fall prognosen är gynnsam, som i ditt fall, är den absoluta tilläggsnyttan mycket liten, och att man kan överväga att avstå för tumörer som är mindre än 15mm, grad 1-2 och med en radikalitet om minst 2 mm, inte 10 mm som man tidigare sagt. Mot bakgrund av detta kunde man säga att det finns stöd för att avstå från strålningen.

Det är rätt att man behandlar dcis med samma typ av strålning som invasiv cancer, man får dock anse att det även om det är en smula opraktiskt att gå på strålning dagligen i tre veckor så är det ändå en mycket tolerabel behandling, med mycket måttliga bieffekter. I alla fall om man inte är rökare. Protonbehandling är i praktiken inte ett alternativ i detta fallet.

Frågor & svar

Hittar du inte det du letar efter?

”Bara” masektomi och Tamoxifen

Estrokad?

Resistent till endokrinbehandling

Bröstrekonstruktion med silikonimplantat

Ont mellan skulderbladen

Kan man lita på läkare?

Analys av lymfkörtlar

Vätska

Lymfödemet

Förstorad och ojämn vårtgård

Fråga våra specialister

Våra specialister

Vad funderar du kring?

Om bröstcancer

Stöd oss